Foto: Magnus Söderlind

Glädje smittar! Detta videotips kommer ifrån min bästa kollega Ami och jag blir lika lycklig varje gång jag ser det. Och ni vet ju vad man säger: Delad glädje är dubbel glädje. Så nu delar jag videon vidare till er!

Lycka till!
Tina Löfström

Vissa människor har en tendens till att få vem som helst att känna sig välkommen och uppskattad i deras sällskap. De lockar fram det bästa i en och får en att öppna upp en själv och berätta härliga historier och djupa insikter. Jag har en sådan i min närhet, låt oss kalla honom Nicke. Jag fullkomligt ÄLSKAR att umgås med Nicke! Han får mig att känna mig intressant och smart och utmanar mig och mina tankar varje gång vi ses.

Tänk vad härligt att vara Nicke också, som kan locka fram alla dessa positiva känslor hos människorna runt omkring sig! Men vad är det som gör Nicke till just Nicke?

Jo, Nickes hemlighet är att han ser till att hålla sig nyfiken på världen omkring sig. Vi tycker om när folk är nyfikna på oss och våra liv. Så när någon visar nyfikenhet genom att ställa frågor tycker vi om den personen. Det bästa med detta är att alla kan bli mer nyfikna. Nyfikenhet är nämligen en träningssak!

Det går träna på att stärka sin nyfikenhet!
När vi tror att vi har koll på läget, så skiftar vår uppmärksamhet och vi blir mer benägna att kategorisera och sätta etiketter på andra. ”Anna är en sån där snäll person” och ”Eva gillar att cykla”. När vi tänker att vi har koll på någon i vår närhet så slutar de flesta helt sonika att ställa frågor och utforska personen djupare. Detta gäller dock inte för den Nicke Nyfiken.

Om du vill träna dig i nyfikenhet kan du börja med att fokusera på vad du INTE vet om dina kollegor eller din sambo. Ställ frågor för att utforska dessa okända delar hos de du redan tror dig känna. Välj ett område som du tycker är intressant och fråga dina kollegor något kring det.

•  Tycker du om deckare – fråga vilken dina lunchkompisars favoritdeckare är.
• Beundrar du din sambos förmåga att hantera motgångar – fråga om hens bästa knep.
• Älskar du tv-serier? Lyssna in vad grannen har för bra tips!

Listan kan göras oändlig men handlar om en och samma sak:
Väck liv i nyfikenheten och Våga fråga!

Lycka till!
Tina Löfström

Hela denna vecka har jag känt mig krasslig och hängig. Jag tror att jag haft feber i vissa omgångar, men det har ändå varit så pass okey att jag kunnat jobba. Men igår var det en riktigt kämpig dag. Natten innan låg jag uppe sent och tänkte på allt jag skulle göra dagen efter. Jag hade ett jättetidigt affärsmöte igår dessutom, så jag var givetvis stressad över att somna i tid. Och ni vet hur det är sådana kvällar – ju mer stressad man är för att man ska upp, desto svårare är det att somna. Totalt blev det kanske 2 timmar sömn.

Trött i hatten, febrig och fullbokad dagen efter. Det under sådana dagar som positiv psykologi är som viktigast för mig. Därför var jag väldigt tacksam över att kunna plocka fram några verktyg som på riktigt fick mig att klara av dagen på ett bra sätt.

Det första verktyget jag använde mig av var tacksamhet. Det jag gjorde var att tacka för allt som jag kom på att vara tacksam över. Jag satt hela bilresan på väg till första mötet och tänkte på att jag var tacksam för att bilen är så fin, för att jag vaknade när klockan ringde, för att jag skulle få träffa härliga affärspartners, osv osv. Där och då kändes det fånigt, vilket det ofta gör. Men det gav effekt. När jag kom fram till mötet kände jag mig både mer fokuserad och mer harmonisk och glad än bara 10 minuter tidigare när jag satte mig i bilen.

Denna lilla ritual gjorde att jag klarade av dagen, trots att det var en tung start. MEN det hade dock inte funkat att göra varje dag. Därför är jag tacksam över att jag också vet att använda nästa verktyg i verktygslådan: Vila och återhämtning.

Idag ska därför jag låta både kropp och knopp vila ordentligt. Jag ska ligga i sängen hela dagen och tycka jättesynd om mig själv och titta på serier. Och kanske äta glass.

Kram på er!

Lycka till!
Tina Löfström

”Finns det en genväg till lycka?” Frågar sig SVT Debatt och bjuder in coacher och psykolog till programmet som sändes igår. Debatten tar avstamp i huruvida självhjälpsindustrin hjälper eller stjälper. Livscoach i ett hörn, psykolog i ett annat. Livscoach Atle Johansen säger sig arbeta med en tvärvetenskaplig metodik (enligt hemsidan) men avfärdar trots detta Psykolog Dan Katz, med stor dramatik, när Katz hänvisar till forskning. Psykolog Dan Katz berättar hur psykiatrin ofta möter människor som farit illa av coaching, då coacherna lovat guld och gröna skogar. Tyvärr med utebliven effekt. Ibland till och med skadlig effekt. Allt på grund av coachernas okunskap.

