Så har vi landat i Kazakstan, Europas östligaste land, världens nionde största stat, men bara en liten del ligger rent geografiskt i Europa, dock inte den snabbt växande huvudstaden Astana som vi befinner oss i. Här använder diktatorn Nursultan Nazarbajev oljemiljarderna till att bygga pampiga palats och Dubai-influerade skyskrapor som bildar en grotesk blandning med det som är kvar av gamla Sovjet.

Många undrar varför Kazakstan kvalspelar i Europa, faktum är att de tillhörde den asiatiska federationen tidigare men hade chansen att välja, då bytte de. Det handlar om att komma närmre Europa, större tv-pengar och bättre möjligheter att utveckla fotbollen.

Sportbladets styrka bor i den gamla delen av staden, på Hotel King, här utsikten från min balkong på 15:e våningen…

Har inte hunnit bekanta mig med Astana så noga ännu, fokus när vi anlände till hotellet åtta i morse lokal tid var att sova eftersom vi flugit hela natten.

Med på planet var ett gäng tappra svenska supportrar som var allt annat än nöjda med spritransoneringen ombord. ”Jag har aldrig druckit så här lite”, som någon uttryckte det.

…då snackar vi ändå om promillehalter som fick matvagnar att välta, åtminstone två besök framme hos players manager Marcus Allbäck i business class och ett antal ogenerade frierier till flygvärdinnan som dock inte nappade på formuleringar i stil med: ”Vill du bli min blivande ex-fru?”.

När inte det funkande försökte någon gifta bort sin son i stället.

Lundh på TV4 och Fitness-Wagner dividerade om supportrarna hade gått över gränsen, Fitness-Wagner menade att man ska ha en liberal inställning till livet med Lundh tyckte att Fitness-Wagner var väl generös i den betygsättningen.

Nåväl, fram kom vi och i kö stod vi en och en halv timme för att ta oss igenom passkontrollen vars datasystem hade kollapsat.

Framåt eftermiddagen hittade vi en tungt Stalin-influerad restaurang…

…restaurang Epoch där vi visades in i Stalinrummet för att avnjuta vår måltid.

Jag beställde givetvis kebab men den får inte mer än tre haltande L. För lite kärlek i såsen, för lite kärlek mot fåren.

Fitness-Wagner insisterade på att fotograferas på den här stridsmotorcykeln…

…som den skjutjärnsreporter han vill vara.

Jag gillade scenen, god nog åt det bästa av punkband men enligt vår servitris blir det dans framåt kvällen…

…kanske uppträder Sten & Stalin?

Vad gäller landslaget hade Bodell Briefing lovat att få upp Zlatan Ibrahimovic på presskonferenspodiet, sedan tränar laget 22.00 lokal tid (18.00 hemma).

…men så roligt blev det inte, en lös hund sköt upp starten på Arlanda, landslaget blev fem minuter försenade till presskonferensen, lagkaptenen hade fått stressa för att hinna med allt så de utsända journalisterna fick hålla till godo med förbundskapten Erik Hamrén som glädjande nog hade koll på varningsläget denna gång vilket förhoppningsvis innebär ett tidigt byte på  Zlatan vid 2-0-ledning eller bättre.

Jag skriver ”denna gång” eftersom Hamrén EFTER Österrike-Sverige inte hade en aning om att han precis hade fått Johan Elmander och Andreas Isaksson avstängda.

En tidning ska göras, texter ska skrivas, startelvan blir av allt att döma den samma som mot Irland om inga skador dyker upp i kväll (alltså fortsatt förtroende för Pelle Nilsson och Mikael Antonsson).

Det innebär att förbundskaptenen i så fall har underkänt hela det mittbackspar han högg i sten med hammare och skära för ett drygt år sedan. Inte bara Jonas Olsson utan nu även Andreas Granqvist. Det måste vara en historisk felbedömning (vad gäller att underkänna sitt eget val) på den här nivån men så länge det går någorlunda bra får vi leva med sådant.

Anders Svensson är – otroligt nog – fortfarande en så kallad vattendelare. En del tycker att han är bra, andra att han är dålig.

Därför tänkte jag bjuda på en lathund hur man förhåller sig till Anders-debatten.

Ni har säkert någon kompis som tycker att Taco-Anders är kass. Till honom eller henne ska ni säga: ”Om du på riktigt menar att Anders Svensson inte har i ett svenskt landslag att göra, då behöver jag aldrig mer ta någon av dina fotbollsbedömningar på allvar. Du har nämligen ingen aning vad du pratar om”.

Om kompisen tjafsar emot, vilket kompisen lär göra, så lägger du bara till: ”Tyst nu. Det är ingen åsikt, det är fakta”.

