Mycket reaktioner på mitt senaste blogginlägg om Zlatan. Vissa förstod det, andra inte.

Det Zlatan gör – att skriva en bok rakt från hjärtat om hur han är, hur han tänkt, vad han gjort, vad som hänt – är det jag älskar och beundrar.

Sedan håller jag förstås med om att Zlatan i många av de situationer som han beskriver agerar som ett barn, eller rättare sagt: som en upprorisk tonåring. Han resonerar som en tjurig egoist utan förmåga till reflektion.

Men det spelar ingen roll.

Det här handlar inte om att stämpla Zlatan som människa. Han har gjort något unikt, ärligt och modigt – det är det jag hyllar.

Däremot kan det räcka med förhandsartiklar i tidningarna nu. Man vill ha något kvar att läsa.

Det är självklart inte okomplicerat att vara så öppen – hur reagerar landslagskompisarna, vad vågar förbundskapten Erik Hamrén säga i omklädningsrummet i fortsättningen? Ur mitt perspektiv som journalist välkomnar jag självklart öppenhet framför slutenhet och kan bara applådera och hoppas att fler tar efter.

Det mest fascinerande är ändå omvärldens tolkning av Zlatan-journalistiken. Under många många år beskylldes sportmedierna för att vara rasistiska (!), för att vi bara vinklade på det negativa kring Zlatan. Vi är samma människor som skriver i dag, rasistisk har journalistiken kring Zlatan aldrig varit (herregud så dumt) men vi vinklar fortfarande ofta på det negativa (rubrikerna från boken handlar ju mest om Zlatans bråk) men när vi gör det nu, slickar vi i stället Zlatans röv heter det enligt till exempel Johan Croneman.

Alltså: när vi skrev om Zlatans bråk för fem-tio år sedan var det Zlatan-hat, när vi skriver om Zlatans bråk nu är det Zlatan-fjäsk. Hur ska ni ha det?

Ingenting har alltså hänt med journalistiken, det som hänt är att Zlatan släppt en bok som är helt unik i sitt slag. Att Croneman & kompani tycker av vi borde såga boken visar mest att han saknar insyn i den internationella toppfotbollen.

Det är också fascinerande att vissa inte tycks kunna hålla två saker i huvudet samtidigt: man kan älska att Zlatan har skrivit en bok utan censur, man kan tycka att han beter sig som en idiot emellanåt ändå. Är det verkligen så svårt att hålla två saker i huvudet samtidigt?

I tio år har jag blivit kallad Zlatan-hatare, nu slickar jag tydligen hans röv. Ändå skriver jag precis samma sak som tidigare: jag hyllar öppenhet, jag går igång på skandaler och bråk (annars ska man inte jobba på en kvällstidning).

Det är rätt uppenbart att det är perspektivet utifrån som har förändrats snarare än journalistiken kring Zlatan. Vi sportjournalister som skriver har inga dolda agendor även om jag börjar lära mig att till och med andra journalister tror det (läs; Croneman). Så starka känslor väcker alltså Zlatan.

Varför skulle det inte gå att tycka ett par-tre olika saker om Zlatan, måste man antingen vara för eller emot, välja sida? Jag är oberoende journalist, vissa saker gillar jag med Zlatan, andra gillar jag inte. Det är inte svårare än så.

Croneman & kompani borde läsa mitt blogginlägg från när Zlatan blev klar för Milan.

Att påstå att jag slickat röv för Zlatan, det är som att påstå att jag slickar röv för Lasse Lava också. Påståendet är lika absurt. Men visst, om Lava tar Island till VM-guld, då kommer jag att hylla honom och då kommer Croneman komma farande med att jag slickat Lavas röv sedan Sverige fick stryk mot Spanien med 4-0 i den där träningslandskampen.

Men nog om boken nu.

I stället rekommenderar jag Banks och min intervju med Lennart Johansson. Vi träffade honom i veckan och han levererar också.

Det mest intressanta är att han inte tror på Michel Platinis baby Financial Fair Play:
”– Jag tror varken resurserna eller kunskapen att efterleva det finns. Väldigt många av storklubbarna i Europa är på ruinens brant. Det är att kräva för mycket. Det är en noggranhet i kontrollen som är större än för ett vanligt företag. Det finns enklare sätt. Att leva efter de regler och lagar som finns.
Behövs det inte en ekonomisk styrning av fotbolls-Europa?
– Jo, men jag tror att man har tagit i för kraftigt. Jag tror inte många klarar av att orka uppfylla kraven.
Så vad händer med FFP?
– Jag tror att det dör ut, att det läggs ner. Det finns inte kapacitet att dra igenom”.

