DAVOS. Han nådde aldrig Vita huset men kämpar oförtrutet vidare för att rädda världen.

Al Gore tycker att världen kommer allt närmare en politisk ”tipping point”.

– Snart kan politikerna inte låta bli att agera för att stoppa klimathotet, säger han.

Det är en äldre och rundare Gore som dyker upp i Davos. Till finkostymen bär han ett par rejäla kängor. Ute har det kommit flera centimeter snö under natten. Och även om det inte är långt mellan lyxhotellen där de mest betydande delegaterna bor och kongresscentret så är det halt och branta backar.

– I morse fanns det fyra miljoner flyktingar på Filippinerna som saknade tak över huvudet på grund av en tyfon som bildades när havet var 3,6 grader varmare än normalt. På USA:s östkust lever människor fortfarande med verkningarna av stormen Sandy som bildades när Atlanten var fem grader varmare än normalt. Extremt väder har väckt vanliga människor till klimathotet.

Gore är förundrad över att världens länder fortsätter släppa ut tonvis med koldioxid som om världen hade ett avloppsrör rakt ut i rymden som tog hand om allt när sanningen är att jorden är ett slutet system och koldioxiden inte har någonstans att ta vägen.

Han pratar långsamt med sin anstrykning av sydstatsdialekt.

Trots alla svårigheter med att få politikerna att ta de svåra beslut som krävs för att möta klimathotet ser Gore en del ljusa tecken på horisonten.

– Priset på vind- och solenergi har nu gått ned så mycket att det i många länder är billigare att använda grön energi än traditionellt producerad el. Det innebär stora möjligheter att lindra klimatkrisen.

Ändå väntar Gore fortfarande på det avgörande ögonblicket, ”tipping point”, för när politiker runtom i världen ska inse att det inte handlar om antingen eller utan om att både möta klimathotet och få ekonomisk tillväxt.

– Jag förfäras fortfarande över det gap som finns mellan vad politikerna är beredda att göra och det som behövs för att få stopp på klimatförändringarna, säger han.

DAVOS. Varje år på toppmötet World Economic Forum är det några personer som hamnar i rampljuset.

I år är det Japans premiärminister Shinzo Abe som alla vill lyssna till.
Han är mannen som inte får misslyckas.

Journalister följer Abes minsta steg här i Davos. Han har ständigt ljuset från tv-lampor i ansiktet. Många deltagare vill skaka hand med honom och få en bild tillsammans på mobilen.

Abe är riktigt het i den kylslagna alporten.

Efter att under 20 år har levt med deflation, sjunkande priser, och den krympande ekonomiska tillväxt det innebär inledde Abe förra året en total renovering av Japans ekonomi.

Målet är att få höjda priser och löner för att därigenom stimulera tillväxten. Fram till nu har japanerna sparat sina pengar i madrassen (eftersom räntan är noll på banken) och låtit bli att konsumera. Övertygade om att det blir ännu billigare att handla längre fram.

Flera japanska premiärministrar har före Abe försökt att bryta den negativa spiralen men misslyckats. Delvis för att de inte varit beredda att ta till så drastiska åtgärder som Abe nu gjort. Han har fått ge namnet till en ny form av ekonomi, Abenomics.

Det är ett djärvt försök att vända den japanska skutan. Ett som följs väldigt noga även i Västeuropa och USA. Två kontinenter där oron på allvar stiger för att drabbas av ett ”japanskt scenario” av sjunkande priser och kroniskt låg tillväxt.

För bara några veckor sedan var Paul Krugman, nobelpristagare i ekonomi, i Stockholm och varnade för att Sverige riskerade att hamna i Japans situation om inte riksbanken sänkte rätan ytterligare för att få upp inflationen.

Många europeiska ledare sätter nu sitt hopp till Abe, att han ska visa vägen ur den japanska krisen i den händelse vi själva är på väg dit.

Själv ger Abe sig höga betyg när han håller tal på stora scenen inför en fullsatt kongresshall.

– För första gången på 20 år är löner och priser på väg att öka. Tillväxten ökar dramatiskt från minus till plus. Japan är på rätt väg. Jag bröt mot en rad tankar på vissa reformer som alla i Japan sa var omöjliga. Nu har jag visat att det går.

Han syftar bland annat på privatisering av elmarknaden och äldrevården.
Abe håller sitt tal på engelska men med kraftig brytning. När han blir utfrågad och måste svara spontant går han över till japanska.

– Hela landets psyke har ändrats. Känslan är att Japan går mot en ny gryning.

Abenomics grundpelar är ”de tre pilarna”. En aggressiv penningpolitik, en flexibel ekonomisk politik och strukturreformer för att stärka Japans konkurrenskraft.