Om kompisen fortfarande trilskas så hänvisar du till mig: ”Det här har Robbie Lauler skrivit på sin blogg”.

Här kommer kompisen garanterat brista ut i ett asgarv och säga något i stil med: ”Laul? Den tjocka idioten. Kusin, han ju är sämst”.

Och exakt nu är det läge att slå in smashen. Det finns nämligen inte en enda elitfotbollsspelare, inte en enda utbildad fotbollstränare, inte en enda kunnig journalist som skulle få för sig att hävda att Anders Svensson inte har något i ett svenskt landslag göra. Kort sagt: Alla som någon gång har tillbringat tid i ett fotbollslag på hyfsad nivå är överens om att Anders Svensson är en bra spelare och att det saknar betydelse att han lirar i Elfsborg och är 37 år gammal.

Skulle all denna samlade expertis ha fel – medan en gnäll-maffia på sociala medier (som inte gör tre på foten med ballong) ha rätt?

Skulle inte tro det.

Om du inte gillar Tacos, förstår du dig helt enkelt inte på fotboll.

Sedan orkar Anders inte på samma sätt i en hel match längre. Och han har blivit långsammare med åren. Men fotbollshjärnan är det inget fel på vilket han bevisade med den osannolika djupledslöpningen mot Irland.

Jag hävdar inte att Anders ska spela alla landskamper från start, det är klokt att ha honom på bänken också. Men nu var arvtagaren Rasmus Elm skadad och Kim Källström ur slag – då var det gjutet att starta Anders bredvid unge och oerfarne Albin Ekdal (även om mitt förslag var Anders och Pontus Wernbloom).

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Andra tankar om segern över Irland som gör att Sverige har greppet om play off-platsen i VM-kvalgrupp C:

Störst problem med den intensiva matchbilden hade Serie A-spelarna Mikael Antonsson och just unge Ekdal. Efteråt pratade mittfältaren om att han aldrig hade mött den här typen av motstånd tidigare. Det syntes. Men med tanke på att det var Albins första riktiga prövning i den blågula tröjan gjorde han det klart godkänt och det lär bara bli bättre ju mer erfarenhet han får.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Mikael Lustig hade också en problem men jag tror att han hämmades av fotskadan. Och faktum är att högerbacken nu har legat bakom sex av Sveriges tolv VM-kvalmål.

…plus ett irländskt då.

Jo, det var Lustigs mål till 99 procent oavsett vad hans tränare Johan Mjällby har sagt i tv.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Zlatan Ibrahimovics positionsspel var exemplariskt. Hög utgångspunkt, sedan droppade han ner i hålet och kunde sätta Sebastian Larsson, Svensson och Alexander Kacaniklic i bra lägen. Föredömligt och mycket bättre än den där nummer tio-rollen där han jobbar från mittlinjen och framåt. Riktningen ”nära mål-falla ner i hålet” är mycket effektivare.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Seb Larsson pratade inför landskampen om att det var dags att göra en bra insats igen, något han inte gjort sedan EM förra sommaren. Högeryttern höll vad han lovat bortsett från en svag inledning samt ett dåligt beslutsfattande vid nickfriläget. Varför välja det svåra alternativet?

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Johan Elmanders 1-1-mål var ljuv musik för en gammal forward. Såg ni hur han backade fyra-fem meter precis innan inlägget slogs, sedan löpte han explosivt mot första stolpen och styrde nicken i nät. Alla som någon gång spelat anfallare vet hur avgörande just ”backstegen” var för att komma före John O’Shea, för att vinna duellen, för att få kraft i nicken.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Förbundskapten Erik Hamrén har fått en hel del kritik, ofta i den här spalten. Kritiken har varit befogad och en seger borta mot Irland förändrar inget som varit. Men det ska självklart lyftas fram att nu valde Hamrén rätt startelva, gjorde rätt byten och fick rätt resultat. Han korrigerade även taktiken under pausvilan (mittbackarnas och innermittfältarnas positioner vid Irlands långbollar). Jag kan inte påminna mig om en enda irländsk målchans i andra halvlek. Det är bra.

…sedan hade Hamrén förstås tur att Shane Long inte spelade in bollen till Robbie Keane efter Martin Olssons indianare för då hade det nog slutat 2-2 trots allt.

Nu blev 2-1 till Sverige och inte mig emot, det var nämligen precis vad jag hade tippat. Sedan vore det fint med en resa till Rio nästa sommar också.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Om Zlatan Ibrahimovic får gult kort mot Kazakhstan är han avstängd mot Österrike. Tänk att Hamrén inte hade koll på varningsläget under sommarsamlingen. Har han det nu?

