Jag bråkar med Patrick Ekwall på mejl. Han skrev på Twitter om att han hade ”ett rosérace på Kallis” på Gotland och det tyckte jag var så utomordentligt fånigt av en vuxen man att skriva att jag retades lite med honom om det. Nu har Ekwall gått i taket och tycker att jag är ”elak”. Och jag å min sida tycker att det är lite väl magstarkt av den elakaste sportjournalisten i Sverige att beskylla andra för att vara just elaka. Begriper mig inte alls på honom. Han delar ut sin skit till höger och vänster och anser sig själv vara fridlyst.Och jag skriver det och han svarar och jag svarar och han svarar.

HERREGUD, tänker jag till slut.

Det är PRECIS det här jag INTE vill tillbaka till i Stockholm. Det är precis den här typen av GEGG som gör att jag vill stanna kvar här på Gotland året ut. Jag orkar inte bråka med någon Ekwall eller någon alls om rosérace på Kallis. Det känns inte värdigt. Jag är på Gotland. Jag grillar Gotlandslamm. Jag klipper gräs. Jag kissar i gräset. Jag lagar en eker i cykeln. Jag gör bröstmjölksersättning till min dotter. Jag köper baguette på bageriet. Jag fiskar kräftor. Jag hänger tvätt. Jag dricker kaffe med kron, som i Calle Schewens vals. Jag sopsorterar. Jag hytter med näven år förbipasserande bilar som kör för fort. Jag sätter an planta i marken.

Allt detta känns 2000 procent viktigare än att bråka med Patrick Ekwall om hans rosérace på Kallis.