Han beskriver sig själv som en slagborr som försöker ta sig igenom den hårda stenen av särintressen.

– Ingen är immun mot min borr, säger han och möts av skratt i publiken.

Abe uppfyller inte precis den stereotypa bilden av den försiktige och ödmjuke japanske ledaren. Istället osar det av energi och självsäkerhet om honom. Även om inte alla är lika övertygade om att hans medicin till slut visar sig vara den rätta.

Så lämnar han plötsligt Abe Abenomics och börjar prata om relationerna med grannländerna. Om vikten av att freden bevaras och lagar följs.

– Vi måste hålla tillbaka den militära expansionen i Asien. Alla länder borde göra sin försvarsbudgetar transparenta.

Han nämner aldrig Kina vid namn men det står klart för alla vilket land han främst syftar på.

– Japan har svurit en ed att aldrig mer starta ett krig. Jag lovar att fullfölja den eden.

Orden låter dramatiska med tanke på det senaste årets bråk mellan Kina och Japan om ett antal obebodda öar i Kinesiska sjön som slutat i utsända stridsflyg och krigsfartyg. Fortsätter vapenskramlet är det förmodligen bara en tidsfråga innan det kommer till en fysisk konfrontation.

Inför en sluten grupp journalister ger Abe en bild som är ännu mer dramatiskt. Han beskriver ett läge där Kina och japan befinner sig nära krig. Han jämför med Storbritannien och Tyskland inför första världskriget.

Hoppet står till att både Kina och Japan är mer intresserad av ekonomisk utveckling och välstånd än krig.

DAVOS. USA:s utrikesminister John Kerry var inte ens uppsatt på talarlistan inför toppmötet i Davos.

När han väl kom dementerade han kraftfullt allt snack om att USA är på väg att dra sig tillbaka från världen.

– Så fort vi inte har soldater på plats redo att slåss verkar alla dra den felaktiga slutsatsen att vi inte är inblandade.

Kerry ser om möjligt ännu mer gråhårig utan än han brukar och ögonlocken hänger trött. Jag sitter bara några stolsrader bort och kan till och med se hur hans blick skiftar när han läser från telepromtern.

Kerry säger att han blir alldeles ”perplex” av allt prat om att USA inte längre vill engagera sig i världen.

– Inget kunde vara längre från verkligheten.

Kerry påminde om att det finns andra sätt att engagera sig än med militära medel.

– Efter ett årtionde som kanske beklagligtvis dominerades av vårt användande av våld så har vi gått in i en ny era.

En där USA använder diplomatins verktyg.

Sedan ägnar Kerry en god stund av sitt tal till att rada upp allting USA gör i just detta ögonblick.

* Sätter hård press på Ukrainas regering att lösa konflikterna med de som demonstrerar i Kiev utan att använda våld.

– Vi står på demonstranternas sida, säger Kerry.

* Framsteg i förhandlingarna mellan USA och EU och en gemensam marknad.

* Arbetar ”oerhört nära” Kina för att hantera Nordkoreas vårdlösa hotande med kärnvapen.

* Hjälpt till att fixa vapenvila i Sydsudan.

– Jag har suttit i telefon dagligen alla julveckorna för att försöka få till en lösning.

Ännu mer orättvis och obegriplig tycker Kerry att kritiken är om att USA drar sig undan i Mellanöstern.

– Jag vet inget annat land som är engagerat på så många fronter i regionen. Vi är här för att stanna. Vi har varaktiga intressen här och vi har varaktiga vänner som vi tänker försvara.

Kerry går i tur och ordning igenom de aktuella kriserna Iran, Syrien och Israel/Palestina där USA leder det diplomatiska ansträngningarna på alla fronter.

* Iran har de senaste dagarna tagit steg mot att avhända sig möjligheten att tillverka kärnvapen. Steg som världen begärt i åratal att Iran skulle ta utan att något hänt.

– Men det handlar inte om att vi litar på Iran. Det handlar om konkreta tester som de måste uppfylla för att åter släppas in i världssamfundet.

* Kerry är med och leder fredförhandlingarna om Syrien. För första gången har regimen och oppositionen suttit i samma rum och förhandlat.

Bashar al-Assad har ingen roll i Syrien framtida ledning. Hans sätt att gasa ihjäl sitt eget folk har diskvalificerat honom plus det faktum att oppositionen vägrar acceptera honom.

– Enda sättet att nå fred är att Assad kliver åt sidan. Någon militär lösning av konflikten finns inte.

* I nio månader har USA lett ”hemliga” förhandlingar mellan Israel och palestinierna. Kerry är hoppfull om framgång.