Vad gäller cupfinalen mellan Helsingborg-Kalmar (3-1) är den första reflektionen:
Har Mikael Stahre och Håkan Mild verkligen gjort läxan ordentligt, Daniel Sobralense ska spela i IFK Göteborg nästa säsong. I går skämde han ut sig rejält i sin sista match för Kalmar.

Den andra är:
Helsingborgs historiska trippel – eller kvadrupel – ger en bra bild av svensk klubblagsfotboll 2011: den domineras av Helsingborgs IF och Helsingborgs IF endast. De har gjort något som går att kopiera men inte att göra bättre.

Mer om finalen här.

I övrigt är jag krasslig och har legat hemma några dagar, vi får se man hinner repa sig till morgondagens fotbollsgala.

Alltså, alla vet att Zlatans relation med medierna i allmänhet och mig i synnerhet har varit lite ansträngd.

Den bombmatta av rubriker som nu portioneras ut från hans självbiografi är helt unik. Har det skrivits en liknande bok av en aktiv idrottsman? Det här är unikt. Ingen annan idrottsperson kan ha gett ut en så avklädd självbiografi mitt under karriären.

Jag har läst de första kapitlen. Det är roligt. Det är spännande. Det är avslöjande. Det är briljant.

”Du kan ta killen från ghetto men aldrig ghettot från killen”.

Zlatan Ibrahimovic, jag älskar dig för vad du har gjort men framför allt för hur du och David Lagerkrantz berättar det.

Den här boken kommer att öka läskunnigheten i Sverige. För in den i skolornas scheman, använd den under kidsens träningar, läs högt för de gamla på hemmet.

”Du kan ta killen från ghetto men aldrig ghettot från killen”.

Så sammanfattar han konflikten med Pep Guardiola och det är klart att Zlatan har fel, han beter sig som ett tjurigt barn, han har aldrig blivit petad tidigare, han riskerar att förstöra en hel generations unga fotbollsspelare, Zlatans budskap är att du ska ställa till ett helvete med hjälp av din agent om du inte får spela från start, där har han fel, där måste efterdebatten sätta ner foten och vara tydlig: så här kan du inte agera bara för att du är petad. I så fall kommer hela den svenska modellen raseras.

Är du på Zlatans nivå, okej då, då kan vi delvis köpa det, då kan du bråka (lite).

Men ta dig dit först.

Som jag har tjatat om så jävla många gånger och försökt hamra in: det var när Messi ville ha en annan roll som Zlatans och Guardiolas relation brakade ihop. Det hände under vintern 2010. Jag hörde det på Zlatan redan under första presskonferensen i Sverige för mer än ett år sedan, men fick inget gehör för min känsla, fokus hamnade på annat.

Zlatan kommer att såga Lars Lagerbäck i boken, han kommer att spotta på Fredrik Ljungberg, han kommer kanske slakta mig också, men jag är osäker på att han vill ge mig den uppmärksamheten. I det här läget är all publicitet bra publicitet, hur förlöjligad man än skulle bi.

Att Zlatan samarbetar med Mino Raiola framgår tydligt, han bekräftar att när han skulle bort från Barcelona, då la han och agenten upp mentalsjukhus-planen:
”Därför talade jag med Mino förstås. Vi planerar alltid de smarta och fula tricken ihop”.

Så ni behöver inte hoppa på mig längre när jag säger att det Mino säger, det har Zlatan sanktionerat.

Intressant är också att Zlatan använder uttrycket ”bajsa ner sig” om Guardiola, det är samma uttryck som han använde om Anders Svensson när jag träffade Zlatan i Turin 2004: ”Jag är inte nån Anders Svensson som bajsar ner mig när jag får kritik”.

Vi får se om det kommer med i boken.

Vad gäller bojkotten av svenska medier, framför allt Aftonbladet, under ett par år (inte nu längre) tror jag att kontaktannonsen har fått en för stor roll i historieskrivningen. Zlatan säger i boken:
”Jag triggas av hat och revansch”.