Coachbranschen är nämligen rena vilda västern idag. Du kan läsa en tvåveckors kurs och kalla dig coach. Eller så kan du vara utbildad psykolog och kalla dig coach. Eller så bestämmer du dig i denna sekund för att kalla dig coach. Vem som helst kan nämligen göra det – kalla sig coach. Därför önskar Dan Katz två saker: 1) En reglering i branschen och 2) Fler som är utbildade inom psykologisk behandling. Jag håller med på båda punkterna.

Den glada nyheten
I Skövde finns en treårig akademisk högskoleutbildning för akademiska coacher, Psykologisk Coach. Vi som gått där kan skilja mellan pseudovetenskap och vetenskap. Vi vet konsekvenserna av att coacha vid mental ohälsa och avstår därför. Vi vet vilka metoder som fungerar och vilka som är hitte-på. Vi finns. Och vi samarbetar gärna med dig Dan Katz, och självklart med övriga vården.

Den tråkiga nyheten
Så länge branschen är oreglerad kommer vilda västern att fortsätta. Och jag vet varför: Jag har träffat åtskilliga människor, som hellre tagit latmansvägen till att bli coach – trots att de vetat att det finns ett vettigt och bra akademiskt alternativ. Samma personer, som valde att betala tusentals kronor för att läsa till coach under några månader, står sedan och refererar till forskning de lärt sig under sin utbildning. ”Forskning” som vid närmare inlyssning visar sig vara raka motsatsen mot vad övriga forskningsvärlden kommit fram till. ”Forskning” som lärs ut som sanning och som i bästa fall hjälper, men tyvärr också stjälper. Så därför:

Till alla som vill bli coacher:
Bli det! Läs psykologisk coach-programmet. Värt varenda sekund och du är garanterat kompetent nog att kunna göra ett bra jobb och skilja på flum och sanning.

Till Dan Katz och övriga vården:
Vi akademiska coacher finns redan och vi vill samarbeta med er!

Till socialstyrelsen:
Nu är det dags att reglera coachbranschen. Sveriges Akademiska Coacher diskuterar redan frågan och bistår er gärna.

Till dig som behöver stöd:
Skulle du låta en slaktare operera bort din blindtarm? Varför inte? Slaktaren kan ju också anatomi, så då kan han ju utföra jobbet? Nej, precis. Detta resonemang funkar inte. Självklart väljer du läkaren. Gör samma val med din personliga utveckling och din mentala hälsa. Välj en akademisk coach eller en psykolog.

Lycka till!
Tina Löfström
Psykologisk Coach
Medlem i Sveriges Akademiska Coacher

När jag var 19 år hörde jag för första gången talas om att det fanns coacher. Jag var i ett vägskäl. Jag hade nyss slutat gymnasiet och visste inte alls vad jag skulle göra av mitt liv. Jag satte mig ner och googlade ”coach”, men hittade ingenstans där jag kunde få kontakt med en utan att behöva träffas och med garantin om att de visste vad de pratade om. Det slutade med att jag fick bli coach själv istället 😉

Därför blev jag extra glad när jag hörde om en ny tjänst, Wellobe Coach som lanserades nu i dagarna. Där kan man boka och träffa en coach helt online! Aftonbladet Wellness har skrivit en riktigt bra artikel om detta som ni kan läsa här!

På Wellobe Coach huserar dessutom flera av mina kollegor, som också läst till coach på högskolenivå och det känns verkligen härligt att de tar fasta på att ha grym kompetens på siten.

Lycka till!
Tina Löfström

Många pratar om att det är viktigt att älska sig själv för den man är. Överallt hör man att man ska berömma sig själv (och sin omgivning) ofta och mycket. Det finns ”jag-är-bra”-böcker, där man ska skriva om hur bra man är. Det finns tips som säger att man ska ställa sig framför spegeln och överösa sig själv med komplimanger om hur bra man är. Helst ska man fortsätta tills man börjar tro på det.

Jag tycker att dessa tips är jättebra (om man vill ha storhetsvansinne och lura sig själv). Att intala sig själv något man i grunden inte tror på kommer inte göra att man älskar sig själv mer. Snarare tvärtom. Om jag står och säger att jag är duktig och bäst, fast jag innerst inne känner tvärtom – vem lurar jag då? Hur ska jag kunna älska mig själv om jag ljuger för mig själv?

Ärlighet varar längst
Vi kan inte ändra vår självbild om vi inte är ärliga mot oss själva. Om jag tycker att det är viktigt att leverera snygga rapporter på jobbet, då kommer jag inte att älska mig själv mer för att jag står och säger in i spegeln att jag är bäst på rapporter. Snarare så göder jag osäkerheten och en känsla av att jag är en bluff. Dessutom skapar det en tankevurpa som gör att jag blir lat: Om jag redan är bäst, varför ska jag då anstränga mig? När vi slutar att träna slutar vi att utvecklas. När vi slutar att utvecklas mår vi dåligt. När vi mår dåligt behöver vi intala oss att vi är bäst för att må bra igen. Den ifrån början goda tanken försätter oss alltså i en negativ spiral.

