Isaksson
Lustig, Granqvist, Olsson, Safari
Wernbloom, Elm
Larsson, Ibrahimovic, Toivonen
Elmander

Så ser det alltså ut när Sverige går in i VM-kvalet mot Kazakstan. Det är en väntad startelva där det största frågetecknet var om Anders Svensson skulle spela i stället för Wernbloom eller Elm.

Det gör han inte, och om det kan man säga två saker: här håller Erik Hamrén åtminstone någon sorts linje utifrån hur han jobbat i de senaste två träningsfajterna. Det har förbundskaptenen inte varit känd för tidigare.

Ser man till det faktum att Sverige möter en motståndare som inte alls är så fysisk och tuff som det påstås och där det svenska bolltempot är den klart viktigaste nyckeln, kan man åter ifrågasätta varför Sveriges bästa passningsspelare och tempostyrare inte har en plats i elvan.

Nu ska det förstås att gå vägen ändå, så egentligen är det inte så mycket att tjafsa om den här gången. Normalt kan man kräva att Sverige, om de följer sin matchplan, ska göra ett mål var 20:e minut mot kazakerna.

Man kan också konstatera att det där två månaderna från insatserna i Ukraina inte har varit till Anders Svenssons fördel, direkt. Det resonemanget är fortfarande väldigt konstigt.

På sikt tror jag att Rasmus Elm kan kliva över den mentala barriär som gör att han ännu inte presterat i Blågult på det sätt vi vet att han kan. I dag kunde mittfältet varit Svensson/Wernbloom och sedan Rasmus till vänster, eller så hade man helt enkelt vilat Pontus och spelat Anders och Elm ihop centralt, det är snabba passningsfötter som ska ta Sverige till tre poäng och helst fyra-fem mål också. Det är ändå inte att så att Elm/Wernbloom är ett mittfältspar som är tänkt att spelas ihop för resten av kvalet, när Kim Källström är tillbaka har ju han en given plats.

Jag fick ett mejl i kväll.

Det var från Informationschef Nystedt. Han ville dementera. Det är jag glad för, den dementin går nämligen till historien.

Nystedts mejl:

Du är rolig du. Jag sa till dig och Simon:
”Ni kan väl vara artiga och vara med på presskonferensen med Kinas förbundskapten, det är ändå 100 miljoner presumtiva tv-tittare som kanske sett matchen i Kina”.
Det är byggt på den info vi får från tv-folket inför matchen, sändande bolag som var bla CCTV (damlandslagets match mot Japan i juni sågs i Japan av över 50 miljoner tv-tittare e.u från bolagen).
Ös på du Robban.

Presumtiva!

Jag älskar redan ordet.

Det är exakt den tydlighet man kan förvänta sig från en informationschef för Svenska Fotbollförbundet.

För första gången skakar det lite i Erik Hamréns lagbygge. Hamrén har jobbat mycket och bra med att skapa en god stämning, och god stämning är det fortfarande, det är jag övertygad om, men turerna kring Anders Svensson visar åtminstone en liten spricka i fasaden, eller möjligen ett embryo till en förtroendekris där spelarna – likt oss som bevakar landslaget – ibland ställer sig frågande till förbundskaptenens agerande, hur hans linje ser ut.

Det började med att jag frågade Hamrén så här på presskonferensen efter Kina-matchen:

Mot bakgrund av vad Anders Svensson gjorde under EM: han har väl knappast tappat det på två månader? Ur det perspektivet borde han vara given i ett svenskt landslag på sin position?
– Två månader kan vara lång tid i fotboll. Du har spelat själv, två månader kan gå fort. Man får ha respekt för tidens tand. Anders tillför mycket till det här laget. Han coachar de här yngre spelarna, precis som han gjort under alla januariturnéer. Han tar ett stort ansvar och accepterar sin roll. Om jag inte tycker att han ska spela från start så accepterar han det. Vi har ett par som kan bli riktigt, riktigt bra och ska ta över så småningom. Jag är jätteglad att Anders vill köra på ett tag till även om han just nu inte har en säker, ordinarie plats, svarade Erik Hamrén.

Detta är ordagrant från inspelningen (alla är välkomna att lyssna) och Anders blev förvånad när han fick reda på vad förbundskaptenen sagt.

