Malmö FF är Sveriges mest framgångsrika fotbollsförening just nu. De har under ett par år haft också haft allsvenskans högsta omsättning (182 miljoner 2013).

MFF:s matchintäkter ökade 2013 till 43 miljoner kronor – sponsor- och reklamintäkter låg kvar på drygt 62 miljoner – medan souvenirförsäljningen ökade till 11,5 miljoner kronor.

Publiksnittet låg 2013 på 16 000 åskådare på Swedbank stadion, en arena MFF äger till 75 procent men samtidigt bär stora ränte- och amorteringskostnader för.

Hammarby – som precis besegrade Östersund med 4-2 efter tre mål av Nahir Besara – gör i år sin första hela säsong på Tele 2 Arena. Deras publiksnitt närmar sig på 20 000 per match. Det ska bli väldigt intressant att läsa bokslutet för 2014.

När det gäller Bajen pratar många om betydelsen för allsvenskan utifrån att de skulle höja hela seriens publiksnitt: Dels genom hemmapubliken, dels genom att det blir ytterligare ett lag med stort bortafölje.

Det är nog dags att börja prata om den ekonomiska kraft som är på väg upp också. Mellan 2012 och 2013 ökade inte Hammarbys intäkter, de sjönk från 57,5 till till 55,9 miljoner (exklusive spelarförsäljningar) men det lär se annorlunda ut efter den här säsongen. Och framför allt kommande år om föreningen spelar korten rätt.

När jag intervjuade MFF:s ekonomichef Henrik Carlsson och vd Niclas Carlnén varnade båda för Bajen på sikt, även om varken de eller jag vet exakt vad årets publiksuccé betyder rent ekonomiskt.

Utmaningen om Hammarby når allsvenskan blir att hålla i framgångsvågen, så att det inte plötsligt tvärvänder och allt hamnar i gungning för att starten är för dålig. Det svänger fort i fotboll, och särskilt i storklubbarna.

Därför behöver spelartruppen spetsas till ordentligt. Hammarby är i dag kvalitetsmässigt på jämn nivå med Gif Sundsvall och Ljungskile, två lag ingen skulle tippa särskilt högt om de också går upp i allsvenskan.

Sportchefen Mats Jingblad har säkert redan spanat in både Jonas Lindberg och Markus Gustafsson, och kanske ett par till från Ljungskile, men Bajen skulle må bra av ett par namn med erfarenhet från riktigt hög nivå.

Kan Nanne Bergstrand kanske locka Rasmus Elm till en nystart på Söder? Det var nog inte för inte som Nanne lyfte fram Rasmus som den bästa spelare han någonsin tränat i Olof Lundhs podd. Mittfältarens kontrakt med CSKA Moskva går ut till sommaren men han har inte tränat med klubben nu i höst på grund av sina sjukdomsproblem. Är jag för fantasifullt lagd om jag får ett plus ett till två där?

Redan 2005 granskade jag tillsammans med tidningen Ilta Sanomat en spelhärva i Finland. 
Den visade sig ha kopplingar till Sverige, och enligt mina uppgifter förekom uppgjorda matcher i superettan redan då.
Det dröjde åtta år innan Svenska Fotbollförbundet och Riksidrottsförbundet överhuvudtaget reagerade.

För en knapp månad sedan presenterades nämligen juristen och före detta fotbollsspelaren Johan Claesson som RF:s samordnare i kampen mot spelfusket.

– Att manipulera idrottsresultat, så kallad matchfixing, har förekommit länge. Men problemet har de senaste åren blivit större, skrev generalsekreteraren Birgitta Ljung i pressmeddelandet.

Jo tack.

2005 rapporterade vi om finska fotbollslaget Allianssi som blivit köpt av en kinesisk affärsman som anställde en belgisk tränare som bytte ut halva laget varpå Allianssi fick stryk med 8-0 i första ligamatchen.

Spelskandalen var ett faktum.

Den kinesiske affärsmannen hade haft hjälp av en svensk fotbollsagent som i sin tur kontaktat en allsvensk tränare som föreslagit just Allianssi som en klubb som var till salu.

Den allvarliga svenskkopplingen skulle visa sig först några dagar senare.

Pengarna spelarna mutades med kom från en före detta spelbutiksägare och hans kompanjon, bosatta i Stockholmsområdet, men som plötsligt var spårlöst försvunna. De två männen, 35-40 år gamla med rötterna i forna Jugoslavien, hade enligt mina uppgifter även riggat matcher i superettan men bevis saknades.

Åtta år senare finns misstankar som – om de kan bevisas – skulle betyda den största spelskandalen i svensk fotbollshistoria: Nämligen två uppgjorda matcher i superettan.