Svenska medier, framför allt Aftonbladet, fick agera symboler ett tag när Zlatan var i behov av fiender och indirekt kan man alltså säga att vi bidrog till att Zlatan blev en bättre fotbollsspelare då han ”triggas av hat och revansch”.

Karl-Erik vem?
Jag tvivlar inte på att svensk fotbolls blivande boss är väl förankrad i nämnder och distrikt, klubbar och kommittér.
Men ni vanliga, dödliga läktarfans, hur har ni fått chansen att påverka vem som snart blir allsmäktig i svensk fotboll?
Vad vet ni om Karl-Erik Nilsson, 55, från Emmaboda?
Ja, förutom att han har dubbelnamn och tagit ett antal feldomslut mot just din klubb genom åren.

Den framtida förbundsbasens fotbollsbakgrund är alltså domare. Karl-Erik Nilsson dömde 150 allsvenska matcher och hade 100 internationella uppdrag under sin tid som Fifa-domare i skarven -90- och -00-talet. 
Därefter har han varit socialdemokratiskt kommunalråd i Emmaboda, är ordförande i Bohusläns fotbollsförbund, vice ordförande IK Oddevold och valdes så sent som i våras in i SvFF:s styrelse. Nilsson är av riksdag och regering utsedd till ordförande i organisationen ”Hela Sverige ska leva” som ekonomiskt är direkt underställd Näringsdepartementet.

55-åringens kontaktnät sträcker sig därmed från internationella fotbollspampar som Michel Platini via en mängd riksdagspolitiker till Beatrice Eriksson på Nätverket för vindbruk i Halland.

Karl-Erik Nilsson seglade på allvar upp som alternativ till ny fotbollsbas efter insatsen som EM-general 2009 under det lyckade U21-mästerskapet.
Eller ”seglade upp” är fel ord.

Nilsson bars fram av starka krafter som verkar i det fördolda inom svensk fotboll. I den U21-EM-stab som Nilsson rattade var Bengt Madsen (Malmö), Khennet Tallinger (Skåne) och Gunnar Larsson (Göteborg) ordförande i de lokala organisationskommittérna – samma personer försökte redan 2010 kuppa bort Lars-Åke Lagrell med ”distriktens man” Karl-Erik Nilsson, uppbackade av Raul Björck i valberedningen. Den gången föll det på att tre socialdemokrater försökte föra fram en fjärde och det blev aldrig majoritet ens bland distrikten.

I den nu pågående ”valkampanjen” mot intresseorganisationen Svensk elitfotbolls (Sef) kandidat Lars-Christer Olsson står Nilsson på egna ben och har distriktens stöd medan elitklubbarna i själva verket är splittrade i olika viljor vilket ger Nilsson klar majoritet.
Vissa oroar sig för att förre Uefa-vd:n Olssons ansträngda relationer med såväl Fifa-bossen Sepp Blatter som Uefa-basen Michel Platini ligger honom i fatet i ett internationellt perspektiv då Olsson stod på Lennart Johanssons sida i alla strider förr om åren. Plus att det krävs en stadgeändring för att Olsson ska kunna bli förbundsordförande (han är inte skriven i Sverige utan i Schweiz).

Samtidigt har Olsson ett internationella kontaktnät som Karl-Erik Nilsson bara kan dreggla över och för allsvenskan vore det synd att inte nyttja honom när han nu är intresserad – varför inte Lars-Christer Olsson som en klubbneutral ordförande för Sef? Då kan det bli fart på debatten.

Men den stora frågan kvarstår: vad exakt vill Karl-Erik Nilsson som SvFF-bas? Vad vill han förändra, driva, utveckla?
Det går knappt att hitta en intervju med honom i medierna vilket även Sportbladet får bakläxa på fram till i dag. Visst, inför årsmötet i mars kommer han säkert synas mer frekvent men vad spelar det för roll när valet i praktiken är avgjort redan i dag?
Samtidigt kan frågan ställas till de engagerade supportrar som länge krävt Lagrells avgång: bryr någon sig vem det blir i stället? Eller nöjer man sig helt enkelt med att det blir en snubbe med dubbelnamn – Karl-Erik efter Lars-Åke…

JANIS-ROBERT LAUL

Visst, Mario Gomez skulle förstås fått L L L L L för sitt hattrick för Bayern München mot Napoli om det här hade varit ett vanligt Champions League-upplock – men jag har inte kunnat följa matcherna som jag brukar.

Av olika anledningar, ni ser resultatet i morgondagens tidning.

