”Aftonbladet ljuger som vanligt kring vinster, vanvård och Carema. Lögner helgar ändamålet där.”

Det var en hård – och språkligt obegriplig – dom Mats Edman fällde över Skandinaviens största tidning i helgen. Han var sannolikt vred över den ledartext som Aftonbladet publicerade i förra veckan.

Vi skrev ju om hans tidning. Edman är alltså chefredaktör för Dagens Samhälle, en publikation som ges ut av ett fristående redaktionellt bolag under SKL, Sveriges kommuner och lansting.

Det är en tidning vars form börjar kännas igen.
Först en stort uppslagen nyhet som äroräddar en välfärdskapitalist, sedan en debattartikel signerad en välfärdskapitalist och så slutligen en ledartext där chefredaktör Mats Edman skriver om att socialdemokraterna måste lyssna på välfärdskapitalisterna.

Spänstigare och mer oförutsägbart är det på chefredaktörens twitterkonto.
Här twittrar Edman, som på nätet går under sitt alias SupersonicMats (överljuds-Mats), om allt mellan himmel och jord.

Många Dagens Samhälle-läsare har nog missat SupersonicMats twittrande (han har bara 294 följare) så vi har plockat några russin ur den edmanska twitterkakan.

Om pr-konsulten Paul Ronge:
Nänä, inte Paul Ronge. Han är en Real Doll. Naturmaterial. Kändes nästan äkta på Kommek…
Källa.

Om Dagens Nyheter:
Åsa Tillberg och Gunilla Herlitz (tidningens redaktionschef och chefredaktör, min anm.) har fastnat i blöjträsket. De trivs där.
Källa.

Om någon varit Fox News i denna fråga så är det DN Sthlm. En mytfabrik. Ni står alla med brallorna nere.
Källa.

Ska S/LO verkligen följa V när det gäller välfärden? Allt är i så fall DN:s och Folkpartiets fel, pga medieankan Koppargården och Carema.
Källa.

Du kan inte sakfrågan (till tidningens politiska redaktör Peter Wolodarski, min anm).
Källa.

Om presschefen på Lärarnas riksförbund, Zoran Alagic:
– Du snackar bara utifrån dina värderingar. Du vet ju inget i sak om detta. Tyck och känn, Zoran, det är du bra på.
Källa.

Vet Zoran något om aktiebolagslagen, börsreglerna och den så kallade koden? Skulle tippa noll koll.
Källa.

I sanning en naiv Zoran Alagic.
Källa.

Om vänsterpartister:
Logiska kullerbyttor och kappvänderi är ju en del av själva ideologin eftersom den inte matchar verkligheten.
Källa.

Jag ger Jonas (v) Sjöstedt IG i matte, företagsekonomi, källkritik men MVG i politisk mytbildning, fri från ”fel” fakta i vinstdebatten.
Källa.

Ohly förtjänar respekt. Han hymlar inte med att han vill dumpa kapitalismen och knäfaller för diktaturer.
Källa.

Om debatten kring vinster i välfärden
Ja, läktarn är ju full av LO-radikaler, SSU-trottar och vänsteromvänstersossar som käkar popcorn och analyserar.
Källa.

Daniel Swedin 

Det var ingen bra dag för Jan Björklund idag. Enligt en undersökning från Lärarnas Tidning får han snittbetyget 1,5 av landets lärare. 29 procent ger honom betyget 0.

I DN skåpades hans forskningspolitik ut som ”humbug” och ”barnkammartjatter”.

Att svensk skolpolitik är ett haveri är känt sen längre. Andelen ungdomar som går ut gymnasiet med godkända betyg minskar. Kunskapsskillnaderna ökar. Kopplingen mellan föräldrars bakgrund och elevers resultat blir allt tydligare.

I detta läge valde Jan Björklund förra veckan att presentera en ny reform: läxhjälps-RUT – ett slags guvernantsavdrag för 2000-talet.

Förslaget innebär att den välbeställda medelklassens barn genom skatteavdrag ska få subventionerad läxläsning. I praktiken innebär det att fattiga familjer får betala för att barn i familjer med högre inkomst ska få ett ännu större försprång.

