Det fanns en tid då Sarah Palin bara behövde öppna munnen för att dominera mediabilden i USA.

Den tiden är över.

Frågan är om det också markerar slutet på Sarah Palins politiska berg- och dalbanekarriär.

I tre år har hon suttit och skällt på president Obama och kommenterat politik i den amerikanska tv-kanalen Fox News. När kontraktet nyligen skulle omförhandlas la Fox ett skambud. Palin uppges tidigare ha tjänat en miljon dollar per år. Nu erbjöds hon en bråkdel och tackade nej.

Fox bedömde helt enkelt att Palin inte längre drar tittare till kanalen. Att hon passerat sitt bäst före datum.

Annat var det fram till för något år sedan.

Palin slog igenom med dunder och brak när hon helt otippad valdes till vicepresidentkandidat av John McCain i valet 2008. Med sin jordnära, folkliga stil vann hon omedelbart miljoner amerikaners hjärtan. Samtidigt som hon retade gallfeber på en lika stor grupp.

Även om hon inte blev räddningen för McCain levde Palins popularitet vidare efter valförlusten. Hon blev frontfigur för Teapartyrörelsen, en gräsrotsrörelse som förde republikanerna långt ut på högerkanten. Hon gav ut en bok om sitt politiska liv som blev en bestseller. Köerna till signeringsdisken löpte milslånga när hon var ute på bokturné.

Att hon ofta gjorde bort sig, visade sig okunnig och dåligt påläst i sakfrågor verkade snarast öka folkets kärlek. Hon var ingen proffspolitiker utan en äkta, patriotisk amerikan med hjärtat på rätt ställe.

Många hoppades att Palin skulle ställa upp och slåss om den republikanska presidentnomineringen inför valet 2012. Hon funderade länge men gjorde till slut den helt korrekta bedömningen att hon inte hade en chans.

Teapartyrörelsen började förlora i inflytande redan under 2011 och för numera en borttynande tillvaro. Republikanska partiet befinner sig i en svår identitetskris efter Mitt Romneys förlust mot Obama.

Fler och fler i partiet ser den extrema högervridningen som ett misstag.

Senaste beviset är att republikanerna plötsligt kan tänka sig en kompromiss om invandringen som innebär att den stor del av de elva miljoner illegala latinamerikanska invandrare som länge levt i USA ska kunna få medborgarskap.

En anpassning till verkligheten där de latinamerikanska väljarna blir en allt viktigare grupp. Om republikanerna någonsin ska kunna återta presidentposten kan de inte fortsätta stöta bort latinoväljarna eller för den delen andra minoriteter.

I det ljuset känns en Palinkandidatur 2016 som en omöjlighet.

Även om en annan tv-kanal mot förmodan vill ge Palin en plattform verkar hennes politiska karriär ha nått vägs ände.

Själv verkar hon dock inte ha gett upp.

– Jag vet att USA behöver mer av sanningssägande i media och jag är villig att göra det, säger hon i en webintervju.

Normalt brukar länder satsa stora pengar på att förbättra sin image utomlands.

Nu funderar Storbritannien på att istället visa upp sin absolut sämsta sida i en reklamkampanj.

Allt för att stoppa en fruktad invandringsström.

Vid årsskiftet går de övergångsregler ut som satt begränsningar på bulgariska och rumänska medborgares rätt att fritt söka jobb och bosätta sig i andra EU-länder.

Skiftet sker i ett läge då snittarbetslösheten inom EU är nästan 12 procent och den ekonomiska tillväxten nära noll. Därför är det inte förvånande att oroliga och fientliga stämningar mot en fruktad invandringsvåg redan är på väg att piskas upp i bland annat Storbritannien.

Dagstidningen The Guardian rapporterar att brittiska myndigheter på allvar överväger att gå ut med en annonskampanj i Bulgarien och Rumänien där man tänker lyfta fram allt som är eländigt med Storbritannien. Med syftet att avskräcka ländernas medborgare från att söka sig till de brittiska öarna.

The Guardian citerar en minister som säger att en sådan negativ annonskampanj skulle ”korrigera bilden av att gatorna här är täckta med guld”.

Inget har ännu avslöjats om hur eventuella annonser ska se ut. The Guardian föreslår lite skämtsamt det regniga brittiska vädret eller sjukhusens akutintag en lördagkväll som två tänkbara ämnesområden.

– Det stämmer att vi tittar på olika alternativ men vi kommenterar inte några specifika uppgifter, säger en regeringskälla till tidningen.

Regeringen vägrar gå ut med någon siffra på hur stor invandringsström man räknar med. Organisationen Migrant Watch som betecknar sig som oberoende men som på sin hemsida varnar för invandringen, förutspår att 250 000 bulgarer och rumäner av en total befolkning på 29 miljoner kommer att söka sig till UK de närmaste fem åren.