I stället får ni plocka upp sammanfattningen någon annanstans just i kväll, jag kollade Kim Källström vs Christiano Ronaldo.

Mina tankar:

Jag är givetvis lika övertygad som alla andra om att Leo Messi plockar hem den internationella guldbollen. Barcelona vann Champions League, Barcelona vann La Liga, Barcelona ligger bra till för att vinna svenska cupen på lördag, de har i alla fall liknande färger på klubbdräkten.

Men om vi nu ska snacka utmanare till FIFA Ballon d’Or (usch, det gör ont att skriva) – och vi ska minnas att i den här typen av omröstningar röstar folk inte alltid riktigt som de borde rösta – så tror jag att Cristiano Ronaldo är en god sådan.

Så god det går att bli ett år som detta.

Med Ronaldos uppvisning mot Lyon färsk i minnet, mot bakgrund av att Real Madrid är världens just nu bästa fotbollslag och min CL-vinnare 11/12, att Ronaldo är gigantiskt stor i många delar av världen, så kommer i alla fall jag följa omröstningen med visst intresse.

Även om jag inte på något sätt tror på den där skrällen.

Såg ni Ronaldos frispark? Hugo Lloris stod i rätt hörn, Ronaldo sköt i det hörnet, Lloris var chanslös, ändå kan jag för mitt liv inte säga att det var en målvaktstavla.

När FIFA Ballon d’Or (aj) delas ut presenteras ettan, tvåan, trean med extra tyngd. Här mina förslag:

1. Messi.

2. Ronaldo.

3. Klose.

Strax utanför listan:

Kim Källströms frispark. Den slickade verkligen ribban. Kim var bra.

Annars var det här en rätt skön CL-kväll där det hände lite saker igen, Morgan De Sanctis lååååånga löpning och seeeena rensning var just en sådan liten detalj som behövs för att få fart på turneringen igen.

Mycket snack om Bayern München men jag tror att Real Madrid skulle mörda dem i ett möte över två matcher. Även om jag själv alltid är beredd att mörda för tysk seger.

En liten kuriosa: vilket skönt, hjärtligt, ösigt, rappt och givande tugg det är i Viasat-studion när Rit-Ola och vår vän Niva sitter där jämfört med Lasse Lava. Då kommer även Wenström till sin rätt och visar hur duktig han är. Men det var kul att Lava dök upp som någon form av radiokorrespondent från mellanöstern (i Spanien). 

I morgon? En liten nyhetsbomb i Sportbladet. Alltid kul när sådana trillar in.

Det är november och då brukar det gå ganska fort sedan: snart sitter man där vid julbordet och grämer sig över att jeansen spänner redan efter första tallriken – varför lämnade man inte lite att växa i?

Därför: inga kanelbullar på landslagets presskonferens. Jag tittade inte ens i korgen…eller jo, det gjorde jag, det var de där exklusiva med kardemumma och mormors hosta…men jag stålsatte mig.

Förbundsordföranden Lars-Åke Lagrell inledde med att summera säsongen. Det kan inte ha varit speciellt roligt, Lagrell redovisade mest bakläxa:
– Matcher ska slutföras. Det är förbundsstyrelsens linje. Domarna ska få nya direktiv.
– Handläggningstiderna ska kortas. Vi ska träffa nämnderna och diskutera detta. Kanske anställa någon till här på kansliet.

Debatten kring nya nationalarenan ville Lagrell inte säga så mycket om, han gav en känga till ”en bloggare” (utmärkte Dan Persson på Idrottens Affärer som jag upplever som påläst och kunnig) apropå driftskostnaderna:
– Omöjlig diskussion nu, om tio år vet vi, sa Lagrell.

Informationschef Nystedt tog vid för att meddela att José Mourinho tackat nej till Fotbollsgalan. Det räknades ut med röva o en krita redan då Nystedt lyfte tanken härom månaden. Däremot kommer Uefa-bossen Michel Platini.

Det här gäller för EM-biljetter…

Förbundskapten Erik Hamrén presenterade en trupp som vissa menar är tråkig, jag hyllar den i dagens blaska. Med tanke på den stora oredan och röran under kvalet där spelare petades till höger och vänster är det klokt att dra i bromsen, sätta ner foten, tänka mer kontinuitet och taktik, mindre på vems bröstkorg som var mest framskjuten senaste träningen.