Ekonomistyrningsverket, Skatteverket och Skolverket är kritiska. De tror att kunskapsklyftorna kommer öka, att gränsdragningsproblemen blir kvar och att reformen blir dyrare än beräknat.

Inget av detta bekommer Jan Björklund.

”Jag lyssnar ofta på Skolverket, men just deras expertis i skattepolitik är inte det jag lyssnar mest på”, sade Björklund till TT idag.

Trots att det var ökade kunskapsskillnader, inte skatteteknik Skolverket haft synpunkter på.

I själva verket, menade Björklund, är läxhjälps-RUT en rättvisereform (!):

”Utan avdrag är det de verkligt resursstarka som har råd. När man inför avdraget blir det tillgängligt för fler”, sade Björklund till TT.

Av den urprungliga retoriken kring RUT: att det handlar om att göra svarta jobb till vita, eller skapa fler jobb finns inget kvar.

I klartext: Björklunds politik har lett till att skillnaderna i skolan ökar. Nu konstruerar han en livbåt för medelklassen och alliansens väljare – tack vare sänkta skatter ska de får råd att komplettera den bristfälliga undervisningen i den svenska skolan med skattesubventionerad läxhjälp. Att det sker till priset av ökade skillnader bekommer inte ”liberalen” Jan Björklund.

En timmes läxhjälp hos ett av de kraftigt expanderande företagen i branschen kostar ca 250 kronor. Man behöver inte ens ha etta i matte för att förstå vilka det är som kommer ha råd att utnyttja avdraget, vilka de ”fler” är som Björklund är så mån om att hjälpa.

Jan Björklund har gett upp om skolpolitiken. Nu återstår bara en sak – raka mutor till potentiella väljare.

Regeringens inkomstskattesänkningar – jobbskatteavdraget – har kostat tiotals miljarder. För att skatterna skulle kunna sänkas var man först tvungen att försämra a-kassan och sjukförsäkringen.

Att bli sjuk eller arbetslös ska kosta. I Moderaternas värld gör det människor arbetsamma och friska. Och som en extra morot skulle jobbskatteavdraget finnas där.

”Jobbskatteavdraget är den enskilt mest jobbskapande åtgärden”, brukar de säga. Och enligt Finansdepartementet kommer avdragen att på lång sikt ge 105 000 fler jobb.

Jaha, tänker kanske en del. Vi får väl leva med att cancersjuka utförsäkras och hänvisas till arbetsförmedlingen om hundratusenstals nya jobb kommer ploppa upp.

I det nya numret av Ekonomisk Debatt försöker nationalekonomerna Karin Edmark, Che-Yuan Liang, Eva Mörk och Håkan Selin utvärdera sysselsättningseffekterna av jobbskatteavdraget.
Det klarar de inte av.

Så här skriver forskarna, bland annat:

Den stora utmaningen med att utvärdera jobbskatteavdragets effekter är alltså att försöka avgöra vad som hade hänt om det inte hade införts. I det svenska fallet finns ingen grupp personer som inte påverkas av jobbskatteavdraget och det finns därför ingen naturlig kontrollgrupp att jämföra med.
[…]
En mer generell slutsats är att det är beklagigt att en så stor reform som jobbskatteavdraget har genomförts utan tanke på utvärdering av dess effekter.

Tror ni att Moderaterna kommer bry sig? Knappast.
De har inte brytt sig när långtidsutredningen, TCO eller IFAU kommit fram till liknande slutsatser.

För dem är svaret fortfarande enkelt: om människor vet att den egna ekonomin kör i diket om de blir av med jobbet och om de samtidigt vet att de får skattesänkningar om de får ett jobb så kommer de att få ett jobb.

För övrigt är arbetslösheten högre i dag än när Fredrik Reinfeldt tillträdde. Och otryggheten större, för den delen.

Det blev inget innovationspolitiskt råd från regeringen, i alla fall inte i dag. Däremot fortsätter den borgerliga alliansen intensivt att spegelvända bilden av sig själva. Den politiska ”gör om mig”-turnén fortsätter.

