Milan-Arsenal i kväll och DN-Esk drog i gång den här (rätt tröttsamma) debatten om att Zlatan Ibrahimovic inte glöder längre. Den kom som ett brev på posten.

…eller den kom inte särskilt plötsligt, som Lasse Lava skulle sagt.

Då kan jag tycka att minnet är kort. Dels har Zlatan gjort mål i samtliga fem Champions League-matcher han spelat pågående säsong. Sedan minns ni väl Milan-Barcelona i höstas? 

Efter en minut hade Zlatan tagit en hundraprocentslöpning mot första stolpen och vräkt Seydou Keita över ända i momentet efter. I tionde minuten gick han spontant ner på knä i besvikelse över att Robinho bommade ett öppet läge. I 20:e kvitterade han till 1-1 efter en ny löpning mot första stolpen, förvisso med en felträff, men det är felträffarna som går in. När Barcelona fick en billig straff var Zlatan nere hos keepern Abbiati och tipsade om var Messi brukar skjuta samtidigt som han nog hoppades psyka sin gamle lagkamrat en smula. Det hjälpte inte men Abbiati gick i alla fall åt rätt håll på den straff som slogs korrekt (domaren följde regelboken när han varnade Messi och straff ett fick slås om). Första 45 minuterna hade Ibrahimovic inte en felpassning. Förutom att han halkade en del var han snudd på felfri och visade ett fokus och engagemang i både anfalls- och försvarsspel som jag inte kan minnas när jag såg från honom senast.

…Zlatan har aldrig varit en spelare som river och sliter över stora ytor, han ska inte vara det, han ska spara sina krafter för att få den tunga kroppen att göra rätt saker i 90 minuter på offensiv tredjedel. Det blir en allt större utmaning för honom ju äldre han blir. Men orsakerna är snarare fysiologiska än mentala. Snubben väger enligt egen utsago 100 oöppnade mjölkpaket och då behövs pigga ben. Av den anledningen ska Zlatan heller inte spela som nummer tio i ett svenskt landslag med det defensiva löpansvar det innebär. Det gör Johan Elmander så mycket bättre. Det handlar om att utnyttja spelares spetsegenskaper i rätt roller. Sedan kan Zlatan, i en position som ”falsk nia”, smyga ner ibland och delta i den tidiga speluppbyggnaden. Men det är en annan femma.

Det är närmast en historieförvanskning att påstå att Zlatan är så mycket annorlunda i sitt spel i dag jämfört med för några år sedan. Att han däremot ofta har svackor i februari är närmre sanningen.

Jag kan för mitt liv inte tro att Zlatan tar kvällens CL-åttondel mot Arsenal med en klackspark. Det ligger inte i hans natur. På sin officiella Twitter – som skrivs av någon annan men ändå – läste jag precis:

”Welcome to Milano, show us what you’ve got!”.

Resultatet lägger jag mig inte i men jag hoppas att alla Gunners förstår vad jag menar när jag skriver att jag hoppas att Zlatan hänger två i kväll och täpper till truten på olyckskorparna. Som Kim Källström gjorde i går fast på en annan nivå.

Valde att följa Lyon mot Apoel eftersom det lackar mot EM. Då är det förstås intressant att se hur Sveriges mittfältsmotor Kim Källström agerar på högsta nivå (nåja). Därför får andra diskutera Messis nya målrekord, jag tittade på Kongo-Kim.

L L L L L
Det man först måste nämna är Källströms roll i Lyon. I kväll var den helt central. Spelarna runt Kim gav honom bollen, sedan styrde han spelet, startade anfallen. Just i dag med låg felprocent, han värderade klokt mellan när det var läge att rulla i sidled eller spela svårare. Visst blev det ett och annat bolltapp men herregud, det är Kim Källström vi pratar om.

L L L L
Kim har genom karriären fått kritik för sitt defensiva spel. I dag gjorde han en imponerande insats som balanserande mittfältare, ofta den som stannade kvar för att stoppa Apoels kontringsförsök. Vid ett tillfälle ryckte snabbe Ailton i väg men Källströms tog snabbt i kapp fem meter för att käka upp både brasse och boll utan att dra på sig frispark.

L L L
Kims betyg i dag. En trea = bra. Han gör skillnad i en viktig match på hög nivå när hans lag tog ”tre poäng”, som Bosse P uttryckte det. 

L L
I en lite mer tillbakadragen position kommer Kim inte med i de offensiva situationerna lika ofta men i andra halvlek trampade han igenom, höll inne skottet för att skjuta i steget och den projektilen hade Apoels hårfagre keeper inte stått upp efter. Nu missade bollen både honom och målet.

