Ni vet hur det är på semestern efter några dagar. Man blir lite sysslolös. Man försöker hitta nya saker att roa sig med. Idag bestämde jag och Amanda oss för att ta paparazzibilder på varandra. Vi lekte att vi var världsstjärnor som INTE ENS HÄR PÅ SEMESTERN KAN FÅ VARA IFRED EN ENDA JÄVLA SEKUND. Det var mycket kul! Vi gick iväg mycket långt och tog bilder på varandra så att de fick den där snygga paparazziestetiken – lite suddigt, lite oklara föremål i förgrunden och ett fotograferingsobjekt som aldrig någonsin tittar in i kameran. och så skrev jag bildtexter som de skulle sett ut i tidningen HELLO eller så.

 

Amanda Widell har hittat lugnet på en exklusiva paradis-resort i Thailand. Iklädd en ledig sarong tog hon sin morgonpromenad med dottern Charlie, sex månader.

 

Även här på denna avskilda paradisplats måste Amanda Widell skydda sin identitet genom mörka solglasögon, allt för att inte hennes fans ska störa hennes värdefulla semesterdagar.

 

Alex Schulman tar i stor hast med sig sin dotter Charlie till en väntande båt. Det är dags för utflykt för hela familjen. Han skyddar henne med en hatt, som håller både nyfikna semesterfirare och solen borta.

 

Det är inte första gången Alex Schulman väljer Thailand som semesterresmål. Kanske gör han det för att det thailändska folket är så trevligt, särskilt mot små barn?

 

Amanda Widell kopplar av i solen med en tidning. Men vänta lite – är det inte en skvallertidning hon bläddrar i? Kanske är det de senaste skvallret om henne själv som Amanda tar del av?

 

Paradiset på jorden för en superstjärna och hennes nyfödda dotter. Här, på denna paradisiska semesterort, får hon vara för sig själv med sin ögonsten.

 

Amanda Widell upptäcker att hon är bevakad, men har blivit så van vid den saken att hon till och med kostar på sig ett leende.

Det finns en scen alldeles i början av filmen Gladiator. Russell Crowe sitter på huk och smörjer in sig på något lustigt sätt med grus. Varför gör han det? För att få bättre fäste med svärdet eller liknande. Han är klädd i metall från topp till tå, ser ut som man tänker sig att en tupp gjord av koppar skulle se ut. Han står alldeles uppenbart inför ett avgörande slag. Han ska döda många människor idag.

Så ser han hur en liten pippifågel sätter sig på en gren alldeles i närheten. Naturen är karg och kall, men runt den där pippifågeln finns löften om sommar. Den är så söt, den där fågeln, och Russell Crowe tittar på den och hans ansikte blir liksom slätare. Allt ljusnar och blir vackert, också i hans själ. Man anar hur han såg ut som barn i den blicken.

Det är så fint.

Men så flyger fågeln iväg och Russell följer den med blicken och när den är borta finner sig Russell Crowe blicka bort mot scenen för det kommande slaget. Och han blir åter påmind om verkligheten: Han ska döda många människor idag. Och på ett alldeles utsökt sätt får vi se hur lyckan långsamt försvinner från hans blick. Hans ansikte krymper, ögonen blir smalare. Barnet i honom är åter borta. Nu står här en krigare framför oss. En slaktare. Och nu ska han göra sitt jobb.

Minns ni den scenen? Om någon kan hitta den på Youtube, kan ni väl lägga upp den i kommentarerna. Jag känner mig precis som Russell Crowe. Jag sitter här i Thailand och tittar ut över solnedgången. Charlie leker i min famn och Amanda pysslar med en flaska vin som vi nu ska öppna. Och jag känner mig så otroligt rofylld. Men så tänker jag plötsligt på hemresan imorgon, jag tänker på på Stockholm, på att gatorna där fortfarande har snö på sig. Och då rinner allt av mig. Jag är inte längre en semestrare i Thailand. Jag är en idiot som valt att bosätta mig i det vidrigaste klimat jorden kan erbjuda. Och nu ska jag åter ge mig ut i den satans skiten.

