Bale strimlade sönder Villa – oavsett formation
Efter 0–8 i baken på Stamford Bridge var det intressant att se hur Paul Lambert skulle formera sitt lag. Skulle han fortsätta med sin 3-5-2-taktik (som egentligen mer liknar ett 5-3-1-1) eller skulle han gå tillbaka till fyrbackslinje?
Paul Lambert valde 3-5-2 – och det var en taktik som passade illa mot en spelare som Gareth Bale.
Matthew Lowton ställdes ensam mot Tottenhams vänsterspringare och i första halvlek släppte hemmalaget till en strid ström av inlägg från den kanten. Det ledde inte till några mål – mycket tack vare målvakten Brad Guzan – men det var en olycka på väg att ske.
Så Paul Lambert ändrade sin formation till andra halvlek, i ärlighetens namn hade han inte så mycket val när Nathan Baker gick sönder precis före paus, till ett rakare 4-4-2. Förändringen gav effekt, Aston Villa, gjorde sin bästa period i matchen i inledningen av andra halvlek, men det gav också en bieffekt: Laget blev mer sårbart centralt.
Det var orsaken till Jermain Defoes 1-0-mål efter ett fint instick av Kyle Naughton. Det gav Gareth Bale chansen att sätta ett hattrick – samtliga mål efter attacker i mitten.
I teorin var Lamberts övergång till 4-4-2 klok eftersom det inte lämnade kanterna underbemannade mot Gareth Bale/Aaron Lennon (och Spurs överlappande ytterbackar). Gareth Bale slog 17 (!) inlägg i matchen så något var tvunget att åtgärdas.
Men verkligheten blev den nya formationen också lagets fall.

Stoke levde upp till mytbilden
Ni har säkert hört den där tesen om ”a windy Tuesday night in Stoke”. Om hur myten säger att den arenan utgör den största utmaningen som fotbollsspelare.
Dominera i Champions League, visst, men skulle du verkligen klara en bortamatch mot Stoke? Typ.
Igår gav Stoke FC hela den där schablonbilden ett ansikte. Det var visserligen onsdag, Boxing Day, men det var precis som vi fått det berättat för oss.
Det blåste. Det var kallt. Det var ett Britannia som gungade. Det var långa bollar. Det var inkast. Det var hårda tacklingar. Det var en Tony Pulis som stod vid sidlinjen och skrek ”PRESSURE” så högt att det hördes till tv-soffan.
Liverpool fick bästa tänkbara start när Luis Suárez drogs ned av Ryan Shawcross i första spelminuten och Howard Webb pekade på straffpunkten.
Men det var ingenting, eller åtminstone väldigt lite, som kunde stoppa Stoke den här kvällen.
De var som en ångvält som bestämt sig för att köra över allt som kom i dess väg. Robert Huth var enorm (igen). Kenwyne Jones vann det mesta i luften. Jon Walters sprang på allt. Geoff Cameron och Andy Wilkinson låg på gränsen. Matthew Etherington var den gamle Matthew Etherington. Steven N’Zonzi visade varför han var en av ligans mest lovande mittfältare för ett par år sedan.
Det dröjde inte många minuter efter Steven Gerrards 1–0 innan Jon Walters kvitterat (efter en långboll förstås). Sedan lurade Kenwyne Jones bort bevakaren Daniel Agger och nickade in 2–1.
I det läget, i underläge på ett kokande Britannia, är Stoke FC ett av de jobbigaste fotbollslagen man kan möta. Överhuvudtaget.
Det finns inget annat lag i ligan som sliter så lojalt och sammansvetsat i defensiven. De pressar, de stressar, de tacklar. Liverpool fick inte en lugn stund. När de fick det var det bara i ofarliga ytor, då Stoke flyttat hem hela laget på rätt sida. Och om andra klubbar har en tolfte spelare på läktaren har Stoke både en tolfte och en trettonde. Britannia är tveklöst arenan med bäst stämning i England (hemmafansens ramsa ”3–1 to the rugby team” var klass).

