I dag chattade Moderaternas Kent Persson med Svenska Dagbladets läsare. Mycket klokt blev sagt.

I Visby skiner solen, Sverige firar sommar, fåglarna kvittra, sanden är fuktig och kvinnan är ung! Alla sjunger och trallar.

Men det finns en man där ute som vill sudda ut din glada min. Det är Kent Persson, Moderaternas fruktade partisekreterare!

I Svenska Dagbladet i dag berättar Kent Persson om sina drömmar för 2014. Han och Moderaterna har låtis Novus undersöka vilket parti väljarna tror skulle vara bäst på att hantera en fortsatt kris i världsekonomin.

”Enligt undersökningen tror dubbelt så många att Nya Moderaterna skulle vara bäst på att hantera en eventuell fortsatt kris i världsekonomin, jämfört med Socialdemokraterna”, skriver Persson. En rejäl världskris skulle göra underverk för Moderaternas opinionsstöd! Hurra!

Det kan man ju tycka är lite magstarkt. Men partisekreteraren har väl lärt sig av Den Store Ledaren kan man tro.

Daniel Swedin

ALMEDALEN På tisdagseftermiddagen firade den för Aftonbladet Ledares läsare bekanta tecknaren Robert Nyberg och fackförbundet Kommunal 20 år. Så länge har deras täta samarbete pågått.

– Det är en unik kampanj både i längd och omfång. Det är jag stolt över, säger Robert Nyberg, till Aftonbladets Ledarblogg.

I Kommunals tält i Almedalen bjöd fackförbundet på specialgjorda tårtor med Robert Nybergs karaktäristiska teckningar i marsipan. 1993 gjorde Robert de första teckningarna för Kommunal till en reklamkampanj som visades i Stockholms tunnelbana. Hans populära bilder utgår alltid från den lilla människan, men lyckas alltid få med det absurda eller komiska i dagspolitiken.

– Jag tror att jag är bra på att lämna till läsaren att fylla i bilden, är Robert Nybergs egen förklaring till hans teckningars popularitet.
För Aftonbladet Ledare tecknar han serien ”Vlgot på arbetslinjen” och artikelillustrationer, nu senast vinjettbilden på en slingrande Fredrik Reinfeldt i form av en bläckfisk. Men som mest populära måste hans runda vykort för Kommunal räknas. De har till dags dato spridits i mer än fyra miljoner exemplar.
– Vykorten är de viktigaste som Kommunal har gjort med mina bilder eftersom de har fått en längre livslängd. De hamnar på kylskåp, på arbetsplatsers anslagstavlor och folk skickar dem för att de gillar bilderna, säger han.

På ena långväggen i Kommunals tält sitter ett urval av Robert Nybergs teckningar från 1993 fram till i dag inramade på en vägg.

Kan du se någon utveckling i dina bilder under de här 20 åren?
– Det är snarare så att det känns som att vi lever i samma tid som för 20 år sedan. Det handlar fortfarande om samma frågor, som utförsäljningar under slagord som ”valfrihet”. Där har facket fungerat som en broms i god mening under ”samhällsavvecklingen”, som jag kallar den, säger Robert.

Han säger att han ”brinner” för de fackliga frågorna.
– Det går inte ens att tänka hur illa det hade varit utan facken. Trycket på dem har varit stort de senaste 20 åren.

Kommer du och Kommunal att fortsätta samarbeta i 20 år till?
– Det vore kul! Då hoppas jag att vi lever i ett bäst före datum. Att vi kan se tillbaka på de här satiriska bilderna som historiska dokument och att vi lever i en ny, bättre tid.

Det är viktigt med hår, i både pop och politik. Se bara på John F. Kennedy eller Dee Snider.

Roxy Music var ett popband med mycket bra hår. Och gedigna studier visar att vi inom svensk politik har odlat fram ett alldeles eget Roxy Music.

Det är dags för dagens lista! Håll i peruken!

Anders Wijkman är Bryan Ferry!

Anders Borg är Brian Eno!

Anders Ygeman är Andy Mackay!