Hur mycket kostade resan?

– Själva flyget kostade 7.500 per person. Charlie åkte gratis. På hotellet kan man välja olika boenden, förra året bodde vi för 1.500 kronor per natt, men i år ville vi gärna ha egen pool och då blev det lite dyrare. Jag vet faktiskt inte riktigt hur dyrt, eftersom jag har svårt med växelkursen, men ska kolla upp och återkomma.

 

Skola imorgon, och jag har lite svårt att sova, så jag tänkte passa på att fråga om du vet nåt om hur barn ”uppfattar” jetlag, liksom hur kommer Charlie reagera tror du?

– Det hade sagts oss att bebisar är bättre än vuxna på att klara jetlag, och det är också vår erfarenhet. Det tog en dag, och sen var hon i form igen.

Jag undrar vilket bolag ni åker med?
– Ving.

 

Hur mycket kostar er villa per natt och vad heter hotellet?

– Hotellet heter Six senses Evason Phuket. Det är ett av de härligaste hotell jag bott på. Ska kolla upp priserna på denna villa.

 

 

finns det någon hemsida till detstället ni hyr huset?

– http://www.sixsenses.com/Evason-Phuket/

 

 

Ni ger er inte ut utanför hotellets väggar.
thailand är ett sånt underbart och fint land att det är synd att missa allt det där fina när man inte går ett steg utanför hotellet. åk på marknader! åk till öar! våga gå på små typiska restauranger där maten kostar en tjärdedel så lite som på hotellet och smakar mycket mycket bättre.
ni får ut mer av thailand då.

– Uppfattade ingen fråga, men tack för ovärderliga tips!

 

 

Kan du utveckla vad du menade med helvetesresa ner till Thailand? Vad var jobbigast med flygturen?
– Charlie skrek ingenting i stort sett. Däremot kunde hon inte sova alls. Det berodde främst på att Ving bestämt sig för att ha samtliga lampor tända under i stort sett hela flygningen. De där lamporna, de var… Jag kan inte beskriva dem. Tänk er lamporna i en sjukhuskorridor. Tänk er den ljusstyrkan. Ta den gånger två. Vi fick sitta och kisa i planet. Vi frågade om de inte skulle släcka lamporna, det var ju trots allt natt och folk kanske ville sova, men de vill ju kränga grejer hela tiden i det där planet. Framför allt lotter. De gick runt i timmar och sålde lotter, vandrade fram och tillbaka och ropade ”LOTTER”. Det gjorde att Charlie inte fick någon sömn alls och till slut blev hon lite grinig. Men hon skötte sig bra och flygresan gick bra. Det var bara det där med lamporna. Och LOTTERNA! Dessutom var det svårt att flyga så lång tid med henne i famnen i detta trånga utrymme. Jag rekommenderar verkligen att vara ute i god tid och betala några hundringar extra för de där platserna med större utrymme. De var slut när vi bokade. Jo, och en sak till: Vi matade Charlie mer än vad vi trodde. Ta alltså med er mer mat än vad ni tror.

 

Har ni hålt er i skuggan mde Charlie under dagens mest varma timmar? Ligger ni på stranden någonting?
– Ja, Charlie är i skuggan hela tiden i stort sett. Vi har varit nere på stranden några gånger, framför allt gillar vi den där ön Bon Island. Den tillhör hotellet och det går gratis båtar varje timme.

Har värmen påverkat Charlie negativt?
– Nej. Hon badar ju så mycket och det svalkar av henne.

Är det lätt att få tag på blöjor och barnmatsburkat (semper/Nestle)?
– Vet ej. Vi tog med oss allt sånt från Sverige. Det kanske var överdrivet, men det gjorde vi i alla fall..