L
Källström fick ta matchens bästa frispark, i ”Hollandsläge”, men sköt dessvärre rakt i muren. Han slog de flesta andra frisparkar också, samt hörnor från vänster. Tyvärr inte särskilt bra där heller.

Inte ens nära:
Olyckskorparna som kraxar om att Kim Källström inte har något i en svensk landslagsstartelva att göra. En Kim som har sitt livs bästa vecka kan vara en av bitarna som gör att Sverige svarar för en rejäl skräll och tar sig vidare från gruppspelet.

Tillbaka i snöslasket efter några dagar i världsnyheternas epicentrum på grund av i första hand Luis Suárez.

…eller, på grund av en utebliven hand.

Ett bedrövligt agerande av en spelare på den nivån (alla nivåer), det handlar om vilka signaler man skickar, men jag tycker att Suárez – och Kenny Daglish som inte handlade speciellt smart efteråt – senare tog ansvar för sina handlingar och agerade handlingskraftigt till slut.

Därmed kan vi lägga storyn till handlingarna.

Apropå mitt förra inlägg fick farsan och jag till slut svar på vilken match vi såg för 18 år sedan: januarifajten och målet gjordes av Mark Hughes. Vi hittade biljetterna, case closed.

…även den här gången vann alltså United, jag upplevde det som en hafsig match utan linjer som blev spännande mot slutet. Själv vann jag 115 fina pund på resultatet 2-1 och Rooney förste målskytt. Aldrig fel…

…farsan var förstås ännu mer nöjd med resultatet men knappast med sitt ”jag var där”-foto…

Det fortsätter att hända grejer på den inhemska spelarmarknaden, att Åtvidaberg värvar en kameruan med namnet Ollé Ollé lyser upp i vintermörkret. Fullständiga namnet lyder Alain Junior Ollé Ollé – the name of the game?

Fredrik Ljungbergs karriär efter han lämnade landslaget 2008 är ingen vidare läsning, jag erkänner direkt att jag haft en överdrivet stark tro på honom vid ett par tillfällen. Nu bryter han kontraktet med Shimizu S-Pulse efter att de floppat i japanska ligan. Samtidigt får man inte glömma hur bra han en gång var, både för Sverige och Arsenal. Den störste svensk vi haft i Premier League.

…var Ljungberg tar vägen är svårt att veta men kanske fortsätter hans fotbollsodyssé i Sydafrika, härom månaden dök ett sådant rykte upp och kanske ligger det något i det med tanke på dagens händelseutveckling.

Ljungbergs gamle vän (nåja) Olof Mellberg knockades precis i Euro League-matchen mot Rubin Kazan och har fått lämna planen. Trist om smällen är allvarlig och han missar Kroatien-landskampen 29 februari.

…förbundskapten Erik Hamrén tar ut truppen nästa tisdag.

Örebros Rose–Marie Frebran föreslås bli ny ordförande för intresseorganisationen Svensk elitfotboll, Sef, och även om jag inte har så mycket negativt att säga om henne – hon skulle dessutom bli första kvinnan på posten – kan jag tycka att det vore intressant att se Lars-Christer Olsson i rollen som en klubbneutral ordförande för elitklubbarna som en stark motpol till nye SvFF-ordföranden Karl-Erik Nilsson.

…men det här ”nordkoreanskt skamliga” som TV4 pumpar på om har jag fortfarande inte begripit. Den dagen det visar sig att elitklubbarna vill ha Olsson men deras egen valberedning försöker köra över dem med en kandidat som få eller ingen vill ha (Frebran), då har vi ett case.

I eftermiddag lyfter planet mot England.

I morgon vinkar jag till er framför TV:n från Old Trafford när Manchester United ska försöka besegra Liverpool för första gången på ett år. Liverpool har två segrar och ett kryss tre senaste.

Stärkta av Moglets eventuella släkting AnfieldCat och annat är det inte omöjligt att vi får en repris på marsmatchen 2009 som visserligen började bra för United med ledningsmål av Cristiano men sedan kom islossningen och det slutade med bortaseger 4-1.

Bjuder farsan på resan i 60-årspresent, hotell och matchbiljett kostar 6500 kronor per skalle plus flyget så det får han vara nöjd med. Han bjöd mig när jag fyllde 18 men här har vi ett litet problem: vi minns inte vilken match vi såg.

