Welcome Mister President!
Welcome to Sweden!

This is an open letter. You haven’t had enough of open letters I hope? Every Swedish newspaper is filled with open letters today! So many letters to read for you, Mister President!

As you have seen today in our ”malliga morgontidning”, Dagens Nyheter, we are just the same as you!

Just as in the USA our politicians and Kent Perssons are using Twitter to win elections!
Just as in the USA we like to go to the cineme and watch Fast & Furious!

In Stockholm and Gothenburg we have many McDonalds restaurants and you can even buy Coca-Cola at the Press Bureau. There you can also buy coffee in paper cups! Just as in the USA!
Many Swedes are wearing jeans and shirts, just like the average American!

I am a journalist, Mister President. And today you will see many Swedish journalists.
Do you know anyhting about Swedish journalists, Mr. Prez?

Let me tell you something – so you know what you have to deal with today.

Our music journalists are often writing about American music, like Bruce Springsteen and Bob Dylan just to name a few! (Fun fact: every summer one third of Sweden go to the Ullevi and watch Bruce Springsteen rock out!)

He is signing about thing we can relate to: meat, men, dying mill towns, cars. Damn we love American cars. In Sweden South Korean cars pass as American cars.
Back to the journalists!

Our culture journalists are often writing analysiseseses about Amerians TV series that nobody in the USA are watching. That is how much we love your country, Mister POTUS (yes, ”West Wing” is very popular in Sweden and many Swedes know more about fictional American politics than Swedish real life politics)!

That brings us to our political journalists. They REALLY love the USA. They KNOW the USA in a way that not even a Yankee doodle dandy know the USA.

If you talk to a Swedish political journalists they will tell you that American politics is much more exciting than Swedish politics, American politicians is much more interesting.

A Swedish political journalist is only really happy once in a four-year period: during the American presidential election campaign. It is like Melodifestivalen, OS-hockey, Idol-finalen and Kalle Ankas julafton all at once!

During these few months the Swedish political journalist can tweet about American politics in English to other Swedes interested in American politics!
Today many Swedes will tweet in English, Mister President.

And it is all because of you!
Very welcome!

Kaoset runt Arbetsförmedlingen fortsätter, även sedan Angeles Bermudez-Svankvist fått sparken. I dag kräver Miljöpartiet att styrelsens ordförande och en av styrelsens ledamöter avgår. Båda har haft affärer med förmedlingen, samtidigt som de alltså styrt myndigheten.

Hillevi Engström har det inte så lätt.

I förra veckan kunde jag inte låta bli att citera några av godbitarna ur Arbetsförmedlingens tidning På Jobbets intervju med generaldirektören Angeles Bermudez-Svankvist. Tidningen – som lovat vara mer lojal än sin föregångare – är ju en av generaldirektörens skapelser.

Hennes avslutningsreplik, ”four more years”, är verkligen minnesvärd.

Ändå kunde jag bara ösa från ytan av den fantastiska källa intervjun är. Särskilt för bloggens läsare bjuder jag därför på ytterligare några guldkorn ur den avsatta generaldirektörens mun.

Om pressens bevakning av statens kanske mest högprofilerade myndighet:

”Det positiva med journalisternas granskningar är att vi får kännedom om saker vi borde veta.”

Om grunden för arbetsmarknadspolitiken och uppdragen att till exempel ta över ansvaret för långtidssjuka och invandrare:

”Utbudsstimulerande politik – vilket vackert ord – är reformpolitik och det är naturligt att vi får de uppdragen och att vi självklart tackar ja.”

Om kritiken för att det har varit lågt i tak på Arbetsförmedlingen under hennes ledning:

”Det måste vara en lokal företeelse.”

Om Arbetsförmedlingens egentliga uppdrag:

”Vårt uppdrag är att jobba med de grupper som har det svårast.”

Och till sist, om planerna för framtiden. Intervjun gjordes som sagt när Bermudez-Svankvist fortfarande såg fram mot ”four more years” som generaldirektör:

”Jag för anteckningar varje dag, tanken är att så småningom skriva en bok.”

Tillfället att sortera noteringarna yppade sig fortare än Angeles Bermudez-Svankvist kunde ana.