Jag frågade Anders om så mycket kan förändras på två månader och det tyckte han inte:
– Jag har inte fått spela mer än 25 minuter på två matcher så det får stå för honom. Samtidigt är det många duktiga innermittfältare också. Det beror på vad Erik vill ha för spelartyp men jag är inte en sämre fotbollsspelare nu än jag var under EM, absolut inte.
– Vi får se på tisdag hur Erik tänker. Men känner Erik att han har Rasmus, Pontus och Kim (Källström) framför mig så är det bättre att fjärdealternativet är en ung framtidsman, då är det ingen idé för mig att fortsätta.

Svensson, som alltid har nära till leendet, avslutade med en skämtsam passning till kompisen Marcus Allbäck:
– Jag vill inte vara med för att vara en go gubbe eller players manager eller något sånt löjligt.

…den formuleringen log han själv åt hela vägen från mixade zonen in i spelarbussen.

I förmiddags var det dags för en ny pressträff och lagkamraterna var ganska snabba att ta Svenssons sida:
– Jag vet inte hur det har vinklats men det är klart att Anders inte har blivit sämre sedan EM, så mycket kan man väl säga. Det är fortfarande en väldigt duktig fotbollsspelare, som har gjort oerhört mycket för svenska landslaget, sa Albin Ekdal.

Pontus Wernbloom tyckte visserligen att vi i medierna ”letar skit” men sa:
– Jag tycker inte att han är sämre. Det tror jag inte. Då är ju jag också två månader sämre. Då är jag också för gammal.

Sedan var det alltså dags för Erik Hamrén att kliva upp på podiet. Hamrén ville förtydliga att han aldrig sagt att Svensson är sämre nu men det är det heller ingen som påstått att han sagt och det förändrar inget i sak: det Hamrén sa var att saker kan förändras på två månader, och att det som har hänt under de månaderna (vad det nu skulle kunna vara) innebär att Anders inte längre har en plats i laget, trots den fina insatsen i EM. Hamrén hade pratat med Anders på morgonen och sa apropå Anders ovilja att vara fjärdealternativ framför en yngre spelare:
– Det kan väl vara en klok uppfattning, jag kanske har en annan. Det finns många olika uppfattningar hur man tolkar saker och ting.

Bottom line av allt detta?

Hamrén uttryckte sig klumpigt, Svensson tog tillfället att skicka en signal att han vill konkurrera på lika villkor trots sin ålder. Får han inte starta mot Kazakstan – som han är kvalificerad att göra, det är inte direkt så att han har spelat bort sig eller att någon annan visat sådana framfötter att de ska gå före här och nu – och blir sittande på bänken flera matcher efter det, ja, då tror jag Anders skiter i det, att han säger tack och hej.

Eftersom jag inte är förbundskapten är det ganska ointressant hur jag hade gjort men någon kommer säkert att ställa frågan så lika bra att svara här och nu: jag hade spelat Anders från start ihop med Wernbloom och haft Rasmus Elm till vänster. Både Zlatan Ibrahimovic och Johan Elmander har ont i fötter och då kan en fräsch Ola Toivonen behövas på bänken vid ett eventuellt krisläge (som inte kommer att uppstå om nu inte Sverige skulle underprestera något ohyggligt). Går allt enligt planerna kan Albin Ekdal få en halvtimme på slutet i stället för Svensson, då har Sverige utnyttjat resurserna och förberett sig för kommande och betydligt tuffare VM-kvalmatcher på ett balanserat sätt.

Simon Bank har tagit över landslagstyckandet och analyserandet efter att jag styrt skutan i några dagar. Å andra sidan hade jag inte haft så mycket att säga om Sverige-Kina i Helsingborg. Inramningsmässigt den tråkigaste landskamp jag någonsin varit på (vissa januariturnématcher borträknade). Emellanåt var det så tyst på Olympia att du kunde höra ett riskorn falla.

Fotbollsmässigt kan man lugnt säga att Erik Hamréns plan sprack direkt. EM-efteranalysen handlade om att bli bättre i de avgörande situationerna, i spelet i och kring straffområdena. Defensivt klarade Kina aldrig av att testa Sverige, offensivt hade hade Johan Elmander & Co. 17 avslut, tio på mål, två i stolpen, åtta klara målchanser och sex hörnor som slogs bort utan att det blev något av det.