De siffrorna bygger på den ökning av invandringen från Polen och andra östeuropeiska länder som skedde när deras restriktioner togs bort 2004. Det var dock i ett helt annat ekonomiskt läge med betydligt lägre arbetslöshet.
Den här gången är det dessutom 25 EU-länder som samtidigt måste lyfta sina restriktioner för Bulgarien och Rumänien. Länder som Tyskland, Österrike, Italien och Frankrike som ligger betydligt närmare borde vara mer oroade.

Inrikesminister Theresa May hintade redan i slutet av förra året att hon tänker låta undersöka möjligheterna att förvägra bulgarer och rumäner tillgång till landets fria sjukvård och andra sociala förmåner.

Något som garanterat skulle leda till att Storbritannien dras inför domstol.

En annan minister har varnat för att bristen på bostäder skulle göra det mycket svårt för de rumäner och bulgarer som planerar att ta sig till landet.

Britterna är redan i normala fall skeptiska till EU. Just nu sveper en extra stark anti-EU våg över landet. Bara i förra veckan lovade premiärminister David Cameron att han tänker kräva en omförhandling av de brittiska villkoren för EU-medlemskap och att britterna ska få säga ja eller nej till EU i en folkomröstning efter nästa val.

Det vore rätt ironiskt om Storbritannien som satsat mångmiljonbelopp på att bygga upp sin image i samband med London-OS förra året istället lägger stora summor på att riva ner den igen.

Finns det fler EU-länder som funderar i samma banor?

Är Ariel Sharon på väg att vakna efter sju år i koma?

Tester med en särskild scanner visar på aktivitet i Sharons hjärna.

Särskilt när han får lyssna på en av sönernas röst och titta på bilder av familjen.

Sju år har gått sedan den då kraftfulle ledaren fick en hjärnblödning 2006 och hamnade i koma. Hans plötsliga sorti skapade kaos i israelisk politik och förändrade det politiska landskapet.

Numera är han tämligen bortglömd. Särskilt utomlands. Många tror nog redan att han är död. Den i dag 84-årige Sharon hålls vid liv med hjälp av respirator.

Några som aldrig övergett hoppet att han en dag ska vakna till liv är hans två söner som regelbundet besökt honom på kliniken i Tel Aviv. De har suttit vid sängkanten och hållit hans hand och pratat till honom.

Nyligen fick Sharon genomgå tester med en ny typ av magnetkamera. Den registrerade väsentligt ökad aktivitet när han fick lyssna på en bandinspelning med en av sina söners röster och visades bilder av familjen.

De tydliga utslagen överraskade forskarna.

Sharons son Gilad sa redan i oktober 2011 att han trodde att hans far reagerade på hans röst.

– Det finns en liten chans att Sharon är vid medvetande men inte har någon möjlighet att visa det, säger till New York Times professor Alon Friedman, neurolog vid Ben Gurion-universitetet som var med när testerna gjordes.

Martin Monti är forskaren som utvecklat den nya mätmetoden vid University of California.

– Informationen når rätt delar av hjärnan men det går inte att avgöra om han uppfattar den medvetet, säger Monti.

På sätt och vis är det en aning ironiskt att Sharon visar livstecken nu när hans egen fredsplan definitivt behöver hjälp för att överleva.

Sharon drev under sina sista år i politiken hårt linjen om en tvåstatslösning där Israel skulle lämna ifrån sig territorium i utbyte mot fred. Han tvingade de israeliska bosättarna att lämna Gaza och hade planer på att tömma även delar av Västbanken på bosättningar.

När hans eget likudparti gick emot honom bildade han ett nytt parti, Kadima. Men hjärnblödningen stoppade hans planer och förmodligen tvåstatslösningen överhuvudtaget.

Dagens premiärminister Benjamin Netanyahu vill inte ha någon palestinsk stat. Han är nöjd med status quo då Israel bit för bit utökar sina bosättningar på Västbanken. I praktiken fortsäter ockupationen på obestämd tid.

Under tiden dör tvåstatslösningen långsamt utan att det finns någon annan fredsplan som alternativ.

DAVOS. Världens rikaste och mäktigaste har kommit till Davos för att ta itu med världens många kriser.

Men inte bara det.

Delegaterna är likna sugna på goodiebags och gratisluncher.

Häng med bakom kulisserna på World Economic Forum.

Klockan är halvtolv på förmiddagen. En timme återstår innan Perus regering bjuder på lunch i kongresscentret. Förföriska dofter har redan börjat sprida sig. Kanske är det därför som människor redan samlats runt borden där läckerheterna ska dukas upp.