Det enda jag kan göra för att stärka mig själv i det läget är att faktiskt träna på att göra snygga rapporter. Och ju mer jag tränar, desto bättre blir jag. Och ju bättre jag blir, desto mer självsäker känner jag mig.

Och hörrni. Kan vi för en gångs skull sluta att påstå att komplimanger är kärlek? Oförtjänt beröm gör oss inte lyckligare.

Att säga ”Jag är duktig och snygg och rolig” är inte att älska sig själv.
Att säga ”Jag älskar mig” är att älska sig själv.

Lycka till!
Tina Löfström

Jag läste ett inlägg hos Bloggkommentatorerna där Mia ställer frågan om hur man ska kunna ta emot kritik utan att rubba sin egen världsbild och kärlek till sig själv. Här kommer mina tankar på ämnet:

”Kritik säger inget om den som får den. Det säger bara något om det som ger den”. – Tara Mohr

Detta är ett av mina favoritcitat. Det utmanar, får en att tänka om både en och två gånger och dessutom så är det sådär lagom provocerande. Anledningen till att jag älskar detta citat är att det förklarar grunderna i att hantera kritik på bästa, möjliga sätt.

Hur då? Jo, för att all kritik handlar i grunden om att korrigera någons (enligt mig) olämliga beteende. Så när jag kritiserar Anna, så berättar jag bara för henne vilka värderingar och beteenden som jag tycker är viktiga. Jag säger ingenting om Anna. Det jag säger är att hon inte hållit sig inom mina önskemålsramar för vad jag tycker är rätt och riktigt.

Om jag säger ”Men du diskar ju aldrig din kaffekopp. Du ställer den ju bara på bänken och så får någon annan diska den!” så menar jag egentligen: ”Jag tycker att det är viktigt att diska sin egen kaffekopp, kan du anpassa ditt beteende efter det?”

Kritik är alltså en fråga. ”Kan du anpassa ditt beteende efter mina värderingar?”.

Om jag vill vara en god medmänniska, behöver jag därför lyssna på kritiken och fundera på om jag vill tillmötesgå personens önskemål eller inte. I Annas fall skulle hon då antingen kunna strunta i att göra som jag bad henne, eller så kan hon välja att visa att hon bryr sig genom att börja diska koppen. Ibland kommer alltså svaret på kritikfrågan att vara ja och andra gånger kommer det att vara nej. Men den stora skillnaden är att Anna faktiskt väljer att värdera kritiken istället för att slå den ifrån sig.

Om man tänker på detta sätt är det tusen gånger enklare (och mindre smärtsamt) att ta kritik. För kritik handlar aldrig om den som får den, det handlar bara om den som ger den!

Lycka till!
Tina Löfström

Hösten är känd som en deppig årstid. Det blir mörkare, vilket gör att vi naturligt blir mer sömniga. Det blir kallare och vädret är helt ärligt inte det mest njutbara. Men detta till trots har hösten alltid varit min favoritårstid. Varför? Hösten är njutningens årstid och njutning är en bra strategi för att känna mer lycka.

1. Mysfaktorn slår i taket
Det är SÅ lätt att mysa på hösten. Att ha en liten kvällsritual med tända ljus, mys i soffan under en filt med en god bok (eller surfstund). Nu kan man verkligen maxa fredagsmyset!

2. Bad
Det bästa som finns oavsett årstid är att ta ett rykande varmt bad. På sommaren lider jag därför av värmeslag regelbundet för att det är varmt ute och i badet. När hösten kommer är det underbart att lätt frysande hoppa i ett varmt bad med en god doft och sakta låta kroppen värmas upp igen.

3. Naturen
Färgsprakande, omväxlande och härlig. Höststormar som river i löven och får dem att prassla mysigt. Löv som virvlar runt och färgar världen i sprakande färger. Till och med de lövtomma träden som framträder på senhösten är underbara och skapar en läskigt spökig, men otroligt mysigt stämning.

4. Stabil temperatur
På hösten kan man äntligen slänga på sig lager på lager av kläder utan att varken frysa eller svettas ihjäl. Temperaturen slutar att gå från iskall morgon till kokhett dag till ruggig kväll på en och samma dygn.

5. Nystart
Alla som någon gång gått i skolan har minnen av känsla av nystart inför höstterminen. Efter en sommar ifrån varandra skapade man nya identiteter, bytte klädstil, skaffade nya kompisar osv. Den känslan sitter i även i vuxenlivet och för många är hösten mer nystart än nyår. Det är nu vi har möjlighet att vidga våra vyer. Ta en kurs i blombinding, matlagning eller dans. Börja träna och väcka liv i kroppen efter en sommar av skönt solhäng. Påbörja en ny relation med någon på jobbet eller bekantskapskretsen. Låt hösten bli tiden att förnya och förbättra dig!

Här är mysdressen på, håret i rufs och härlig trötthet i kroppen! Dags för höstigt fredagsmys 🙂

Lycka till!

Tina Löfström