Mehmet Kaplan är Phil Manzanera!

Veronica Palm är Paul Thompson!

Daniel Swedin

De senaste veckorna har Aftonbladets ledarsida bedrövat kunnat följa det som ser ut att vara avslutningskapitlet för Brunnsviks klassiska folkhögskola.

Jag har bland annat skrivit om hur de sista eleverna lämnade skolan, och om hur biblioteket tömdes.

Dessutom har debatten varit hård, till exempel på Aftonbladets kultursida och i Dalademokraten. Engagemanget för skolan och folkbildningen engagerar stannar dock inte med det.

I en fin text i helgen har till exempel Sydsvenskans Per T Ohlsson satt Brunnsviks betydelse för hela det svenska samhället och den svenska demokratin i sitt rätta sammanhang.

Läs den.

I dag berättar Jimmie Åkesson, partiledare för landets grabbigaste parti, att man vill jobba för att fler kvinnor ska få rätt till heltid.

Ett svar på att kallduschen i maj, ni vet när den stora SCB-mätningen kom och visade att SD skulle åka ut ur riksdagen om bara kvinnor fick rösta? Alldeles säkert.

Men Sveriges kvinnor gör förmodligen rätt i att känna tveksamhet inför de nymornade kvinnosaksherrarna i Sverigedemokraterna. Vi har ändå att göra med ett parti som på lokal nivå vill införa böter för aborter. Och Åkesson själv vill inskränka aborträtten.

Nå, rent kosmetiska förändringar och ställningstaganden där man verkligen inte bottnar behöver inte vara så dumt. Om inte annat så kan man ju få sig ett besvärat skratt.

Här är fem saker vi gissar att SD låtit sig inspireras av när man hittat på att man vill vinna väljare med två XX-kromosomer.

1. Bics tjejpenna

2. Tjejleksakståget Lady Lionel

3. Tjejgolfbollarna Flying Lady

4. Anders Borg

5. Volvos tjejbil YCC

Daniel Swedin

Örnsköldsviks Allehanda berättar att bara sju elever i Ö-vik har valt industriprogrammet i första hand. Uppgifterna kommer från Dagens Arbete, och det verkar som de chockar industriorten i Ångermanland.

Ändå verkar ingen vara riktigt förvånad. Vem väljer en utbildning som själva ministern pekat ut som en återvändsgränd, och en väg för den som inte orkar med kraven?

Samtidigt besökte Stefan Löfven sin gamla arbetsplats, Hägglunds i Örnsköldsvik, tillsammans med bland andrakommunalrådet Elvy Söderström.

Löfven vill ju bli statsminister, och hans besök är faktiskt mer unikt än det kanske borde vara.

Det hör nämligen inte till vanligheterna att statsministerkandidater alls kan besöka sina gamla arbetsplatser, om vi nu inte ska räkna expeditionen hos det egna partiets ungdomsförbund, kanslihusets korridorer eller sommarjobbskaféet.

I Socialdemokratin är Löfvens bakgrund unik.

Naturligtvis handlade en hel del av samtalet i kafferummet på Hägglunds om nyheten att ungdomar väljer bort industriutbildningen. Företaget har hittills klarat sin rekrytering, men framtiden kan bli ett problem.

– En 15-åring vill inte välja bort möjligheten till högskolestudier, sa informationschefen Ola Thorén.

Uppenbarligen har han rätt. Sedan 2008 har antalet sökande till industriprogrammet minskat med en tredjedel, och industriprogrammet är inte det enda som drabbas. Räkna med nya larm om till exempel omvårdnadsprogrammet.

Och utan utbildade industriarbetare och skolade vårdanställda stannar Sverige.

Det går naturligtvis att konstruera yrkesförberedande gymnasieutbildningar som inte blir återvändsgränder. Just det gör just nu lärare, skolledare och personalansvariga hos blivande arbetsgivare runt om i landet.

Men det hjälper ju inte när signalerna från ministern är de motsatta. Det hjälper inte när Björklund fortsätter att beskriva svenska, engelska och matematik som en onödig belastning för den som ska arbeta i industrin eller med människor.