Under tiden stannar många till vid ett bord där en vacker kvinna står iförd en hatt av vad som ser ut att vara äkta blommor. Hon delar ut något.

– Tygfodral till ipad, svarar hon på min fråga. Vi har dom i två olika mönster.
Hon visar upp ett som går åt det blommiga hållet och ett annat som är randigt.

En äldre kostymklädd herre fingrar på fodralen. För att strax därpå låta ett glida ner i den officiella svarta mötesväskan alla får som välkomstgåva när de registrerar sig första dagen.

Han är långtifrån ensam. Trots att i stort sett alla som är här är både rika och mäktiga är de lika barnsligt förtjusta i ”goodiebags” som vilken vanlig medelsvensson som helst.

När en annan herre som redan fått ett fodral tar ett till reagerar den annars ständigt leende blomhatten bakom bordet.

– Sir, ropar hon med en allt annat än vänlig underton.

Mannen ser en aning skamsen ut men finner sig snabbt.

– Det är till min fru.

Sen försvinner han hastigt i vimlet.

Dominansen av män på toppmötet är märkbar. För den är typen av elitistisk sammanslutning är påfallande många kvinnor. Men många också påfallande unga och vackra.

Lunchserveringen har inletts och ett förväntansfullt sorl stiger mot taket. Långa köer bildas snabbt. Inte alla har tålamod att vänta på sin tur. Det armbågas och trängs värre än på en mellandagsrea. Runtom hänger skyltarna med WEF:s motto ”Committed to improving the state of the world”.

Mitt under lunchen börjar ett band spela från en scen intill. Glad jazz strömmar ut i lokalen. Nu känns det mer som ett gigantiskt cocktailparty än ett möte för att lösa världens problem.

Minglandet är i ärlighetens namn en viktig del av mötet. Några skulle säga själva kärnan.

Här kan du träffa på gräddan av världens elit. Inom loppet av tre minuter observerar jag följande.

En stel Victor Janukovitj, Ukrainas president, passerar en meter ifrån mig. Omgiven av minst fyra livvakter och med tom blick inbjuder han dock inte direkt till samtal.

I motsats till Fredrik Reinfeldt som kommer trippande nedför trappan utan väpnad eskort. Han upptäcker några han känner. Går fram och skakar hand och inleder ett kort samtal med Irland premiärminister Enda Kenny. Jag tjuvlyssnar och hör att de pratar om Cameron.

Minuten senare passerar Bill Gates. Han ser trött ut.

Det är lätt att bli överväldigad. Korridorerna kokar av informella samtal. Visitkort byter ägare.

– Davos är mycket öppnare nu, säger Fredrik Reindeldt. Man får verkligen tillfälle att samtala avspänt med olika världsledare.

Inte så att det görs hemliga uppgörelser eller sluts dealer. Men kontakter tas som kan leda till någonting längre fram. Vänskapsband blir allt viktigare i världspolitiken och den globala ekonomin.

Främsta sysslan för de flesta är annars att gå på de otaliga seminarier och diskussioner som ordnas i olika konferensutrymmen. Ju viktigare person desto större konferensrum.

Merkel och Cameron liksom nestorn Henry Kissinger får hålla låda på egen hand i den största lokalen, Congress Hall. Presidenterna Zuma och Goodluck Jonathan får hålla till i mer modesta Sanada-rummet och ingå i en panel.
Som sig bör i klockornas land startar de flesta möten med imponerande punktlighet.

Alla bär sina ackrediteringsbrickor över halsen. Även Bill Gates.
För att komma in på mötena måste man köra kortet i en läsare. På en skärm kommer namn och bild upp. När jag står i kön för att lyssna på Henry Kissinger piper det rött för herren framför mig. Värdinnan klädd i vad som påminner om en gammal flygvärdinnedräkt ber honom vänligt försöka igen. Nu funkar det. Jag tittar på skärmen. Det är Javier Solana, EU:s tidigare utrikesminister.

Seminarierna är som ett gigantiskt smörgåsbord fullt av kunskap. Rubrikerna är ofta spännande.

”Vinner demokratin?”, ”Hur ska framtidens jobb skapas?”, ”Har religion blivit omodernt på 2000-talet?”.

Det svåra är att välja. Hur man än gör är det omöjligt att inte missa en massa spännande saker. Davosstress är på väg att bli begrepp.

Jag går på så många möten jag hinner. Diskussionerna är intressanta liksom det faktum att det bara är de skarpaste hjärnorna och de mäktigaste personerna som talar. Men tyvärr är det långt mellan aha-upplevelserna. Jag saknar de konkreta svaren på många av frågeställningarna. Kanske är de helt enkelt för svåra.

