Efter min krönika och alla andra artiklar om efterspelet till Syrianska-Ängelholm kan jag nu lägga fram bevis varför man som sportjournalist inte kan lyssna till alla er som mejlar och har synpunkter – vi måste ta våra egna beslut. Jag menar, vem ska vi annars lyssna på?

Å ena sidan skriver nämligen Gabriel…

”Väldigt tråkigt att behöva läsa din artikel om Syrianska. Den bekräftar inte minst att du har lite kunskap om läget i denna förening.
Till att börja med lyfter du det negativa först och skapar enorma rubriker ur inget. Ska du skriva, var objektiv.
Vill du framstå som en seriös journalist framöver bör du också tänka på att syrianer är ett folk som hela Sverige har varit emot hela året.
Som journalist har du enorm makt, media kan vinkla och skapa opinioner. Du är en av dem som just nu klankar ner på syrianska”.

…å andra sidan skriver Roger…

”Inte första gången Södertälje-pojkarna kaosar. 0-3-förlust? Nä, då är det rasistiskt. Ni skriver knappt om det, inga krigsrubriker för då kan ni bli kallade rasister. Illa att samhället är sådant. Ni är livrädda för ’rasiststämpeln’ som ni tyvärr skulle få om ni kritiserar en klubb som Syrianska. Ni journalister trippar runt på äggskal för denna förening”.

Nu har vi det svart på rosa. Det finns inga glasklara rätt och fel, det finns bara olika tolkningar, journalistik handlar inte om att göra folk nöjda utan om att göra en så objektiv tolkning av en händelse som möjligt. Att döma av reaktionerna lyckades vi ganska bra – vår rapportering retade upp båda läger lika mycket. Vi låg alltså mittemellan ytterligheterna.

Jag har varit inne på det tidigare, den framtida arenasituationen i Stockholm kan bli riktigt, riktigt jobbig för Svenska Fotbollförbundet (SvFF).

Som jag ser det, är det egentliga problemet inte Swedbank Arena i Solna, problemet är Stockholmsarenan. En ny nationalarena var ett måste men sedan smäller politikerna i Stockholms Stad upp ytterligare en arena för två miljarder där eventuell vinst skeppas rakt västerut, till Anschutz Entertainment Group.

Politikerna borde låtit Hammarby och Djurgården bygga en gemensamt ägd, mindre arena med plats för 15 000-20 000 åskådare, sedan kunde derbyna spelats på nya Råsunda.

Nu blir det en absurd situation med en arena för dryga 50 000 åskådare i Solna, en för dryga 30 000 vid Globen som ska kriga om artister och events som inte finns.

Globen går redan med 60 miljoner kronor i förlust om året.

…när förbundets arenaman Sune Hellströmer nyligen började prata om att sätta upp operor på nya nationalarenan förstår man att det är kärvt.

Framför allt nya Råsunda lär göra gigantiska förluster de första åren, kanske under lång, lång tid. Svenska Fotbollförbundet har tydligen inte ens en plan B hur de ska finansiera denna garanterade förlust.

Samtidigt var Sverige tvungna att bygga en ny nationalarena, det är svårt att komma ifrån. 

Det blir en tung sten att börja rulla för nye SvFF-ordföranden Karl-Erik Nilsson. Jo, det sägs faktiskt att domaren från Emmaboda som gjorde succé internt som U21-EM-general 2009 har distriktens stöd att efterträda Lars-Åke Lagrell. Plus att han är Bengt Madsens man (gamle Buffalo drar fortfarande i en och annan tråd). Elitklubbarnas kandidat Lars-Christer Olsson väntas ta över som generalsekreterare i Sef i stället då Tommy Theorin går i pension 2012.

…men vi får se, det kan vara taktik också att dessa rykten läcker ut. Klart är att det står mellan Nilsson och Olsson och att striden är hård.

Oavsett har den nye ordföranden en viktig roll i att knyta en starkare allians med supportrarnas man Victor Capel. Om den kollektiva bestraffningen avskaffas i de fall klubbarna HAR GJORT ALLT I SIN MAKT för att förhindra ordningsstörningar, då tror jag nog att Capel får mer gehör för någon form av angiverisystem när individer förstör från läktarna. 

Men åter till arenorna.

För klubbarna är egna arenor en väg framåt. Elfsborg gör vinst, Malmö kommer att göra vinst över tid precis som Kalmar, där har man rättat mun efter matsäck. I Göteborg samsas två-tre klubbar om en kommunägd arena – inte bra. I Stockholm har vi kaoset som jag beskrev ovan. Djurgården kommer aldrig bygga en egen arena, glöm det, Tommy Jacobson köper sig bara tid, det har jag sagt länge.