Vi ska utomlands i höst för att fira svärmor som fyller jämt. De anser att Thailand är för långt att åka till för en veckas semester. Tycker du att en vecka är för lite när man åker så långt?
– Det är den stående invändningen. Alla är vi olika, jag tycker att en vecka är perfekt.

 

Vad skulle du uppskatta temperaturen i er pool till?

– Den är inte uppvärmd. På morgonen är den härligt krispig och på eftermiddagen är den sval och skön.

Bokade ni hotell och flyg separat?

– Nja, det var lite invecklat. Vi bokade flyget separat. Men sen så visade det sig att Ving hade det hotellet som vi ville bo på och då kontaktade vi dem för att få hjälp att boka rum, vilket de hjälpte oss med på ett fint sätt.

 

Ligger hotellet helt isolerat eller finns det även restauranger utanför området där man kan äta?

– Det finns matställen på resorten och sen är det ju bara att ta en taxi i tio minuter så kommer man till någon av de stora stränderna på Phuket med massor av krogar.

 

Är varje hus skyddat från insyn (kan man ta ett dopp i poolen näck?).
– Ja. Helt skyddat.

 

Kokar ni vattnet till henne eller köper ni källvatten?
– Vi köper källvatten. Som vi sedan kokar. Vi är ju lite hönsföräldrar på det sättet.

 

Tror mig se att Charlie hade en uv-soldräkt på sej? Om jag inte såg galet vill säga. Måste fråga i så fall hur man gör med sån där vattentät blöja, ska det vara under den där slimmade dräkten eller är det något man helt enkelt lägger åt sidan och låter sej komma naturligt.

– När Charlie badar har hon ingen blöja. Hon varken kissar eller bajsar när hon badar. Det har aldrig hänt.

 

Fick Charlie lock för öronen?

– Nej. Det vara bara att mata henne under start och landning. Hon kände ingenting.

 

 
Tror Amanda har en blå/vit randing klänning på någon av bilderna, var är den köpt?
– Monki. En butikskedja, tydligen.

Betalar ni hela resan själva el. får ni den billigare av ving, mot att du bloggar om hotellet osv….

– Nej, men jag ska definitivt föreslå det för Ving till nästa gång. Det kan man ju tillägga att detta inte är ett typiskt Ving-hotell. Jag tror att vi är de enda svenskarna här.

 

hej alex! ni ser ut att ha der helt underbart! min fråga lyder , vad för solskyddsfaktor behöver man? tillräckligt hög för att skydda sig men inte så hög att man inte får färg. jag ska själv till thailand om en månad o siktar på att bli lika brun o fräsch som dig o amanda.
stor kram!
– Vi kör på 15. Men nu är det sista dagen, vi har panik för brännan och skiter i allt.

 

Gav ni Charlie svinissprutan innan ni for? eller ska ni ge henne den?

– Hon fick den dagen innan vi åkte.

 

Hej! Hotellet verkar jättefint, men hur djupt är det egentligen i vattnet som ligger vid sidan av ”gångarna”.. kan man ramla i? om man skulle komma hem lite slirig?

– Det är kanske en meter djupt.  Man kan ramla. Jag ramlade en gång, lyckligtvis inte med bebis i famn.

 

Hej,
Hur tänkte du när du varskode Vings marknadschef att ni skule komma?
– Det där är ju bara Calle som pratar strunt. Jag kontaktade hotellet och bad om att få bo i en pool villa, de svarade att de var fullbelagda. Då kontaktade jag Ving och frågade om de kanske hade några bokade platser, som hölls för dem eller liknande, och de hade det. Jag fick min poolvilla.

Hur gjorde ni med transfern från flygplatsen till hotellet? Hade ni med en bilbarnstol åt Charlie eller åkte ni buss? För hon satt väl inte i ditt knä hoppas jag…

– Vi förbokade en bil från hotellet och bad att de skulle ha bilbarnstol. Det är inte direkt så att de finns i varje taxi här nere.