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Efter Adam Johanssons lugna och trygga inhopp kan Lustig få vila sin sargade fot mot Kazakhstan på tisdag.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Går Andreas Granqvist (avstängd mot Irland) in i stället för Mikael Antonsson nu? Oavsett ger valet en fingervisning om hur Hamrén ser på framtidens svenska mittbackspar.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Ni noterade väl Tysklands första målskytt i 3-0-segern över Österrike? Mannen, myten, Miroslav Klose. Tack Miro, snart ses vi igen.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Nu vilodag innan vi reser till Kazakhstan i morgon, ett av världens sämsta länder vad gäller pressfrihet och mänskliga rättigheter.

Tack och lov är de inte särkilt mycket bättre på fotboll. Men kan bli en lurig fajt ändå. Krånglig resa, matchen är inte slut förrän midnatt och den spelas dessutom på konstgräs.

Återstår att se om det hinns med ett besök på Chocolate Disco, huvudstaden Astanas hetaste partyställe som man kan läsa följande om:

”Guns and knives are fair game but not more than a reminder”.

Vapnen används alltså bara för att hota. Med andra ord ett tryggt och trevligt ställe.

Isaksson
M Lustig, P Nilsson, M Antonsson, M. Olsson
S Larsson, A Svensson, A Ekdal, A Kacaniklic
J Elmander, Z Ibrahimovic

Inga konstigheter, tvärtom exakt som det har sett ut under veckans träningar och som vi hade indikationer om att det skulle bli.

Men då talar vi om det korta perspektivet.

I det långa perspektivet är det förstås ett kraftigt underbetyg till förbundskapten Erik Hamrén att han efter snart fyra år på posten kliver in till en avgörande VM-kvalmatch med ett mittbackspar som har 40 minuters speltid ihop och ett innermittfältspar som har dryga 60.

Det går inte att skylla på skador eller avstängningar, det handlar också om för många felbeslut, ett för svagt fotbollsöga.

Men det är sedan gammalt. Nu är nu, då är då, besluten är tagna, startelvan uttagen, förberedelserna gjorda.

…och jag tror det är bra att Hamrén släppte prestigen kring Anders Svensson där förbundskaptenen såg ut att ha målat in sig i ett hörn kring att Anders inte är någon startspelare eller 90-minutersspelare och allt vad han nu har sagt. Men skulle Anders i stället ha haft Pontus Wernbloom bredvid sig som också är stark på defensiva fasta där Irland är vassa? Det var min linje – Albin Ekdal får mer än gärna visa att jag tänker fel.

Mikael Lustig ser jag som ett frågetecken trots att han startar – ”Han travar inte rent” som Tommy Söderberg skulle ha sagt. Den stukade foten kan tvinga fram ett tidigt byte och att döma av gårdagens träning är Pierre Bengtsson först i kön. Det var han som fick västen när Lustig klev av. Den tanken köper jag, hellre Pierre på en ovan position än Adam Johansson.

Men jag ska inte vara så negativ. Vi som har följt träningarna i veckan har kunnat notera att en formstark Zlatan Ibrahimovic nu har en formstark Johan Elmander bredvid sig. Anfallsparet har ”klickat” fint och det går förstås inte att utesluta att de leder Sverige till en 2-1-seger, målskyttar Zlatan och Alexander Kacaniklic, kanske?

Det kom vi på i morse när vi stod i kön till flajten mot Dublin via Oslo för VM-kvalmatchen mot Irland på fredag.

– Vad är det första du tänker på när jag säger Andreas Isaksson? undrade Bank.

– Att folket vill peta honom? sa jag.

– Att han är tråkig, sa Sjögräs.

– Gänglig, sa Bosta Show.

Och sedan var det i gång.

Mikael Lustig:

– Håll stolpen, sa Bank.

Martin Olsson:

– Målen i de första landskamperna, sa Bank.

– Nån jävla hiphopmusik, sa Sjögräs.

– Ken Ring, sa Bank.

Anders Svensson:

– Kim, sa Bank.

– Tacos, sa Sjögräs.

– Frisparken, för fan, sa jag.

Kim Källström:

– Anders, sa Bank.

– Kongo, sa Sjögräs.

(Vid det här laget hade mr Flinch fortfarande inte sagt nånting):

Sebastian Larsson:

– Hans farsa heter Svante, sa Flinck och återgick till tystnaden.

– Inlägg, sa jag.

– Han Ljungberg-viftar med armarna, sa Bank.

Alexander Kacaniklic:

– Lägre skatter, sa Foto-Orre.

Johan Elmander:

– Spanien, sa Bank och jag i mun på varandra.

– Djurgårdsgänget, sa Sjögräs.

Zlatan Ibrahimovic:

– Rosengård, sa jag.

– Milan, sa Bank.

– De mörka ögonen, sa jag.

– Skrattet, sa Bank.

