”Min tanke förnekar undret men hjärtat tror”.

En av de vackraste diktstrofer jag vet. Karin Boye, förstås. Kanske har jag citerat den förr, därför att den så skickligt sammanfattar det här med att tro. Jag känner som du, cara Kristina, vi behöver tro, för att orka. På det ena eller det andra. Att det finns något bortom bergen, bortom vardagen, bortom sorgen.

Tro kan innebära intolerans och då är den ond, men den ger också så mycket gott. Jag uppskattar inte allt påven säger och gör och står för, om vi ska stanna vid religionen ett ögonblick,  men en del. Och jag förstår det fascinerande i dina möten med honom. Du måste berätta mer, när vi ses.

Andra tror på Totti, den store Francesco. Jag är barnsligt förtjust i alla reklamfilmer med Totti!  Det finns någon slags underfundig humor över dem. Och vad som helst bara man slipper tuttbrudarna, som Belen. Minns du reklamen för TIM, Italiens Telia, där hon skulle lägga en straffspark i minimala shorts och tajt tröja? Den var direkt beklämmande och glädjande nog sålde den tydligen dåligt. Inte ens i Italien fungerar alltid de mest simpla ”sex säljer”-greppen.

Apropå Totti så lär det blir ett Rom-derby av Guds nåde. Jag delar din glädje över att lagen från syd går så bra. Roma, Lazio, Napoli… Nordliga Inter har jagdock  tippat som seriesegrare, vi får se om det håller…

Juventus har det desto knaggligare och om detta hade jag ett långt dokument förra helgen, om den gamla damen som föryngrar och förnyar och inte hittat rätt ännu:

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/italien/article21639513.ab

I veckan som gick var jag och jobbade med damlandslaget i Göteborg, seger med 1-0 över Danmark med ett landslag som söker nya vägar, försöker återuppstå och veckla ut sina vingar efter att ha rest sig ur VM-fiaskots aska.

Här får du också förra helgens nyhetskolumn, om lust, män, kvinnor och livets drömmar:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/jenniferwegerup/article21640278.ab

Den helg som kommer blir det Halloween-firande med små och stora gäster. Man får inte roligare än man gör sig i höstrusket; jag tänker vara en hemsk häxa eller katt, om jag kan hitta min svans.

Men vi minns också varför vi firar Allahelgona, du liksom jag. Denna helg tänder vi ljus för dem vi älskat och mist. I det stora mörkret ett hav av ljus. Och hjärtat tror, att vi får se de älskade igen.

”Det finns ingen värld att leva i, där du inte bor. Min tanke förnekar undret. Men hjärtat tror”.