En gnistrande morgon på bageriet. Allt har tydligare konturer än normalt. Jag sitter på min plats, läser min gotlandstidning medan Charlie äter sin persika. Jag märker att det är nya gäster på bageriet. Nya morgontrötta ansikten i backen. Industrisemestern börjar idag. Det känns sorgligt. Det betyder att semestern snart är slut. Det blir mörkare om kvällarna. Snart dalar sommaren. Det gäller att skynda att älska, för dagarna mörknar minut för minut. 

Jag får en del frågor och kommentarer om Bengan. Senaste nytt. Igår kväll tittade jag förbi i skymningen. Jag knackade i dörrkarmen på hans lada, sa ”hallå-hallå” och gick in. Men jag såg ingen Bengan. Han låg inte i himmelssängen. Han satt inte och åt vid det där 40-mannabordet, som han brukar. Plötsligt hörde jag en röst från mörkret inne i hörnet: ”Hörru, Alex.” Jag vände mig om. Spejade in i det skumma ljuset i hörnet. Såg ingenting. Så hans röst igen: ”Kolla in det här.” Och så tände han upp stället. Lampor överallt. Ljus i taket, i golvet och på väggarna. Han hade fått tag på el. Han var mycket nöjd med det. 

Kommer tillbaka från min och charlies morgonkaffe på bageriet och där står Amanda och, ja, vad gör hon, stretchar? Hon har sprungit till Rute kyrka och tillbaka. Hon ropar åt oss att stretcha också, men jag stirrar häpet på henne och vandrar förbi, som om vi vore främlingar, som om jag inte har en aning om vem den här stretchande kvinnan är. Och det är roligt. Jag gillar det där. Rollspel!! Kul!!   

Kommer tillbaka från min och charlies morgonkaffe på bageriet och där står Amanda och, ja, vad gör hon, stretchar? Hon har sprungit till Rute kyrka och tillbaka. Hon ropar åt oss att stretcha också, men jag stirrar häpet på henne och vandrar förbi, som om vi vore främlingar, som om jag inte har en aning om vem den här stretchande kvinnan är. Och det är roligt. Jag gillar det där. Rollspel!! Kul!!