Åsikter är subjektiva. Min smak får ni gärna kritisera. Men inte mitt kunnande. Inte heller var jag har mina sympatier. Mina utländska sympatier ligger hos Brasilien, Argentina, Tyskland, Liverpool och Lazio. Inget av dessa lag är med på den lista jag har satt ihop – nämligen listan över världens fem mest underhållande fotbollslag just nu.

Jag fick idén när jag satt på motionscykeln framför Tottenham-Chelsea. Kriterierna är enkla: det lag som får dig att trampa fortare och fortare tills du plötsligt inser att det gått 45 minuter som kändes som fem, det laget hamnar högt upp.

(Om du inte har en motionscykel kan det lika gärna bygga på Niklas Holmgrens kommenterande: det lag som får Holmgren att låta som om det går för honom mer än tio gånger per halvlek, det laget ska placeras högt). 

1. Tottenham

Tveklöst världens mest underhållande fotbollslag just nu. Spelar med en huvudlös taktik där en svajig backlinje/målvakt i bästa fall stöttas upp av två övergivna centrala mittfältare som stup i kvarten själva hänger med framåt utan en tanke på eventuella omställningar. Försvarsmässigt räddar sig Tottenhamn hjälpligt genom en aggressiv press högt upp i planen. Framåt spelar Tottenham med maximal bredd och snabbhet på kanterna samt två rörliga forwards vilka ständigt söker den yta som då uppstår mellan motståndarens mittback och ytterback. Därmed kommer Tottenham nästan alltid till målchanser, och eftersom laget – av gammal vana (?) – alltid uppträder som ett stressat bottenlag är det full fart framåt i alla lägen vilket ger ett sådant tempo i båda riktningar att du knappt hinner kliva upp på cykeln innan 45 minuter har gått. Lägg därtill förväntningen som uppstår när Gareth Bale får bollen och trampar upp fart…den förväntningen.

2. Real Madrid

Det lag som har José Mourinho som manager kommer altid högt upp på en sådan här lista. Inte alltid så mycket för spelet, mer för Mourinhos diverse upptåg. Den här hösten har det varit allt från visklekar vid sidlinjen till papperslappslekar från läktaren. Spelmässigt är kombinationen Real-Mourinho intressant: hans försök till en mer cynisk fotboll i kombination med den speed och skicklighet många av spelarna besitter gör att varje moment i en match med Real är intressant att studera i detalj. I Champions League, alltså. I La Liga kliver du av cykeln efter en kvart.

3. Milan

Egentligen ett ganska trött gäng att kolla på. Men nu är vår egen Zlatan Ibrahimovic i en sådan inihelvetes makalöst bra form att man är lika nyfiken varje gång på vad han ska hitta på. Lägg därtill lite Ronaldinho, lite Gattuso, lite Pippo (innan knäet rök) – och 45 minuter på cykeln framför Milan är en ganska behaglig resa.

4. FC Köpenhamn

Jag begär inte att vi ska bänka oss framför danska ligan till våren men att följa våra nordiska bröders väg mot triumfen var ett sant nöje under hösten. Vi ser fram emot fortsättningen – och konstaterar att FCK med Jesper Grønkjær i spetsen spelar fotboll på ganska hög, internationell nivå. Det är alltid trevligt att titta på.

5. Barcelona

Jag är inget fan av Barcelonas matcher, tycker oftast det blir för ojämnt. Jag brukar somna på motionscykeln när de spelar. En gång somnade så jag ramlade av cykeln, slog huvudet i en bokylla och fick åka till akuten för att sy tolv stygn. Men det är klart att när Messi och kompani nu ställs mot riktigt motstånd i Champions Leagues utslagsmatcher kommer vi kanske kunna hålla oss vakna.

Filmklubben hade precis kollat klart Citizen Kane och diskussionen landade väl kring L L L för den gamle klassikern. Hur bra än film än må vara 1941, är det klart att det långsamma tempot, två utdragna cabarénummer plus att allt (utom DVD-menyn) är i svartvitt, påverkar hur dagens filmögon betraktar det 1h59min långa konstverket.