Internt i spelbranschen sägs det inte råda några tvivel om att Falkenberg-Landskrona Bois 4-0 (0-0) var riggad. Två Bois-spelare har stängts av men hävdar sin oskuld.

Enligt RF-samordnaren Johan Claesson är det komplicerade utredningar som väntar:

– Det är svårt att veta om en spelare presterar sämre för att han är hängig och sjuk, eller för att han faktiskt är med och riggar matchen, sa Claesson i P1-morgon.

Totalt utreds fyra fotbollsmatcher av polisen men det lär bli betydligt fler fruktar SvFF:s omvärldsbevakare Jonas Nystedt:

 – Det här kommer att växa. Vi ska inte tro att vi är befriade. Det förekommer hos oss precis som hos alla andra. Om det har kommit till superettan, så har det nått högt upp i divisionerna.

Jag har svårt att tro att fotbollspamparna egentligen vill tala öppet om situationen. Det gör de bara om den är ytterst allvarlig, om de tvingas till det.

I många år har tystnadskulturen varit utbredd och kompakt när vi journalister närmat oss ämnet.

Inte bara elitfotbollens trovärdighet står på spel, det handlar även kom stora pengar.

Svenska Spel pumpar in 110 miljoner kronor årligen i svensk fotboll för att stänga andra spelbolag ute från samarbeten. Tillsammans måste partnerna vara transparenta och avsätta resurser för att så långt det är möjligt komma tillrätta med det här hotet mot svensk fotboll. Inte sopa det under mattan, fans och medlemmar måste kunna lita på att de idrottsliga värdena skyddas, att alla lag alltid gör allt för att vinna. Bilden av en korrupt ligafotboll vore förödande på alla sätt.

Att SvFF 2013 inte ens har ett tillräckligt tydligt regelverk kring olika scenarion rörande involverade spelare/klubbar visar hur mycket fotbollen har att göra för att lyckas försvara den trovärdighet som raseras för varje nytt fall som avslöjas.

Jag var inte på plats på Tele 2 Arena i kväll, jag har spelat in Oj vilken vecka, jag har skrivit på min allsvenska fredagssida, jag bevakar sällan Hammarby eller superettan.

Rapporterna nådde mig förstås ändå.

Allra bäst sammanfattade av fotbollskanalen.se:s ”tysklandsbloggare” Adam Nilsson.

Jag hoppas att ni läser hans text, jag hoppas att den når fram även till de våldsmän som förvandlade fotbollsläktaren till ett slagfält bland familjer och barn:
EN MÖRK DAG FÖR SVENSK FOTBOLL

Själv ringde jag redaktionen, jag hade ju skrivit en hyllning till allsvenskan inför SUPERVECKAN som väntar.

Min ingress:
Allsvenskan avgörs inte nu, den spänner bara musklerna.
Så håll för ögonen, barn – det är inte säkert att det blir vackert.
Håll för öronen, mor och far – det är nu volymen höjs.
De bästa lagen med de största klackarna i de viktigaste matcherna i den jämnaste tabellen under en och samma vecka.

Skulle jag skriva om?

Jag skrev en ny text, en om händelserna på Tele 2 Arena men bestämde mig för att skrota den och gå på det jag hade skrivit från början.

Min krönika var tänkt att bli startskottet för den allsvenska maktdemonstration som jag fortfarande hoppas att nästa vecka blir, och den ska inga små ligister få ta ifrån mig.

Min fredagssida handlar trots allt om allsvenskan, Hammarby är ganska långt från allsvenskan, både sett till hur de spelar, hur föreningen sköts och hur dess svarta svans betedde sig på läktaren i dag. Så jag nöjde mig med att lägga till några meningar vad jag tycker om vansinnet.

Tele2 Arena är invigd och efter invigningsmatchen mellan Hammarby och Öis inför 29 175 åskådare går det att konstatera följande:
Det är en arena som ställer höga krav på spelare och publik.
I går levde spelarna på planen inte upp till kraven att besegra ett bottenlag i superettan.

Det var mycket som höll allsvensk klass på Söderstadion.
Kennedy Bakircioglüs comeback gjorde det inte.
Den var större än så.

När allt var över – efter ärevarv, extranummer och 2-1 mot Ängelholm – stod Kennedy kvar i spelargången och fick frågan av en journalist hur han ville betygsätta sin första match för Hammarby på nio år, sedan oktober 2003 då han gjorde två mål mot Elfsborg och sköt Bajen till allsvenskt silver:
– Jag ger mig själv en tvåa av fem, sa Kennedy utan att tveka.
Det var en balanserad analys efter egoboosten han precis hade upplevt framför publiken.