Under matchen igår satt jag och tänkte exakt hur jobbigt det måste vara att möta ett Stoke i underläge. Det är då Tony Pulis gäng kan spela sin cyniska, defensiva taktik och få ut som mest, det är då backlinjen med Ryan Shawcross/Robert Huth kan falla ned och nicka undan, det är då Jon Walters kan få ut mest av sina löpningar.
Unge Suso måste ha längtat tillbaka till Spanien, Daniel Agger, som gjorde en plattmatch, hem till Bröndby.
Myten om Stoke må vara överdriven, men efter kvällar som igår kan den inte heller avfärdas som bluff.
Det finns många motståndare som är skickligare.
Men underläge mot Stoke på ett kallt, blåsigt Britannia är en av de tuffaste uppgifterna du kan ställas emot.
Det kommer att göra ont. Det kommer väldigt sällan sluta med tre poäng.

Storköpet vaknar upp ur dvalan
Sunderland lade ut stora pengar i somras på två offensiva köp. Steven Fletcher, värvad till överpris, har visat sitt värde och burit laget under hösten.
Det andra tillskottet, som värvades för tillsynes vettiga pengar, har haft svårare att övertyga.
Men de senaste veckorna har vi sett tendenser till att Adam Johnson är på rätt väg.
Han gjorde segermålet (1–0) igår mot Manchester City, men det var inte det som var det bestående intrycket (han visste ju knappt om själv att han gjort mål). Det var hans sätt att tvåvägsspela på sin kant och hjälpa sin ytterback.
Sunderland var i djup kris efter förlusten hemma mot Chelsea den 8 december, men sedan dess har laget tagit 9 av 12 poäng.
Kan Martin O’Neill få igång Adam Johnson för fullt och Stéphane Sèssegnon (bra igår igen) kan laget kanske börja blicka uppåt i tabellen.

***
Det var första delen av slutsatserna. Om jag hinner blir det några fler senare idag.

Downing firade julafton
Liverpool krossade Fulham med 4–0. Vid sidan av en stark kollektiv insats – den kommer Brendan Rodgers ändå att framhålla – var det framför allt två prestationer som stack ut:
Steven Gerrard var gamle Steven Gerrard.
Stewart Downing var gamle Stewart Downing.

Om Downing fick utstå spott och spe under fjolåret har han varit kallare än någonsin under hösten. Ibland har han suttit på läktaren, ibland har han fått spela vänsterback. En gång spelade han vänsterback när (ordinarie vänsterbacken) José Enrique spelade yttermittfältare.
Så ratad har han varit.
Engelska tidningar har rapporterat att Brendan Rodgers vill göra sig av med Downing i januari, men spelar han som på lördagen kanske managern borde tänka om.
Idag såg vi den där snabbe, lurige yttern som var en nyttig spelare för Aston Villa och som fick Liverpools ägare hosta upp 200 miljoner kronor sommaren 2011.
Var det en sista marknadsföringsåtgärd inför januarifönstret?
Vet inte, men jag vet att det var Stewart Downings bästa insats i Liverpooltröjan hittills.
Han började med att göra sin första Premier League-assist för Liverpool, den första på 45 matcher. Det var inte vilken passning som helst. Jag skulle vilja påstå att det var en av de smartaste, läckraste passningarna den här säsongen. Stewart Downing såg Steven Gerrards löpning i djupet, sedan trädde han in passningen med millimeterprecision förbi tre-fyra Fulhamspelare.
I andra halvlek fortsatte han med att sätta 3–0 med ett riktigt klassmål. Han fick ut bollen på sin högerkant, rundade en passiv John Arne Riise och tryckte i väg ett stenhårt skott vid första stolpen.
Det är möjligt att Stewart Downing flyttar ändå – Daniel Sturridge som kan användas på högerkanten ska ju läkarundersökas på söndagen – men den här matchen visade 28-åringen att det går att locka fram de gamla takterna.