– Svårigheten är att få ledarna på båda sidor att göra de smärtsamma kompromisser som måste till. Det gäller att få dem att inse hur mycket de båda har att vinna på en fred. Israels BNP skulle öka med sex procent extra varje år vid ett fredsavtal. Palestinierna skulle få sin frihet och en egen stat. Men bara parterna själva kan ta de svåra, avgörande besluten.

Kanske får världen vänja sig vid att USA använder mer av sina ”mjuka makt” än den militära överlägsenheten. Som när Obama nu förhandlar med Iran istället för att som Bush hotade med att bomba landet.

Kanske är det till och med en bra sak för freden i världen.

DAVOS. I 20 minuter sjöng David Cameron globaliseringens lov.

Sedan tröttnade Corazza Bildt som satt i publiken och frågade Camreon rakt ut.

– Hur kan du stå här och prata dig varm för globalisering och samtidigt försöka hindra den fria rörligheten?

Då hade EU-parlamentarikern Bildt viftat energiskt med armarna när det vars dags för Cameron att svara på frågor från golvet. Hon fick den första och gick direkt på knock.

Förutom Camerons försök att stoppa invandring från Bulgarien och Rumänien klagade hon också över att Storbritannien inte agerar konstruktiv i EU-parlamentet.

Cameron såg först lite ställd ut men snickrade snabbt ihop ett svar.

– Rätten att röra sig fritt i Europa är en rätt att röra sig för att arbeta, inte för att utnyttja andra länders sociala bidrag. Därför tänker jag inte be om ursäkt för att vi skärper reglerna.

Han redogjorde för vad som hänt 2004 när en rad nya länder kom med i EU. 1,5 miljoner av dem reste till Storbritannien för att söka jobb.

– Finns det någon som tror att det var tanken när man införde reglerna om fri rörlighet? undrade han retoriskt.

Brittiske premiärministern fortsatte med att kräva nya övergångsregler när nya länder kommer med i EU i framtiden. Hur lång karens som ska gälla innan de nya medborgarna får åtnjuta fri rörlighet ska vara avhängigt av hur deras BNP ser ut. Om det är stor skillnad mellan det nya landets BNP och majoriteten av EU-ländernas så måste övergångstiden bli längre.

– Ju större skillnaden i BNP desto större blir folkomflyttningen, sa Cameron och menade att reglering av detta var ”gammal hederlig och förnuftig konservativ politik”.

Fattiga får med andra ord finna sig i att vänta längre med att få röra sig fritt inom unionen.

Han hävdade också att Storbritannien genom sitt arbete i EU-parlamentet fått EU-kommission att för första gången gå med på att ta bort regleringar istället för att bara införa nya hela tiden. Ett svar som drog ner skratt från publiken.

Corazza Bildt skrattade inte. När jag frågar henne efteråt tycker hon inte att Cameron svarat på hennes fråga. Hon hade inte planerat den men blev upprörd när hon hörde hans tal. Efteråt kommer många fram till henne och gratulerar till att hon vågade utmana Cameron.

– Han blandar ihop två helt olika saker. Han säger helt emot sig själv. Han kan inte å ena sidan prata sig varm för hur vi alla måste öppna oss för globaliseringen och sedan stoppa den fria rörlighet som är en förutsättning för den.

När Cameron deltog på World Economic Forum förra året lyckades han skapa en stor kontrovers genom att dagen innan hota med brittiskt utträde ur EU om inte Storbritannien fick igenom reformer. Inför årets möte har han utan att konsultera de övriga länderna helt omtolkat en av de mest grundläggande reglerna i EU-fördraget, den om fri rörlighet.

Han är sannerligen inte rädd för att sticka ut hakan. Han är lite av EU:s ”bad boy” som säger obekväma sanningar och verkar trivas väldigt bra i den rollen.

Hela hans kroppsspråk stående bredbent på scenen uttrycker en orädd och nästan stöddig attityd. Av alla ledare i Davos är han den ende som helt på egen hand vågar ta spontana frågor från publiken.

DAVOS. Utan överdrift tycker jag man kan tala om ett historiskt ögonblick.

Irans president Hassan Rouhani möttes av långa och varma applåder. Både före och efter sitt framträdande.

Skurken är definitivt på väg in från kylan.

Bara det faktum att Rouhani finns på plats vid toppmötet i Davos och framträdde på stora scenen visar hans ambition att bryta över 30 år av internationell isolering. Att han dessutom la an stora charmoffensiven genom att bjuda in alla i salen att resa till Iran och till och med kostade på sig några leenden gjorde inte saken sämre.