 

Ger ni dricks?
– Det är klart. Dricks måste man alltid ge.

Är din affär stängd nu när du är på semester? *ler*

– Ja. *ler tillbaka* Den öppnar åter på måndag. Då ska det säljas böcker. Fick förresten just veta att min bok Skynda att älska släpptes på pocket i fredags – och den har redan sålt 20.000 ex. Är inte det otroligt kul!

 

hur funkar det att gå ut och äta? Tar ni med sittvagnen? Eller hur gör man?
– Vi äter vid åtta på kvällen. Då har Charlie somnat i barnvagnen. Där ligger hon och sover vid vårt bord och sen kommer vi hem och då lyfter vi över henne till sängen.

 

Vi ska resa om en månad med en 7 månaders till Thailand med Ving. Skulle behöva dina bästa tips inför flygresan, är otroligt nervös för just flygresan att den ska ball ur.

– Boka extrautrymme! För helvete!

Vi är ett tjejgäng som vill gärna hyra dem där villorna med pool, ser så himla mysigt ut med poolen och utomhus badkaret. Vad kostar massagen som ni får?

– Några hundra kronor per massage.

 

På morgonen. Jag vaknade ensam i sängen. På min huvudkudde låg dagens ledtråd – mitt kreditkort. Märkligt. Vad kunde detta innebära? Skulle vi köpa något? I så fall vad?

Jag steg upp och vid skrivbordet på rummet fanns ett porträtt på Amanda och en hälsning om att vi skulle ses vid poolen.

 

Där stod Amanda och sa: “Välkommen till Amandas frukost på Amandas dag!” Ja, hon talade om sig själv i tredje person. Det var lite underligt, kanske.

Sen skickade hon iväg mig. “Ta första höger och gå i femti meter”, sa hon. Och jag gick.

Jag blev emottagen av en vänlig kvinna som tog mig uppför en liten kulle och där var det så vackert. Jag satte mig ner och tittade på havet. Sen blev jag ledd till en ångbastu och sedan var det dags för en vidunderlig massage som bestod i att de applicerade varma stenar på min kropp.

När jag kom ut satt Amanda där och väntade på mig. Hon hade just fått ett rosenbad med massage i oljor. “Hoppas att ni haft det trevligt här på Amandas dag”, sa hon. Och så drack vi en kopp te och slappnade av.

 

Tillbaka till vår villa. Jag lade mig vid poolen. Plötsligt kom Amanda framspringande och skrek: “Minns du ledtråden! Nu är det dags! På med kläderna!”

 

Vi gick till hotellets shop – dags för avancerad shopping! Amanda stannade till vid juvelbutiken, men gick vidare.

Hon tittade länge på de olika varorna.

Amanda hittade snygga kaffekoppar!

 

Till slut blev Charlie lite stingslig. Charlie hade inget emot att shoppa, så länge det shoppades till henne, men hon sg inga barnleksaker någonstans och därför skrek hon.  

När vi kom hem började Amanda förbereda middagen. Hon pratade inte med någon kock, som man brukar göra i Stjärnorna på Slottet. Hon pratade med roomservice. Diskuterade länge. Jag fick inte lyssna.

 

Amanda tyckte att det var mycket knivigt, det här med bordsplaceringen. Vem ska sitta var egentligen? “Alex där, nej, bättre om han sitter där och Charlie sitter där. Och så jag där. Eller jag byter där förresten.” Sådär höll hon på en bra stund innan hon var helt nöjd.

 

Amanda dekorerade bordet så att det skulle se fint ut.

 

Hon sprang om kring och fixade i en jävla fart. Ni ser ju, man kan knappt se henne på bilden, så snabb var hon.

 

Amanda välkomnade mig och Charlie till middagen. ”Välkomna till Amandas middag”, sa hon. Fortfarande i tredje person.

Fint dukat, eller hur.

