Kära Jennifer!

Först ett rungande hurra till Älvsjös 11-åriga fotbollstjejer! Sedan ett till dig för en utmärkt nyhetskolumn.

Complimenti!

Italien är som vi alla vet ett manschauvinistiskt land, medan Sverige på pappret är jämlikt. Som vanligt är ingenting vad det synes vara. Det är inte farligt för en italiensk pojke att leka med en flicka. Gränserna är mycket mer flytande mellan könen när barn växer upp och ingen uppmuntrar onödigt avståndstagande med uttryck som ”tjejbaciller” och andra idiotier. Tonen är genomgående varmare och vänligare. Pojkar lär sig att vara snälla mot flickor. Ordet snäll är det ju få som står ut med, men jag tycker det är alldeles utmärkt. Att vara snäll mot en flicka innebär inte att se ner på henne, utan att behandla henne med respekt. Heja Italien.

Jag är nyss hemkommen efter en misslyckad arbetsdag på stranden, oförändrat kritvitt och fullkomligt genomblåst. Resan gick till Tarquinia Lido för att träffa en person för ett TV-inslag och det som kunde gå fel gick fel.

I Rom var det vindstilla när vi åkte. Men i Tarquinia blåste det så hårt att det inte var några solbadare på stranden, vilket ingick i planen. Det blåste så hårt att kameran darrade på stativet och det var omöjligt att genomför en intervju utomhus. Det blåste så hårt att mannen jag hade stämt träff med började klaga över att han hade ont i öronen. Själv frös jag i mina alldeles för tunna kläder och hade all möda i världen att koncentrerar mig på det jag skulle göra, eftersom vinden slet och drog i kjolen, i blusen, i koftan, i hatten och i mig.

Nu är jag tillbaka i Rom, olycklig och irriterad, och tänker att det är konstigt att jag efter 30 år som journalist likväl aldrig lär mig att detta är världens mest oförutsägbara yrke. Man kan ge sig ut med de bästa intentioner och komma hem fullständigt tomhänt. Riktigt så illa var det inte i dag, men jag hade hoppats på mer.

Pazienza, som italienaren säger.

I förmiddags började Giro d’Italia i en liten badort i Ligurien. Alla som räknas inom cykelvärlden är där, inklusive den store Alberto Contador som har målet att vinna både Girot och Touren i år. Jag förstår inte mycket om cykelsporten, men jag älskar de surrealistiska aspekterna av Giro d’Italia och Tour de France. Ingenting är som att stå och vänta på klungan vid en gudsförgäten landsväg och se cyklisterna svischa förbi inom loppet av några sekunder.

Vad fotbollen beträffar spelar Roma snart mot Milan på San Siro. Jag håller tummarna. Juventus försvarar Italiens heder i Champions League i nästa vecka med en viktig återkomst: Paul Pogba är tillbaka efter sin skada.

En mindre nyhet retade upp mig i morse. Uefa har beslutat ge Holland årets Fair Play-pris, vilket ger fördel i Europa League.

Man undrar vad som har hänt med fotbollspamparnas omdöme. Den 19 februari i år spelade holländska Feyenoord mot Roma i Europa League. Supportrarna roade sig först med att kasta plastbananer på Gervinho. Därefter övergick dem till att ödelägga Rom, gick bärsärk på Campo De’ Fiori och förstörde den nyss restaurerade 1600-talsfontänen nedanför Spanska Trappan.

Vad håller de på med i Nyon?

Surt slut på en ganska sur epistel, men kram till dig

Kristina

PS Hit kom lyckligtvis inte barbarerna