Infrastruktur i Linköping. Ungdomar och utbildning i Helsingborg. Och nu i dag, gruvnäring och godstrafik i Kiruna. Gruvrelaterad infrastruktur, skriver regeringen på sin hemsida.

I klartext ska malmbanan få en nödvändig uppgradering, och vägen mellan Pajala och Svappavaara rustas för att hjälpligt kunna stå emot när de övertunga malmbilarna börjar rulla. 3,5 miljarder fram till 2017 ska kallaset kosta.

Däremot hade regeringen fortfarande inga svar på gruvkommunernas frågor om stöd för att klara samhällsbyggnadsfrågorna kring gruvnäringen. Utan bostäder, kommunal service och en långsiktig planering är risken stor att det enda dagens gruvboom lämnar efter sig är stora hål i marken.

Det pratar ministrarna inte om. Ändå är klart att det är upp och nervända världen. I sex år har regeringen slagit ifrån sig kraven på samhällsinvesteringar på järnvägen, åtgärder mot ungdomsarbetslösheten och en näringspolitik som tar till vara Sveriges starka sektorer – som gruvnäringen.

Allt sådant har ju stämplats som gammal sossig ams-politik. Raka motsatsen till den moderna arbetslinjen; med Fas 3, utförsäkrade sjuka och Angeles Bermudez-Svankvist i spetsen för Arbetsförmedlingen.

Så plötsligt, inom loppet av en vecka, har regeringen åkt från plats till plats och tala sig varma för just ”gammaldags” samhällsinsatser.

En verklig omvändelse?

Knappast.

Däremot ser det ut som partistrategerna i alliansen kommit till slutsatsen att det enda sättet att garantera fortsatt borgerlig skattesänkningspolitik är att förpacka den så att den ska se ut som klassisk socialdemokrati.

Det är – på det hela taget – ett ganska bra betyg för socialdemokratin.

Ingvar Persson

I min text Nu börjar det svåra arbetet (24 augusti -12) nämnde jag i förbifarten den norske författaren Knut Hamsun, hans sympatier för nationalsocialism och hur det norska samhället hade hanterat detta efter krigsslutet.

På detta har den norske litteraturvetaren och Hamsun-kännaren Ronald Altinius inkommit med synpunkter. Därför upplåter vi nedan utrymme för en replik om Hamsun.

Knut Hamsuns liv og verk har i Norge lenge vært et fritt bilde på en Quisling. Landssviker. Etter domsavgjørelsen av Anders Behring Breivik (BB) som tilregnelig, har Aftonbladets redaktør Daniel Swedin og Expressens Karin Olsson fulgt opp med å hevde at Hamsun ble erklært «sinnesvag». Men som Behring Breivik, ble heller ikke Hamsun konkludert med denne diagnosen. Karin Olsson skriver 25. august i sin blogg «Arvet etter Hamsun är ett oläkt sår.» «Man skal vara försiktig med att jämföra honom (Hamsun) och Anders Behring Breivik.» For Swedin kom Olssons blogg en dag for seint.

I sin artikkel «Nu börjar det svåra jobbet» i Aftonbladet 24. august hevdet Swedin følgende: «Hamsun, den hyllade författaren, spärrades in på Vinderen sindsykeasyl och förklarades som varande sinnesjuk.» Når Swedin kaller daværende Psykiatriske klinikk på Vinderen i Oslo for en «sindsykeasyl» , får han Norge til å høres ut som en forhistorisk utpost. Greit. Hva som ikke er greit, er når også redaktøren – hevder at Hamsun ble erklært «sinnesjuk». Definisjonen fremstår som spekulativ all den tid Swedins poeng med å trekke inn Hamsun vs BB bygger opp om hans essens: «De historiska erfarenheterna finns där.»

