Jag kom till Aftonbladet för tre år sedan. Bara på den korta tiden har enormt mycket hänt i mediebranschen. Strukturomvandling är här på allvar, det är allt tuffare tider för journalistiken.

Den fråga jag ställde mig när jag kom till Aftonbladet var: vad händer med ledarsidan när papperstidningen långsamt dör?

För tre år sedan kändes det inte så muntert. Utmaningen var att hitta sätt att på nätet matcha ledarsidans historiska privilegium – den dagliga placeringen på sidan två i Sveriges största tidning.

I dag är det väldigt annorlunda. Det framgår allt tydligare att opinionsjournalistik fungerar väldigt bra i det nya medielandskapet. Ledarsidor som orkar tycka och förmår engagera har potential att nå fler läsare än någonsin.

Särskilt roligt är det så klart vi på Aftonbladets ledarredaktion verkar klara uppdraget att nå ut.

Förra veckan gjorde vi en genomgång av antal delningar i sociala medier på vårt ledarmaterial jämfört med SvD, DN, Expressen och GP.

Genomgången är gjord en helt vanlig vecka i oktober, och vår nivå på antal delningar är ungefär som vanligt. Metoden är enkel – vi har jämfört huvudtexterna på ledarplats, dag för dag.

Det är svårt att mäta och värdera journalistik. Visst finns en stor risk att jakten på klick och delningar skymmer uppdraget – att skriva om det som är viktigt på riktigt.

Min egen åsikt är att just förmågan att engagera kännetecknar god opinionsjournalistik. Den egna redaktionella bedömningen om vilka frågor som är viktiga går alltid först. Men i vårt uppdrag ingår att nå ut och att driva opinion. Därför är det glädjande att så många människor väljer att dela våra texter. Det blir ett kvitto på vår förmåga att formulera en åsikt, att orka tycka.

Att faktiskt stå för något.

Sommaren är slut och i dag klev jag in på redaktionen efter några veckors semester. Sommartid är ju, som bekant, läsetid och just i sommar har jag bland annat passat på att läsa Anders Jallais tre böcker om Anton Modin; ”Spionen på FRA”, ”Landsförrädaren” och ”Natoagenten”.

Vad det är för typ av böcker? Kackigt skriven, sossefobisk, totalkonspiratorisk underrättelsetjänst-machoismo. Men, det är driv i berättandet och det är rätt spännande. Och stycket där en karaktär i boken, en homosexuell man, fluktar på blonda tonårstjejer med ”onaturligt stor byst” – ”de är ju så söta!”, enligt karaktären – är närmast lyteskomik.

Väl värt en läsning, om inte annat för att förstå hur delar av svensk gammelborgerlighet ser på världen. Ni minns väl att Skånska Dagbladets Carin Stenström läste Jallais romanserie – där Raoul Wallenbergs försvinnande, DC3:an, Cats Falck, Palmemordet, Wennerströmaffären, Estoniakatastofen och ubåtskränkningarna är del i samma konspiration – som vore det en dokumentär?

När vi ändå är inne på aparta tankegångar så har en läsare tipsat mig om en text från vårt grannland i sydväst.

Morten Uhrskov Jensen som driver bloggen ”Set fra høyre” på Jyllands-Postens sajt tycker att jag var elak mot Jimmie Åkesson när jag härförleden beskrev SD-ledaren som en välavlönad rasist. Han skriver:

En lignende udtalelse i en dansk avis ville have været en strafbar injurie og ville være blevet dømt som en sådan, var journalisten blevet trukket i retten. Men det er ikke Danmark, det her. Det er Sverige, og dér gælder andre regler.

Känsligt, tydligen.

Uhrskov Jensen bjuder sedan på en klagovisa om hur vedervärdig Aftonbladet i allmänhet är. Den danske tvärviggen har letat vildsint på ledarsidan, på debattsidan, på nyhetssidorna och han har inte hittat en enda frejdig reaktionär drapa. Uhrskov Jensen – som tidigare varit redaktör för nationalkonservativa (!) tidskriften Nomos – känner sig inte hemma.

Han slår ihop Aftonbladet med en fnysning och kommer till den självklara slutsatsen att – håll i er nu! – Sverige inte är en demokrati (”Sverige anno 2012 er på et afgørende punkt ikke for et demokratisk land at regne”).

Jo, jag tackar jag.

Bindgalna konspirationsteorier, brukar vi kalla det där i Sverige. Men det är inte Sverige, det här. Det är Danmark, och där gäller andra regler.

Daniel Swedin

Jag trodde att Dagens Nyheters ledarsida var oberoende liberal. Det är liksom inget jag har kontrollerat – jag läser bara oberoende moderata, gärna norskägda, morgontidningar på papper – men kollegan Sima visade mig något intressant i dag.

I sidhuvudet på sidan fyra i Dagens Nyheter står det: ”DN står fri från alla partier och verkar i en humanistisk upplysningstradition – för tolerans, demokrati och en fri ekonomi”.

Se där! Efter att det liberala samhällsmagasinet Neo i månadsskiftet bestämde sig för att bli ett borgerligt samhällsmagasin så har liberala slagskeppet DN bestämt sig för att stå upp för ideal som alla från Robespierre till Rasputin kan stå upp för.

Den där fisljumna catch-all-strategin har en viss lockelse, det ska medges.
På Aftonbladets ledarsida är vi oberoende socialdemokratiska, men jag ska föreslå för chefen att vi ändrar inriktning så fort hon kommer tillbaka från semestern.

Vad tror ni om något sådant här?

Aftonbladets ledarsida formulerar korrekta åsikter och bildar opinion för korrekta åsikter. Aftonbladets ledarsida verkar i en tradition av korrekta åsikter. Korrekta åsikter läser du på Aftonbladets ledarsida.

Daniel Swedin