Många blev säkert också positivt överraskade över vad han hade att säga.
Minst två gånger förnekade hans bestämt och kategoriskt att Iran har några planer på att skaffa sig kärnvapen.

– Starkt och klart vill jag deklarera att kärnvapen inte har någon plats i vår säkerhetspolitik. Vi kommer aldrig att skaffa kärnvapen.

Ett avtal har precis trätt i kraft mellan Iran och säkerhetsrådets fem medlemmar där Iran inom ett halvår ska bevisa att man inte har några kärnvapenambitioner. Ett stort genombrott som varit omöjligt under hans företrädare Mahmoud Ahmadinejad.

Men Rouhani visade att han har större ambitioner än så. Iförd traditionell klädsel med en lång svart rock och en vit ”turban” på huvudet slog han fast att Iran inom 30 år ska vara en av världens tio största ekonomier. Ingen liten ambition med tanke på att Iran i dag lider svårt under hårda internationella sanktioner som kraftigt inskränker deras möjlighet att importera och exportera varor.

Som statsminister Fredrik Reinfeldt uttryckte det efter att ha hört Rouhanis mål.

– Den ambitionen innebär vida implikationer för utvecklingen i Iran. Sen återstår det att bevisa.

Reinfeldt är inte ensam om att ha invändningar. Israel premiärminister Benjamin Netanyahu som framträdde på samma scen som Rouhani några timmar senare menade att det var lätt att komma med en massa fina ord.

– Vi måste döma Irans regim på sina handlingar. De skickar republikanska gardet och hizbollah att slåss i Syrien och bara häromdagen lät de avrätta en grupp av sina egna medborgare.

Invändningar finns och är högst relevanta men det kändes ändå som Rouhani tände ett hopp i Davos om att Iran åter vill bli ett modernt och normalt land även om det inte finns några tecken på att prästdiktaturen är på väg att falla.

Irans president talade mycket om sitt lands vilja att samarbeta med omvärlden i en rad olika frågor från klimatförändringarna till handel. Att följa internationella avtal.

– Inget land kan ensamt lösa sina problem. Finanskrisen visar att vi alla sitter i samma båt.

Anmärkningsvärda ord för att komma från Irans president.

Rouhani lovade att Iran kan samarbeta med alla länder. När han fick frågan om han verkligen menade ALLA länder (det vill säga även Israel) svarade Rouhani ”alla länder som Iran erkänt”. Ytterligare pressad uteslöt han åtminstone inte relationer med Israel. Även det anmärkningsvärt av en ledare från ett land som normalt inte försitter ett tillfälle att fördöma den judiska staten.

Det är inte mer än drygt tio år sedan som USA dåvarande president George W Bush pekade ut Iran som en skurkstat. Genom att komma till Davos och låta sig bli utfrågad visade Rouhani att han vill bryta med det gamla västfientliga Iran. Och genom att bjuda in honom till World Economic Forum visade omvärlden att man är beredd att släppa in honom från kylan.

Han är inte den ende. På fredag kommer Burmas ledare U Thein Sein och ska prata om tillväxten i Asien. Representant för en stat som fram till för något år sedan av omvärlden betraktades som en nästan lika stor paria som Iran.
Efter att ha släppt fredpristagaren Aung San Suu Kyi, övriga politiska fångar och utlovat demokrati är alla plötsligt välvilliga och intresserade av att investera i landet.

Se där en skurk till som kommit in från kylan.

DAVOS. Carl Bildt minns inte hur många gånger han varit med på World Economic Forum. Men första gången var någon gång på 80-talet. Han pekar stolt på en metallpin i kavajslaget som delas ut till dem som veteraner vid evenemanget.

Vad är det du får ut av mötena?

– Dels handlar det om stordrift i diplomati. Det är lätt när alla utrikesministrar befinner sig på samma ställe. Jag har redan träffat EU:s Cathrine Ashton två gånger i dag och det är bara förmiddag.

– Det mest intressanta är de oväntade mötena. Du möter de som du inte visste du skulle träffa som representerar något helt annat. Du återvänder alltid härifrån med något som du inte visste tidigare och som vidgat dina horisonter lite grann.

Du har blivit utsedd till ordförande i Internetkommissionen. Nu undrar vissa om du verkligen är rätt person med tanke på Sveriges nära samarbete med USA inom signalspaning?

– Det har inte med saken att göra. Det är väl ”the usual suspects” som Piratpartiet och vänstern som har en hangup på de här frågorna. Sysslade med internetfrågorna innan de överhuvudtaget kom på dem.

Om det inte handlar om signalspaning eller Snowden-effekten, vad handlar det om då?