Formsvaga Fulhamförsvarare
Brede Hangeland har varit en av de spelare som alltid burit stämpeln ”undervärderad”. Norrmannen har varit en klippa i Fulham i många år. Det har snackats om intresse från större klubbar.
Därför är det på sin plats att påpeka att 31-åringen inte är i närheten av den formen nu.
Nästan varje gång jag sett Fulham den här säsongen har Brede Hangeland gjort misstag. Det har inte lett till baklängesmål jämt, men det har varit förvånande hur slappt han har agerat. Som mot Arsenal på Emirates där han var chockerande passiv vid ett av målen.
Därför var det symboliskt när det var Hangeland som missade totalt vid Liverpools 1–0-mål idag. När Martin Skrtel dunkade in bollen i nät låg Fulhamkaptenen på marken och tittade på.
Han har förstås inte hjälpts av det faktum att annars så pålitlige Aaron Hughes också hamnat i en formsvacka, liksom John Arne Riise, som inledde hösten så lovande.
Roy Hodgson byggde en försvarsmur under sin tid i Fulham.
Den är raserad.

Redknapps avslöjar QPR:s spenderande
Harry Redknapp åkte på sin första förlust som tränare för Queens Park Rangers. Hans lag hade stått emot ett pressat Newcastle under 80 minuter – framför allt duktige mittbacken Ryan Nelsen – men när Shola Ameobi fick chansen med tio minuter tvingades Robert Green kapitulera.
Matchen är inte så mycket att säga om, precis som på andra håll verkade spelarna ha drabbats av julfrossa.
Det var mer intressant på presskonferensen efteråt. Då avslöjade Harry Redknapp detaljer om lönenivån i hans nya lag. Gamle ’Arry fick frågan om det kommande transferfönstret och svarade:
– Jag vill inte spendera ägarnas pengar egentligen. Jag måste vara ärlig mot er och det är en hel hög med spelare i den här klubben som tjänar avsevärt mer än de förtjänar, inte alla men många.
Redknapp berättade att han bötfällt en spelare (José Bosingwa?) som ”tjänade mer än någon spelare gjorde under min tid i Tottenham”.
– De (QPR) har en arena som tar 18000 åskådare. Man ska inte spendera enorma löner när du har 18000 på matcherna, eller? Den här klubben (Newcastle) har 55000. Jag kan slå vad om att deras spelare inte är i närheten av att tjäna lika mycket.
Säga vad man vill om Harry Redknapp, men han är inte rädd för att säga sanningen.

Nyttig seger för Arsenal
Det var inte snyggt och straffen kändes billig. Men det var precis en sådan seger Arsenal behövde.
I måndags vann de över Reading efter en klang- och jubelförställning som fick supportrarna att andas optimism. Men det laget har haft problem med är ju att vinna sådana här matcher. När spelet inte fungerar, när det känns trögt och taffligt och matchen står och väger och sedan tippar över åt ”fel” håll.
Det är sådana segrar som Manchester United genom åren varit experter på att säkra.

Wigan var inte sämre än Arsenal på lördagen. Däremot hade de marginalerna emot sig. Det räckte med att för dagen misslyckade Jean Beausejour klumpigt satte en arm i ryggen på Theo Walcott som fick en anledning att falla. Domaren pekade på straffpunkten och Mikel Arteta förvaltade den.
Det var ett sådant domslut som Wigan, eller något annat bottenlag, aldrig skulle ha fått med sig på Emirates eller Old Trafford.

För Arsenal var det förstås oväsentligt hur vinsten såg ut. Laget har nu tre raka segrar i ligan och har klättrat till tredje plats i tabellen.
Den där KRISEN som fick supportrarna att slita sitt hår för ett par veckor sedan känns plötsligt rätt avlägsen.
Åtminstone tills nästa förlust.

Stoke tråkade ut Tottenham
Jag besökte farsan igår – hemma för julfirande – och då fick man inte välja match på tv:n.
– Bara så att du vet: Jag ska se Tottenham–Stoke, sa pappa, Spurs-fan sedan 1960-talet.
Så jag fick genomlida en match mellan ett Tottenham som försökte anfalla och ett Stoke som ville spela 0–0. Det var så segt att jag somnade (!) under några minuter i inledningen av andra halvlek.
Stoke lyckades med målet – att ta en poäng – även om det krävdes en svettig räddning av Asmir Begovic på tilläggstid när Gylfi Sigurdsson nickade.