Björklunds slagord har förstört det sansade politiska samtalet i snart två årtionden. Nu har konsekvenserna av hans praktiska politik skapat ett mycket större hot än så.

Ingvar Persson

Enligt Janne Rudén betyder kvällens uppgörelse inte bara ett stopp för lönedumpningen utan dessutom ett skydd mot försämrade anställningsvillkor när en järnvägslinje byter operatör.

En stor och mycket avgörande seger.

Jag har uppriktigt sagt lite svårt att läsa det som hittills kommit ut på det sättet. SEKO har fått ett avtal som kan sägas upp varje år. Jämfört med de flesta avtal som träffats betyder det ytterligare ett tillfälle till omprövning.

Dessutom innebär avtalet att det ska tillsättas en gemensamarbetsgrupp med ”särskilt fokus på balansen av attraktiva arbets- och anställningsvillkor”.

Det kanske betyder större anställningstrygghet när ett nytt företag vunnit den senaste upphandlingen, även om det inte ser ut så. Jag har som sagt inte sett avtalet.

Däremot har jag sett Janne Rudén, på TV. Uppriktigt sagt såg han ganska sliten ut. De senaste dygnen har antagligen varit slitsamma.

SEKO har kanske inte löst frågan om medlemmarnas trygghet, men förbundet har undvikit en konflikt och  förhoppningsvis skaffat sig bättre redskap att arbeta med. Och dessutom har SEKO få upp frågan om arbetsvillkoren i den allt mer upphandlade och avreglerade kollektivtrafiken på förhandlingsbordet.

Det borde, om inte annat, sätta stopp för bussarbetsgivarnas envisa vägran att alls erkänna att det finns ett problem.

Låt oss bara komma överens om en sak. Bussförarnas strejk är på riktigt. Det är riktiga människor som vägrar göra sina riktiga jobb. Det är riktiga passagerare som inte kommer fram, och det är riktiga direktörer som inte tar sitt ansvar.

Framför allt är det riktiga krav det handlar om. Otryggheten och osäkerheten vid upphandlingarna av kollektivtrafiken är på riktigt.

Det är därför jag blir så förbannad när jag – genom mina kollegor – får veta att diskussionen på sociala medier mest tycks handla om några moderatslynglars upptåg.

Slynglarna studerar tydligen, och när de upptäckte strejken skyndade de sig att hyra två minibussar för att ägna sig åt strejkbryteri. Verksamheten kallades dessutom Amalthealinjen, och pågick fram till lunch.
Sedan hade högerstudenterna tröttnat.

En smaklös provokation, förstås. Och alla som borde ha berättat om chaufförernas vardag lät sig provoceras.

I stället för att prata om otrygghet i anställningarna, om långa arbetsdagar och arbetsscheman som inte tillåter toalettbesök ägnar sig den svenska vänstern åt att fördöma några fåniga småmoderater för deras strejkbryteri.

Syndikalisterna ordnade motdemonstrationer och Lenita Granlund på Kommunal fördömde tilltaget som ”respektlöst och oacceptabelt”. Men framför allt har det förstås varit festival på sociala medier.

Det är så förbannat dumt. Högerstudenternas tilltag är korkat, men det är knappast någon överraskning att högern hatar fackliga organisationer. Deras minibussar är en provokation, men något hot mot strejkens effektivitet är de inte.

Och medan de strejkande fortsätter att försöka få respekt för sin rätt till rimliga arbetsförhållanden har högerslynglarna lyckats vända alla blickar åt sitt håll.

@md2perpe @DrEstvall @FMSFpunktSE Jag är inte så insatt i vad strejken gäller.

— Markus Uvell (@markus_uvell) June 19, 2013

Markus Uvell, vd på näringslivets ideologiska lekstuga Timbro, ett par timmar efter att han uttryckt att de moderater som kör gratisbussar för att bryta bussstrejken agerar ”både roligt och rätt”.

Daniel Swedin