– Det handlar om hur vi förenar dynamik och innovationskraft på nätet med en regleringsordning som tillåter friheten på nätet och friheten för nätet gentemot de regimer som försöker ta kontrollen över det. Det finns ett antal länder som försöker ta över nätet. Du kan själv gissa vilka de är.

Bildt verkar avslappnad och förväntansfull. Han kom från Montreux och fredsmötet om Syrien sent i går kväll. Bortsett från Syrien finns det många andra brännande internationella konflikter ta itu med.

Vilken skuld bär EU till det som händer i Ukraina? Har EU varit för aggressivt i försöken att få in Ukraina i den europeiska fållan?

– Nej vi har snarare varit för långsamma. Ukraina har knackat på vår dörr rätt länge. Sen fick vi EU, Polen och Sverige drev på, att gå med på ett omfattande frihandelserbjudande. Ett erbjudande som egentligen var mindre än de ville ha. De ville att vi skulle gå längre. Det som sedan inträffade var att ryssarna slog till med både bromsar och andra instrument. Det har orsakat konfrontationen.

Bildt skyller med andra ord på Putin och Ryssland.

Ukrainas president Viktor Janukovitj skulle ha kommit till Davos men stannar hemma på grund av det dramatiska läget. Bildt håller istället löpande kontakt med Ukrainas utrikesminister.

Hur tycker du EU nu ska behandla Ukraina?

– Inte med sanktioner men med det som vi kallar restriktiva åtgärder. Vi tittar på det. Det är långsiktigt verkande instrument. Kortsiktigt handlar det om diplomati. Direkt såväl som öppen diplomati. Jag tror vi kommer att få se en europeisk emissarie för Ukraina den närmaste tiden.

Ser du Ukraina som förlorat för Europa?

– Nej. Absolut inte. Ukraina är en del av Europa alldeles oavsett vad som inträffar. Vad du ser nu är snarare mer av europisk önskan i Ukraina än vad det flesta överhuvudtaget kunde föreställa sig. Den största pro-eu demonstrationen vi sett i Europa på mycket länge har ägt rum i Kiev av alla ställen.

Hur stort hopp har du att fredförhandlingarna om Syrien kommer att nå framgång?

– Förr eller senare kommer de att göra det. Snarare senare än förr. Motsättningarna är väldigt djupa. Men att det kommer igång en politisk process som säkert kommer att ta tid, som säkert kommer att drabbas av bakslag och till och med sammanbrott, ger ändå nytt hopp.

Hur illa var det att Iran inte var med när förhandlingarna startade?

– Hade varit fördel om Iran varit med i går men ingen större katastrof att de inte var det. Man kommer säkert att hitta former för att se om Iran kan bidra konstruktivt vilket jag hoppas Iran gör. Men det kan vi inte veta.
Kommer du att ha samtal om Syrien här i Davos?

– Jag träffade just internationella Röda korschefen för att gå igenom de humanitära utmaningarna. Tillsammans med Kofi Annan och några andra kommer vi att bolla idéer om hur vi kan ge stöd till förhandlingsprocessen.

Irans president Rouhani framträdde nyss här i Davos med ett helt nytt iranskt ansikte. Litar du på den nya iranska linjen?

– Vi är rätt säkra på att Iran hade ett kärnvapenprogram fram till 2003 som var relaterat till hot från Saddam Hussein. Vi vet också att de avslutade det aktiva arbetet runt 2003. Vi har inga tecken på att de har återupptagit det arbetet överhuvudtaget. På den punkten är svaret på din fråga ja.

– Men Iran har väldigt vittgående ambitioner att utnyttja kärnenergi för att kunna sälja mer av sin olja. Även Förenade Arabemiraten bygger nu kärnkraftverk. Där finns en misstänksamhet från omvärlden. Ryms inom detta program en möjlighet att skaffa sig kärnvapen i ett visst läge? Det är vad det handlar om.

Iran måste väl också ha rätt att skaffa sig kärnkraft?

– Absolut. De har rätten till alla dom teknologierna men de har inte rätten att skaffa sig kärnvapen eftersom de undertecknat icke-spridningsavtalet.

Tror du på Rouhanis försäkringar att Iran åter vill bli en del av världen?

– Jag tror på hans ambition. Sen är Iran ett auktoritärt och teokratiskt politiskt system med en viss regimpluralism. Vi vet att det finns andra starka krafter. Om Rouhanis kommer att lyckas med sin linje kan vi inte veta. Vi vet att det finns de som står för den gamla linjen. De pågår en kamp inom Iran. Därför vi stödjer de som vill ha mer öppenhet.