– Frisyrerna, sa Sjögräs.

– Charm, sa Bosta Show.

Erik Hamrén:

– Shining, sa jag.

– Västen, sa Bank.

– Stingslig, sa Flinck.

– Osäker, sa Sjögräs.

– Hälsingland, sa Foto-Orre.

– Hamréns hus, sa Bank.

Jonas Olsson:

– Hööööööger, sa Foto-Orre.

– Snarare vänster, sa Flinck.

– Självdistans, sa Sjögräs.

Albin Ekdal:

– Pappa Lennart, sa jag.

– Bromma, sa Bosta Show.

– Präktig på ett bra sätt, sa Sjögräs.

Ola Toivonen:

– U21, sa jag.

– Leksaker, sa Sjögräs.

Erkan Zengin:

– Hans garv, sa Bosta Show.

– Solbrillor, sa jag.

Pontus Wernbloom:

– Skogshuggare, sa Bosta Show.

Hur tänkte du där?

– Han är en klassisk skogshuggartyp på plan. Han röjer, sa Bosta Show och rev ner applåder från göteborgarna på Gardemoen-flygplatsen.

Rasmus Elm:

– Det vete fan, sa Bank.

– Mat, sa Sjögräs.

– Vandrande pinne, sa jag.

– Genomskinlig, sa Flinck.

Marcus Allbäck:

– Stilig, sa Bosta Show.

– Världens bästa jobb, sa Flinck.

– Volley, sa Bank.

”Uffe” från Svenska Spel:

– Kanelbullar, sa Sjögräs.

– Rehab, sa Bank.

Och så vidare.

På landslagssamlingens tredje dag var det så dags för en av de mer omskrivna spelarna att möta medierna.

Och jodå, Anders Svensson underhöll.

Efter att diverse webb tv-team ställt frågor bröt TV4:s långe och skäggige frontman Olof Lundh in med en fundering. Men Anders avbröt honom direkt:
– Nä men nu får du väl raka dig. Jag blir ju nästan rädd när jag kollar upp.

…själv skulle jag säga att Lundhs skägg börjar likna Bruce Waynes – när han isolerat sig i östra flygeln.

Sedan fick Anders frågan hur han ser på att han tillhörde startelvsuppställningen på gårdagens träning.
– Jo jo, men å andra sidan hade vi ”Uffe” från Svenska Spel och Allbäck som mittback ett tag och jag räknar inte med att de spelar från start…

…det visar sig att ”Uffe” från Svenska Spel heter Ulf Jonsson och brukar vara ombytt när landslaget tränar men på dagens pass syntes han inte till.

– ”Uffe” kör rehab, trodde Bank.

Vidare undrade journalisterna vad det skulle betyda för Anders att spela från start:
– Tidigare var jag mer nervös. Nu ser jag fram emot matchen och tänker: ”Alla andra svenskar vill vara med här”. Du också! sa Anders och spände ögonen i mig av någon anledning.

…visst, Anders har en poäng. Jag gjorde seriefotbollscomeback med Gamla Karlbergare i division sex i förra veckan. Kalle Kalle Karlsson bytte in mig i 70:e minuten, plockade av mig i 80:e – då hade jag andnödd. Eller som coachen uttryckte det efteråt:
– Du hyperventilerade ju.

Till mitt försvar gick jag rakt in i truppen från fyra veckors vild semester – och skapade tre målchanser på tidernas kortaste inhopp.

Så Anders har en poäng – jag har tio minuter i mig om det behövs mot Irland. Min styrka är att fiska i hålet mellan backlinje och mittfält, just den yta Sverige hoppas kunna söka mot Irland. I så fall kan Zlatan hålla sig där han ska vara – Så. Nära. Målet. Som. Möjligt.

Till sist fick Svensson svara på om han tycker att Erik Hamrén ska fortsätta som förbundskapten om Sverige missar VM? Men en sådan framtid ville han inte spekulera i, så Bank undrade i stället om Anders hade förtroende för landslagschefen Lasse ”Tick-Tack” Richt som stod bredvid med öronen på spänn:
– Det har jag aldrig haft och kommer aldrig ha. Vem har det egentligen? sa Anders och flinade.

Efter en kvart av själva träningen blev vi utslängda från Stockholms Stadion. Dagens pass är stängt för medierna.

Tillsammans med kollegan Johan Flinck har jag gått igenom Sveriges elva mål i det pågående kvalet för att kunna teckna en bild av när det görs, hur och vilka som är inblandade. Vi tar ett grepp på det i dagens pappersblaska.

Några saker är intressanta:

Samtliga elva görs i straffområdet – inga distansskott eller frisparkar, noll efter hörna/inläggsfrispark/inkast.