Det var på White Heart Lane 1994, Tottenham-United 0-1. Men under 1994 möttes Tottenham och United två gånger i London och båda matcherna slutade 0-1. 15 januari och 27 augusti. Jag hade för mig att ”vår” match avgjordes av Eric Cantona på straff men i dessa matcher står Colin Calderwood (självmål) och Pontus Wernblooms förebild Gary Pallister antecknade som målskyttar (enligt andra sajter gjorde Mark Hughes och Steve Bruce målen).

Kan det varit så att Cantona bommade en straff i en av matcherna? Någon kalenderbitare där ute som vet?

Lär inte bli särskilt mycket bloggande de närmaste dagarna men häng med på Twitter där jag återkommande rapporterar om resan och matchen.

Skulle det inte vara nog har ni veckans ”Oj, vilken vecka” här…

”Hi!

Have just read your article and the comments made by Anders Svennson! Why must this country as usual bark around the ankles of bigger leagues? How lucky you are that he and yourself are so gifted with how the game should be played and developed! Is it the same average Anders Svensson who has never actually won anything who said that?

He should be a little more respectfull to countries and people who have allowed him to develope and allowed him to make a good living at playing football! I have just one question to you which I am sure you will not answer (simply because you would never admit it):

Vad ha Sverige gjört för att utveckla fotbollen?

You have no right to critisise things, or standards, which you are not capable of acheiving yourself!

Regards Tony”.

Tre synpunkter innan vi svarar Tony.
1) Citatet ”Why must this country as usual bark around the ankles of bigger leagues” är ett mycket underhållande citat.
2) Av antalet utropstecken i Tonys mejl att döma undrar jag om han är rätt man att beskylla någon för att gläfsa.
3) Jag uppskattar däremot att Tony inte bara sammanfattat sitt mejl i en konkret frågeställning, han har också översatt den till begriplig svenska.

Så, vad ska vi svara Tony? Är han rätt eller snett på det?

Minns ni när vi hade Anders Svensson i Laul Calling och han berättade i extramaterialet om Harry Redknapp? Dryga sex minuter in i klippet där även Niva ger favoriten att ta över engelska landslaget en känga…

…här har ni storyn i text:

Harry Redknapp tränade ”Saints” 2004/05 då laget ramlade ur Premier League. Det var Anders sista säsong i klubben dit han kom 2001. Enligt Anders bidrog Redknapp till degraderingen vilket han berättade om i Sportbladets fotbollsmagasin Laul Calling våren 2010. Storyn växer rejält om Redknapp tar över det engelska landslag som möter Sverige i sommarens EM-slutspel.
– Harry är en riktigt trevlig kille men…fotbollskunskaper? Jag upptäckte inte några taktiska kunskaper. Däremot måste han ha en otrolig känsla vilka spelare som kan fungera ihop och vilka spelare som kan fungera bra i Premier League eftersom han tagit in väldigt många nya spelare och gjort det väldigt bra i de flesta klubbar, berättar Anders i programmet.
– Men taktiskt, nä, där finns inte mycket. Skrämmande historier finns däremot skulle jag vilja säga.

Anders illustrerar med en period i Southampton då laget var skadedrabbat:
– Vi bestämde oss för att spela 4-5-1, Peter Crouch ensam på topp, Mikael Nilsson och jag på kanterna. Vi slog Liverpool med 2-0 och Portsmouth med 2-1 i derbyt, två raka segrar, berättar Anders.
Samtidigt var detta under januaritransferfönstret 2005 och Harry Redknapp värvade spelare för fulla muggar, bland annat Henri Camara och sonen Jamie Redknapp.
– Vi hade ett vinnande lag men vad hände i nästa match? Micke Nilsson hamnade på läktaren, jag hamnade på bänken, det var tre-fyra ändringar totalt och vi förlorade, vi blev överkörda. Efteråt blev jag uppringd av journalister som undrade varför Redknapp hade bytt fyra spelare och jag svarade ”Jag vet inte, det får du fråga honom om”. 
– Dagen efter stod det i rubrikerna att ”Jag vet inte varför Redknapp bytte fyra spelare”. På måndagen blev jag inkallad på kontoret och fick förklara mig. Vi hade ett bra snack och jag sa till Harry att jag inte förstod varför han ändrat laget precis när vi börjat vinna matcher. Sedan gjorde jag inte så många mer minuter i Southampton, säger Anders som återvände till Sverige och Elfsborg ett par månader senare:
– Jag hade inga problem med honom som person men är förvånad att han är så högt aktad med tanke på hans taktiska kunskaper.