Å bli definert under termen «varig svekkede sjelsevner» er ikke det samme som å bli vurdert som utilregnelig. Etter 67 år kan det derfor virke som om den egentlige konklusjonen over Hamsun ennå ikke er satt? I Den rettspsykiatriske erklæring om Knut Hamsun av Langfeldt og Ødegaard (1978) slås det fast fra rettspsykiaterne av professor i psykiatri og overlege ved Universitetets psykiatriske klinikk Gabriel Langfeldt – sammen med Ørnulv Ødegaard, direktør og overlege ved Gaustad sykehus, følgende: «1) Vi anser ikke Knut Hamsun som sinnssyk og antar at han ikke har vært sinnssyk i tiden for de påklagede handlinger. 2) Vi anser ham som en person med varig svekkede sjelsevner men antar at det ikke er noen aktuell fare for gjentagelser av straffbare handlinger.”

Ødegaard hadde bare to samtaler med Hamsun, men dette var ifølge ham selv tilstrekkelig for å danne seg et bilde av forfatteren. Og her ligger det sentrale. Det var kun i dialog med Ødegaard at Knut Hamsun erkjente hvordan han hadde tatt feil under krigen: «Men man må forstå at jeg var en gammel mann – jeg gikk blindt med fordi jeg ikke hørte. Toskestreker av meg.» Under selve saken mot oldingen i Grimstad Tinghus, kom det ingen slik innrømmelse.

Hvis vi leter etter individuelle likheter ved Hamsun versus BB, kan disse knyttes til ekstremhøyresidas notoriske selvhevdelse. Her finner vi forakten mot demokrati og kongedømme (BB har foreslått seg selv som regent). Videre arkaiske sammenligninger kan vurderes ut i fra kvinnehat, situasjonsforståelsen av en nasjon i unntakstilstand og rasetekningen. Daniel Swedin reflekterer på en måte som gjør dette tankegodset til selve oljen i deler av det norske samfunnsmaskineriet: «Så slapp Norge på djupet reflektera över hur delar av samhället marinerats i de nazistiska tankegångarna. Vi ser hur beteendet repeteras i dag.” Swedin mer enn antyder å vite at nasjonen Norge ikke har tatt et oppgjør med de som svek nasjonen under krigen. Slapp av.

Alle såkalte ikke «gode nordmenn» har for lengst fått sin behandling; som ved forglemmelsen av krigsseilerne, hetsen av partisanerene i Finnmark, snauklippingen av «tyskertøsene» eller steriliseringen av romfolket helt frem til 1977. Problemet som rir Norge i dag er omvendt proporsjonalt av Swedins beskrivelse og heter Det mangelfulle oppgjøret med det norske rettsoppgjøret. For de mange som ble svidd av seierherrenes glo, er det fortsatt mye som kan gjøres for å reetablere deres ettermæle.
Sist jeg sjekket kommentarfeltet i Swedins leder, var det over 50 innkomne svar, hvor alle som en istemmer med redaktørens meninger. Men hva som er mer interessant enn et slikt svensk «beteende», er å oppsummere ulikheter mellom en forfatter og en terrorist, på det individuelle planet:

1.Knut Hamsun møtte Adolf Hitler, ja. Dette var et forsøk på å beskytte det norske folk fra terroristen Joseph Terboven. Forøvrig ble han nærmest jaget ut, da han ble pågående overfor Føreren. BB planla og gjennomførte den grusomme terroren selv og foretok en vurdering av hvert offer han tok livet av.
2.Hamsun ble ikke dømt etter straffeloven. Han fikk en bot beregnet av Erstatningsdirektoratet. Dommen til BB fikk vi utfallet av 24. august og er ved siden av dødsstraffene etter krigen, historisk sett den strengeste dom som er utmålt i Norge i moderne tid.
3.Handlingene er diametralt forskjellige og fant sted i to ulike kontekster som ikke fortjener sammenligning overhodet. Ja, Hamsun pleiet sine tyske kontakter. Et av resultatene var at han oppnådde at nordmenn ikke ble drept. BB drepte 77 mennesker og har i retten gjennomført et drap til. Av sin egen karakter. Hamsun stod i sin karakter til det siste. Politisk idiot og litterært geni?