Zlatan Ibrahimovic är inblandad i nio av elva mål: Fyra gör han själv, tre spelar han fram till och två är han med i uppbyggnadsstadiet.

Den stora skrällen är att Mikael Lustig är inblandad i hela fem av målen: han har gjort ett, spelat fram till två och ligger bakom två till.

Här är kalla fakta:

DET TYPISKA SVENSKA VM-KVALMÅLET

Anfall mot samlat försvar från höger, Lustig hittar Zlatan i straffområdet när matchklockan har passerat 70 minuter.

DÅ GÖRS MÅLEN

71-90+ minuten: 6
46-70:e minuten: 3
21-45:e minuten: 2
1-20:e minuten: 0

DE GÖR MÅLEN

Zlatan Ibrahimovic: 4
Johan Elmander: 2
Rasmus Elm: 2
Marcus Berg: 1
Alexander Kacaniklic 1
Mikael Lustig: 1

ASSIST TILL MÅLEN

Zlatan Ibrahimovic: 3
Mikael Lustig: 2
Kim Källström: 2
Pontus Wernbloom: 1
Alexander Kacaniklic: 1

INBLANDADE I MÅLEN

Zlatan Ibrahimovic: 2
Mikael Lustig: 2
Anders Svensson: 2
Sebastian Larsson: 2
Behrang Safari: 1
Kim Källström: 1

HÄR GÖRS MÅLEN

Straffområdet: 11

SÅ GÖRS MÅLEN

Mot samlat försvar: 5
Efter snabb omställning: 3
Återerövring av boll: 2
Straff: 1
Fast situation: 0
Distansskott: 0

En poäng mot Irland, tre mot Kazakhstan. Det är vad Sverige måste göra.

Gärna mer förstås, absolut inte mindre.

När landslaget mötte medierna frågade jag Martin Olsson hur han ser på förutsättningarna – och han höll inte riktigt med:

– Vi måste ta två segrar. Jag tror inte att vi ska dra till Irland och försöka få kryss. 

Förstås inte. Men VM-drömmen lever vidare vid kryss mot Irland och tre poäng i Kazakhstan också.

Det är inget omöjligt uppdrag, snarare ett ganska troligt scenario. Vi vet att Zlatan Ibrahimovic är i form, och på träningarna har samarbetet med Johan Elmander sett ovanligt fint ut.

Annat att rapportera från landslagssamlingens första dagar:

Erkan Zengin ville inte bli filmad och fotograferad från vänster utan bad alla ställa sig till höger om honom. Anledningen?
– Näsan blir för stor från den sidan.

…inte för att vara näsvis men…lite fåfängt, eller?

Och hur kan en näsa se större ut från andra sidan?

Ola Toivonen blev kvar i PSV och i dag berättade han om hur transferfönstret varit:
– Det är inga klubbar som har hört av sig på hela sommaren.

Ola öppnade för att förlänga, eller så flyttar han i januari i stället, trodde han.

Han duckade frågan om PSV är en särskilt besvärlig klubb, Andreas Isaksson hamnade ju i frysboxen där också. Fast sedan la Ola till ”De är holländare. Tror de är experter på allt”.

Även Johan Elmander fnös lite åt sin klubbledning. Galatasarays sportchef Bulent Tuluns uttalande från häromveckan – ”Det verkar som att han väntar på Real Madrid eller Barcelona” – tyckte Elmander var ”respektlöst”.

– Speciellt som de visste att jag förhandlade med en annan klubb då, sa Elmander och syftade på Norwich som han senare lånades ut till.

Efter gårdagens presskonferens skrev kollegan Olof Lundh på TV4 i bloggen på fotbollskanalen.se:
”Erik Hamrén gav ovanligt korta svar till mediarepresentant som i förra veckan gick hårt åt förbundskaptenen”.

Jag frågade Olof om det var mig han syftade på och jodå, det var det. Det är bara att konstatera att Lundh är rätt på det, jag reagerade också på att Hamrén svarade kort och ganska motvilligt på mina frågor. Det kan jag förstå. I en webb tv-intervju svingade jag vilt över Hamréns och Marcus Allbäcks experiment med Ola Toivonen som vänsterytter och menade att tror man på den idén bara för att det gick bra mot ett lökigt Kroatien i en träningsmatch kan vi lika gärna skicka ner två gubbar från läktaren för att coacha.

Ibland tar man i för mycket, ibland för lite. I sak har jag rätt och det går väl över från Hamréns sida.

Mikael Lustig har kastat kryckorna men ser inte fräsch ut. Ytterst tveksamt om han spelar på fredag.

…läge att ringa Alexander Östlund för att jobba hem rubriken: ”ÖSTLUND: SÅ LÖSER VI HÖGERBACKSKRISEN I DUBLIN”?