Toppmötet hålls för 43:e året i rad. I år deltar 2 500 delegater från över hundra länder. Mötet bevakas av 500 journalister. Till det kommer mängder av säkerhetsfolk och servicepersonal.

Davos är ingen stor ort. Hotellrummen räcker inte till för alla. För 5 000 kronor natten får man inte mer än en garderob. De bättre hotellen tar astronomiska summor. Många av oss tvingas bo i den mer idylliska grannbyn Klosters en knapp halvtimme bort.
För att delegater och journalister inte alla ska ta egen bil på de smala vägarna går det shuttlebussar från alla stora hotell. Väl framme väntar varje morgon en lång väntan i säkerhetskontrollen. I tio grader minus.

Nu är mötet slut. Alla åker till sina hemländer igen. Vad har det gett?

En väldig massa prat och löften om vad som ska göras men väldigt lite konkret handlig.

Världens kriser väntar fortfarande på en lösning. Tills de mäktiga träffas i Davos nästa vinter igen.

Värsta kriserna 2013

1. Hälsovårdshybris.
Många av de mediciner som finns i dag kommer inte att fungera om ett antal år på grund av ökad resistens mot antibiotika.

I kombination med att smittor sprids rekordsnabbt i globaliseringens tidevarv innebär det stora risker för att sjukdomar vi i dag kan bota blir dödliga i framtiden. Få har insett vidden av detta.

2. Världsekonomin och klimathotet.

Risk finns för en ”perfekt global storm” där stora samtidiga påfrestningar på ekonomi  och miljö riskerar att få oöverstigliga konsekvenser och hindra världen att göra vad som krävs för att klara klimathotet.

3. Digitala bränder
Falsk ryktesspridning på nätet, You Tube-filmer som sprider sig som en löpeld över världen och leder till våldsamheter. Internet blir alltmer en källa till potentiella katastrofer.

4. Inkomstskillnader. Klyftorna i världen ökar explosionsartat mellan de rika och fattiga. Både mellan och inom länderna. Tecken finns redan på stor social oro.

5. Statsskulder. Länder som Japan, Grekland och Frankrike har statsskulder som ligger långt över vad som är hälsosamt. Det skapar oro i världsekonomin. För Grekland är en konkurs fortfarande en överhängande risk.

Källa: World Economic Forums årliga rapport som bygger på enkäter med över tusen experter och företagsledare.

DAVOS. Anders Borgs mission i Davos är att varna alla för att krisen inte är över.

Det påfallande många som vill lyssna till. Borg blir stoppad överallt.

I en intervju med Aftonbladet öppnar också för en del jobbsatsningar i Sverige nästa vår, valåret 2014.

Borg kommer ut från ett möte med europeiska beslutsfattare där han – enligt egen utsago – varit den som mest kraftfullt drivit tesen att faran inte är över.

Han blir genast överfallen av några utländska journalister som vill ha hans kommentar till läget.

På engelska säger Borg att ”det vore mycket farligt” att deklarera att krisen är över. När jag sedan ställer samma fråga på svenska använder han formuleringen ”vi ska vara försiktiga” med att deklarera krisen över.

Kanske är det bara en språklig fadäs men jag får känslan av att Borg särskilt inför utländska journalister, företagsledare och politiker vill betona extra starkt att krisen kan slå till med full kraft igen.

– I många länder i Europa som Sverige, Tyskland och Frankrike återstår fortfarande en lång och svår process att reformera våra arbetsmarknader. Det kommer inte vara klart varken i år eller nästa år. Så det är mycket farligt att deklarera att krisen är över. Det skulle undergräva krismedvetenheten hos företag, politiker och allmänhet. Krisen är inte över. Många på mötet höll med mig.

Borg markerar att den engelska delen av samtalet är över och vänder sig till mig.

Vad är dina intryck från årets toppmöte?

– Alldeles tydligt är att de finansiella marknaderna och bankerna är under mindre stress. Det är också tydligt att euroländernas kris är inne i ett något lugnare skede. De har fått ner underskotten men det finns mycket osäkerhet kvar. Har man nästan tolv procents arbetslöshet och bara en procents tillväxt kommer inte vanliga människor att känna igen sig om politiker går ut och säger att krisen är över.

Vikten av krisinsikt är något han återvänder till gång på gång.

– Vi måste långsiktigt skapa ökad sysselsättning. Det kräver att vi genomför svåra och betydande förändringar.Det lyckas vi inte med om vi deklarerar krisen som över.

Förra året var Sverige lite av kung i baren i Davos när vi gick som tåget medan alla andra ekonomier backade. Hur har intresset varit för Sverige i år?