Det enda som möjligen kan förändras, det ligger tydligen i pipen fortfarande, är att det blir en AIK-arena i Sundbyberg. Vad händer då med Swedbank…?

Och jag hör rykten om att Helsingborg är nära att ta över Olympia. Se upp, övriga allsvenskan, se upp för Helsingborg. De sitter just nu i loket på det där tåget jag brukar tjata om.

Özcan Melkemichel efterlyste benbrott och blod.
Ironiskt nog var det Sebastian Anderssons blodiga skalle som kvitterade Syrianskas ledning till 1-1.
Johan Blombergs frispark betydde 2-1 till Ängelholm i en dramatisk match och kvalet lever i allra högsta grad inför returen.

I inför matchen-intervjun i TV4 Sport var Syrianska-tränaren stridslysten:
– Det gäller att bryta ben och ta några bloddroppar! sa Özcan Melkemichel.
Det såg man inte mycket av hos hans spelare.

Ängelholm vann närkamper, andrabollar och stod upp i motvinden i första halvlek – och fortsatte att dominera i andra.
Syrianska kastade in Peter Ijeh efter paus som behövde fyra minuter på sig att nicka in 1-0. Målet kan bli guld värt för Södertälje-laget: 1-0 räcker på plastgräset på söndag.

Men kvalet är definitivt en öppen historia. Ängelholms duktige forward Sebastian Andersson kvitterade på nick med sin blödande och bandagerade ”Kapten Blod-skalle.
Tio minuter från slutet blåste 2-1 till hemmalaget in på en frispark från Johan Blomberg, misstänkt målvaktstavla av Dwayne Miller.

Jag vet inte hur många skott mot mål ÄFF hade – jag tappade räkningen efter 19 – och med lite mer attityd à la ”den här bolljäveln ska in!” så hade superettan-laget haft en ännu större seger. Jag blev imponerad av innermittfältaren Tobias Johanssons djupledslöpningar men nog fan borde han satt något av sina lägen?

Ängelholm är superettans fjärde sämsta publiklag, snitt på 1263, och ur det perspektivet ser många hellre att Syrianska stannar kvar – även om deras snitt 2852 inte är mycket bättre, näst sämst i allsvenskan. Andra kanske tänker ”lotta skiten”. Må bästa lag vinna, säger jag.

För de respektive klubbarna är det förstås en kamp om miljonerna.
Skillnaden mellan allsvenskan och superettan är stor. Siffrorna för 2011 är inte färdigräknade ännu men fördelningsnycklarna är de samma som för 2010 – då såg det ut så här:
* Ettan i allsvenskan (Malmö FF) fick 15,1 miljoner kronor.
* Tvåan (Helsingborg) fick 14,2 miljoner.
* I botten fick Brommapojkarna och Åtvidaberg strax under tio miljoner.
* Ettan i superettan (Syrianska) fick 5,7 miljoner.
* Jumbon i superettan (Trollhättan) fick 3,6 miljoner.

I de så kallade Sef-pengarna (från intresseorganisationen Svensk elitfotboll som sköter förhandlingarna) ingår:
* TV-avtalspengar
* Svenska Spel-pengar
* Övriga centrala reklamavtal samt radiopengar.

På söndag vet vi hundra procent säkert vilka som drar längsta strået på Södertälje Fotbollsarena.
Mitt tips?
Det vete fan.
Men Ängelholm var det klart bättre laget i kväll.

…mer om hans kampanj mot fyrverkerier och smällare här – särskilt riktad till de MFF-supportrar som ”roade” sig i Örebro i går?

Jag tänkte sammanfatta allsvenskan men så kom jag på att – vad fan, det har jag ju redan gjort i en matig sammanställning.

Så här såg mitt tips för 2011 ut – rätt placering inom parantes:

1. Helsingborg (1)
2. Elfsborg (3)
3. Malmö FF (4)
4. IFK Göteborg (7)
5. Örebro (12)
6. Häcken (6)
7. AIK (2)
8. Trelleborg (15)
9. Mjällby (10)
10. Djurgården (11)
11. Kalmar (8)
12. Gefle IF (9)
13. Syrianska (14)
14. Gais (5)
15. Halmstads BK (16)
16. IFK Norrköping (13)

Jag ger mig själv godkänt. Jag bommade naturligtvis Gais men tipset var tvunget att lämnas långt innan Wanderson var klar, Razak Omotoyossi kom också senare men det spelar ingen roll – jag bommade Gais.

Även AIK och IFK Norrköping underskattades medan jag överskattade Trelleborg och Örebro.

Övriga ligger i rätt segment.

Hur går det 2012 då?