Senast jag såg Östlund, i onsdags, hade han ett skägg som närmade sig L L L L L.

…även Per Nilsson har klivit av dagens träning (ska röntga vänster fot i eftermiddag), Rasmus Bengtsson har problem med låret, Martin Olsson satt på läktaren för Norwich senast…har Sverige nån backlinje kvar?

Dags för Sebastian Larsson att kliva ner som högerback igen – eller litar Hamrén på Adam Johansson?

Andreas Isaksson vred höger knä för en vecka sedan och klev av dagens träning av säkerhetsskäl. ”Ska inte vara någon fara”, enligt Bodells Brifieng.

Mot slutet lämnade också Elmander Stockholms Stadions fina matta med motiveringen: ”Jag var trött och sugen på en kiwi”.

…jo, det är faktiskt sant.

Elmander måste ha varit FRUKTansvärt trött.

…handbollskeepern Johan Sjöstrand hade aldrig vikt ner sig lika lätt.

Fortsätter det så här är kryss i Dublin inte bara ett troligt scenario utan ett bra resultat, även om jag tror att Zlatan och Elmander kan lösa en seger.

…men snart är det fan läge att skicka en reporter till Obamas presskonferens för att fråga hur Sverige löser försvarskrisen, som TT-Skiöld uttryckte det.

Skrev till tidningen i dag att Anders Svensson bör starta som läget är, det är min åsikt, jag är inte alls säker på att Hamrén resonerar likadant. Däremot tror jag att Pontus Wernbloom är med i startelvan, med tanke på hur starka Irland är på fasta situationer, de gör över 60 procent av målen där.

Men startelvan på dagens träning:

Adam Johansson-Mikael Antonsson-Jonas Olsson-Martin Olsson
Sebastian Larsson-Anders Svensson-Albin Ekdal-Alexander Kacaniklic
Johan Elmander-Zlatan Ibrahimovic

…kan se annorlunda ut på morgondagens stängda pass även om Hamrén gnuggade denna elva hårt i spel och fasta situationer på träningen.

Handlar motviljan att spela Anders Svensson från start om prestige från Erik Hamréns sida? 
I så fall är det hög tid att släppa den.
Om det känns svårt kan förbundskaptenen alltid fråga Kim Källström hur man gör.

Kryss mot Irland, seger över Kazakhstan. Svårare är det inte att formulera vad Sverige måste göra när VM-kvalet går in på näst sista ödesveckan.
En poäng i Dublin, tre poäng i Astana.
Gärna fler, inte färre.
Omöjligt uppdrag?
Absolut inte.
Snarare ett ganska troligt scenario inför den avslutande rundan på hemmaplan mot Österrike och Tyskland i oktober.

Förbundskapten Erik Hamréns kontrakt går ut vid årsskiftet om Sverige missar VM. Går vi dit förlängs det automatiskt över mästerskapet i Brasilien till sommaren.
När landslaget samlades i Stockholm i går var presskonferensens mest givna fråga om han känner en extra stor press nu när det börjar dra ihop sig?
– Som tränare eller förbundskapten har du press på dig hela tiden…

Där stannade Hamrén plötsligt upp och och riktade sig till en av fotograferna som satt på huk nedanför podiet och tog bilder:
– Jag tycker ni har så många kort på mig. Senast var du nere på golvet hela den samlingen också. Du måste ha jävligt många kort på mig?
Presschefen Niklas Bodell lutade sig fram och korrigerade förbundskaptenen:
– Det är inte samma kille.
– Är det inte? Nä, ursäkta då. Man blir lite brydd, sa Hamrén och fortsatte att förklara att han inte känner större press än när VM-kvalet inleddes för ett år sedan.

Gott så.

Sverige behöver en samlad och balanserad förbundskapten nu när lagets centralblock är slaget i spillror:
* På mittbackssidan har Hamrén själv underkänt Jonas Olsson, sedan blev Andreas Granqvist avstängd.
* På innermittfältet har han underkänt Kim Källström, sedan blev Rasmus Elm skadad.

Oavsett hur Erik Hamrén väljer att lappa ihop det som återstår, blir det ett centralblock som inte har många minuter tillsammans.

I det läget är det svårt att komma till någon annan slutsats än att åtminstone en av de fyra spelarna bör vara någon med erfarenhet av att leda och styra, en person som övriga i laget litar på, en som vet vad som krävs och som varit i det här läget många gånger tidigare.

Det är på sätt och vis en liknande situation som efter förlusten mot Ukraina i EM-premiären i fjol – för sent att testa nytt, för tidigt att satsa ungt.

Så jag frågade Erik Hamrén om det är Anders Svensson-läge?
– Erfarenhet är alltid viktigt. Erfarenhet och kvalitet. Det handlar inte bara om erfarenhet. Allting handlar om vad man presterar, sa förbundskaptenen.