I de två sista omgångarna skulle Southampton möta Crystal Palace borta och Manchester United hemma, viktiga matcher för klubben som var indragna i bottenstriden.
– Vi hade aldrig någon taktisk träning överhuvudtaget. Vi hade inget lag, vi visste inte vilka som skulle spela, hela truppen var kallad. Vi kom till arenan en timme och fem minuter innan matchen skulle börja. Vi gick in i omklädningsrummet, Harry var inte där. En timme före avspark kom han: ”De här spelar, de här sitter på bänken, de vi möter är inte så bra, gör vi det vi ska så vinner vi”. Sedan gick han. Efter tio minuter låg vi under men lyckades kvittera i 92:a minuten. Det var en match vi behövde vinna, en match vi skulle vinna men vi fick i alla fall en poäng.

Inför den avslutande matchen mot United ändrade Redknapp plötsligt hela träningsupplägget. För första gången gnuggades taktiska detaljer och ett defensivt 4-5-1-system.
– Men i omklädningsrummet inför matchen sa han: ”Killar, jag kunde inte sova i natt, jag låg och tänkte hela natten. Det är vår hemmaplan, vi går ut och spelar 4-4-2”. Sedan ändrade han på fyra positioner mot hur vi hade tränat hela veckan. Vi förlorade och åkte ur Premier League. Det kanske vi hade gjort ändå men det var väldigt märkligt, säger Anders Svensson.

Fyra månader innan Sverige möter England i fotbolls-EM i Kiev avgår Fabio Capello som en omedelbar följd av att engelska förbundet, FA, plockat kaptensbindeln från mittbacken John Terry som står åtalad för rasistbrott.

Detta accepterade inte italienaren. Redan när Capello gick emot FA i frågan förstod man att det här innebär ett komplicerat läge och att det skulle bli livat på öarna.

Å ena sidan förstår jag FA som inte vill att en rasistbrottsåtalad spelare ska ha hedersuppdraget att vara lagkapten i landslaget, dessutom i en fotbollsnation där just kaptenen har stor symbolisk betydelse, kanske ännu mer tidigare men ändå. Att representera ett landslag ställer högre krav på idrottsmän och är något annat än deras yrkesmässiga tillvaro i klubblagen (lex Alexander Gerndt).

Å andra sidan har vi att ta hänsyn till att ingen ska dömas förrän dom fallit. Där har Capello förstås en viktig poäng.

Jag tycker ändå att det var någon form av förståelig kompromiss – Terry får spela EM men han får inte bära bindeln. Det kunde Capello ha köpt men tydligen inte. Möjligen känner han sig helt enkelt överkörd, möjligen finns det andra orsaker i botten som andra får reda ut.

Jag konstaterar i stället att grundanalysen nu måste vara att händelseutvecklingen som sådan är positiv för Sverige. Annars borde samtliga förbundskaptener avgå under dramatiska former kort före mästerskapen om det nu per automatik innebär att spelarna då bildar en starkare grupp och yada yada. Jag köper inte det. Det är alltså bara att tacka och ta emot och hoppas på ett utdraget kaos kring det engelska landslaget så länge som möjligt.

Så vem tar över? Svennis? Nja, då kan engelsmännen börja fokusera på VM-kvalet direkt, han har aldrig haft hjärta (hjärna?) att besegra oss.

…det mest spännande hade förstås varit om en tillfällig förbundskapten tog kommandot under våren och José Mourinho kliver på lagom till att spanska ligan är slut.

Nu är det viktigt att ni inte missförstår det här, i sak håller jag förstås med TV4:s Olof Lundh, jag skrev själv den första krönikan i ämnet om att nye SvFF-ordföranden Karl-Erik Nilsson valdes för snabbt och utan insyn för vanliga fotbollsfans i en process som fördes bakom stängda dörrar och med avsaknad av offentlig debatt. Jag har tagit upp Nilssons tokiga Robin Hood-utspel.

Kalmar FF smyger i de allsvenska guldfavoriternas bakvatten genom kloka värvningar (som Sebastian Andersson från Ängelholm), en tung försäljning i Mattias Johansson till AZ Alkmaar (13 miljoner som stärker klubbkassan) och det dröms om serbiske frisparkspecialisten Nenad Dordevic som har en anknytning till trakten. I går besegrades norska Tromsö med 2-0, ändå sågades KFF av mittbacken Fredrik Björck med en bakgrund i AIK och Helsingborg.
– Kalmar är inget lag konkurrenterna i allsvenskan ska vara direkt rädda för, sa Björck och menade att Tromsö hade gått för halv maskin.

…känslan just nu är att Kalmar kan blanda sig i kampen om sjätteplatsen tillsammans med Örebro, Häcken och Gais.