– Det är nästan större. Även om den svenska tillväxten minskat något så är den ur ett europeiskt perspektiv bra. Att vi kombinerar god tillväxt med social sammanhållning ser man som viktigt. Många tittar på hur vi tillsammans med fack och arbetsgivare försöker förändra vår arbetsmarknad. Det är många kollegor som vill tala om hur man gör reformer. Vi ses fortfarande väldigt mycket som en förebild.

Vid sidan av politikerna har Borg träffat många ledare för bland annat bilindustrin i Europa och globalt.

– Det är viktigt för då får man en mer realistisk bild än när man bara talar med banker som dominerar här. Dialogen med företag är det som kan ta oss ur krisen. Det vi ytterst vill med att vara här är att säga att ni kan investera i Sverige. Vi är ett tryggt och stabilt land med en dynamisk ekonomi. Jag försöker sälja in vår svenska modell.

Vilket är det mest intressanta eller oväntade på toppmötet?

– Den största förskjutningen är att Afrika tar mycket större plats. Det är den mest intressanta investeringen just nu enligt investerare här. Vi ser att tillväxten där växer. Den svenska exporten till Afrika ökar mycket snabbt.

Spelar såna här toppmöten någon roll?

– Dom är jätteviktiga. Dels för oss som politiker att tala med utländska företagsledare och investerare så att dom ska komma till Sverige. Dels att vi har en dialog mellan beslutsfattare. Ska vi säga att krisen är över eller ska vi fokusera på reformarbetet? Davos ger möjlighet att ha en sådan dialog.

Borg tittar på klockan.

– Nu har jag mitt nästa möte stående bredvid här.

En sista fråga bara. Har du några reformlöften i rockärmen inför i år eller nästa år?

Borg ler slugt.

– Vi har en bra process inte minst inom jobbpakten som kommer att resultera i en del nyttiga förändringar. Sen ska vi pröva budgeten till hösten och sen kanske det finns behov av att göra en del arbetsmarknadsåtgärder till våren nästa år.

Det sista säger Borg medan han redan med stora kliv är på väg bort i korridoren.

 
DAVOS. Bill Gates tar emot inklämd i ett pyttelitet konferensrum.

Han sitter själv tillbakalutad längst in i hörnet.

– Good to see you, säger han och börjar lovorda Sverige.

Gates är en av superstjärnorna på det ekonomisk-politiska toppmötet i Davos. Hans dagar här är inrutade i minsta detalj.

Nu får jag en kort pratstund med honom precis efter att han träffat biståndsminister Gunilla Carlsson för att bland annat prata om Sveriges stöd till hans biståndsorganisation The Gates Foundation.

Sverige bidrar under fyra år med en miljard svenska kronor till GAVI som grundades med hjälp av pengar från Gates. Gavi ser till att de fattigaste barnen i världens fattigaste länder bli vaccinerade.

Jag frågar Gates hur viktigt Sveriges bidrag är.

– Varje extra resurs som går till Gavi kan mätas i räddade liv. Tack vare alla pengar vi fick kunde vi säga att nu kan de fattiga barnen som löper betydligt större risk att få lunginflammation och diaree få samma vaccin som de rika barnen. Utan Sveriges pengar hade det inte gått. Nu kan vi gå till läkemedeltillverkarna och garantera stora volymer vilket gör att vi kan köpa till kraftig sänkta priser. När priset sjunker skapar det utrymme för nya vacciner.

Blev du förvånad över att Sverige ställde upp med så mycket pengar?

– Sverige har alltid varit extremt generöst. Det finns fyra änglar som ger mer än 0,7 procent av sin BNP i bistånd. Sverige ligger betydligt över det. Det har gjort stor skillnad. Norge, Danmark och Holland ligger också där. Underbart att Storbritannien trots sina ekonomiska problem nu också ingår i den här gruppen.

Gates menar också att biståndet i dag används på ett mycket effektivare sätt än för bara 5-10 år sedan.

– Hela biståndsvärlden är så mycket smartare i dag. Dialogen mellan oss och Sida gör att vi undviker korruption.Vi lär av våra misstag. Och i ärlighetens namn, om man ska hitta ett enda projekt i biståndsvärlden där man får ut maximalt för varenda euro så är det Gavi. Vi räddar enormt många liv till en låg kostnad.

Gates medarbetare knackar mig på ryggen och säger att vi bara hinner en fråga till. Sen måste miljardären iväg på nästa möte. Han arbetar i dag heltid med Gates foundation tillsammans med sin fru.

Jag ställer en fråga som Mathias, en av Aftonbladets läsare skickat in.
Varför satsar din organisation så mycket pengar på vaccinationer och inte på att exempelvis bygga infrastruktur i länder där sådan saknas?