Jag tycker det är ett konstigt svar. Tidigare under kvalet har Hamrén hävdat att Svensson inte är en 90-minutersspelare längre – nu hänvisar han till kvaliteten. Har det gått prestige i frågan?

Oavsett är det helt nya förutsättningar nu. Arvtagaren Rasmus Elm är inte tillgänglig, Kim Källström är plötsligt fjärdevalet och Albin Ekdal är fortfarande att betrakta som helt oprövad i sammanhanget.

Pontus Wernbloom? Ja, Pontus och Anders Svensson är mitt innermittfältsval mot Irland.

Om Hamréns motvilja att spela Anders från start handlar om prestige är det hög tid att släppa den.

En som vet hur man gör det är Kim Källström. I går uttalade han sig för första gången om turerna när han petades till träningsmatchen mot Norge, sedan bjöds in med armbågen till den här samlingen då Rasmus Elm är skadad.
– Det är så det fungerar. Om någon inte är med, är någon annan med i stället. När jag fick möjligheten att komma hit tog jag den, sa Kim.

Under den kvartslånga frågestunden svarade mittfältaren för en uppvisning i diplomati och den som ville hitta tecken på missnöje fick tyda kroppsspråk eller tolka undertoner. Men sådana är svåra att göra rubriker av och det är Kim Källström väl medveten om vid det här stadiet av hans karriär.

Kim Källström, en av den moderna landslagshistoriens mest lojala spelare som aldrig gnällt eller gnytt eller hanterat en petning dåligt är tillbaka i förbundskapten Erik Hamréns trupp inför VM-kvalmatcherna mot Irland och Kazakhstan.

Inbjuden med armbågen, då Hamrén motiverade det hela med att Kim är med på grund av att Rasmus Elm är skadad.

Jag tillhör dem som tycker att Kim Källström ska vara med i ett svenskt landslag, även om han inte har så mycket speltid för stunden, vilket för övrigt också gäller ett gäng andra spelare i truppen. Därför borde Kim varit med mot Norge, och där ligger frågetecknet i hanteringen.

Hamrén gav inte Kim chansen att få just speltid mot Norge, han riktade en misstroendeförklaring till just den spelare som inte förtjänade den.

Inför Norge-matchen använde Erik Hamrén som argument att Kim inte orkade 90 minuter i kvalmatcherna mot Österrike och Färöarna, samma argument har han använt om Anders Svensson som inte anses vara en ”90-minutersspelare”.

– Det står jag fast vid, sa Hamrén på dagens presskonferens.

Det har uppstått många märkliga situationer under Hamréns förbundskaptenstid. I höstas slog han näven i bordet och lanserade Jonas Olsson och Andreas Granqvist som mittbacksparet det ska satsas på. Ett drygt halvår senare litade han inte på Olsson längre, sedan blev Granqvist avstängd efter ett hjärnsläpp vid ledning hemma mot Färöarna. Hamrén kan skylla på otur, men röran som har uppstått i mittförsvaret handlar lika mycket om brist på fingertoppskänsla och att förbundskaptenen underkänt sina egna beslut.

Det mest slående exemplet är från våren 2012 när Sverige mötte ett ointresserat Kroatien i Zagreb och Ola Toivonen testades som vänsterytter. Sverige vann den lökiga träningsmatchen med 3-1 och efteråt firade Hamrén & Allbäck med cigarrer och champagne för nu hade man minsann hittat den perfekta positionen för Toivonen som skickades rakt ut till vargarna i EM-premiären i en position han definitivt inte behärskade.

I dag framstår det som ett dåligt försök till skämt att spela Ola Toivonen som vänsterytter.

Under lång tid envisades Erik Hamrén med Zlatan Ibrahimovic som nummer tio, där har förbundskaptenen tack och lov ändrat sig och Zlatan förklarade själv målexplosionen mot Norge med att han nu får spela närmare målet. Något jag och många har påpekat under en längre tid – Zlatan ska användas som han gjort i princip alla sina klubblag: Så. Nära. Målet. Som. Möjligt.

Fyra matcher återstår av VM-kvalet, Sverige möter de lätta lagen borta (Irland/Kazakhstan) och de svåra lagen hemma (Österrike/Tyskland). Det är förstås inte optimalt.

VM-drömmen är absolut inte död, visst är oddsen hyggliga att en formstark Zlatan och en disciplinerad defensiv spelar hem tillräckligt med poäng för att nå play off. Men allt sammantaget och det medräknat tror jag tyvärr inte att Sverige når VM i Brasilien 2014.

Hoppas kan man förstås alltid, ungefär som förbundskaptenen verkar göra med sina laguttagningar.