Stoke har släppt in minst antal mål i ligan (13) och det är förstås en prestation värd att framhålla. Men jag förstår om motståndarna blir uttråkade av att möta Tony Pulis gäng.
Det finns inget lag i ligan som spelar lika defensivt som Stoke.

Reading tog på livremmen
Det räckte inte ända hem, men det var ändå hälsosamt att se att Brian McDermott gjort sin läxa.
Readingtränaren fick se sitt lag falla sönder i bitar i måndags hemma mot Arsenal (förlust, 2–5).
Då sköt han sig själv i foten genom att spela 4-4-2. Idag på Etihad valde han att ta på hängslen och livrem och sjunka ned i ett 4-5-1.
Istället för att göra laget vidöppet centralt använde han tre centrala mittfältare, utan någon utpräglad ”tia”: Jay Tabb, Jem Karacan, Mikele Leigertwood.
Alex Pearce var tillbaka i mittförsvaret istället för Kaspars Gorkss.
Tack vare dessa ändringar fick McDermott se sitt lag göra den bästa defensiva insatsen på mycket länge.
Nu blev det förlust ändå, men det dröjde tills 94:e minuten innan Gareth Barry käkade upp Nicky Shorey i luftrummet och nickade in 1–0.
Det var ingen champagne-fotboll från gästerna, men jag är rätt säker på att det här spelsättet ökar deras chanser att klara kontraktet.

Anita har hittat formen
För några veckor sedan utnämnde en läsare Newcastles Vurnon Anita till årets flopp i bloggens kommentarfält.
Det var inget galet påstående eftersom den förre Ajax-spelaren under hösten hade svårt att anpassa sig till tempot i Premier League.
Men de senaste veckorna har han börjat hitta formen.
Han var en av lagets få ljusglimtar borta mot Fulham, han var mycket bra mot Manchester City förra helgen. Idag, i segermatchen mot QPR, skapade han sex målchanser. Flest av samtliga spelare som var i farten under lördagen.
Kan Vurnon Anita hålla i den här nivån kommer han vara allt annat än en flopp.

***
Har ni tid över mitt i julstöket kan ni alltid läsa del 15 i min artikelserie om Premier League-legendarer. Denna gången om David Ginola (plus-låst).

Taarabt succé kan försämra QPR:s chanser
Uppdraget må vara nästintill omöjligt, men det är ändå kul att se en liten Harry Redknapp-effekt på Queens Park Rangers.
När tog över hade laget gått segerlöst i 13 raka Premier League-matcher.
Sedan ”Harry Houdini” inledde sin räddningsaktion har laget inte förlorat på fyra matcher.
Det började med 0–0 borta mot Sunderland, fortsatte med 1–1 hemma mot Aston Villa och 2–2 borta mot Wigan.
I lördags kom, äntligen, den första vinsten.
QPR vann med 2–1 mot ett inspirationslöst Fulham och det mesta av eftersnacket handlade om Adel Taarabt.
Ingen annan spelare har blandat och gett så mycket den här hösten i fotbolls-Europa. I ena stunden är han briljant, för att i nästa sjunka ned i ett svart hål av frustration och övermod.
I lördags var han på spelhumör och då är det få spelare i landet som är mer sevärda än marockanen. Från positionen som ”tia” svarade han för båda målen. Han hade kunnat göra fler. I första halvlek hade han ett par skott som ven utanför målramen.
– Man har sett få i livet som har såna färdigheter som han. Han är som Di Canio, som jag tyckte var en fantastisk spelare, en av de största i West Ham, sa Harry Redknapp efteråt.
Taarabt succé är både bra och dåligt för QPR.
Bra eftersom det gav första segern och lyfte laget från jumboplatsen i tabellen. Men dåligt av den anledningen att Marockos förbundskapten Rachid Taoussi lär ta med 22-åringen till Afrikanska mästerskapen. Vill det sig illa och Marocko når final måste QPR klara sig utan sin nyckelspelare i fem matcher.
För ett lag med brist på kreativitet – Esteban Granero är bra, men kan inte göra något ensam – kan det bli tufft.