Men som sagt: starka L L L för en film från 1941 är ett bra betyg – och tänk att Orson Welles bara var 24 år när han regisserade samt spelade huvudroll. 24 år! Ett sådant geni lär inte ens Hugo Niva växa upp till.

Vi gav extramaterialet – en dokumentär om filmskapare Welles vs tidningskung Hearst – en chans men då vi insåg att den klockade in på 1h48min packade vi ihop för kvällen.

Det var då vi nåddes av rapporterna att en självmordsbombare sprängt sig till döds i närheten av den så pulserande och affärstäta Drottninggatan. Lyckligtvis utan att andra människor kom till allvarlig skada. 

Så hände det till slut alldeles runt knuten. När vi läste på nätet var det inte ett hotell i Asien, nu small det några kilometer bort från där vi smaskade smågodis framför TV:n.

Vi läste om det hot som skickats till TT och Säpo där det antyds att detta bara är början, att fler uppmanas ta efter. Utan att ge sig in i en diskussion om något kan det inte vara kul att vara i Lars Vilks kläder i dag. Men det handlar så klart inte bara om en enskild provokatör utan också om en utveckling i världen och Sverige som går mot hårdare tag i alla riktningar och dess följder.

Jag promenerade ändå hem genom ett snöigt, blåsigt och kallt Stockholm, från DN-skrapan till Solna. Det är då man tänker på vilka krafter som gynnas av sådana här händelser, vilka reaktioner det väcker hos oss, hur det slår mot vår trygghet i vardagen.

En snöboll som rullat genom Sverige ett tag fick fart denna vinterkväll lördag 11 december och jag vet inte om det spelar så stor roll vem som började knuffa. Vi får stoppa den tillsammans i stället.

…eller så får vi helt enkelt ringa Jack Bauer.

Jag börjar med en reflektion: i mitt förra inlägg skrev jag väldigt ironiskt apropå att Barcelona säljer ut sin matchtröja efter 112 år:

”Och allt är alltså Zlatans fel som kostade för mycket pengar och såldes för för lite”.

Den meningen väckte vissa Näthatare som blev upprörda och arga. Vilket de inte hade behövt bli eftersom det, återigen, var ett ironiskt sätt att beskriva Barcelonas svaga ekonomi.

I alla fall, i meningen efter skrev jag: 

”…annars väldigt mycket Qatar just nu. När går de in i Polen?”.

Också ironi men betydligt känsligare och på gränsen, en mening som borde väckt protester och reaktioner – men icke en kommentar om detta. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att Näthatarna inte bara hatar väldigt mycket – de är dessutom korkade och historielösa.

Det spelar ingen roll om den här nedlagda bloggens läsekrets sjunker till noll: jag kommer aldrig sluta med min humor och ironi. Vad vore världen utan att man får garva ibland? Sedan kanske inte alla diggar min humor och min ironi. Men dra då för helvete och läs en annan blogg. Jag bryr mig inte.

Skriver i dagens papperstidning om läget i allsvenskan där klubbarna nu tvingas minska antalet namn i sina trupper. En intressant diskussion som bland annat fortsatt på Facebook där den prisbelönte sportjournalisten TT-Skiöld plockade upp följande stycke ur min krönika:

”Precis som man själv tvingas göra emellanåt på krogen – gå på ett tredjeval – kommer en mängd hyfsade spelare intressera sig för allsvenskan, en av få ligor där transferfönstret är öppet mars ut”.

Prisbelönte TT-Skiöld gjorde sedan följande egna reflektion:

”Jag som trodde att tricket var att jobba hårt på trean så fick man ettan. Men vad vet jag om sånt”.

Bastumannen blandade sig snabbt i debatten om den ekonomiska krisen i allsvenskan:

”02.45 tas vad som finns kvar. Att hitta ett tredjehandsval i sista stund är en lyckträff”.

Härligt att vår högsta serie väcker ett sådant engagemang. Var står ni i debatten?