Bildt rättar till slipsen och gör sig beredd för några dagar av ”stordriftsdiplomati”. En diplomatins grovjobbare har intagit scenen.

Statsminister Fredrik Reinfeldt och premiärminister David Cameron brukar vara kompisar.

Men när det träffas här i Davos kommer det att hetta till.

De står på helt olika sidor när det gäller rätten för människor att röra sig fritt inom EU. Reinfeldt tycker Cameron uppträder som en igelkott.

– Jag tror det är ett misstag, säger statsministern.

Cameron vill begränsa invandringen av EU-medborgare från Bulgarien och Rumänien. Han är rädd att de nu när de kan resa fritt inom hela EU ska strömma in i tiotusental och ta jobben från britterna. Att den fria rörligheten är en av hörnstenarna i EU-bygget som Storbritannien godkänt verkar inte bekymra honom.

Jag frågar Reinfeldt om han inte tycker det är olyckligt att en så framträdande ledare inom EU ifrågasätter den fria rörligheten. Svaret är som vanligt inte särskilt rakt på sak men det är inte svårt att läsa in kritiken mot Cameron.

– Han är på intet sätt ensam i dagens Europa. Väldigt många europeiska politiker ifrågasätter fri rörlighet. Det är säkert en prägel av många års utdragen finanskris. Vi tänker som en igelkott, vi ska skydda oss mot det som kommer utifrån. Jag tror det är ett misstag. Det är inte så Europa har växt sig starkt. Jag är övertygad om att man kan visa att även för brittiska ekonomin är det positivt att människor kommer från andra delar av världen och arbetar i Storbritannien.

Hur ska du försöka övertyga Cameron att han har fel?

– Sverige är ett land som inte valde att införa övergångsregler för medborgare som kommer från Rumänien och Bulgarien. Vi har inte de negativa erfarenheter som används som påståenden i brittisk debatt. Tvärtom kan vi entydigt se att migration i alla delar inom Europa sker hos människor som befinner sig mitt i livet och som vill arbeta. Vår erfarenhet är mycket mer positiv. Europa kan inte bygga framtida tillväxt på kraftig befolkningstillväxt som Asien och Afrika. Vi måste se till att då människor kommer och vill arbeta så bör öppenhet vara svaret istället för att misstänkliggöra rörlighet.

Något möte med Cameron har han inte inbokat. Men de två brukar alltid träffas i Davos. Förra året tog de en öl tillsammans.

– Det brukar bli oplanerat och spontant, säger Reinfeldt.

Statsministern deltar på den svenska pressträffen på ett av hotellen i det som normalt är en exklusiv skidort. Utanför fönstret klättrar de snöklädda branta bergen upp mot himlen.

Han har kommit hit främst för att göra reklam för Sverige.

– Väldigt många människor är här som kan ha påverkan på hur ekonomin utvecklas. Det är viktigt att presentera var Sverige befinner sig. Visa att Sverige är ett attraktivt land för investeringar.

Är det här ett välkommet avbrott i valrörelsen hemma?

– Jag för samma resonemang här som hemma. Hur ska vi skapa fler jobb när många andra länder måste göra neddragningar? Jag försvarar och bejakar vår arbetskraftinvandringsreform som ifrågasätts av många.

Presschefen Roberta Alenius rör vid min arm som ett tecken på att intervjun är över. Jag hinner ställa en sista fråga.

Tänker du åka till OS-invigningen i Sotji eller närvara vid OS?

– Nej, det kommer jag inte.

SVT tar med sig Reinfeldt för en intervju ute i solskenet. Sedan drar statsministern iväg till olika seminarier inne på kongresscentret.
Ska bli intressant att höra hur mötet med Cameron avlöpte.

DAVOS. Den röda halsduken är det enda som avslöjar honom.

LO-ordföranden Karl Petter Thorwaldsson är årets svenska katt bland hermelinerna här i Davis.

Trots att det är första gången han är här ser Thorwaldsson mer nyfiken än bortkommen ut när han rör sig bland politiker och förmögna företagsledare.

– Jag kände direkt att det här liknar Almedalen väldigt mycket där jag varit med massor av år, säger han. En unik blandning av beslutsfattare och media fast med andra människor än i Visby.

Under första dagen har han hunnit träffa Belgiens premiärminister för att prata om sociala frågor, Norges förre utrikesminister, FN-chefen för migrationsfrågor, Nya Zeelands förre premiärminister Helen Clark och ett antal andra. Han har också passat på att träffa ett antal av de svenska företagsledare som här.