Tja, så här kanske:

1. IFK Göteborg
2. Malmö FF
3. Helsingborg
4. Elfsborg
5. AIK
6. Örebro
7. Häcken
8. Gais
9. Djurgården
10. Kalmar FF
11. Gefle
12. IFK Norrköping
13. Åtvidaberg
14. Gif Sundsvall
15. Mjällby
16. Syrianska *

* Förutsätter att de klarar kvalet.

Till sist: Blev ju sköna slutbilder, Kenny.

En månad senare kunde Helsingborg lyfta Lennart Johanssons pokal och supportrarna fick göra sin traditionsenliga planinvasion. Eller fick och fick, de gjorde det trots att en hövlig speaker bad dem låta bli. 
Knappast något spontant glädjefnatt, mer av ett ”kolla, vi kan också” men lugnt och städat.
En värdig avslutning på allsvenskan 2011 där bästa laget mot bästa försvaret spelade 1-1 och AIK tog hem stora silvret.

Själv fastnade jag mest för en ögonblicksbild vid slutsignalen när rödblåa fans välde in på gräsmattan. Domarteamet rusade mot spelargången och AIK-spelarna sprang mot Olympias ”norra stå”, till sina supportrar där kravallpolis bildat ring snabbt och effektivt.
Kenny Pavey?
Tja, den gamle Millwall-supportern promenerade lugnt efter, mer eller mindre mitt i kaoset som han mest ryckte på axlarna åt. 

Det var Paveys sista match i allsvenskan, snart flyttar han utomlands till en ny klubbadress, och det är många som redan saknar honom.
– Två silver, SM-guld, svenska cupen, supercupen…det har varit fina sex år i AIK. Jag är stolt över det jag har gjort och det är ”see you later – not goodbye!”. Det finns så mycket AIK inom mig att jag måste tillbaka, inte som spelare, men kanske för att hjälpa till runt laget på något sätt i framtiden, sa Kenny innan han hoppade in i spelarbussen.
Själv lärde jag känna honom under våra år i Ljungskile, han är trevligare utanför planen än på…så good luck, Kenny.
I alla fall.

Jag gjorde en intervju med sportchefen Jens T Andersson när tränaren Andreas Alm bröt in och berättade att AIK släppt in minst antal mål i allsvenskan.
– Helsingborg står på 27, vi på 27. Men vi har bara släppt in 25. De där två extra som Disciplinnämnden lagt till kommer jag aldrig att räkna, sa Alm.
Ett par sekunder senare stack han fram huvudet igen för att tillägga:
– Vi har seriens bästa försvar.

AIK:s försvar är en nyckel till deras överraskande andraplats, Jens T Anderssons Bangura-värvningar en annan, tränardebutanten Alm själv en tredje. Även om det svajat emellanåt och vissa av hans beslut framstått som märkliga har han fått ut väldigt många poäng av sitt spelarmaterial. Kanske för att han kände till dess begränsningar och styrkor sedan lång tid tillbaka, aldrig vek från den inslagna linjen och valde att bygga utifrån ett ledord som alla spelare kunde sluta upp bakom och hantera: explosivitet. Explosiv återerövring. Driv boll explosivt. Explosiv upp-, ned- och överflyttning. Spela framåt. Rättvänd med fart.Jag vet inte om ni tänkte på Viktor Lundberg i går, visst, han har mycket kvar att lära, men hans utveckling under säsongen har varit – explosiv.

Att Helsingborg spelade ut AIK under långa stunder på Olympia är en annan historia. När Mahlangu, Bouaouzan och Gashi satte fart på bollen var aggressiviteten inte mycket värd. Till slut var det målvakten Ivan Turina och ribban som räddade silvret, till och med Martin Mutumba var tvungen att hålla med efteråt:
– Vad fan, de är bäst i Sverige, det är bara att erkänna. De har en mycket bra spelidé, det har vi också men de är snäppet bättre, sa Mutumba.

I går kväll firade Helsingborg sitt sjunde SM-guld för andra gången, samtidigt vecklade AIK-fansen ihop sin banderoll ”1932 TOG VI VÅRT 7:E GULD MVH STORKLUBBEN” och for mot Solna med ett stort silver. Allt medan Christoffer Anderssons lilla dotter sprang runt i spelargången med pappas guldmedalj och berättade för alla hon mötte:
– Pappa har miljoner sådan här där hemma.
Det var helt enkelt en ganska bra kväll för alla vi som var på Olympia.

Som ni vet görs det nedskärningar i vårt mediehus och vi ställer om till ett nytt sätt att arbeta. Det innebär en del förändringar när man är på fältet.

Som i dag när jag var på Jönköpings Södra-Gif Sundsvall.

Under matchen rapporterade jag på Twitter som publiceras i vår LIVE på sportbladet.se.

Direkt efteråt skrev jag en snabbanalys här på bloggen.

Efter presskonferensen filmade jag när Sören Åkeby kastades i duschen vilket miss Modin förvandlade till ett webbtv-inslag från Stockholm.