Ett ynka mål.

Mer var det inte.

Kina saknade åtminstone fyra-fem ordinarie spelare och var klart sämre än jag trodde på förhand. Kazakstan-klass, typ. Så det ska förstås gå vägen på tisdag också, även om det var dåligt i går.

…men den som drömmer om fotbolls-VM 2014 i Brasilien sover fortfarande inte särskilt gott.

Nä, det som är värt att nämna hände efter matchen. Då kom Informationschef Nystedt upp på pressläktaren med en kinesisk delegation i hasorna:

– Av artighet börjar vi presskonferensen med Kinas förbundskaptenen. Det är hundra miljoner kineser som ser detta på tv, sa informationschefen bestämt.

Nog för att klockan var fyra på natten på andra sidan jordklotet, men visst, hundra miljoner kineser finns det trots allt gott om.

Det dröjde inte länge innan dessa hundra miljoner kineser måste ha tuggat fradga framför tv-apparaterna. När förbundskapten José Antonio Camacho – ni minns säkert honom för LP-skivorna under armarna VM 2002 – drog den hett emotsedda matchanalysen på podiet fanns inte en enda påslagen tv-kamera i presskonferenssalen.

Enligt uppgifter till bloggen är Informationschef Nystedt nu en jagad man då hundra miljoner kineser anser att han blåste dem på konfekten. På Himmelska fridens torg samlades kort efter slutsignal en uppretad folkmobb men tack vare Svenska Fotbollförbundets goda relationer med diktaturer i allmänhet och kommunistiska diktaturer i synnerhet slogs demonstrationen snabbt ner.

To be continued.

Thomas Ravelli och Anders Svensson i all ära – de är inte i närheten av landslagets säkerhetschef.
Jan-Erik Hammarbäck (inte till höger på bilden) gör sin 265:e landskamp i dag.
– Jag är nästan aldrig sjuk, säger han.
Sedan ”debuten” som ansvarig för landslagets säkerhet och transporter i maj 1992 (5-0 mot Polen på Råsunda) har den 55-årige polisen bara missat sex landskamper.
– Albanien borta 2008 opererade jag knäet. Sedan har jag hoppat över två januariturnéer, berättar ”Janne”.
Blir du aldrig sjuk?
– Det är inte ofta. Är jag förkyld tar jag en huvudvärkstablett.
Bästa minnet?
– USA -94. Det är ju så. Och Japan -02 också.
Hur länge han fortsätter vet han inte:
– Så länge jag har engagemanget och tycker det är kul att träffa alla här. Några år till blir det nog, säger Jan-Erik Hammarbäck inför sin 265:e landskamp – den tredje mot Kina.

Jag skrev i går om Anders Svensson som bjöd på storyn hur han råkade åka till landslagssamlingen fel dag:

– Jag kollade aldrig datumet utan tänkte att vi samlas väl på måndagen, det har vi alltid gjort.

En så kallad klackis eller klickis på nätet, ingen stor sak. Men en artikel som de flesta läser. Men det var inte därför jag skrev den, för att vinna ”klicktoppen”, utan för att jag tyckte det var en kul historia som framför allt visar att landslagsstjärnorna är som folk är mest – vem fan har inte tagit fel på dag för ett möte eller liknande? Själv minns jag aldrig var jag gjorde dagen innan och Simon Banks lokalsinne…tja, han kan gå vilse på ett löpband.

När man tar sig tid och skriver en initierad krönika blir engagemanget inte närmelsevis lika stort, tyvärr.

Startelvan mot Kina ser ut att bli:

Andreas Isaksson
Mikael Lustig, Andreas Granqvist, Jonas Olsson, Behrang Safari
Samuel Holmén, Albin Ekdal
Sebastian Larsson, Zlatan Ibrahimovic, Ola Toivonen
Johan Elmander

…Zlatan har känning i sin fot och om det bestäms att han ska vila kliver Ola Toivonen in centralt och Rasmus Elm tar vänsterkanten. Men ingen fara för Zlatans VM-kval på tisdag, det berättar Pontus Wernbloom om här.