– På en dag här har jag träffat lika många ledare som det annars tar mig en månad att möta. Många av dem skulle jag förmodligen inte få träffa annars.
Thorwaldsson fick inbjudan till Davos redan förra året men tyckte tiden var den rätta i år. LO-basen tror han blev inbjuden därför att Klaus Schwab, som grundade World Economic Forum, vill se mer av den nordiska modellen.

Vi sitter och tar en kaffe vid en av bardiskarna utanför den stora kongressalen. För ögonblicket en sällsynt lugn oas i det som annars mest påminner om en torktumlare.

Även om Thorwaldsson inte är den ende fackföreningsmannen på mötet så är han något av en udda figur.

Förra året var det författaren Henning Mankell som bjudits in för att säga en del obekväma sanningar. I år är Thorwaldsson den svensk som fått rollen.

– Jag känner att jag kan säga vad jag vill. De är ju de rika som sätter agendan för mötena men i år råkar deras sammanfalla med vår. Även de inser de orimliga i att världens 85 rikaste har lika mycket tillgångar som den fattigaste halvan av jordens befolkning. Och med 27 miljoner arbetslösa i Europa kan det aldrig vara fel att de som fattar besluten träffas.

Svenske LO-ordföranden märker att det finns ett stort intresse för den svenska lönemodellen. Fler och fler företag ser kollektivavtal som en väg mot en lugn och stabil arbetsmarknad. En modell som gett svenska löntagare 40 procent i reallöneökning de senaste 20 åren medan amerikanerna inte fått ett öre under den perioden.

Innan han drar vidare i vimlet rättar Thorwaldsson till den röda halsduken som fackföreningsledarena bär för att lätt känna igen varandra. Fast den ser mer vinröd än röd ut.

DAVOS. Kvinnliga presidenter och premiärministrar blir allt fler och tar allt mer plats på toppmötet i Davos.

Ändå är det fortfarande gubbarna som dominerar. Totalt sett är kvinnorna pinsamt få i denna exklusiva församling.

När Sydkoreas president Park Geun-Hye och Liberias president Ellen Sirleaf Johnson med bara en halvtimmes mellanrum klev upp på scenen i den stora kongresslokalen för att hålla egna huvudtal så var det något högst ovanligt. Normalt brukar det vara de manliga statscheferna som tar det mesta av platsen.

Kvinnorna – bortsett från nivån Angela Merkel – brukar få nöja sig med att sitta med i paneler bland många andra deltagare.

I år får Park och Sirleaf Johnson sällskap av ytterligare en kvinnlig president, Brasiliens Dilma Rousseff.

Som en av ordförandena på World Economic Forums, WEF, 44:e årliga samling finns också Yahoos unga och geniförklarade vd Marissa Mayer. På mötet finns också Huffington Posts grundare Ariana Huffington som ett av dragplåstren.

Ändå räcker det med att titta sig omkring i trängseln på konferensgolvet och i programmet för att inse att det här är en manlig bastion. Männen är generellt sett äldre och av högre rang medan kvinnorna generellt sätt är betydligt yngre och längre ner i hackordningen. Många är medföljande fruar eller assistenter till toppolitiker och företagsledare.

En högst personlig och ovetenskaplig observation från min resa i morse med minibuss till konferensen: Av sex passagerare var en kvinna. Hon var medföljande till chefen för internationella tullunionen. En av de övriga männen var professor. Ingen var medföljande.

Pinsamt nog för WEF har andelen deltagande kvinnor gått ner från förra årets 17 procent till årets 15 procent. På varje kvinna går de med andra ord ungefär sex män.

En tankeställare är att många av de deltagande kvinnorna kommer från länder utanför Europa. Latinamerika har just nu tre kvinnliga statschefer medan Sverige fortfarande går och väntar på sin första kvinnliga statsminister.

Från Sverige deltar fyra ministrar, varav tre män. Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Carl Bildt. EU-minister Brigitta Ohlsson är enda kvinnan.

Varken Sydkoreas Park eller Liberias Sirleaf ägnade sina tal åt könskamp. De pratade istället om hur de ska få sina länder att ta nästa steg i utvecklingen.

Park pratade om nödvändigheten av en kreativ revolution, ett paradigmskifte, för att landets ekonomi ska kunna fortsätta växa.

Sirleaf pratade om ungdomsarbetslösheten som hon ser som ett av de största hoten till social oro och instabilitet. Hon noterade att ungdomsarbetslösheten är ett internationellt fenomen tillsammans med det faktum att kvinnor har svårare att få jobb än män.

Kanske var det ändå en signal att Japans premiärminister Shinzo Abe var en av de män som satt på första raden och lyssnade på båda kvinnornas tal.

Orkar Davos upp i 20 procent kvinnor nästa år?