Om ytterligare nio år lär ingen minnas vad Kennedy Bakircioglü gjorde med bollen i comebacken på Söderstadion men vi har knappast glömt det där andra, det som inte noteras i historieböckerna, det som på många sätt är så mycket viktigare, det som gjorde att Ängelholm efterskänkte sina tilldelade bortalagsbiljetter så att Söderstadion kunde säljas ut till en händelse ingen Bajen-supporter ville missa.

Hur ”Oh ah Kennedy, say oh ah Kennedy” dånade långt före avspark. Att speakern fick pausa spelarpresentationen för att låta den rulla ytterligare ett par vändor. Det förväntansfulla suset när Kennedy slog en misslyckad djupledsboll på Erik Sundin. De stående ovationerna när han byttes ut efter 70 minuter. Ärevarvet med Radiosportens reporter hack-i-häl. Och till sist, när klacken sjungit ”Kennedy – ge oss en sång” tillräckligt länge, hur han joggade över planen, tystnad, och sedan tillsammans med fansen:
”Från Södermalm, kommer vårt lag…”.
Spelare kommer, spelare går, matcher vinns och matcher förloras – men det där upplever du tamejfan inte varje dag.

Kennedy var en av de största bakom Hammarbys oväntade SM-guld 2001, han var avgörande för silvret 2003 och 32-åringen togs emot därefter av 12 153 åskådare på Söderstadion – bara bajare.
Jag frågade vilket ögonblick av comebacken han själv upplevde som starkast?
– Det var stämningen när man kommer in till matchen, när matchen startar, när du ser grönt och vitt på läktaren, slutsålt, fullsatt och du hör publiken skrika ditt namn, det är mäktigt, alltså. Något man aldrig kommer att glömma, sa Kennedy.

Det är sju månader sedan mittfältaren senast spelade en riktig fotbollsmatch och fansen lär få se honom utnyttja sina kvaliteter bättre framöver när han är i kapp tempo- och tajmingmässigt. I comebacken nöjde han sig med att visa att kvaliteterna finns där utan att han blev överambitiös, ivrig och stressad. Det vittnar om mognad.

Kennedys fotbollshuvud och högerfot i kombination med löpare som Mattias Adelstam, smarta löpare som Erik Sundin och djupledslöpande mittfältare som Nikolas Ledgerwood ska ge Bajen många poäng i höst. Mot Ängelholm gjorde Sundin och Ledgerwood skillnad, framför allt debuterande Sundin som stal showen från Kennedy om man ser till det rent fotbollsmässiga. Att Helsingborg tror mer på Alvaro Santos är en gåta.
– Droppen var när jag fick sitta på läktaren mot Celtic, sa ”Sudden” om flytten från HIF till HIF.

I går uppträdde Hammarby som en allsvenskt förening och för första gången på ett par år handlade det inte bara om publikinramningen utan även om fotbollslaget – Ängelholm trycktes tillbaka relativt bekvämt.
Det skiljer hela tio poäng till Halmstad på kvalplats och elva till tabelltvåan Brommapojkarna. Med åtta omgångar kvar ska det egentligen vara för många att hämta in men fan vet alltså. Bajen är täta bakåt, vassa framåt och det finns ännu mer att ta av.

Funderar på att ta tillbaka allt gott jag sagt om vår taximan Momin från Bangladesh. På vägen till SvFF:s bjudmiddag drog han en fräckis som fick Disco att tjuta av skratt. Och det förstår ju vem som helst att det inte är en kvalitetsstämpel med tanke på att Disco är från Sundsvall.

När Momin skulle köra oss tillbaka berättade han glatt att han hunnit sänka tre stora starköl medan han väntade. Vi frågade om det var så klokt men Momin menade att han kör bättre med att par glas innanför västen.

Nåväl, vi kom hem helskinnade.

Lyxkrogen där presschefen Hultman bokat bord var av orientaliskt snitt. Det ramlade in nya tallrikar i parti och minut då Lagrell beordrat fram en avsmakningsmeny modell större.

Fördelen: Gott & Blandat.

Nackdelen: You never know what you eat.

Det var trevligt som vanligt, och efteråt tog jag Lars-Åke åt sidan. Några frågor senare höll han med om att årets januariturné borde kunna bli en vändpunkt. I fortsättningen ska landslaget vara mer restriktiva vilka länder de möter i träningslandskamper. Debatten om Bahrain har skadat blågult vilket är positivt, tycker jag.

