I dag deklarerar näringmsinister Mikael Damberg att han bildat en svensk motsvarighet till X-Men, ett rosenbadskt Justice League, ett The Avengers för näringspolitisk samverkan: TEAM SWEDEN (fuck yeah!!!).

Eller, nja, så mycket superhjältetakter blir det nog inte. Team Sweden ska vara ett ”paraply” som samordnar alla statliga verk, bolag och myndigheter som jobbar med exportstöd. Några hulkiga Damberg-dockor lär inte säljas på Toys r us, alltså.

Men Team Sweden är ett team och alla team behöver skapa kringprodukter kring sitt varumärke för att bli ännu starkare. Så varför inte hämta inspiration från det närbesläktade Camp Sweden (ett ”paraply” som samordnar alla svennar som gillar Zlatan, bärs och go stämning på Friends Arena)?

Uppblåsbara handskar för att applådera exportstrategin!

En frän bil som man kan samåka med Wallenberg i!

En keps som – utöver att den är praktisk och snygg – kan applådera de offentliga främjandeinsatserna!

En stilig svenskdesignad kostym att ha på sig under främjarresor till Kina!

En grovstickad halsduk att ha på sig om det blåser kallt i internationaliseringskedjan!

En karnevalmässig peruk att bära när man firar att svenska företag sysselsätter 70 000 i Brasilien!

Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M) är bekymrad. Hon har tittat på tv, sett socialdemokraten Mikael Damberg säga att Österrike är ett politiskt föredöme när det kommer till att bekämpa ungdomsarbetslösheten.

Detta väcker frågor, enligt Svantesson, eftersom låglönesektorn är så stor i Österrike. ”Ska S satsa på låglönejobb nu?” frågar den oroade ministern på Aftonbladets debattsida och radar sedan upp allt bra henens regering gjort för arbetslösa unga: rut-avdrag, sänkt restaurangmoms och sänkta arbetsgivaravgifter.

Elisabeth Svantesson måste tro att vi är idioter.

Vi vet att orsakerna till de miljarddyra subventionerna beror på att Svantessons regering hoppas att det ska uppstå arbeten på restauranger, på kaféer, i rut-företag och i andra branscher där man aldrig kommer kunna betala ut särskilt höga löner.

Vi vet också att Fredrik Reinfeldt är bekymrad över att en så liten del av den svenska ekonomin består av låglönejobb.

Vi vet att Anders Borg tycker att ingångslönerna är för höga bland kommunalanställda och att anställda i handeln och inom hotell- och restaurangbranschen tjänar för bra.

Vi vet dessutom att regeringens ekonomiska politik – med sänkta ersättningar till sjuka och arbetslösa och skatteavdrag för den som jobbar – redan har lett till sänkta löner för folk som jobbar i Sverige.

Mikael Damberg bör kanske svara på om S vill ha låglönejobb i Sverige.
Elisabeth Svantesson bör svara på varför Moderaterna håller på att införa dem.

– – –
Läs också: Med Lööf-löner får färre ett anständigt liv (Agneta Berge, Politism)

Socialdemokraterna verkar ha bestämt sig för att utmana Fredrik Reinfeldt och Anders Borgs trovärdighet när det gäller ekonomisk politik. Mikael Damberg fokuserade i partiledardebatten på att den samlade budgetbalansen för den offentliga sektorn har gått från att vara +65 miljarder till att vara -87 miljarder. Att Reinfeldt blev irriterad på detta utspel gick inte att ta miste på.

Men  frågan om man ska tolka irritationen som ett bevis på att det var ett lyckad utspel. Att Reinfeldt blev sur behöver inte vara ett bevis för att man har rätt – även om S-ledningen verkar vara övertygad om att man fått in en politisk poäng. Dagen därpå följde Magdalena Andersson upp utspelet med en presskonferens om budgetunderskottet. Lockelsen i att återanvända Göran Persson retorik om att den som är satt i skuld inte är fri verkar vara oemotståndlig.

Men som PM Nilsson riktigt påpekar i onsdagens ledare i Dagens Industri så är 1990-talet över. Sverige skulle kunna underbalansera budgeten på en måttlig nivå i åratal framåt utan att det skulle skada svensk ekonomi. Det finns tvärtom mycket som pekar mot att det skulle vara ansvarsfullt att göra det. Om dessa resurser används till investeringar som är viktiga – till exempel i infrastruktur och bättre utbildning  – kan det långsiktigt vara bra för Sverige.

De flesta europeiska länder måste föra en åtstramande ekonomisk politik för att minska sina rekordstora underskott. Då blir det ännu viktigare att de länder som har möjlighet att föra en mer expansiv ekonomisk politik också gör det.  OECD  har rekommenderat Sverige att föra en mer expansiv ekonomisk politik för att bidra till att arbetslösheten minskar.

Det finns en risk att socialdemokraterna målar in sig i ett hörn i sin ambition att verka trovärdiga på det ekonomiska området och inte skrämma bort några skatteskygga medelklassväljare. Om budgetunderskotten ska utraderas och nästan inga skatter höjas under nästa mandatperiod riskerar en kommande socialdemokratiskt ledd regering att tvingas till nedskärningar istället för satsningar.  Det är inte 1990-talets politiska lösningar som är svaret på 2010-talets problem. Det en framtida regering behöver hantera är hur Sverige ska kunna göra  investeringar som båda är långsiktigt bra för Sverige, men samtidigt ger jobb till de som är arbetslösa. Det är svårt nog.