 

Jag ställde frågor till henne om hennes liv, hennes karriär, hennes drömmar och hennes mål. Och hon berättade. Vilka historier!

 

Efteråt låg jag och Charlie och funderade i sängen. Vilken kvinna hon är ändå. Tänk att hon hunnit med så mycket. Och hela tiden har hon lyckats behålla värdigheten. Det är ganska otroligt.

God morgon! Jag läser alla era kommentarer, också här på semestern. Jag har märkt att jag fått en massa frågor om resan, hur man reser med barn, hotellet, hur det är att ha ett litet barn i värmen och så vidare. Eftersom jag har så dålig uppkoppling så är det svårt för mig att svara er var och en.

Därför. Om ni har frågor om resan, skriv dessa i kommentarsfältet nedan så svarar jag på dem ikväll!

Amanda och Charlie vaknade och upptäckte att jag inte var kvar i villan. Var höll jag hus? Märkligt. De gick sömndruckna ut mot poolen och såg detta. (Jag hade inget porträtt på mig själv, så det fick bli från datorn). ”VÄLKOMNA TILL MIN DAG. VI SES I FRUKOSTMATSALEN”

 

Precis när Amanda skulle vända tillbaka för att ta en dusch upptäckte hon något vid poolkanten. En ledtråd som skulle hjälpa henne lista ut vad som skulle ske under dagen.

 

 

”En vattenflaska”, tänkte Amanda. ”Vad märkligt. Vad kan det vara? Ska vi till ett glasbruk? Eller till en källa av något slag? En brunn? Eller är det en alkoholfri dag, är det detta betyder?” Hon hummade och funderade, tog en dusch och tog sig sedan mot frukosten.

 

Jag hade valt ett mycket fint bord för vår frukost. Och jag hade dukat fram den precis så som jag vet att Amanda och Charlie vill ha den.

 

När de kom gjorde jag en inbjudande gest och sa: ”Välkomna till frukosten!”

 

Eftersom detta är min dag så valde jag också att alla skulle äta Nutella på morgonmackan. Det är det bästa jag vet. Det absolut bästa jag vet! Sen diskuterade Amanda ledtråden, tänkte högt, men jag ville inte säga.

 

”AHA”, ropade Amanda när vi kom ner till piren. ”Vatten som i havsvatten! Vi ska åka båt” Jag nickade belåtet. Så gav i oss ut till sjöss.

 

Vi hamnade på en ö som heter Bon Island. Det var som i Castaway, bara sand och hav och inga människor. Väldigt rofyllt. Efter en stund sa jag till Amanda: ”Nu ska vi ta en promenad.” Och så gick vi.

 

Vi gick längs stranden och plötsligt tornade den här skylten upp sig. ”THE SIX SENSES SPA”. Mitt på den öde stranden! Helt fantastiskt. va.

 

Vi gick i trätrappor och väldigt högt upp stod en kvinna och väntade på oss. Det måste vara massage til världens vackraste utsikt.

 

Hon började med Amanda. Charlie somnade snart.

 

Jag gick ner till solstolarna och lade mig och väntade.

Sen var det min tur. Det var en ljuvlig massage, en sådan då man låter tankarna vandra fritt och inte en enda gång vidrör de något som kan liknas vid ångest. Sen gick vi alla och badade i havet. Det var första gången Charlie badade i havet!

 

Vi kom hem och det var genast dags för mig att planera middagen. Jag besökte chefskocken och berättade mina önskemål. ”Jag vill ha många rätter, men små rätter”, sa jag och kocken intygade att det skulle gå att ordna.

 

Och så åt vi! Amanda ställde frågor om mig hela kvällen. Det var som en intervju, kan man säga.

 

Efteråt, i sängen, tillfrågades hon hur hon tyckte att Alex var och hon svarade: ”Ja. Han är ju en ewxtraordinär person. En fantastisk människa. Ett geni, det måste man säga.”