Gates svarar direkt. Förmodligen är det en fråga han fått många gånger tidigare.

– Om du räddar ett liv för några tusen dollar så innebär det att du undviker att det här barnet blir sjukt och inte kan bidra till landets ekonomiska tillväxt. Utan vaccin blir barnet sjukt och föräldrarna väljer att skaffa fler barn för att vara säkra på att den finns några som kan försörja dem när de blir gamla.

Syret i rummet är nu nästan helt slut. Men Gates verkar inte märka det.

– I områden med dålig hälsa har vi fortfarande enorm befolkningstillväxt vilket gör det mycket svårare att komma tillrätta med andra samhällsproblem. Som undernäring, stabilitet och miljöfrågor.

– Hälsa är helt enkelt grundläggande. Det ger mest i utbyte för varje euro man spenderar. Det gör att befolkningsfrågan går åt rätt håll.

Medarbetaren tecknar till Bill att de måste i väg. Han fortsätter prata ändå.

– Vi bygger inte vägar för vi har inte hittat ett sätt att få väldigt mycket väg för pengarna. Världsbanken gör såna satsningar och de statliga biståndet från USA. Vi älskar vägar eftersom det gör det lättare att vaccinera människor men vi låter andra bygga dem.

Gates sträcker fram handen och tackar för samtalet. Handslaget är mjuk. Sen försvinner han längs korridoren med sina medarbetare.

DAVOS. Kung Abdullah av Jordanien ser inte särskilt orolig ut.

Det borde han göra.

Visserligen har han som en av få ledare överlevt den arabiska våren. Men han kan vara näste man att falla.

Kungen är en flitig gäst på World Economic Forum. Här är han bland vänner. Här kan han andas ut.

Han kommer från ett Jordanien där det precis hållits hyfsat demokratiska val där drygt hälften av väljarna röstade. Men det som ser ut som ett ganska stabilt läge kan snabbt ändras.

När demonstrationerna för demokrati och frihet drog igång för två år sedan i Syrien tog det inte lång tid innan de spred sig till Jordanien. För i sanningens namn har demokratin sina brister i det hashemitiska riket.

Ett antal politiska fångar skakar galler och tortyr hör till vardagen när säkerhetstjänsten håller sina förhör. De många palestinska flyktingarna hålls under strikt kontroll eftersom Jordanien slutit fred med Israel.

Även om den före chefredaktören för Time Magazine Fareed Zakaria givetvis inte ställer några frågor om det från scenen i Kongressalen. Kungen är ju bland vänner.

Han är också västvärldens hopp i regionen. Vid sidan av de oljerika Gulfstaterna är Abdullah en av få arabledare som överlevt den arabiska våren. Förmodligen just för att förtrycket inte varit så hårt att folket fått nog. Och för att kungen är rätt populär och aktad.

Men han lever farligt.

Jordanien har tagit emot 300 000 flyktingar från Syrien där inbördeskriget förvärras för varje dag som går. Ju mer instabilt Syrien blir desto större risk att även Abdullah ryker. Själv tror han att demokratiska reformer är en tillräcklig barriär mot en revolution.

– Vi valde utveckling mot demokrati istället för revolution, säger kungen. Så här i efterhand kan vi se att valet var rätt. Är vi nöjda? Nej självklart inte. Det finns mer att göra.

Vad som oroar honom mest är den allt starkare närvaron av al-Qaida och liknande element i Syrien. Kungen är orolig att de så småningom ska lyckas etablera sig i Jordanien.

– Även om Assad föll i dag och ersattes av en stabil regering skulle det ta 2-3 år innan att städa bort al-Qaida.

För att hindra terrororganisationen att sprida sig ytterligare i Syrien vill han att västvärlden ska skicka massor av humanitär hjälp in i landet.

– Vi måste få de syrier som fortfarande bor kvar att stanna. Annars drar al-Qaida in så fort de lämnat.

Hans analys är att Assad kan överleva minst ett halvår till.

Kungen är en kort och bred man. Hans engelska är oklanderlig efter utbildning i USA. Han är en mental hybrid av väst- och arabvärlden. Kanske är det därför han har svårt att tro att jordanierna skulle rösta fram muslimska brödraskapet till makten.

– Det skulle aldrig hända. Jordanien är det land i arabvärlden där brödraskapet är som svagast.

Framtiden för visa om det är ett önsketänkande eller realitet.

DAVOS. Positiva nyheter är det ont om i Davos.

Därför är det många som kastar sig runt det halmstrå som Mario Draghi, Europeiska centralbankschefen kastade ut idag.

Han utlovar en återhämtning i eurozonen under andra halvåret men vill ändå inte blåsa faran över.

