Bellissima,

jag hade faktiskt aldrig tänkt på innebörden av sommaren som purpurvågor förrän jag läste ditt brev på Valborg. Du kan väcka mig mitt i natten och jag kan sjunga ”Vintern rasat ut” från början till slut, första och andra versen. Men jag hade aldrig rett ut den bilden, sommaren som kommer mot en som röda dyningar och vågor. Det känns ännu sannare här, där sommaren är just så het. Man är helt enkelt tvungen att slå av på takten, värmen gör en svag i benen. Siesta, eller pisolino som det heter här, är världens bästa uppfinning. Två timmars vila i skuggan av träpersienner. Sedan är man pigg som en mört inför middagen och kvällens övningar.

Jag älskar Valborg eftersom det är högtiden när allting ligger framför oss. Brasan värmer trots ylletröjorna och den där kärva doften av vinter som bara motvilligt ger med sig. Men vi vet att om några veckor kommer en värmebölja, purpurvågorna rullar in för att ge oss en försmak. Sommaren är bara ett stort och underbart, ännu icke upplevt löfte. Bättre än så blir det inte.

Några få veckor till studsar bollarna på Italiens eviga fotbollsplaner. Juventus har nu slutgiltigt vunnit sitt fjärde scudetto på raken och det är faktiskt inte mycket att säga om det mer än complimenti. Med tanke på il calcios uppenbara finansiella problem, har Juventus framförallt visat sin överlägsenhet genom spelarförvärven och genom valet av Max Allegri som tränare, när ingen annan trodde på honom. Den kloka ledningen och klubbens urgamla vinnarinstinkt har lett Juventus till semifinal i Champions League. På tisdag spelar italienarna den första semifinalmatchen i Champions League mot Real Madrid. Det är en svår motståndare, men den lättaste av de som återstår. Juvetur.

Världen är som alla vet orättvis och märklig och Roma som skulle ha vunnit ligan, har spelat de stora besvikelsernas säsong. I bästa fall slutar vi tvåa och det är inte fy skam. Men när hoppet fyller kroppen så till den grad att man är på väg att sväva iväg som en lycklig ballong, då är det extra smärtsamt att erkänna sig besegrad. Lazios otroliga framfart gör förstås inte saken bättre. Ännu är inte sista ordet sagt. Kanske gladiatorerna äntligen lyfter sig själva i håret och avslutar grandioso. Det Juventus har i alla lägen som ingen annan italiensk klubb, är till självutplåning lojala spelare. Det är därför de vinner hela tiden. Ingen masar runt i marginalerna och låtsas att han är osynlig.

Och så Mr B och Mr Bee. Berlusconi är snart värd namnet Hamlet vid Po-floden. Ska han sälja eller inte och i så fall hur mycket? Jag intervjuade honom 1986, när han var en av männen som för alltid förändrade europeisk fotboll på grund av sin enorma rikedom och synergierna mellan Milan och TV-bolaget Mediaset.

Nu håller han själv på att sköljas bort av nya, glödheta purpurvågor. Ryska oligarker och arabiska shejker har pumpat in så mycket pengar i europeisk fotboll att Milan har förvandlats från världens mest vinnande toppklubb till en provinsiell aktör som utan mål och mening plaskar i en alldeles för grund damm.

Globaliseringseffekter, även inom fotbollen. Det finns bara ett svar och det är pengar, investeringar, finansiering.

Svalorna flyger utanför mitt fönster och cypresserna står raka som på parad på Celioparkens kulle. Jag vill till Ostia och bada, kasta in en väska i bilen, ta vägen som är kantad med Medelhavspinjer mot havet, äta spaghetti alle vongole på en solig veranda och tänka på purpurvågorna som snart sköljer in. Kom hit och hälsa på mig!

Kristina

Söndagsmorgon i Rom