Min absolut största svaghet har och är till viss del fortfarande ORO. Det är jobbigt att oroa sig. Oro är en energitjuv! Jag har oroat mig för allt möjligt. Stort som smått och jämt och ständigt, men yogan har hjälpt mig att våga släppa lite på taget och och lita på att ”allt är som det skall vara” och att ”det ordnar sig”.

Förr, men även nu fastnade jag ofta i ”tänk om” i alla mina orostankar. Meditationen har dock hjälpt mig att se just vad som händer i en situation, inte allt runtomkring. En liten fjäder kunde och kan fortfarande, men nu inte lika ofta nämligen snabbt bli en hel hönsgård.

Tröttsamt, för negativa tankar, känslor och framför allt rädslor förbrukar massor med energi. Energi som jag behöver för att orka gå vidare, till nästa dag, nästa år och resten av mitt liv.

Jag stävar efter att se mitt liv som det är.
Vad är din strävan?

Med värme
Anna