Om fler känt till hans optimistiska prognos i förväg hade Kongressalen förmodligen varit mer välbesökt under frågestunden med ECB-chefen. Nu gapade tomma stolar överallt.

Annat var det förra året när många förutspådde eurons död och Super-Mario var satt under hård press.

Det klena intresset nu verkade inte bekomma Mario Draghi som såg sedvanligt oberörd ut där han knappt rörde en fena upprätt i sin vita skinnfåtölj under den 30 minuter långa utfrågningen.

Hans första replik drog ner fniss från de som trots allt var där.

– 2012 var ett intressant år, sa Draghi som inte är en man som tar till dramatiska termer.

Men gärna ger saker som gäller euron en positiv framtoning.

– Jag skulle vilja kalla det året då euron återlanserades. Det är fantastiskt vad olika regeringar gjort för att få euron på rätt köl. Är vi nöjda? Jag skulle vilja säga att juryn fortfarande inte har bestämt sig på den punkten.

En liten varning med andra ord för att Europas ledare inte ska luta sig tillbaka och tro att faran är över.

– Alla siffror pekar på att vi får en förbättring av det finansiella läget under andra halvåret. Men vi vet inte ännu om det kommer att visa sig även i den verkliga ekonomin.

Tidigare har prognosen varit att det vänder tidigast i början av nästa år. Nu verkar det som många av de beslut som togs förra året så sakta börjar få effekt i takt med att de genomförs.

Super-Mario hade också en del att säga till dem som tycker det är dags att sluta tjata om skuldberg och budgetunderskott för att istället satsa på att skapa nya jobb.

– Vi kommer aldrig att få ekonomisk tillväxt om vi fortsätter bygga skuldberg och budgetunderskott. Frågan som många ställer om åtstramning eller offentliga satsningar är fel ställd. I ett akut läge har många regeringar valt enkla sätt som att höja skatterna och sänka statsutgifterna. Då är det ofrånkomligt att tillväxten krymper.

I skede två menar Draghi att det måste till skattesänkningar i kombination med strikt disciplin när det gäller statsutgifterna. Men regeringarna måste fortsätta satsa som vanligt på byggande av infrastruktur och liknande framtidsinvesteringar.

Om jag nu förstod honom rätt. Super-Mario är en man som älskar att använda fackspråk och krångliga formuleringar. Kanske för att var och en ska kunna tolka in vad han vill i det han säger.

DAVOS. Merkel, Cameron, Ban Ki-Moon, Kissinger, Bill Gates.
Världens mäktigaste är här.

Och så författaren Henning Mankell.

Vad gör en av Sveriges bäst säljande författare bland världens presidenter och potentater i en alpby i Schweiz?

Han skruvar lite ovant på sig där han sitter mittemot mig på den rustiga hotellrestaurangen. Utanför har solen gått ner över de branta alptopparna.

– Jag blev själv väldigt förvånad när jag fick inbjudan för ett år sedan. Men jag funderade aldrig på att tacka nej. Det är en once in a lifetime-grej. Jag tänker använda den här möjligheten att göra min röst hörd. De sa att jag har stor genomslagskraft.

Mankell har redan gjort flera framträdande där han med sina erfarenheter från Afrika gett fattigdomen ett ansikte bortom siffrorna.

Känner du dig som ett alibi?

– Nej men jag spelar väl lite av rollen av djävulens advokat. Representerar alla dom som aldrig skulle ha en chans att bli inbjudna hit. Vars röster inte blir hörda.

Han låter förstå att erfarenheterna från Davos kommer bli stoff i hans skrivande. Både ganska snart och på längre sikt i bokform.

– Det här är nog det mest elitistiska evenemang jag kan tänka mig. Så många statschefer på ett och samma ställe. En av de viktigaste frågorna handlar om allt som inte sägs här.

För några år sedan deltog du i Ship to Gaza-aktionen och hamnade i israeliskt häkte. Nu är du på toppmöte i Davos. Är det en ny och mer öppet politisk Mankell som vi ser?

– Nja, säger han och funderar ett ögonblick.

– Det handlar om ansvaret som intellektuell. Att reagera. Då är ibland andra manifestationer än skrivandet nödvändiga. Jag tycker jag är rätt mycket samma person som för 25 år sedan.

Mankell tillhör inte de vänsterintellektuella som bär på konspirationsteorier om World Economic Forum, det årliga ekonomisk-politiska toppmötet i schweiziska Davos. Att det skulle göras hemliga uppgörelser i slutna rum.

– Jag tror inte att det görs upp James Bond-liknande avtal här. Så dumma är inte de här människorna. Men jag betraktar mig som nyfiket skeptisk till hela evenemanget.