United har hittat rätt mittfältskombination
Manchester Uniteds centrala mittfält är ett evigt diskussionsämne. Det har det varit ända sedan Roy Keane började bli till åren.
Alex Ferguson har negligerat behovet av fältherre. Ifjol släckte han bränder genom att låta Paul Scholes, 37, snöra på sig skorna igen.
I inledningen av den här säsongen var kombinationen Scholes/Michael Carrick förstaval, men senaste månaderna har det blivit tydligt att Scholes endast fungerar som inhoppare då han inte har löpstyrkan för att klara tvåvägsspel.
Mot Manchester City förra helgen fick Tom Cleverley chansen bredvid Carrick och gjorde en stark match. I lördags mot Sunderland fick duon fortsatt förtroende – och då levererade United en av de bästa insatserna för säsongen.
I första halvlek var laget briljant och kunde ha gjort tre-fyra-fem mål.
Michael Carrick var outstanding och höll i trådarna i varje uppspel. Tom Cleverley gjorde en av sina bästa matcher senaste året och satte ett läckert 2–0-mål (framspelad av Carrick).
Det såg så bra ut att jag skulle vilja slå fast att den här duon är förstaval tills vidare (Anderson har stundtals visat bra form, men är hel för sällan).

Med en så stark första halvlek var det intressant att se hur stor skillnaden blev i andra då Carrick klivit av i paus med känningar av en sträckning.
In kom Paul Scholes och plötsligt var Uniteds lag så där vidöppet som det varit tidigare under hösten.
När Ryan Giggs dessutom byttes in vid ställningen 3–0 var hemmalagets försvar i spillror. Firma Scholes/Giggs – äldsta innermittfältsparet i PL:s historia? – bjöd på hav av ytor och Sunderland började skapa chanser. Fraizer Campbell nickade in 3–1, och hade inte David De Gea gjort ett par vassa räddningar hade gästerna kunnat gå ikapp.
Alex Ferguson kritiserade spelarna för att de slappnat av och skänkt bort initiativet.
Men managern borde kanske förstå att han själv bar en stor del av ansvaret.
Spelar man Paul Scholes och Ryan Giggs på centralt mittfält har risken för baklängesmål ökat markant.

Fellaini kan ha förstört Evertons dröm
Hur dum får man vara? Här har Everton gjort en kanonhöst och slåss om en plats i Champions League. Då tappar lagets stjärna Marouane Fellaini huvudet med afrot och alltihopa i ett möte med Stoke – vilket kan stjälpa hela laget.
Belgaren skallade Ryan Shawcross och kan nu vänta sig en tre matcher lång avstängning.
Men det var inte bara det. Fellaini var inblandad i fler incidenter, bland annat en annan skallningssituation och ett slag i ansiktet.
Domaren Mark Halsey missade alltihop (surprise!), men skulle FA fälla Fellaini för alla förseelser skulle han kunna få nio matchers avstängning.
Det är dock inte speciellt troligt, men tre-fyra matcher räknar jag med.
– Vi får ta det straff som utdelas. Jag har sagt åt honom i omklädningsrummet att det där inte är acceptabelt, sa David Moyes, som även kommer att bötfälla spelaren.

Visst, uppvaktningen vid fasta situationer är hård och jag förstår att spelarna ilsknar till ibland. Men Fellainis upprepade grejer var ändå idiotiska.
Nu får han av allt att döma följa en rad matcher från läktaren.
För Everton, som byggt hela sitt anfallsspel på 25-åringen, är det förödande.

Uppdaterat: Nyss kom beskedet att Fellaini stängs av tre matcher. Han missar mötena med West Ham, Wigan, Chelsea.