Annars var det anekdoter mellan skål och vägg av typen att TV4:s Anders Andersson berättade om sitt inhopp mot Turkiet i EM 2000: ”Historiens sämsta fotbollsmatch. Jag tror att det gick en minut där bollen var i luften och bara nickades och sköts fram och tillbaka mellan oss och turkarna”.

…Andersson berättade även om Jonas Therns pondus. Vid ett tillfälle hade det varit helt knäpptyst i omklädningsrummet varpå Thern bröt ut i ett avgrundsvrål som fick varenda gubbe att rycka till. Sedan reste Thern sig upp, garvade och vinkade på spelarna att hänga med ut på planen för avspark.

Lagrell drog storyn om hur förbundets ekonomichef Sahlström blivit förbannad efter mirakelsegern mot Holland som tog Sverige till EM.
Anledningen?
Sahlström hoppades att vägen dit skulle gå via play off som inneburit två matcher till = mer cash.

Vi hade en lång diskussion om tillsättningen av Erik Hamrén och hur nära det egentligen var med Sven-Göran Eriksson. Lagrell hävdade att det mycket väl kunde blivit ”Svennis” men att Notts County stoppade honom. Jag vet inte, jag litar faktiskt mer på Lundh på TV-kanalens Fotbollshemsida som under processens gång aldrig avvek från sin linje – det blir aldrig ”Svennis”, han är för dyr.
– Han tänker bara på en sak, sa Lundh.
Och tillade:
– Eller möjligen två.

Vidare sa Lagrell i ett slags bokslut – han avgår till våren – att beslutet att söka fotbolls-EM 2008 tillsammans med Norge, Danmark och Finland var ett misstag.
– Det får vi erkänna. Uefa ändrade reglerna efteråt, bara två länder kan söka ihop. Om vi hade fått det skulle det inneburit fyra länder, fyra valutor, fyra polismyndigheter, fyra språk…det var ett misstag.

Hur mycket det kostade svensk fotboll? Tja, under Sveriges och Norges EM-ansökan till 2016 lade SvFF ner sex miljoner kronor så nånstans i de trakterna men troligen lite mindre.

…2016-ansökan föll på att regeringen Reinfeldt inte gav tillräckligt stöd så där kan inte SvFF lastas.

Aftonbladet fick en känga för Aschberg jr:s gamla löpsedel om Lagrell på den tiden han var landshövding i Kronobergs län. ”Spriten flödar på residenset”, skrev AB men Lagrell vann i PON.

Roliast var kanske diskussionen om Lasse Lagerbäck som förbundet inte har någon kontakt med längre. Han har städat ur sitt rum på kansliet, skaffat tillfällig bostad på Island och skickat vykortet. När vi pratade om alla mediala sammandrabbningar genom åren höll Lagrell med om att ”media har aldrig varit Lasses bäst gren”.

…samtidigt var Lagrell jävligt nöjd med att ”Lasse Lava” inte fick Österrike och därmed skulle ställts mot Sverige i VM-kvalet till Brasilien 2014: ”Han hade vetat allt om oss”, tjöt Lagrell. Det säger något om den gamle gråskallens fotbollskunskaper, trots allt.

Ungefär så höll det på.

Efteråt skakade vi hand med Lagrell och tackade för den tid som varit. Man kan tycka vad man vill om pampens inställning i olika frågor men som yrkesverksam journalist undrar jag om vi nånsin får en lika tillgänglig företrädare för Sveriges största och mest mediebevakade idrott.

Dessutom är han – som jag skrev i ett tidigare inlägg – en jävligt hygglig karl.

Till sist: har Rolf-Göran Bengtsson verkligen vunnit Serie A nångång?

Özcan Melkemichel efterlyste benbrott och blod.
Ironiskt nog var det Sebastian Anderssons blodiga skalle som kvitterade Syrianskas ledning till 1-1.
Johan Blombergs frispark betydde 2-1 till Ängelholm i en dramatisk match och kvalet lever i allra högsta grad inför returen.

I inför matchen-intervjun i TV4 Sport var Syrianska-tränaren stridslysten:
– Det gäller att bryta ben och ta några bloddroppar! sa Özcan Melkemichel.
Det såg man inte mycket av hos hans spelare.

Ängelholm vann närkamper, andrabollar och stod upp i motvinden i första halvlek – och fortsatte att dominera i andra.
Syrianska kastade in Peter Ijeh efter paus som behövde fyra minuter på sig att nicka in 1-0. Målet kan bli guld värt för Södertälje-laget: 1-0 räcker på plastgräset på söndag.