En sak han är mycket kritisk mot är att så många av seminarierna och mötena är stängda för media.

Han tittar mig stint i ögonen.

– Jag håller fyra möten och du får inte komma på ett enda och lyssna. Det är helt absurt. Man bygger in Berlinmurar av en märklig rädsla för journalister.

När jag inflikar att arrangörerna genom stängda möten hoppas att deltagarna ska våga tala mer fritt så kommer nästa invändning blixtsnabbt.

– Lögn och tystnad har aldrig varit bra redskap för att bygga demokrati. Om World Economic Forum verkligen vill förändra världen till det bättre kan de börja med att öppna alla möten för granskarna.

Författaren ifrågasätter hur stark viljan egentligen är hos eliten som kommer hit för 43:e året i rad att verkligen förbättra världen.

– Många av dagens problem är helt onödiga. Vi hade kunnat lösa dem i går men vi väljer att inte göra det.

Som exempel nämner han analfabetism. Jämfört med många andra saker skulle världens ledare inte behöva satsa några stora pengar för att alla ska få lära sig läsa och skriva.

– Vi låter miljontals barn gå ut i världen utan en av de mest grundläggande färdigheterna för att leva ett anständigt liv. Det är skamligt.

Mankell bär sin ackrediteringsbricka runt halsen. Det grå hårsvallet är yvigt och spretigt. Han bläddrar i den tjocka vita pärmen där alla seminarier och möten finns detaljerade.

– Jag tror inte man ska överdriva betydelsen av toppmötet heller. Fortfarande är det viktigare vilka beslut som fattas i slutna rum i Washington och Peking.

Mitt i alla kriser vill han påminna om att världen trots allt gjort framsteg.

– Allt är inte nattsvart. Världen har aldrig haft så få diktatorer som idag.Aldrig så få krig. Det finns en ekonomisk utveckling. Vi får inte glömma det.

I mars reser han till Mocambique. Mankell delar fortfarande sitt liv mellan Sverige och sin teater i det afrikanska landet. Nu ska Hamlet sättas upp.

– Jag tycker fortfarande det ger mig väldigt mycket att ha de här dubbla perspektiven. Sverige och Afrika.

Till hösten kommer Mankell med en ny bok. Han vill inte berätta om det är en deckare eller något annat. Någon ny Wallander är det i alla fall inte.

– Jag säger helst ingenting.

Till Davos sa Mankell ja. Annars säger han ofta nej numera.

– När man blir äldre gäller det att ha förmågan att välja. Man hinner inte göra allt man vill. En dag står man plötsligt vid sin slutstation.

När vi får in notan är Henning Mankell mycket noga med att betala sin del själv.

– Jag låter mig aldrig bjudas av journalister. Det är en principsak.

DAVOS. Det mest spännande med Angela Merkels framträdande var det hon inte sa.

Hon berörde inte med ett ord David Camerons hot att britterna kan lämna EU.

Under 30 minuter nämnde hon hans namn bara en enda gång.

Alla undrade hur Merkel skulle tackla det brittiska hotet. Svaret blev att hon ignorerade det.

Istället talade hon om sin vision av EU.

– Vi behöver samhällen som klarar chocker utan att gå under. Vi vill att EU ska vara en stabil organisation. Inte en som i första hand ägnar sig åt akuta räddningsoperationer.

Vid den här tiden förra året var det inte många i Davos som trodde att Euron skulle överleva till nästa möte. Alla verkar ense om att det är hennes och Tysklands förtjänst att den fortfarande finns kvar.

Merkel är som vanligt konservativt klädd och gör inga yviga gester. Lediga platser finns i lokalen. När Cameron talade var det knökfullt.
Utan att nämna hans namn men med tydlig adress till Cameron påpekar Merkel att EU antagit en rad reformer sedan krisen inleddes. Hon pekar på stabilitetsfonden som menar hade varit omöjlig för fem år sedan.

– Nu finns den på plats. Men vi måste låta reformerna verka ut. Det tar några år innan de får full effekt. Under den tiden gäller det att undvika politisk instabilitet.

Alla väntar på att Merkel ska kommentera Camerons krav om förändrade villkor för det brittiska medlemskapet med mer makt återförd till London. Men inget kommer. Inte ett ord.

Kanske vill hon undvika låsningar genom att inte gå i polemik. Kanske applåderar hon i hemlighet Camerons initiativ. För precis som Cameron gjort några timmar tidigare talar hon sig varm för ett mer konkurrenskraftigt och utåtriktat EU. För frihandel och ökad skattekontroll för företag.

Eller så sparar hon de hårda orden till ikväll då hon kan tala med honom mellan fyra ögon.