I år ska minst 10 000 bilister i Västmanland bötfällas, det har polisen redan bestämt.

Trots att rikspolischef Bengt Svenssons satt stopp för pinnjakten fortsätter den i hela landet.

En genomgång av samtliga polismyndigheters verksamhetsplaner visar att 18 av 21 fortsätter jaga lätta statistikpoäng.

 

Genom hela vår granskning har merparten av de poliser vi pratat med varit överens: chefernas statistikhets hindrar dem att utföra sitt arbete.

Rikspolisstyrelsen har tagit till sig av kritiken och tagit ett steg tillbaka. I deras senaste styrdokumentet för polisen som gäller 2012-2014 har de strukit alla pinnmål. Rikspolisstyrelsens ekonomichef Jan Andersson förklarade varför i en intervju som vi publicerade i fredags.

– Bengt Svensson har tonat ner de kvantifierade målen mot en bredare uppföljning av resultatet. Sedan är det upp till varje myndighet hur man vill hantera detta. Jag kan ha viss förståelse för att vissa myndigheter väljer att kvantifiera för att det är så Rikspolisstyrelsen valt att styra sedan mitten på 2000-talet, sa han.

Nu har vi tagit reda på hur många av Sveriges polismyndigheter som verkligen har strukit pinnjakten. Svaret är tre. I en granskning av samtliga 21 polismyndigheters verksamhetsplaner för 2012 finns de kvantitativa målen alltså kvar i 18.

Och att målen får en direkt effekt på det dagliga arbetet och hur människor uppfattar polisen ute på gatorna går lätt att se i verksamhetsplanerna. Här är några exempel.

* 10 000 bilister i Västmanland ska bötfällas för ordningsförseelser i år.

* I Västernorrland ska 4500 personer, utöver de som fastnar i fartkameror, få fortkörningsböter. Och 14oo ska betala för att inte ha använt bälte.

* I Jönköping kommer minst 2300 personer lagföras för narkotikabrott. I Stockholm är motsvarande siffra 21000.

* Även antal ärenden som ligger oavslutade på utredarnas bord regleras. I Skåne har polisledningen beslutat att maximalt får uppgå till 14000 i december. Om två år ska de vara nere i 11000.

 

Vi har genom granskningen radat upp flera allvarliga konsekvenser som ett sådant här arbetssätt för med sig:

*De förutbestämda målen får polisen att fuska. Bland annat genom att själva blåsa i sina mätinstrument.

* Poliser berättar hur de lägger stor del av sin tid på att bötfälla vanliga människor för småförseelser i stället för att lägga sin tid på brott som har begåtts. Allt för att nå målen med antal ordningsböter som ska uppnås.

* Utredare är förtvivlade över att de allt för lättvindigt måste lägga ner utredningar för att statistikstaplarna med öppna ärenden inte ska växa för mycket.

* Dokument visar hur höga chefer uppmanar sina underordnade att fuska för att antalet redovisade ärenden till åklagare ska öka.

Det här gör att människor som utsätts för brott kan ha svårt att få hjälp av polisen. Som Christer till exempel, som har tvingats leva gömd i över ett år efter att ha utsatts för utpressning och dödshot. Polisen la ner hans anmälan trots att det fanns skriftliga bevis och han visste vilka gärningsmännen var. Först när Aftonbladet skrev om fallet medgav de att de gjort fel och återupptog anmälan.

Den polismyndighet som utifrån verksamhetsplanen sätter statistiska mål för störst del av sin verksamhet är Västra Götaland. Det är också där en av siffrornas största försvarare, Lars Klevensparr, sitter som polismästare.

– Det vore synd om vi viker ner oss nu bara för att det blåser, sa han i en tidigare intervju här här på bloggen.

Men det är också från Västra Götaland som ett av de senaste exemplet på hur polisen fuskar kommer ifrån.

– Man kan ha en förundersökning om misshandel och man har rätt ut det och har en misstänkt gärningsman och det är dags att redovisa till åklagare. Men då har vi kanske redan nått målen för det året och då slirar man på det till nästa år börjar, säger en erfaren utredare i regionen.

Han bedömer att det sker i flera hundra fall varje år med konsekvensen att rättsprocessen drar ut på tiden.

Pinnjakten fortsätter alltså.

Trots att Rikspolisstyrelsen motarbetar den och trots att de tre polismyndigheterna i Värmland, Västerbotten och Gävleborg visat att de inte är nödvändiga. De har i stället valt att satsa på kvalitativa mål. Som att andelen rattonyktra ska öka vid blåskontroller till exempel.