I kväll samlas filmklubben hemma hos familjen Niva. Den består av Niva, fru Niva, Hugo Niva och jag. Bank har länge suktat efter medlemskap men platsar inte riktigt eftersom han spelar fotboll i det översittargäng som kallar sig Andrea Doria. I kväll tänkte filmklubben ge sig på en riktig raritet – Citizen Kane. Vad är en filmklubb som inte analyserat Orson Welles tidiga mästerverk, filmen som kännare anser vara världens genom tiderna bästa rulle?

Blev en hel del snack efter min krönika om AIK och Andreas Alm. Som jag skrev ordagrant: jag tror på Alm som tränare. Men att han är oerfaren, herregud, hur kan man invända mot det? Han har jobbat som fotbollstränare i tre år. Ett år i division två, två år som assisterande i AIK. Om inte det är brist på erfarenhet, vad är då brist på erfarenhet? Men jag tror på Alm som fotbollstränare. Dock så ifrågasatte jag tidpunkten att komma in i AIK: klubben har inte en krona att värva för och en ganska medioker trupp. Men jag tror på Alm som fotbollstränare. Däremot väckte jag frågan jag att så många av de ansvariga för årets fiasko är kvar: det känns lite som att T-Sportchef plockat ut ett team av polare enligt devisen ”Alla ska med”. Men jag tror på Andreas Alm som fotbollstränare.

Till sist: Det här med brudar och att gå på toa samtidigt, vad handlar det om?

Jag kan inte skriva om AIK:s sportchef Jens T Andersson utan att tänka på den här gamle storyn. Andersson fick lämna Sirius några veckor senare – och när han dök upp i AIK i år hade han även lämnat T:et bakom dig. Numera skrivs han bara som Jens Andersson. Det är beklagligt. När jag träffade Jens häromveckan diskuterade vi saken och han skyllde på media. Så nu vädjar jag till mina kollegor – ge Jens hans T tillbaka.

…sedan om T är vägen, framtiden och ljuset för AIK är en annan diskussion, jag är inte övertygad. Mer om AIK:s nya ledning med Andreas Alm i spetsen i den här krönikan.

Bjuder på ett litet utdrag:

”Men bortsett från den uppenbara bristen på erfarenhet tror jag på Andreas Alm. Han är den typen av människa som fungerar i ett fotbollslag. För några veckor sedan var han uppe på redaktionen för att diskutera ett bokprojekt. Jag satt en bit bort vid mitt skrivbord och knapprade på en text. Plötsligt small det till i en stolpe bredvid. Jag lyfte blicken och förstod att Andreas Alm hade svinat en fotboll mot mig – och missat med någon decimeter. Han flinade busigt”. 

Kalmar är på väg att låna hem Elm från Fulham. Det skulle så klart bli en bra förstärkning under 2011 – sedan lär han väl ändå hamna i Danmark eller Norge när nästa kontrakt ska skrivas, tror ni inte det?

…vilken Elm? Det vete fan.

Det tog 112 år, nu blir den här stiftelsen – Qatar Foundation – först med reklam på Barceolnas matchtröja. Unicef som finns där gratis blir kvar medan Qatar Foundation pröjsar motsvarande 1,5 miljarder kronor över fem år. Och allt är alltså Zlatans fel som kostade för mycket pengar och såldes för för lite.

…annars väldigt mycket Qatar just nu. När går de in i Polen?

Peter Larsson, FCK, vore givetvis en oerhört bra värvning för Elfsborg.

Ikväll bänkar jag mig framför På Spåret hemma hos miss Modin med en bättre påse löst.

Först ut var nog Broder Birro. Så klart. Under rubriken ”Köpenhamns framgångar ger hopp” skriver brorsan i ett blogginlägg publicerat 11.36:

”Det är ju fantastiskt. Ett lag från ett land en snedspark från vårt eget lyckas på egen hand ta sig vidare ur gruppspelet i den finaste av turneringar. Det borde ge Malmö lika delar ilska och hopp”.