…Hamrén berättade också om ett möte med danske kollegan Morten Olsen som tydligen hävdar att han aldrig varit med att förlora mot Sverige – Olsen räknar helt enkelt inte 0-3-resultatet efter fyllskallen som sprang in på Parken som en förlust ”annat än på papperet”.

…har Olsen glömt att det stod 3-3 och att Fredrik Ljungberg precis skulle lägga upp bollen på straffpunkten?

Januariturnén 2012 går till Qatar, VM-arrangören 2022. När det meddelades handlade en av många debatter om att homosexualitet inte är tillåtet i landet, det bestraffas med fängelse. Jag frågade Hamrén hur han ser på att Sverige åker dit:
– Det har jag inga funderingar kring. Jag spelar i de länder vi får möjlighet att spela i och där Svenska Fotbollförbundet har en policy att spela i. Några andra funderingar har jag inte, du får fråga förbundet om policyn i så fall.

Landslagschefen Lasse Richt kände inte till Qatars lagar kring homosexuella:
– När man väljer olika länder finns det olika kulturer. Det får man ta ställning till. Vi har inte sett detta som ett land vi inte ska välja. Det här visste jag inte om.
Hur gör ni när ni väljer vilka länder ni åker till?
– När vi anser att det är ett frågetecken kring ett land tar vi alltid kontakt med UD för att höra deras åsikt. Det har vi inte gjort i det här fallet. Vi har inte ansett det nödvändigt. 

…det är tur att det är Tobias Hysén och inte hans brorsa Anton som är aktuell för den här januariturnén.

Samtidigt förstår jag nånstans idrottens principiella linje: de länder Sverige väljer att ha handelsutbyte med måste också idrotten kunna ha ett utbyte med. Och det finns alltså inga handelsblockader mot Qatar. Nu styrde Kentaro (som köpt TV-rätten till svensk fotboll) januariresan till Qatar, då är det bara att åka med, så fungerar det kring landslaget i dag, oavsett vi gillar det eller inte. Men man kan önska att landslagsföreträdare öppnade munnen angående det tragiskt i att vissa länder har kvar en stenålderssyn på det mänskliga livet. 

Framåt kvällen var det dags för den traditionstyngda Guldbollen-middagen där representanter för Aftonbladet/Sportbladet, SvFF och landslagsledningen träffas mellan skål och väg och en sex personer stark jury senare utser vinnaren. Jag brukar passa på att intervjua Lennart Johansson innan middagen börjar, den här gången var Bank med också, vi satt i en timme och tio minuter på hotel Diplomat och lyssnade på Den Gamle, sedan anlände övriga högdjur och tidningschefer som tillsammans med bättre ansedda fotbollskrönikörer tog plats i en finare salong för att smörja kråset medan jag lommade tillbaka till redaktionen.

…med en bombmatta av bra Lennart-citat, det ska erkännas. Nu har jag inte lyssnat igenom bandet men om jag inte hörde fel så hävdade 82-åringen (han fyller år på lördag) att han fortfarande tar 90 kilo i bänkpress, senast vid gårdagens besök hos sjukgymnasten.

Guldbollen? Ingen aning, jag är inte betrodd i det här läget men Kim Källström är min man. Lennart var mer inne på Andreas Isaksson.

Till sist: är helt såld på Jo Nesbøs nya, Huvudjägarna. Snacka om smart story. Går snart upp på bio så försöker ta boken i veckan.

L L L L L
Vad var det Magnus Uggla sjöng nu igen…”Tio sekunder…innan Bernd Leno får en snedträff…”. Skämt åsido, Champions League-historien fick nästan ett nytt snabbaste mål i kväll, när Valencias brasseanfallare Jonas utnyttjade ett misstag av Leverkusens keeper och sköt 1-0. Herregud, tio sekunder, det är ungefär vad mitt och Kloses mönsteranfall mot Juventus tog i går. Då förstår ni att det gick undan. Men inte det snabbaste i CL-historien som sagt: Jonas klockades på 10,6 sekunder, Roy Maakays rekord ligger på 10,3 sekunder för Bayern München mot Real Madrid 2007. Det intressanta är att både Real och Leverkusen hade avspark när de fick rekordmålen i arslet.