Sedan skrev jag ett nyhetsknäck om Gif Sundsvalls pestfest efter slutsignalen.

…följt av en krönika om deras chanser i allsvenskan 2012.

…till sist en kortis om J-Södras skyttekung Branimir Hrgota, 18.

Vad jag vill ha sagt med det här blogginlägget? Tja, tänk efter före om ni ska utbilda er till sportjournalister. Den nya verkligheten kräver en hel del av oss – men vad blir det för kvalitet?

I dag rullar jag vidare mot Helsingborg för avslutningen i allsvenskan mot AIK.

Under tiden kan ni fundera på de här TP-frågorna.

FOTO: Sjölund.

Häftiga slutsecener i Jönköping där resultatet 2-1 innebär att J-Södra klarade kontraktet, Giffarna gick upp i allsvenskan.

Vilka som jublade mest?

Gif Sundsvall. Men det dröjde ett tag innan de vågade…när Hammarbys 1-0 meddelades vrålade Sören Åkeby och saken var klar.

Ja herregud. Efter den sömnigaste förstahalvleken i superettans moderna historia – vilket drama det blev på Stadsparksvallen till slut.

Ari Freyr Skúlason slog in en stolpretur i början av andra halvlek sedan högerbacken Robert Lundström stormat in och avslutat i straffområdet.

Men J-Södra gav inte upp, tränaren Hans Lindbom tog ut Fredric Fendrich och Andreas Tegström, in med Daryl Smylie och Carl Björck samtidigt som Giffarna backade hem.

Två frisparkar senare stod det 2-1.

Avgörande målet av 18-årige talangen och skyttekungen Branimir Hrgota som skruvade in sin i trakterna av högra krysset – ett mål som innebar nytt superettankontrakt.

Stort jubel i båda lagen som sagt och Gif Sundsvall fick användning för sina löpsedlar och segertröjor till slut – 0-1 mellan Ängelholm och Hammarby innebär ju att Giffarna går rakt upp i allsvenskan samt att Bajen slipper kval.

Dagens stora förlorare: Ängelholm och Värnamo som får kvala i olika riktningar.

Blev intervjuad av en kriminologistuderande vid Stockholms universitet i dag som har fått i uppgift att göra en intervju med någon om valfritt ämne. Den unge mannen valde ett ständigt aktuellt: fotbollsvåld.

Jag ställer (nästan) alltid upp på intervjuer (svårt att säga nej som journalist) och kunde svara på de flesta frågor han hade.

Dock tvekade jag på den mest aktuella, den om de så kallade polisfakturorna. Nu har jag läst på lite – var på väg till Sundsvall när nyheten släpptes i måndags – och rättar in mig i visselorkanen mot Polismyndigheten i Stockholms län:

Jag förstår inte alls vad tanken med detta är:

1. Vill de på sikt se ett nationellt polisfakturasystem för alla fotbolls- och ishockeymatcher samt andra idrottsevenemang plus ”vinstdrivande” festivaler och dylikt?

2. Eller är det bara vanligt, hederligt paragrafrytteri (från ordningslagen) som blir praxis, 20 år senare? Som det ser ut nu kommer lagen slå snett då den bara drabbar bolagiserade föreningar.

Visst, det finns fördelar att driva ett fotbollslag som idrottsAB jämfört med som ideell förening (bland annat skattemässiga, momsavdrag) men är det verkligen det som ska styra denna fråga? Skillnaden i det här samanhanget mellan – låt sig IFK Göteborg och AIK – finns ju egentligen bara på paragrafplanet, båda verksamheterna vill dra in så mycket stålar som möjligt för förbättra sin chanser att nå sportslig framgång.

Summa summarum:

Om det handlar om 1 är det en korkad lagtolkning då idrott och musik, vars samhällsnytta är oomtvistad, inte behöver högre kostnader för att bedriva ett redan omfattande våldsförebyggande arbete (åtminstone gör många fotbollsklubbar detta).

Om det handlar om 2 är det också en korkad lagtolkning eftersom ägandeformen egentligen saknar relevans. I så fall får väl klubbarna sluta att driva sin elitverksamhet i aktiebolag men då uppstår frågan: vad har polisen vunnit på cirkusen?

Med den kunskap jag skaffat mig utan att hunnit studerat frågan så djupt som den förtjänar låter det alltså – korkat.

Fyll gärna på med inspel ni som tycker jag är snett på saken så diskuterar vi vidare.

Till sist: varför denna tystnad från regeringens så kallade huliganutredning som rimligen fortfarande jobbar på (trots Per Unckels tragiska frånfälle)? Hur ställer den sig till Stockholmspolisens idéer? Det känns väldigt avgörande i sammanhanget.