Erik Edmans forehandvolley om att IFK Göteborg är ”helt snett på det” tog skruv. En scanning av nätet visar att både Roger Gustafsson och John Alvbåge varit ute för att returnera.

Elfsborg gör en förlust på 6,5 miljoner i bokslutet 2011. Ordföranden Bosse Johansson förklarar det hela med få försäljningar, samtidigt brukar just Johansson göra en poäng av att Elfsborg klarar driften utan sådana. Men alltså inte 2011. Nu är det ingen fara på taket, Boråsklubben har en stabil ekonomi men exemplet visar att inte ens en tung försäljning (Denni Avdic för 18 miljoner) räckte för att göra plusresultat i Knalleland.

…jag skrev under januariturnén om Ajax intresse kring Oscar Hiljemark och räkna med en försäljning till sommaren eller efter säsongen som lär ge föreningen två-tre miljoner euro.

Ser fram emot min Premier League-resa, Manchester United-Liverpool, på lördag. Efter att AnfieldCat gjort debut mot Tottenham i går har han skaffat sig över 20 000 följare på Twitter och det talas om en avlägsen kattsläkting till Moglet. Dyker han upp på Old Trafford också? En som lär göra det är Luis Suárez och det räcker en bra bit.

…apropå Twitter, Djurgården tipsar på sin officiella hemsida vilka av deras spelare som går att följa där. Jag gillar initiativet då Dif under en tid varit den klubb som framstått som allra mest negativt inställd till att synas i medierna. Återstår att se om det är ett trendbrott eller en tillfällighet.

Johan Segui föreslås att bli ordförande i AIK FF (alltså inte i bolagsstyrelsen utan i föreningen som äger röstmajoriteten i AB:et). Man kan tycka att hans bakgrund som före detta Hells Angels-medlem inte borde vålla ramaskri längre och det tror jag inte att det gör (handlar mer om slentrianmässig rubriksättning).

…däremot är ordförandefrågor alltid en het potatis i AIK som har många engagerade medlemmar och sympatisörer. Alltså är det redan en del snack om att Segui är valberedningens förslag.

Jag vet inte om Erik Edman har tänkt göra det till en tradition att leverera försäsongens mest provocerande citat men nu är han i alla fall i farten igen.

Sådant uppskattas.

I fjol handlade det om att hans eget Helsingborg hade en trupp för kvalplats på sin höjd. Det slutade med SM-guld. Nu menar Edman att IFK Göteborg är ”Helt snett på det” genom sin Real-satsning. Innebär det att Blåvitt vinner allsvenskan 2012? Återstår att se.

… i grund och botten har Edman en poäng, att bara värva gamlingar utan att det ger ekonomisk avkastning i form av ökade intäkter är förödande för verksamheten, svenska fotbollslag behöver sina försäljningar. Men i Blåvitts fall är det väl tveksamt om laget är så ålderstiget som Edman vill få det till. Så länge Mikael Dyrestam, 21, Joel Allansson, 19 och Emil Salomonsson, 22, tillhör startelvan och Robin Söder, 20, får speltid känns mixen bra.

Men jag är inte förvånad att diskussionen dykter upp, jag påpekade precis det i en krönika i lördags.

Zlatan Ibrahimovic drog på sig en ny, poänglös utvisning, för vilken gång i ordningen har jag tappat räkningen på. Lär bli två-tre matchers avstängning helt i onödan. Men historien har lärt oss att det är sådant Zlatan gör. Tack och lov inte i landslaget även om han tagit en och annan onödig varning där också.

…Johan Elmander skötte sitt bråk lite snyggare och slapp syna det röda kortet trots en ful stämpling när bollen inte var i spel.

När vi ändå är inne på svenska landslagsanfallare: inga mål men två pigga assist av John Guidetti. Hade Erik Hamrén inte bestämt sig tidigare måste han ha gjort det nu – om en vecka presenteras truppen som möter Kroatien 29 februari.

Manchester United vänder 0-3 till 3-3 i en match som hade allt och lite till. Jag hoppas på liknande underhållning på Old Trafford mot Liverpool på lördag då farsan och jag är på plats – det blir faktiskt min första Premier League-match sedan 1994 då vi såg United besegra Tottenham på White Heart Lane. Cantona matchens ende målskytt på straff vill jag minnas. Då fyllde jag 18 – nu fyller farsan 60.

Stämningen mellan ishockeysupportrar och polis i Stockholm är ovanligt uppeldad efter det senaste derbyt Djurgården-AIK. Fakta är att ett stort antal JO-anmälningar har gjorts mot polisen och det är förstås viktigt att dessa utreds ordentligt.