Ingvar Persson

1979 var ett historiskt år. USA och Folkrepubliken Kina återupprättade diplomatiska relationer. En statskupp ägde rum i Afghanistan och Ayatollah Ruhollah Khomeini utropade den Islamiska staten Iran. Den svenska statsministern Ola Ullsten gjorde även ett uppmärksammat besök hos USA:s president Jimmy Carter i Vita Huset.

Det var visserligen inte den första statsministern som var där. Redan på annandag påsk 1952 åt Tage Erlander lunch med Harry S Truman i Vita huset. För Ullsten var mötet viktigt och han försökte utnyttja det så gott han kunde för att framstå som statsman.

Och effekten verkar ha blivit bestående. När liberala Göteborgs-Posten i går beskrev Sveriges relationer med USA illustrerades detta med en bild från just besöket 1979. Själva mötet varade enligt uppgift i 10 minuter.

I nådens år 2001 besökte president George W Bush EU:s toppmöte i Göteborg och hade bilaterala överläggningar med statsminister Göran Persson på slottet Gunnebo. Svensk media gick bananer. Det skrevs om hans minsta steg, vilka han hälsade på och särskilt om hans bepansrade bil.

Besöket var extra viktigt eftersom Sverige var EU-ordförande och faktiskt för en gångs skull hade verklig makt.

SSU-ordföranden Mikael Damberg krävde att Göran Persson skulle ta upp dödsstraffet med George W Bush och det var ett allmänt ståhej kring vad Persson skulle ta upp, eller inte våga ta upp, i samtalen.

På onsdag landar president Barack Obama på Arlanda. Återigen skrivs spaltmeter om den bepansrade bilen med mera. Denna gång är besöket extra viktigt eftersom det är det första bilaterala besöket.

Det är väldigt bra att Sverige har goda relationer med USA. Vi är med rätta fascinerade av amerikansk politik. Men det är faktiskt inte Gud fader som landar här på onsdag. Ifall någon nu trodde det.

Elever på fristående gymnasieskolor ska inte hoppas på att få hjälp av specialpedagoger om de skulle få problem. Tillgången är åtta gånger större i kommunala skolor, och då har forskarna ändå kompenserat för skillnader som föräldrarnas inkomster, utbildning och så vidare.

Det berättar Dagens Nyheter i dag.

Å andra sidan berättar SVT att ännu en utredning visar att friskolorna är generösare än de kommunala skolorna när de ska sätta betyg.

På något sätt måste väl eleverna kompenseras om skolpengen går till riskkapitalisterna i stället för att anställa pedagoger.

Ingvar Persson

Under en vecka misshandlas Carl Arvid Egerström tre gånger av tre äldre studiekamrater – först misshandlas han två gånger av Ernst August
Törnsten och sedan slår Hjalmar Andersson och Casimir Lewenhaupt honom.

Lundsbergs skola 2013? Nej, Karlberg och Krigsakademins kadettkår 1862.

Misshandeln av Egerström inleder Esbjörn Larssons artikel ”Manligt och omanligt på Karlberg – En studie av pennalistiskt våld inom Krigsakademiens kadettkår” (Historisk tidskrift 127:3).

I skuggan av just händelserna på Lundsberg kan den vara värd att läsa:

Trots att det skrivits en del rörande pennalism inom det svenska utbildningsväsendet har det sällan gjorts med tydliga kopplingar till manlighet. Som framgått är emellertid uppmärksammandet av könsaspekter närmast en förutsättning för att förstå de händelser som utspelade sig på Karlberg under hösten 1862.

[…]

Denna studie visar därmed att det våld som utövades inom kadettkåren ingalunda kan betraktas som ett uttryck för enbart elakheter eller ondska. I stället finner det sin förklaring i kadetternas och officerarnas uppfattningar om manlighet.

I början av min bana på Aftonbladet fanns det nog dagar när jag inte var så stolt över våra löpsedlar om bantning. Med tiden har jag förstås blivit klokare.

Bantning är inte bara viktigt. Det är det viktigaste som finns.