Fordi Knut Hamsun på nytt er blitt gjort til fritt vilt, er det på det individuelle plan ulikhetene mellom Hamsun og BB i all rettferdighetens navn blir det viktigste. Ikke minst med tanke på de alvorlige feilslutninger som nå er utsted i svensk presse. Den norske troen på egen fortreffelighet etter krigen, er brolagt med mye grums – som den er det i en rekke andre land – også i Sverige. «Materialet foreligger. Det kan kanskje bli undersøkt en gang. Knut Hamsun.» Eller hür, Daniel Swedin? «Nu börjar det svåra jobbet.»

I natt talade presidenthustrun Michelle Obama på det demokratiska partiets konvent i Charlotte. Det verkar ha varit ett bra tal.

Det genomgående budskapet i presidenthustruns tal var att Barack Obama inte förändrats av åren i Vita huset, och att han fortfarande vet vad det vill säga att vara vanlig medelklassamerikan.

Michelle Obama påminde om att presidenten växte upp med en ensam mamma som kämpade för att få ekonomin att gå ihop och morföräldrar som ryckte in och hjälpte till.

I sitt tal sa Obama att hon och maken – president Barack, alltså – kommer från enkla förhållanden. De har gjort paret medvetna om vilka problem som möter vanliga medborgare.
– Barack känner den amerikanska drömmen eftersom han har levt den, sade landets första dam.

På plats på det demokratiska konventet i North Carolina är Sveriges EU-minister, Birgitta Ohlsson (FP). Hon såg Michelle Obamas tal, fick gåshud och twittrade att man i amerikansk politik är bättre ”än någon annan på starka berättelser”.

Nåja, nog finns det starka berättelser även i svensk politik. I ”En av oss?”, Mats Wiklunds biografi över den svenske presidenten, förlåt statsministern, Fredrik Reinfeldt återfinns en särskilt stark och definierande berättelse:

 [E]n morgon då jag och pappa står i vardagsrummet och tittar ut mot vår lilla gräsplätt med en sandlåda. Och så plötsligt kommer två invandrarkillar som hoppar över vårt stängsel, går in på tomten och tar min leksakslåda och rusar i väg – mot Tensta. Och då kändes det verkligen som att ha passerat från en värld till en annan.

Jojo. Vi avslutar med ett citat från Michelle Obamas tal i natt: ”Att vara president förändrar inte vem du är, det avslöjar vem du är”.

Daniel Swedin 

I dag intervjuar TT den nye LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson. Fokus i intervjun är, som så ofta nuförtiden, den utredning om vinst utan välfärd som Landsorganisationen sjösatt.

Ingressen till TT:s intervju ser ut så här:

Han kallar dem välfärdsoligarker. Och han vill ha lagstiftning som motkraft.
Men LO:s nye ordförande Karl-Petter Thorwaldsson söker inte konfrontation – han vill ha branschen med sig i ett försök att hindra stora privata vinstuttag i vård och skola.

Att kalla branschföreträdare för oligarker är måhända ett något okonventionellt sätt att agera icke-konfrontativt.

Daniel Swedin

Dagen har varit svår för landets officiella hemsidor. SVT har drabbats av störningar, försvaret har haft problem och till regeringskansliet har det stundtals inte alls gått att komma fram alls.

Nu tycks orsaken inte vara någon rusning för att få följa Erik Ullenhags senaste utspel. I stället ryktas det om en samordnad attack från anhängare till Assange.

Det må vara hur det vill med den saken. Att flera centrala informationskanaler samtidigt bryter samman borde få alla varningsklockor att ringa. Det är precis sådant som skapar riktiga krissituationer.

Reaktionen har dock visat sig vara lite olika. SVT rapporterade om problemen. De är trots allt journalister.

Chefen för digitala medier på försvarsmakten försökte förklara. ”En överbelastningsattack helt enkelt”, sa han till TT. Kanske ett försök att lugna civilbefolkningen, men så är han ju också militär.

Från regeringskansliet kom det däremot inga kommentarer alls, av ”säkerhetsskäl”.

Klassisk mörkläggning med andra ord. Men så leds ju också regeringskansliet av politiker.

Ingvar Persson