AgentDirekt vill inte vara sämre. 13.02 har de lyckats få tag på Malmö FF:s sportchef Per Ågren och under rubriken ”Kan Köpenhamn så kan vi” säger han bland annat följande:

– Jag har en absolut övertygelse att vi kan göra som FCK.

Många i vårt avlånga land följer nu firma Birros/Ågrens ”absoluta övertygelse” med spänning.

Mer då? Tja, Aftonbladet har julpub i kväll, sista festen i byggnaden – efter julhelgerna flyttar vi från Globenområdet till Stockholm City.

…den här rubriken kom med andra ord lägligt inför morgondagen.

…låg produktivitet alltså, Persson på Hörnet och jag har mest roat oss med Eders lobbmål från VM 1982 mot Skottland och Bengt Grives klassiska:

”…och bollen ut till Eder omarkerad…han lobbar bollen i mål…en underbar lobb. Ja det måste ju bli mål…Eder omarkerad i en hel kvart”.

Ni hittar Grive, Eder och mycket mer på den här sajten.

Här driver en klämkäck norrman med oss svenskar men eftersom han driver med svenska brats kan jag inte påstå att jag blir särskilt upprörd. Hetaste låten i Norge just nu, enligt Juanita Primera som tydligen har koll på sälslaktarna också.

I fem års tid har Marcus Walkin jobbat med sajten everyfourthyear.com. Det är en sida som innehåller det mesta värt att veta från alla VM-turneringar i fotboll. Enkelt pedagogiskt uppbyggd – en perfekt hjälp för en fotbollsjournalist till exempel.

Men också kul för vanliga fans eftersom här finns alla VM-historiens snyggaste mål rankade turnering för turnering.

Marcus skriver:

”All statistik är hämtad från årsböckerna om Fotboll – exempelvis Fotboll 1994. Jag har alltså matat in all matchfakta manuellt.

Spelarbetygen är hämtade från France Football. Dessa magasin hittade jag på Ebay och franska tidningsmuseer med mera.

Målen… det är en gåva till fotbollstokar. Blatter och kompani lär inte gilla det. Men jag tycker folket förtjänar att se Eders chipp/volley-skott mot Sovjet -82.

Så håll till godo – så länge de får vara kvar”.

Jag vet inte om Marcus har alla får hemma som pysslat med detta i fem år – men jag vet att sajten är en av de bästa jag sett om fotbolls-VM. Dessutom är den långt ifrån färdig utan kommer att byggas på med ännu mer statistik och till och med hela matcher, lovar Marcus.

Avvaktade med att skriva om FC Köpenhamns avancemang i Champions League eftersom jag ville se om rubriken ”FCK:s framgångar ger hopp för Malmö FF” dök upp nånstans men har inte hittat den ännu. Hojta gärna om ni ser den.

Sanningen är den att FCK befinner sig på en helt annan nivå än de svenska så kallade storklubbarna, och är en bra bit före Rosenborg också. Köpenhamnslaget är ännu inte nära IFK Göteborg om vi ska räkna Europapoäng och pokaler men över tid har de möjlighet att gå om och bli Nordens mest framgångsrika fotbollsklubb genom tiderna. Så väl förspänt är det.

Skillnaden mellan den danska toppklubben och våra svenska är i grund och botten ekonomisk, och det har gått så långt att FCK nu spelar på en ganska hög internationell nivå. Jag vet inte hur mycket ni har sett av dem i årets gruppspel men det är ett lag som inte enbart lever på försvar/kontring utan som har bolltrygga spelare på många positioner och vågar lita på sitt passningsspel.

Störst av alla är den pånyttfödde Jesper Grönkjaer som var så fin i går, som varit så fin tidigare i gruppspelet.

När det gäller svensktrion (de som spelar) kan man konstatera att Wiland imponerat mest, Wendt har kastat inkast utan anmärkning och Antonsson har ett skägg som snart flåsar Olof Mellbergs i nacken.