Förre förbundskaptenen Lars Lagerbäck har sommarpratat i P1 och jag antar att den allmänna bilden är småtrevligt men sömnigt.

Eftersom jag jobbade tätt på landslaget som reporter under Lasses förbundskaptensperiod var jag nog snudd på överdrivet nyfiken på vad han skulle ta upp.

Först vill jag klargöra vad jag tycker om Lars Lagerbäck, det finns ju vissa mytbildningar kring detta. Jag är – och har alltid varit – enormt imponerad av hans yrkesskicklighet och fotbollskunskaper. Jag vet inte hur många gånger jag har fascinerats av fingertoppskänslan vid laguttagningar och förmågan att lösa plötsliga problem som uppstår inför och under matcher.

Två gånger på tio år tyckte jag att han kanske borde avgå.

Första gången när Zlatan Ibrahimovic bojkottade Blågult efter hemskickningen. Jag ansåg att om frågan skulle ställas på sin spets, och vi hamnade i ett val mellan Zlatan och Lagerbäck i landslaget, då hade jag lagt min röst på Zlatan. Detta var 2007 och Ibrahimovic kom tillbaka innan frågan ställdes på sin spets.

Andra gången var 2009. Om Sverige missade VM i Sydafrika 2010 ansåg jag att det var läge att kliva av. Jag har kontakter inne i laget och visste att spelarna ville ha något nytt. Så blev det, däremot vet jag inte om det blev rätt ”nytt”.

De svagheter jag såg med Lagerbäcks ledarskap mer generellt var aldrig på ”avgå”-nivån. Resultaten avgör – och Lagerbäck levererade. Punkt. (Allra bäst ihop med Tommy Söderberg men det är en annan historia).

Men: Lars Lagerbäck var dålig på att hantera medier. När startelvorna läckte ut i pressen startades en jakt på läckorna. Ett marginellt problem förvandlades till ett verkligt problem bland spelarna som annars inte brydde sig nämnvärt om det där. Den typen av brist på förståelse för rapporteringen kring ett exponerat idrottslandslag ansåg jag var Lagerbäcks stora, genomgående brist. Dock tyckte jag aldrig att det var så allvarligt att han borde avgå för det. Som sagt: Jag var den störste beundraren av hans fotbollskunskaper och Lasse har lärt mig mycket om fotboll bara genom att svara på mina frågor på presskonferenserna.

Därför är det tråkigt att sommarpratet dominerades av en bitterhet mot de medier som faktiskt mest av allt lyfte och hyllade hans landslag under dessa framgångsrika år (herregud, hyllningsartiklarna dominerade 90-10).

Okej om ”Svennis” känner ett hat mot media (framför allt brittisk) som hängde ut hans kärleksliv men rapporteringen om Lagerbäck handlade om fotboll, laguttagningar, taktik och resultat. I tider av dåliga resultat finns det alltid enskilda krönikörer som i diskussionen lyfter fram att förbundskaptenen/tränaren ska avgå och ärligt talat – hur farligt är det? Det hör till fotbollscharmen, pågår överallt, varje dag, i hela världen. ”Lars-Tommy” fick aldrig sparken, så den makten har inte heller vi i medierna.

Jag tror att Lagerbäcks ”mediehat” beror på att han egentligen aldrig läste tidningarna. Han informerades av personer runt honom, presschefer och kollegor, fick höra brottsstycken och utdrag, och har därmed inte hela bilden klar för sig, att kritiken balanserades med välförtjänta hyllningar.

En poäng har han dock. Den så kallade knappkampanjen under VM 2006 var en idiotisk idé. Men beslutet togs på chefsredaktörsnivå efter att vi på plats i Tyskland hade motsatt oss det hela starkt. Däremot var det aldrig en kampanj mot Anders Svensson, utan för att Kim Källström skulle in i laget. Självklart på någons bekostnad men inte nödvändigtvis Anders. I den krönika som kampanjen knöts till skrev dåvarande landslagskrönikören Lasse Sandlin att han ville se Anders OCH Kim. Alltså var ”kampanjen” mer mot Tobias Linderoth. Hur som helst, jag håller med Lagerbäck om att upplägget var väldigt onödigt. Men till saken hör att Lagerbäck gjorde som vår chefredaktör hoppades, han plockade bort Anders från startelvan efter 0-0 mot Trinidad och spelade med Kim mot Paraguay, England och Tyskland.

Den övriga mediekritiken som radades upp i Sommar i P1 köper jag alltså inte men det slår mig att Lasse Lagerbäck faktiskt är på väg att bli en utmärkt kvällstidningsjournalist på äldre dagar. Han kan det där med att vinkla, spetsa och hårddra.

Vad sägs om en veckospalt, Lasse?