DAVOS. Vi har sett Matt Damon i avancerade karateslagsmål och i våldsamma biljakter.

Möt nu Matt Damon, vattenambassadören.

Vi journalister har blivit tillsagda att vara på Hilton Hotel senast 19.30.

– Matt Damon kommer prick, håller sitt tal och sedan är han borta, säger tjejen bakom pressdisken.

Så givetvis går jag tidigare från en annan pressträff för att hörsamma denna uppmaning.

När jag glider in 19.15 är lokalen i det närmaste tom. Personalen har inte ens hunnit plocka fram dryck och tilltugg för denna pressmottagning som ska markera starten på årets World Economic Forum i den exklusiva schweiziska alporten Davos.

En halvtimme senare syns fortfarande inte skymten av Damon.
Alla har blivit tillsagda att inte ta med några kameror. Det är bara nyhetsbyrån AP och en schweizisk tv-kanal som får filma och som riggat upp sina kameror fem meter från talarstolen där Hollywoodskådespelaren redan skulle ha varit.

Det är påfallande många unga kvinnor i lokalen. Någon har fått tag på lösenordet till hotellets wifi. Informationen sprids snabbt. Garanterat för att ett antal av de närvarande journalister snabbt vill kunna göra statusuppdateringar på Facebook.

Nu börjar serveringspersonal gå runt med brickor med tilltugg. Allt från quiche lorraine-pajer i miniformat till skedar med lax tartar.

19.53 tänds plötsligt några tv-lampor. Människor samlas runt ingången till lokalen. Någon minut senare kliver en blyg ung man försiktigt genom folkhopen. Alla plockar fram sina mobiler och tar bilder. Inklusive undertecknad.

Medan han presenterar Damon skojar presschefen för World Economic Forum, Adrian Monck, om att det brukar komma så få på pressmottagningen att han i år beslöt att bjuda in några mer intressanta människor.

Det verkar ha funkat. Journalisterna trängs nu i en bred halvcirkel runt Matt Damon som är klädd i svart skjorta och gråblå kostym. Därtill vad som förmodligen är ett par väldigt dyra glasögonbågar fast de ser väldigt alldagliga ut.

Han fyrar av ett brett leende.

Där någonstans förvandlas skådisen Matt Damon till världsförbättraren Matt Damon.

Han berättar hur han för åtta år sedan började bli engagerad i frågan om rent vatten i fattiga länder efter att ha rest en hel del i tredje världen.

– Det faktum att fattiga människor inte hade tillgång till vare sig toaletter eller rent dricksvatten chockade mig, berättar han.

Han startade en stiftelse som började borra brunnar i fattiga länder men rätt snart kom han på att det inte räckte. Tillsammans med Gary White, som inte kommer från Hollywood, startade han water.org. En organisation som hjälper fattiga att ta små microlån för att installera vatten och toaletter i sina hem.

Matt Damon räknar upp en rad hemsk statistik om vad dåligt vatten ställer till med.

– Varje dag dör 4 000 barn för att de inte har tillgång till rent vatten. Det är ett barn var 20:e sekund. Som dör av diarreér och andra problem som vi lärde oss hantera i den industrialiserade världen för hundra år sedan. De dör helt i onödan.
Mer än en tredjedel av världens befolkning saknar rent dricksvatten.
Matt Damon är i Davos för att försöka öppna ögonen på världens rika och mäktiga för att de måste göra mer för att lösa denna för mänskligheten grundläggande fråga. Det behövs mer kapital för att låna ut till de fattiga som behöver toaletter och vatten.

– Nästan allt annat bistånd är sexigare, säger Damon. Svält, hiv, hälsovård. När vi lägger ut en video på Youtube får den kanske fyra träffar och då är två av dem Gary och jag.

Lokalen bubblar av skratt.

När det är dags för frågor så handlar föga förvånande rätt många om Matt Damons person. En schweizisk journalist undrar om Damon tänker passa på att åka skidor när han är i Davos.

Damon gör en gest mot axeln.

– Det kanske inte syns men jag bröt nyckelbenet för några veckor sedan så någon skidåkning lär det inte bli. Dessutom skulle jag ligga rätt risigt till om jag lämnade min fru ensam hemma med fyra barn för att åka till Schweiz och åka skidor.

De mer seriösa och invecklade frågorna lämnar Damon över till Gary White att svara på.

Sen är det dags för en exklusiv intervju för schweizisk tv. Två livvakter med snäckor i örat blockerar vägen. Ingen av dem ser särskilt biffig ut.

Men ingen verkar vilja testa ifall de har Jason Bourne-trick i rockärmen.