Vi har kommit på att vi ska leka Stjärnorna på slottet här i Thailand. Så går det på semestern efter några dagars sysslolöshet – man vill aktivera sig litegrann. Därför – Stjärnorna på slottet. Vi i familjen har tre dagar vardera som vi förfogar över. Igår var det Charlies dag och eftersom Charlie ibland har svårt att uttrycka sin fria vilja så var det upp till oss att tolka hur hennes dag på slottet skulle se ut om hon fick bestämma. Vi skapade hennes drömdag.

 

08.00. Dagen börjar med att Charlie får leka med Amandas solglasögon, som hon är så rädd om. Det har aldrig hänt förut. Så fort Charlie sträcker sig efter dem säger Amanda nej och tar undan dem. Men inte idag. Charlie är häpen och glad.

 

08.05. Charlie tror inte att det är sant. Hon får dessutom leka med pappas Iphone. Hon får suga på den också.

 

09.30. Bad med hela familjen.

 

10.15. Charlie får vara naken hela dagen.

 

12.20. Vi ger oss ut på området för att hitta andra barn som Charlie kan stirra på. Hon tycker om att stirra på andra bebisar.

 

12.22. Vid poolområdet fanns inga. Vi går vidare.

 

12.55. I lekrummet hittade vi en bebis! Mycket roligt. Charlie stirrade lite på denna bebis och kände på henne.

 

14.23. Charlie hittade magnetiska bokstäver som hon blev förtjust i. Tycker inte att man ska rätta henne i så tidig ålder när hon stavar fel på sitt eget namn. Herregud, hon är ju så ung ännu och det var ju otroligt att hon har kommit så långt ändå.

 

15.45. Dags för teletubbies, som Charlie tittar på naken vid poolen.

 

17.30. Dags för mat.Charlie vill ofta äta själv. Idag fick hon göra det.

 

18. 30. Kvällsbad med hela familjen. Långbad. En timme långt. Sen gick vi och lade henne och då var homn verkligen utmattad men glad. Nästa dag är ”min dag” – då får ni se hur jag kagt upp den!

 

Vi hade just satt oss till bords för att äta middag. Vi hade lagt Charlie en stund tidigare och hon hade somnat in på ett mycket harmoniskt vis. Vi kände lugnet sänka sig under palmerna. Vi beställde in ett glas vin. 

Då, plötsligt, hör vi ett förtjust gurgel från vagnen. Vi vänder oss ditåt och där sitter Charlie. Hon tittar på oss, hon ser både nyfiken och glad ut.

Nyfiken, för hon undrar vad för roligt som pågår här.
Och glad över insikten att vad det än är som pågår här, så kommer hon inte att missa det.

Det är mycket roligt att Schulman Show nu gör säsongspremiär. Nu med lägre budget än någonsin, men med bättre gäster och ett sjuhelvetes gott humör. Säsongens första gäst är Renée Nyberg, som på söndag har premiär för programmet Blåsningen på TV3. Jag kan själv inte se programmet härifrån, uppkopplingen är för dålig, så berätta gärna vad ni tycker så kan jag få en bild av att läsa era kommentarer.

Jag sitter i det så kallade sminket. Jag ska snart intervjuas i Förkväll på TV4. Oklart om vad, jag är inte ju inte på tapeten med någonting. Men nu sitter jag ändå här. Programledaren Elisabeth Höglund kommer in. Hon ställer sig bakom mig och säger mot min spegelbild: “Jaha, här står jag nu översminkad och i grotesk aftonklänning. Redo att göra en superytlig intervju med dig.”

Hon står sedan tyst, Jag förstår ingenting. Har hon blivit sjuk i huvudet? Jag stirrar på henne, hon ler mot mig. Det är märkliga sekunder. “Ja, du skrev ju så om mig i Aftonbladet”, säger hon. Då går det upp för mig. Det gjorde jag faktiskt. Hon försvinner leende från sminket.
 