I Sverige kan vi accepterar att regeringen urholkar a-kassan, kommenderar sjuka att gå till jobbet och låter 100 000 industrijobb försvinna medan ministrarna tittar på. Men ska det bli ett inbördeskrig så kommer att det handla om vilken bantningsmetod som är bäst.

Det är bara så det är, jag lovar.

I dag har äntligen själva SVT och prestigeprogrammet Agenda fattat. Visst, statsminister Reinfeldt som pratar krig och utbildningsskandalen Läx-rut finns också dagordningen. Men det är 5:2 dieten som ska sälja kvällens program. Och gissa om det blir fart på kvällens chatt.

Kvällstidningarna har haft rätt från början. Bantning, det är riktiga nyheter det.

PS: Noterar att Daniel Swedin rapporterar från Kungens besök i Degerfors. Själv kan jag meddela att Degerfors IF spelade oavgjort mot Örebro i kväll. I Degerfors är det viktigare än alla besök av Kungen.

Ingvar Persson

Som en del kanske noterat så fyller kung Carl XVI Gustav 40 år som monark. Just nu är konungen dessutom ute på en s.k. Eriksgata och visar upp sig i riket.

I slutet av augusti anlöpte regenten till värmländska Degerfors och fick se hur man pressar plåt på järnverket.

En som inte är imponerad av besöket i Degerfors – där över 48 procent av väljarna röstade på Vänsterpartiet i kommunvalet 2010 – är kommunfullmäktiges ordförande, Jan Ask (V).

I klippet nedan – från SVT:s Tvärsnytt – talar Ask ett befriande klarspråk om värdet av kungliga besök.

Staffan Hörnberg, nyss sparkad rektor för internatskolan Lundsberg är upprörd. I intervjuer och på Facebook svär han och ömkar sig om vart annat. Skolinspektionens beslut att stänga skolan beskrivs som ”respektlöst”.

Det är antagligen det mest nedsättande Hörnberg kan säga.

På Aftonbladets TV kan vi se Ian Wachtmeister pladdra om rättsövergrepp och vänsterangrepp, och styrelsen har ställt sina platser till förfogande. På SVT Debatt skriver frilandsjournalisten och den tidigare eleven Ebba Wallmén att klasshat och avundsjuka stängt Lundsberg.

Den svenska överklassen har inte varit lika skakad sedan hungerkravallerna 1917.

Ingvar Persson

Nog känns det lite udda att Affärsvärlden – enligt egna parollen ”Sveriges ledande affärsmagasin” – i veckans nummer slår till med att göra rubrik på KPML(r):s paroll när man granskar den framväxande ojämlikheten i Sverige.

Men kanske säger det något om en förändring i debatten. På fyra uppslag berättar Affärlsvärlden som har ”förändrats på ett sätt som nog ingen kunde föreställa sig för två decennier sedan”.

Tidningen läser OECD-rapporter, SCB-statistik, man hämtar information från Eurostat, arbetskraftsundersökningarna, Arbetsförmedlingen. Man intervjuar arbetslösa ungdomar, sjukskrivna, företagare och forskare.

Man visar hur de rika blir rikare, hur inkomstklyftan mellan förvärvsarbetande och sjuka, arbetslösa och pensionärer ökat dramatiskt, hur arbetslösheten ökar, hur svårt det för unga och utrikes födda att få jobb.

Man berättar om Sveriges rekordhöga ungdomsarbetslösheten, att de fasta anställningarna blir allt färre, hur ohälsotalen ökar och hur maxbeloppet i socialförsäkringarna åkt i botten.

Affärsvärlden berättar helt enkelt om verkligheten. Klass mot klass, var det ja.

Satis polito. Så heter SD-ledaren Jimmie Åkessons nya bok.

Vad fan betyder det? undrar vän av ordning.

Låt oss konsultera Googles översättningstjänst. Enligt den så betyder Satis polito detta på följande levande talspråk:

Sälja polito (översatt från azerbajdzjanska)
Satis politisk (från baskiska)
Quantum polito (från irländska)
Satis förorenade (från slovenska)
Polito Venta (från turkiska)
Satis statsvetenskap (från ungerska)
Satis Cholito (från walesiska)