Men kvalet är definitivt en öppen historia. Ängelholms duktige forward Sebastian Andersson kvitterade på nick med sin blödande och bandagerade ”Kapten Blod-skalle.
Tio minuter från slutet blåste 2-1 till hemmalaget in på en frispark från Johan Blomberg, misstänkt målvaktstavla av Dwayne Miller.

Jag vet inte hur många skott mot mål ÄFF hade – jag tappade räkningen efter 19 – och med lite mer attityd à la ”den här bolljäveln ska in!” så hade superettan-laget haft en ännu större seger. Jag blev imponerad av innermittfältaren Tobias Johanssons djupledslöpningar men nog fan borde han satt något av sina lägen?

Ängelholm är superettans fjärde sämsta publiklag, snitt på 1263, och ur det perspektivet ser många hellre att Syrianska stannar kvar – även om deras snitt 2852 inte är mycket bättre, näst sämst i allsvenskan. Andra kanske tänker ”lotta skiten”. Må bästa lag vinna, säger jag.

För de respektive klubbarna är det förstås en kamp om miljonerna.
Skillnaden mellan allsvenskan och superettan är stor. Siffrorna för 2011 är inte färdigräknade ännu men fördelningsnycklarna är de samma som för 2010 – då såg det ut så här:
* Ettan i allsvenskan (Malmö FF) fick 15,1 miljoner kronor.
* Tvåan (Helsingborg) fick 14,2 miljoner.
* I botten fick Brommapojkarna och Åtvidaberg strax under tio miljoner.
* Ettan i superettan (Syrianska) fick 5,7 miljoner.
* Jumbon i superettan (Trollhättan) fick 3,6 miljoner.

I de så kallade Sef-pengarna (från intresseorganisationen Svensk elitfotboll som sköter förhandlingarna) ingår:
* TV-avtalspengar
* Svenska Spel-pengar
* Övriga centrala reklamavtal samt radiopengar.

På söndag vet vi hundra procent säkert vilka som drar längsta strået på Södertälje Fotbollsarena.
Mitt tips?
Det vete fan.
Men Ängelholm var det klart bättre laget i kväll.

Som ni vet görs det nedskärningar i vårt mediehus och vi ställer om till ett nytt sätt att arbeta. Det innebär en del förändringar när man är på fältet.

Som i dag när jag var på Jönköpings Södra-Gif Sundsvall.

Under matchen rapporterade jag på Twitter som publiceras i vår LIVE på sportbladet.se.

Direkt efteråt skrev jag en snabbanalys här på bloggen.

Efter presskonferensen filmade jag när Sören Åkeby kastades i duschen vilket miss Modin förvandlade till ett webbtv-inslag från Stockholm.

Sedan skrev jag ett nyhetsknäck om Gif Sundsvalls pestfest efter slutsignalen.

…följt av en krönika om deras chanser i allsvenskan 2012.

…till sist en kortis om J-Södras skyttekung Branimir Hrgota, 18.

Vad jag vill ha sagt med det här blogginlägget? Tja, tänk efter före om ni ska utbilda er till sportjournalister. Den nya verkligheten kräver en hel del av oss – men vad blir det för kvalitet?

I dag rullar jag vidare mot Helsingborg för avslutningen i allsvenskan mot AIK.

Under tiden kan ni fundera på de här TP-frågorna.

FOTO: Sjölund.

Häftiga slutsecener i Jönköping där resultatet 2-1 innebär att J-Södra klarade kontraktet, Giffarna gick upp i allsvenskan.

Vilka som jublade mest?

Gif Sundsvall. Men det dröjde ett tag innan de vågade…när Hammarbys 1-0 meddelades vrålade Sören Åkeby och saken var klar.

Ja herregud. Efter den sömnigaste förstahalvleken i superettans moderna historia – vilket drama det blev på Stadsparksvallen till slut.

Ari Freyr Skúlason slog in en stolpretur i början av andra halvlek sedan högerbacken Robert Lundström stormat in och avslutat i straffområdet.

Men J-Södra gav inte upp, tränaren Hans Lindbom tog ut Fredric Fendrich och Andreas Tegström, in med Daryl Smylie och Carl Björck samtidigt som Giffarna backade hem.

Två frisparkar senare stod det 2-1.

Avgörande målet av 18-årige talangen och skyttekungen Branimir Hrgota som skruvade in sin i trakterna av högra krysset – ett mål som innebar nytt superettankontrakt.

Stort jubel i båda lagen som sagt och Gif Sundsvall fick användning för sina löpsedlar och segertröjor till slut – 0-1 mellan Ängelholm och Hammarby innebär ju att Giffarna går rakt upp i allsvenskan samt att Bajen slipper kval.

Dagens stora förlorare: Ängelholm och Värnamo som får kvala i olika riktningar.