…Wernbloom var rolig i mixade zonen föresten, när han jämförde CSKA-AIK 0-2 med en fotbollsmatch på tv-spelet:
– Fast den här hade en bugg. För oss gick det inte att göra mål.

Tydligaste tecknet på att saker och ting förändras i landslaget? När ”Chippen”, Mellberg och Daniel Majstorovic nu är borta har Zlatan samlat ett nytt gäng runt sig: Jonas Olsson, Ola Toivonen, Martin Olsson och Emir Bajrami.

…nej, ingen av dem fyller år den här samlingen.

Efter dagens träning rusade en ung tjej (15 år?) in på planen och ställde sig för att vinka åt spelarna som stretchade. Hon fördes bort av en säkerhetsvakt, polis fanns på plats och hon fick uppge namn och adress och sedan väntade samtal till föräldrarna. Eventuellt även en rapport till förbundet och möjligt besöksförbud. Håll er på läktaren, kids, det kan kosta mer än det smakar att stila inför polarna.

I morgondagens tidning ”avslöjar” jag vem som har gjort flest matcher med landslaget – hela 264 stycken. Vet ni vem det är?

Resa till Helsingborg i gryningen för landslagets första presskonferens inför träningsmatchen mot Kina (torsdag) och VM-kvalet mot Kazakstan (tisdag).

På Bromma flygplats upptäckte hetero-Bardell plötsligt att Alexander Kacaniklic irrade omkring med en mobiltelefon mot örat trots att han egentligen skulle vara på träning med U21-landslaget. Jag fick slita mig från lunchen för att fråga vad som var på gång. Det visade sig att Alex fått halsfluss och missar det viktiga U21-kvalet mot Slovenien och skulle med samma plan som som oss till Ängelholm/Helsingborg.

Han var inte den enda prominenta gästen på det flyget. Albin Ekdal var där, Ek Wallraff klev på en stund efter oss och när vi satt och svor över att planet aldrig lyfte tvärnitade plötsligt en svart bil med tonade rutor intill bakre ingången – och ut klev Carl Philip med livvakt. Prinsen skulle tydligen besöka en biogasanläggning, eventuellt klippa något band, kanske skjuta ett vildsvin och tog Kullaflyget utan att passera säkerhetskontrollen.

– Om det här planet störtar får vi nöja oss med notiserna, förklarade jag för hetero-Bardell.

I Helsingborg kantas gator och torg av reklamaffischer inför torsdagens landskamp och spelaren på bilden är hemmasonen Pär Hansson – som dock inte finns med i truppen, bör tilläggas.

Presskonferensen började med att Erik Hamrén sträckte ut en hand till Mathias Ranégie efter dennes flytt till Udinese och sa att landslaget ”självklart” kommer att följa anfallaren.

Presskonferensen slutade med att jag frågade Hamrén om det är realistiskt att förvänta sig att Sverige ska gå till slutspel varje gång. Förbundskaptenen höll då en lång utläggning som han rundade av med nytt rekord i svordomar på en landslagspresskonferens:

– Min uppgift är att vi ska ta oss till mästerskapen, det är förbundets målsättning. Sedan om det är realistiskt det struntar jag i. Man behöver inte vara så jävla (beep) realistisk alla gånger. Det kan man vara när man sammanfattar det hela. Annars tycker jag att: ”Var inte så jävla (beep) realistisk för då har man aldrig någon chans om man ska vara så jävla (beep) realistisk, då kan vi glömma resultat och så vidare”. Om AIK hade varit realistiska, som vi andra kanske var, då hade de aldrig haft någon chans. Men de trodde på det hela och då har man en chans och så är det mycket med idrott.

Som journalist förbehåller jag mig rätten att vara just realist och tror inte att Sverige når VM i Brasilien 2014.

På väg ut från hotellet mötte vi Johan Elmander som utbrast spontant:
– Har du basker på dig?

Så många artiklar har han läst av undertecknad senaste två åren.

Något besked om Zlatans fot lämnades inte men i kväll är det träning på Olympia och vi får se om han medverkar där. Kina tränar i morgon 19.00, huruvida det även blir en presskonferens i anslutning till den visste inte Sveriges presschef Hans Hultman på rak arm men ska man vara realistisk är det nog tveksamt.