Min poäng kring Dulee Johnson är mycket enkel. När AIK värvade tillbaka honom 2009 visste de exakt vad de köpte på sig för problem utanför planen. I det läget var det cyniskt att låta Dulee spela matcher innan AIK som arbetsgivare först hjälpte honom tillrätta med sina problem. Vill man hårddra det kan man säga att AIK utnyttjade en sjuk människa för att nå sportsliga framgångar.

Med ”hjälpa” syftar jag inte på en stödperson eller två – utan professionell hjälp, sjukvårdsinsatser eller vad som nu krävs. Om Dulee inte velat ta emot denna hjälp, ja då skulle han heller inte tillåtits att spela matcher. Det är kärnan: genom hela karriären har Dulee bara kunnat spela vidare, oavsett vad han ställt till med. Nu kan han gå gratis till nästa klubb – i utlandet där han tjänar ännu mer stålar än i Gnaget.

Mot den bakgrunden borde AIK – i stället för att riva hans kontrakt – hjälpt Dulee under 2011, utan att han fått spela matcher. Så hade situationen hanterats i ett vanligt företag. Så resonerar jag i min krönika från i går kväll, så resonerar jag i dag.

Eller så vänder man på det som Lur skriver idag: ”Dulee har inte dömts för något allvarligt brott i Sverige. Inte ett enda. Glöm inte det”.

Finns nog en del som anser att kvinnomisshandel och rattfylleri är allvarliga brott men vad fan, vi går vidare.

…bara en sista sak: intressant hur många som attackerade mig för att jag tyckte AIK gjorde rätt som stängde av Dulee under rättsprocessen men nu hyllar att klubben sparkar honom – trots att han blev frikänd.

Ett stafettlag på skidor vann bragdguldet och det är så typiskt Sverige. Dels är det alltid nån jävel på skidor som får det där priset. Dels väljer juryn ett stafettgäng eftersom diskussionen senaste åren handlat om att lagidrottare inte tas på allvar. En kompromiss – men skidorna gick givetvis inte att kompromissa bort.

…jag undrar om det där stafettlaget sköt sig vidare i Champions League i år? Är de verkligen klara för åttondel? Måste missat det.

Zlatan skulle haft priset, näste man på tur Henrik Sedin. Sedan kom ingenting, ingenting, ingenting.

Å andra sidan verkar priset bara engagera sådana där radiomänniskor som aldrig varit söder om Dalälven. Vanligt folk bryr sig inte ett skit. Dags att göra det samma.

I stället bänkar vi oss framför FCK-Panathinaikos och ser danskjävlarna glida vidare i Champions League. Gissar att Wiland kommer imponera mest av svenskarna, Wendt hantera sina inkast felfritt och att Antonsson visar upp ett skägg som flåsar Olof Mellbergs i nacken.

Manchester City uppges vara beredda att lägga ett bud på 640 miljoner kronor på Barcelonas Andrés Iniesta. Misstänker att ett tjog av den här bloggens läsare hellre lagt stålarna på Wesley Sneijder.

I går Carl Bildt, i dag Ronaldo. Superstjärnan beskrivs av lagkamrater som ”Arrogant med självgod karaktär”. På amerikanskt diplomatspråk hade det hetat ”En stor hund med en superhunds attityd”.

…skillnaden är att Wikileaks är oskyldiga den här gången, källa är spanska tidningen Sport.

Det blev Dulee Johnson den här kvällen. Så klart ett känsligt ämne. Som miss Modin sa när vi stod på löpbandet tidigare i dag:

– Jag är inte avundsjuk på att du ska skriva om det. 

Så här blev ingressen i alla fall:

…hur vi än vänder och vrider på detta har AIK ett ansvar, inte sant? Hela krönikan i papperstidningen.

En annan snedseglare är Besiktas-mittfältaren Guti. Han krockade med en buss – och uppges ha kört med 2,7 promille alkohol i blodet.

2,7?

Besiktas tar det hela med ro och skriver på sin hemsida:

”Guti har råkat ut för en olycka, men hans tillstånd är bra. Han är hemma och vilar”. 

