Francesco Totti är en verklig man
avCarissima Kristina, god morgon.
I dag kan du, som romanista, vara stolt över er kapten.
Amore.
Ren och skär kärlek. Och glädje. Det är vad jag känner när jag hör om och läser Francesco Tottis försvar för damfotbollen. Ett försvar som ju i grund och botten handlar om respekt för att den andra hälften av mänskligheten, 50 procent, har lika stor rätt att idrotta och förverkliga sina drömmar som män och pojkar.
Totti använder just ordet respekt när han säger: ”Damfotbollen förtjänar lika stor respekt som herrfotbollen. Därför att vi tillhör alla samma familj, fotbollen, den vackraste sporten i världen”.
Visst vill man bara ge Totti en smällkyss… Jag har mött honom många gånger genom åren, liksom du. Första gången på Trigoria var runt år 2000 och senare både med Roma och Gli Azzurri, på VIP-event och välgörenhetsgalor. Mest minns jag nog EM 2004 i Portugal då det brände till rejält med Spotti-härvan, Totti vs Poulsen, Italien vs Norden…
Totti är en spelare som bara växer hela tiden i mina ögon, framför allt som människa. I höst blir han 39 år och det känns svårt att ens föreställa sig fotbollsvärlden utan honom. Kanske hade han blivit större om han gjort som Alessandro Nesta, en gång rival på andra sidan Rom, men som drog till Milan och Milano. Du minns dem väl; anfallsstjärnan mot backstjärnan, Roma mot Lazio, den blonde mot den mörke. Båda födda samma år, båda så briljanta, på helt skilda sätt.
Men Totti blev kvar i Rom och älskades ännu mer av sitt folk för det. Med uttalanden som detta om kvinnorna når han dock hela världen, långt bortom den italienska huvudstadens vackra gamla murar.
Man måste inte älska damfotboll. Det är skillnad mellan den och herrfotboll. Precis som det är enormt stor skillnad mellan serie A och allsvenskan. Eller Brasiliens herrlandslag och vårt svenska dito. Men det innebär inte att bara den allra bästa fotbollen ska få finnas. Man kan älska både Premier League och korpen, respektera alla. Och det man inte tycker om kan man bara strunta i att titta på. Som jag gör med trav.
Det häpnadsväckande med just damfotbollen är att den väcker så starka känslor ännu hos vissa män (inte män av den kaliber jag uppskattar). Att den rör upp så mycket bottenslam…
Som amtatörligans ordförande Felice Belloli, med sitt sexistiska och homofoba uttalande, som jag skrev om redan i fredags. Då jag intervjuade bland andra Carolina Morace, en av de tänkbara efterträdarna, om Belloli nu tvingas avgå.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/article20797828.ab
En annan som kan ta över är ingen mindre än Rosella Sensi, Tottis tidigare högsta boss, då hon var Roma-president. Che donna, vilken kvinna.
Nå, åter till Belloli och hans sunkiga uttalande och din briljanta krönika i ämnet:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/kristinakappelin/article20820177.ab
Och nu går alltså Francesco Totti, il capitano, ut och ger kvinnorna sitt stöd. Vad det betyder, när en sådan ikon som han gör det, det kan knappast överskattas. Eller hur?
Jag kan inte låta bli att jämföra med Zlatan Ibrahimovic och hans uttalanden om damfotbollen. Låt gå för att han säger att cykeln-incidenten i december 2013 var ett typiskt Ibra-skämt. Men även vid senare tillfällen har Zlatan uttryckt sig på ett sätt som visar att han inte tycker att kvinnors rätt till respekt när de spelar fotboll är något han fäster någon större vikt vid.
Zlatan får naturligtvis tycka vad han vill. Jag har också försvarat honom genom åren, när jag sagt att jag aldrig någonsin upplevt att han visat mig mindre respekt i jobbet för att jag är kvinna. Aldrig, inte en sekund. Han lever dessutom med en i mina ögon stark och häftig kvinna.
Men jag kan tycka att det är tråkigt att en person som själv fått jobba sig upp ur underläge inte orkar försöka sätta sig in i andras situation. Kvinnornas kamp för att förverkliga sina drömmar, så som han en gång gjorde, i motvind och med oddsen mot sig. Särskilt som Zlatan är en sådan enorm förebild för så många och hans ord väger så tungt.
Det handlar inte om att alla måste älska damfotboll eller någon annan sport. Utan att tycka att alla är värda respekt, att slippa dumma skämt, homofobi och sexism.
Som de italienska tjejerna, i den här protestvideon, sjunger om. det alla undrar i Italien är ju:
”Vad gör ni i omklädningsrummet med varandra tjejer? Höhö”. Här, i låten ”Sex och fotboll”.
För Totti däremot är det självklart att hans barn, sonen Cristian och dottern Chanel, ska växa upp i en värld där båda tas på lika stort allvar.
Så han tar sitt ansvar som ikon och som en spelare som lever i fotbollens finrumm. Det gör honom ännu mer älskvärd.
Någon som har något mer dumt att säga? Jag tar mitt ansvar och ger svar på tal. Som en verklig man. Puss på dig Totti, bacioni.