Det var mycket som höll allsvensk klass på Söderstadion.
Kennedy Bakircioglüs comeback gjorde det inte.
Den var större än så.

När allt var över – efter ärevarv, extranummer och 2-1 mot Ängelholm – stod Kennedy kvar i spelargången och fick frågan av en journalist hur han ville betygsätta sin första match för Hammarby på nio år, sedan oktober 2003 då han gjorde två mål mot Elfsborg och sköt Bajen till allsvenskt silver:
– Jag ger mig själv en tvåa av fem, sa Kennedy utan att tveka.
Det var en balanserad analys efter egoboosten han precis hade upplevt framför publiken.

Om ytterligare nio år lär ingen minnas vad Kennedy Bakircioglü gjorde med bollen i comebacken på Söderstadion men vi har knappast glömt det där andra, det som inte noteras i historieböckerna, det som på många sätt är så mycket viktigare, det som gjorde att Ängelholm efterskänkte sina tilldelade bortalagsbiljetter så att Söderstadion kunde säljas ut till en händelse ingen Bajen-supporter ville missa.

Hur ”Oh ah Kennedy, say oh ah Kennedy” dånade långt före avspark. Att speakern fick pausa spelarpresentationen för att låta den rulla ytterligare ett par vändor. Det förväntansfulla suset när Kennedy slog en misslyckad djupledsboll på Erik Sundin. De stående ovationerna när han byttes ut efter 70 minuter. Ärevarvet med Radiosportens reporter hack-i-häl. Och till sist, när klacken sjungit ”Kennedy – ge oss en sång” tillräckligt länge, hur han joggade över planen, tystnad, och sedan tillsammans med fansen:
”Från Södermalm, kommer vårt lag…”.
Spelare kommer, spelare går, matcher vinns och matcher förloras – men det där upplever du tamejfan inte varje dag.

Kennedy var en av de största bakom Hammarbys oväntade SM-guld 2001, han var avgörande för silvret 2003 och 32-åringen togs emot därefter av 12 153 åskådare på Söderstadion – bara bajare.
Jag frågade vilket ögonblick av comebacken han själv upplevde som starkast?
– Det var stämningen när man kommer in till matchen, när matchen startar, när du ser grönt och vitt på läktaren, slutsålt, fullsatt och du hör publiken skrika ditt namn, det är mäktigt, alltså. Något man aldrig kommer att glömma, sa Kennedy.

Det är sju månader sedan mittfältaren senast spelade en riktig fotbollsmatch och fansen lär få se honom utnyttja sina kvaliteter bättre framöver när han är i kapp tempo- och tajmingmässigt. I comebacken nöjde han sig med att visa att kvaliteterna finns där utan att han blev överambitiös, ivrig och stressad. Det vittnar om mognad.

Kennedys fotbollshuvud och högerfot i kombination med löpare som Mattias Adelstam, smarta löpare som Erik Sundin och djupledslöpande mittfältare som Nikolas Ledgerwood ska ge Bajen många poäng i höst. Mot Ängelholm gjorde Sundin och Ledgerwood skillnad, framför allt debuterande Sundin som stal showen från Kennedy om man ser till det rent fotbollsmässiga. Att Helsingborg tror mer på Alvaro Santos är en gåta.
– Droppen var när jag fick sitta på läktaren mot Celtic, sa ”Sudden” om flytten från HIF till HIF.

I går uppträdde Hammarby som en allsvenskt förening och för första gången på ett par år handlade det inte bara om publikinramningen utan även om fotbollslaget – Ängelholm trycktes tillbaka relativt bekvämt.
Det skiljer hela tio poäng till Halmstad på kvalplats och elva till tabelltvåan Brommapojkarna. Med åtta omgångar kvar ska det egentligen vara för många att hämta in men fan vet alltså. Bajen är täta bakåt, vassa framåt och det finns ännu mer att ta av.

Resan till björnriket Blattnicksele blev som ni ser mycket lyckad…

…The Deer Hunter, filmen med Robert de Niro, fick fem Oscarstatyetter, den här bilden får en – för bästa foto.

…grattis, Josefine Laul, 23, frilansande fotograf i norra Västerbotten…
– Tackar.