L L L L
Minns ni Ailton Almeida? Brassen kom till Öis i mitten av -00-talet, jagades av Djurgården, då lät det så här:
– Sveriges bästa anfallare säljer vi inte under 30 miljoner. Han är långt ifrån färdig i sin fotbollsutveckling, sa dåvarande Öis-tränaren Zoran Lukic.
– Zoran är en duktig fotbollstränare, men ekonomi har aldrig varit hans starka sida, kontrade Djurgårdens dåvarande finansiär Tommy Jacobson, ordförande i riskkapitalbolaget DF AB.
Hur det gick?
Tja, Öis fick 33,5 miljoner av FC Köpenhamn, numera håller Ailton, 27, till i cypriotiska skrällaget Apoel FC som han är på väg att skjuta vidare från gruppspelet. Tredje målet i kväll, en straff som visade vägen mot Porto (2-1). Zoran visste vad han pratade om.

L L L
Zlatan gjorde en bra insats mot Bate Borisov, en L L L-insats (ett vasst mål som tog Milan vidare), men L L L-insatser mot Bate Borisov ger ingen plats bland Fifas 23 kandidater till internationella guldbollen.  Visst går det att tycka att Zlatan platsar bredvid namn som Eric Abidal, å andra sidan hittar jag varken Manuel Neuter eller – denna skandal! – Miroslav Klose. Det är mer upprörande. Å andra sidan: varför diskuterar vi ens detta när det inte finns någon annan utgång än att Leo Messi vinner?

L L
Är ”boring, boring Arsenal” tillbaka? Bara fyra mål på fyra CL-matcher. Men visst, de tar sina poäng och behåller greppet om grupp F med 0-0 mot Marseille. Tydligen är de på väg att sätta något slags CL-rekord i 0-0-matcher på hemmaplan av bara farten. Bra fotboll dock …men Robin van Persie på bänken? Lite märkligt. Trist för Olof Mellberg i samma grupp vars Olympiakos föll borta mot Dortmund och nu ser det mörkt ut för Skägget att nå åttondelsefinal.

L
Champions League hösten 2011. Håll med om att det är ganska blekt. Var är debatterna, händelserna, snackisarna, bråken, dramatiken? Det lunkar på i stilla mak, kul att titta på med ett tredjedels getöga, men nånstans ganska dött allting. Tacka vet jag VM och EM – där är det full sula från första till sista spark.

Inte ens nära
…är jag att komma på något mer att skriva om kvällens omgång. Visst, Barcelona är vidare och Messi gjorde sitt 424:e raka hattrick i första halvlek men man blir inte särskilt upphetsad över sådant längre. Jag sticker emellan med lite internationell cricket i stället. Där hittar vi både hearings och investigations.

Efter min krönika och alla andra artiklar om efterspelet till Syrianska-Ängelholm kan jag nu lägga fram bevis varför man som sportjournalist inte kan lyssna till alla er som mejlar och har synpunkter – vi måste ta våra egna beslut. Jag menar, vem ska vi annars lyssna på?

Å ena sidan skriver nämligen Gabriel…

”Väldigt tråkigt att behöva läsa din artikel om Syrianska. Den bekräftar inte minst att du har lite kunskap om läget i denna förening.
Till att börja med lyfter du det negativa först och skapar enorma rubriker ur inget. Ska du skriva, var objektiv.
Vill du framstå som en seriös journalist framöver bör du också tänka på att syrianer är ett folk som hela Sverige har varit emot hela året.
Som journalist har du enorm makt, media kan vinkla och skapa opinioner. Du är en av dem som just nu klankar ner på syrianska”.

…å andra sidan skriver Roger…

”Inte första gången Södertälje-pojkarna kaosar. 0-3-förlust? Nä, då är det rasistiskt. Ni skriver knappt om det, inga krigsrubriker för då kan ni bli kallade rasister. Illa att samhället är sådant. Ni är livrädda för ’rasiststämpeln’ som ni tyvärr skulle få om ni kritiserar en klubb som Syrianska. Ni journalister trippar runt på äggskal för denna förening”.

Nu har vi det svart på rosa. Det finns inga glasklara rätt och fel, det finns bara olika tolkningar, journalistik handlar inte om att göra folk nöjda utan om att göra en så objektiv tolkning av en händelse som möjligt. Att döma av reaktionerna lyckades vi ganska bra – vår rapportering retade upp båda läger lika mycket. Vi låg alltså mittemellan ytterligheterna.