…tro fan man behöver vila efter en kväll med 2,7 i blodet.

Starka reaktioner på att jag gärna ser Iniesta som vinnare av guldbollen. För mig är det helt odramatiskt. Jag bryr mig inte särskilt mycket och förstår inte hur folk kan vara så engagerade. Jag gillar Iniesta, han är inte alltid den som syns i statistiken men en spelare som gör andra bättre. För en gångs skull får inte den som gör flest mål, assist och går till flest finaler priset – utan den bästa spelaren efter Messi tillsammans med Xavi. Dessutom den som avgjorde det i mitt tycke största du kan avgöra inom fotbollen – VM-finalen. Det räcker i min bok. Och uppenbarligen i majoriteten av övriga fotbollsvärldens böcker också.

Josep Clotet Ruiz till Halmstad från Malmö är en intressant satsning. Men Halmstad har i dagsläget en för svag trupp för att bli något att räkna med bara för att de får in en spännande tränare. Jag väntar med superlativen efter att ha funderat på saken i ett dygn.

…vad vi kan konstatera är att det är en tung förlust för Malmö FF. ”Rolle” och ”Klotet” fungerade ju bra ihop.

Carl Bildt anklagas av USA-diplomater för att vara en ”mellanstor hund med en stor hunds attityd” och kontrar med ”Jag är ingen pudel i varje fall”. Vet inte riktigt om det blir så mycket mer underhållande än så i politiska sammanhang.

Aftonbladets löpsedel varnade i går för Sibirisk kyla. Tidigare larmrapporter har handlat om tysk kyla samt en rysk kyla. När ska vi erkänna att det är här det är kallt?

I torsdags kablade egyptiska myndigheter ut att mördarhajen i Charm el Shark var infångad. Men när Persson på Hörnet och jag såg bilden på en knapp tvåmetare sa vi direkt till varandra att ”Detta kan icke vara mördarhajen”. Mycket riktigt slog den till i söndags och bet ihjäl en stackars turist när badförbudet hävts. Persson på Hörnet och jag kan våra hajar och såg igenom den egyptiska myndighetsbluffen direkt.

…som vi konstaterade:

– Vi letar efter en mellanstor haj med en stor hajs attityd. Inte en pudel.

Jag har varit inne på det tidigare – och fick givetvis en del skit – men Andrés Iniesta är värd guldbollen framför Wesley Sneijder. När topp tre-platserna släpptes i dag är det mycket riktigt Iniesta, Xavi och Leo Messi som ligger högst upp. Helt rätt – även om jag förstår att vissa reagerar när Inter vann Champions League och inte får med en enda gubbe. Inte ens Sneijder alltså, som samtidigt kom tvåa i VM. Nu talar allt för att Iniesta får priset, och det ska vi inte protestera mot.

Hemma i Stockholm hålls en annan gala, nämligen sportjournalisternas årliga julbord. Henrik Skiöld, a.k.a TT-Skiöld, får priset som årets sportjournalist och motiveringen lyder: ”Han är slutsignaltextens okrönte konung. Med lika läckra lösningar i sina artiklar, språkets dribbler med en okuvbar känsla för stil, elegans och finess”.

…senaste åren har jag rest världen runt med TT-Skiöld och på nära håll sett de läckra lösningarna och språkliga dribblingarna ta form. Jag säger grattis, Henke.

Dessutom ska Svenska Dagbladet dela ut sitt bragdguld i morgon. Fjolåret pris blev ett debacle där Helena Ekholm (fd Jonsson) fick priset trots att det var Zlatan och inte hon som avgjorde El Clásico. Zlatan finns obegripligt nog inte med bland kandidaterna i år heller, och i brist på alternativ slår jag ett slag för Henrik Sedin som i alla fall är verksam i en sport som inte utövas på skidor.

Johan Arneng är enligt den här artikeln i princip klar för Syrianska, och nu har de ett mittfält som lär garantera allsvensk biljett även 2012: förutom Arneng även Abgar Barsom och Sharbel Touma med flera. Riktigt intressant.