Hur kom du på idén?
– Tja, du har ju pratat om att du ska jaga björn men det verkar inte bli så mycket med det, du jagar mest Erik Hamrén och annat som har med fotboll att göra fortfarande. Det här kanske kan få dig att tänka om?

Nåja, sista ordet är inte sagt vad gäller det. Tar du många sådana här fotografier?
– Nej, det här var den första men det var kul. Om du har några kollegor som vill förverkliga en spännande fotoidé i vildmarken så kan du tipsa om mig, ha ha.

Jag lovar. Vad tar du mer för sorts bilder?
– Jag plåtar allt! Från renar till bröllop. Tyvärr är det lite ont om uppdragsgivare här uppe men det kommer säkert.

Till sist; vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Att jag hinner fotografera en björn innan du har skjutit alla.

Det var kallat till presskonferens på Råsunda. Truppen som ska träningsspela mot Kina och sedan VM-kvala mot Kazakstan skulle presenteras.

Men först fick vi nyheten att Sverige har startat ett landslag i futsal för herrar och den församlade presskåren reste sig i ett unisont ÄNTLIGEN…

Skämt åsido, det är klart vi ska ha ett landslag i futsal. Det spelar sin första landskamp i december och målet är att få kvala till EM 2014. Förbundskaptenen Per Broberg presenterades på scen och drog en lans for sporten. Snart är den väl med i OS, vore kanske bättre än dagens herrfotbollsform?

När det gäller VM-kvaltruppen hamnade fokus på spelarna som inte är med. Alexander Kacaniklic togs ut i U21-landslaget i stället och där köper jag förbundskapten Erik Hamréns resonemang rakt av: eftersom han inte är aktuell för en startplats varken mot Kina eller Kazakstan gör han mer nytta i U21 som har två oerhört viktiga kvalmatcher kvar. Betydelsen av att nå U21-EM i Israel 2013 ska inte underskattas, speciellt inte som truppen består av en skara synnerligen begåvade -92:or som kan bli något stort i framtiden. Hamrén agerar förnuftigt här.

Nästa spelare som inte blev uttagen är Christian ”Chippen” Wilhelmsson, och det är lite konstigare. ”Chippen” fick inte spela från start under EM, trots att hans rutin hade behövts där. Sedan gjorde han fina inhopp och spelade plötsligt från start i träningslandskampen mot Brasilien i stället, där det gott kunde prövats en yngre förmåga från start (Kacaniklic exempelvis). Nu när det är allvar igen, då är ”Chippen” helt petad från truppen, och det går väl möjligen att förstå resonemanget eftersom han är klubblös och inte spelar några matcher. Men intrycket att Hamrén saknar en linje vad han egentligen håller på med förstärks ytterligare.

Kim Källström saknas också. Han har precis kommit tillbaka från skada och kan ansluta till truppen senare men tveksamt på grund av Kims fysiska status just nu. Helt fit är han given så klart.

Alexander Gerndt blev uttagen senast med stor debatt som följd. Sedan lämnade han återbud på grund av skada, nu är Gerndt frisk men fick inte plats trots att det bara är tre forwards med denna gång (Zlatan, Elmander och Toivonen). Det där är fortfarande en stor röra.

Hamrén pratade som sagt om att truppen ska kompletteras med två spelare och jag gissar att Martin Olsson kliver in – om han nu spelar i kväll. Sedan en fjärde forward.

Två ”nya” namn blev det till slut: högerbacken Adam Johansson och innermittfältaren Albin Ekdal. Ekdal inget att säga om, han har varit i skuggan, bitit ihop och nu får han en välförtjänt chans till.

Adam Johansson spelar i Seattle Sounders (Ljungbergs gamla klubb) och var med under januariturnén där han såg tung och seg ut. Det kan förstås ha berott på att han inte var i matchform. Jag ska erkänna att jag inte har sett honom i MLS men drar slutsatsen att Hamrén tar ut Adam eftersom Sebastian Larsson återigen lyckats protestera sig bort från högerbacksplatsen.

Startelvan mot Kazakstan är svår att sia om så här långt innan men…

Isaksson
Lustig/Johansson, Granqvist, J Olsson, M Olsson/Safari
Svensson, Elm
Larsson, Ibrahimovic, Bajrami
Elmander