En redaktör kommer in, andfådd med headset och anteckningsblock och något härjat, jagat, nästan paniskt i blicken. Som om han släppt ut vargarna från djurparken där i Skåne och bara kommit in i sminkrummet för att hämta bössan. Han säger “jo” innan varje mening. “Jo, Alex, kul att du är här förresten. Jo, du ska ju sitta i intervjusoffan, men jag tänkte att det kunde vara kul om vi börjar med att du står i köket med vår kock Niclas Wahlgren.”

“Har Niclas Wahlgren blivit kock”, frågar jag.
“Han har alltid varit det, på något sätt”, svarar redaktören och så piper han iväg.    

Jag blir utforslad av studiovärdinna in till studion och placerad i köket. Råvarorna är upplagda i små skålar. Där står Niclas Wahlgren och förbereder det sista. Han ser ut som en bedagad skidguide som fastnat i Badgastein. Han har ett vänligt ansikte. Jag ser att Niclas Wahlgren är en snäll människa. Carin da Silva, ännu en programledare, kommer in och ställer sig bredvid mig. Hon ska hälsa välkommen och sedan bolla till en annan del av studion där Yvonne Ryding står. Vi väntar alla på att klockan ska bli 17.

Jag betraktar Carin. Hon pillar med sina manuskort. Det är något i hennes person. Det finns en osäkerhet som hela tiden balanserar mot en kylighet där. Eller jag vet inte, jag får inte grepp om henne. Jag vet inte om hon är nervös eller otrevlig. Jag frågar henne något vänligt, mest för att PRATA, och hon sträcker upp ett styvt pekfinger i luften och ser koncentrerad ut, som pappa när man var liten och vi barn pratade mitt i väderrapporten. Hon får något meddelande i sin hörsnäcka. Hon är helt förlorad. Jag skulle kunna visa arslet för henne och hon skulle inte reagera. Så är meddelandet slut, hon vänder sig till mig med ett artigt leende som man bara ser hos flygvärdinnor efter en hård dag på jobbet och säger: “Nu kan jag svara på din fråga.”

Det var inget viktigt. Så säger jag, men alls inte otrevligt och hon uppfattar det inte så heller. Programmet börjar, Carin da Silva levererar ur manus prickfritt, men jag märker att hon saknar gehör för satsernas melodi. Det är som att hon läser utan att tänka på vad hon säger. Jag tittar på henne. Det måste vara nervositet. “Och Alex, du står här för att hjälpa Niclas laga mat”, säger hon.

    “Jaså”, tänker jag.
    “Det stämmer”, säger jag.   

Och Niclas ler på ofattbart sätt. Det ser ut som världens sista leende. Och så levererar han matråd in i kameran och ber mig rulla kycklingbitarna i kokos. Och där står jag och ler och rullar och sneglar in i kameran. Jag känner mig fånig. Hur kunde det bli så här. Jag kan inte laga mat. Jag vill inte laga mat. Jag tycker att Niclas Wahlgren är en snäll människa, men jag vill inte vara hans assistent. Niclas nerver sitter utanpå. Det är första gången han ska laga mat i programmet. Han kan inte köket och ärligt talat kanske han inte kan matlagningskonsten heller. Han är vänlig, men försvinner in i sig själv när det börjar fräsa underligt från någon panna och så väser han “helvete” och försöker rädda det som räddas kan. “Jävla sinnessjuka spis”, muttrar han och kastar något vidbränt i sopen.

Jag tittar upp. Carin da Silva har åter hamnat i ingenmansland när hon tar emot besked i sin snäcka. Och Niclas Wahlgren har glömt mjöl och viskar till en scripta att hon måste springa till Seven Eleven. En dansare som blev programledare. En artist som blev kock. Det kan inte bara vara jag som känner mig lite vilsen här.

(Ni som vill se programmet, klicka HÄR.