Fick ett mejl från en PR-dam precis som ville berätta om en auktion för att dra in stålar till Barndiabetesfonden. Ett antal kändisar har donerat olika saker som auktioneras ut, bland annat har Zlatan Ibrahimovic bidragit med… 

…en signerad Milan-tröja.

Marie Fredriksson och Carolina Gynning ställer upp med målningar, Ernst Billgren har skickat fram en bronsskulptur.

Med mera.

Varför berättar jag om detta? Jo, för att Camilla Läckbergs bidrag är utomordentligt roligt.

– Privat middag och signering med Camilla Läckberg.

In och buda med er, utropspriset på Läckberg är 4000 kronor men högsta bud just nu bara 900 kronor. Nu har ni chansen att sno henne från Robinson-Martin.

I samma veva fick jag ett annat välgörhetsmejl, från Läkarmissionen som söker fotbollsfarsor. Så om ni inte är intresserade av en författarmorsa kan ni hoppa på det i stället.

Själv ska jag baka Simon Banks mammas äppelpaj vars recept är tejphemligt…f’låt topphemligt.

…eller det har åtminstone ett utropspris som överstiger era årslöner.

Jag har varit inne på det tidigare, den framtida arenasituationen i Stockholm kan bli riktigt, riktigt jobbig för Svenska Fotbollförbundet (SvFF).

Som jag ser det, är det egentliga problemet inte Swedbank Arena i Solna, problemet är Stockholmsarenan. En ny nationalarena var ett måste men sedan smäller politikerna i Stockholms Stad upp ytterligare en arena för två miljarder där eventuell vinst skeppas rakt västerut, till Anschutz Entertainment Group.

Politikerna borde låtit Hammarby och Djurgården bygga en gemensamt ägd, mindre arena med plats för 15 000-20 000 åskådare, sedan kunde derbyna spelats på nya Råsunda.

Nu blir det en absurd situation med en arena för dryga 50 000 åskådare i Solna, en för dryga 30 000 vid Globen som ska kriga om artister och events som inte finns.

Globen går redan med 60 miljoner kronor i förlust om året.

…när förbundets arenaman Sune Hellströmer nyligen började prata om att sätta upp operor på nya nationalarenan förstår man att det är kärvt.

Framför allt nya Råsunda lär göra gigantiska förluster de första åren, kanske under lång, lång tid. Svenska Fotbollförbundet har tydligen inte ens en plan B hur de ska finansiera denna garanterade förlust.

Samtidigt var Sverige tvungna att bygga en ny nationalarena, det är svårt att komma ifrån. 

Det blir en tung sten att börja rulla för nye SvFF-ordföranden Karl-Erik Nilsson. Jo, det sägs faktiskt att domaren från Emmaboda som gjorde succé internt som U21-EM-general 2009 har distriktens stöd att efterträda Lars-Åke Lagrell. Plus att han är Bengt Madsens man (gamle Buffalo drar fortfarande i en och annan tråd). Elitklubbarnas kandidat Lars-Christer Olsson väntas ta över som generalsekreterare i Sef i stället då Tommy Theorin går i pension 2012.

…men vi får se, det kan vara taktik också att dessa rykten läcker ut. Klart är att det står mellan Nilsson och Olsson och att striden är hård.

Oavsett har den nye ordföranden en viktig roll i att knyta en starkare allians med supportrarnas man Victor Capel. Om den kollektiva bestraffningen avskaffas i de fall klubbarna HAR GJORT ALLT I SIN MAKT för att förhindra ordningsstörningar, då tror jag nog att Capel får mer gehör för någon form av angiverisystem när individer förstör från läktarna. 

Men åter till arenorna.

För klubbarna är egna arenor en väg framåt. Elfsborg gör vinst, Malmö kommer att göra vinst över tid precis som Kalmar, där har man rättat mun efter matsäck. I Göteborg samsas två-tre klubbar om en kommunägd arena – inte bra. I Stockholm har vi kaoset som jag beskrev ovan. Djurgården kommer aldrig bygga en egen arena, glöm det, Tommy Jacobson köper sig bara tid, det har jag sagt länge.

Det enda som möjligen kan förändras, det ligger tydligen i pipen fortfarande, är att det blir en AIK-arena i Sundbyberg. Vad händer då med Swedbank…?

Och jag hör rykten om att Helsingborg är nära att ta över Olympia. Se upp, övriga allsvenskan, se upp för Helsingborg. De sitter just nu i loket på det där tåget jag brukar tjata om.