Starka mittbacksinsatser
Jan Vertonghen satte segermålet för Tottenham mot Swansea (1–0) och visade än en gång att han är en kanonvärvning.
Men jag fastnade för en annan mitttback igår på White Hart Lane.
Swanseas Ashley Williams satte knappt en fot fel och var en klippa för bortalaget. Efter en start där Swansea körde lite passningsövningar tog Spurs över totalt. Men vad de än tog sig till, vad de än skickade in straffområdet, lyckades Williams och mittbackskollegan Chico rensa undan.
Tills kvarten återstod då Vertonghen, i misstänkt offsideläge, dök upp i boxen och sköt 1–0.
Den reslige Williams imponerade stort på mig förra säsongen, men han fick en tveksam start i höstas då han orsakade ett par baklängesmål.
Nu verkar 28-åringen ha hittat tillbaka till storformen.

Liverpool måste våga vila Sterling
Jag har tänkt en hel del på Raheem Sterling under hösten. Inte så konstigt eftersom han varit fantastiskt bra.
Men jag har också funderat på hur Brendan Rodgers använder honom.
Vi talar om en 17-åring som kastades in i en storklubb och spelade ordinarie vecka efter vecka.
Jag har så många gånger hört Alex Ferguson – och andra tränare – betona hur viktigt det är att matcha in unga spelare försiktigt. Jag minns hur en 18-årig Cristiano Ronaldo fick känna sig in och vilade ibland helt under sin debutsäsong.
Raheem Sterling, nyss fyllda 18 år, har startat varenda ligamatch sedan han fick chansen mot Manchester City.
Det är inte så konstigt att han visat trötthetstecken. Efter förlusten mot Aston Villa, där Sterling gjorde en slät figur, sa Brendan Rodgers:
– Det är ingen tvekan om att Raheem är en av dem som behöver pusta ut. Jag har tänkt på det senaste veckorna.
– Du behöver bredd för att ta ut någon och stoppa in någon annan. Det är något jag tänker på – vem som ska in.

Jag håller inte helt och hållet med Rodgers om att han saknar alternativ. Tidigare under hösten visade nyförvärvet Oussama Assaidi lovande tendenser i cupmatcher. Han har inte fått starta en enda match i ligan (bara tre inhopp).
Jag ser förstås inte träningarna – det är möjligt att Assaidi blottar brister på träningsplanen – men att döma av de cupmatcher och inhopp jag sett från marockanen är det märkligt.
Och om Assaidi hade fått chansen på Sterlings bekostnad tidigare i höstas hade Brendan Rodgers kanske istället haft en fräsch Raheem Sterling när laget går in i den hektiska julperioden.
Jag kan inte heller låta bli att tänka på vad Michael Owen berättade om förra månaden. Hur han spelade på tok för många matcher som ung och därför förkortade karriären.
Så tragiskt om Raheem Sterling skulle gå samma öde tillmötes.

På förhand målades West Ham–Stoke ut som mötet mellan långbollarna.
Så passande att vi då fick se ett av säsongens läckraste mål.

Jag slötittade lite på gårdagens möte. Mest nyfiken var på att se om det skulle bli den långbollskavalkad som många tog för givet.
Det blev det inte. Visst skickade lagen långt på sina fyrtorn, men lagen levererade också en del fina kombinationer. Stoke ägde första halvlek, West Ham tog över totalt i den andra.
Framför allt innehöll matchen ett mästerverk.
Håll med om att det är lite kul. Tony Pulis har lett Stoke i tio år i rad (med undantag för en ettårig sejour i Plymouth). Han har gjort ett beundransvärt jobb när han etablerat klubben i Premier League.
Han har samtidigt fått leva med att bli ständigt kritiserad och förlöjligad över lagets taktik. Stoke gör bara mål på inkast, heter det. Trots att statistiken visat att de bara gjort ett fåtal mål som direkt följd av inkasten per säsong.
Nu är inte Rory Delap i närheten av någon startelva längre, men allmänheten tror fortfarande att lagets främsta anfallsvapen är inkasten.
Så plockar Stoke – av alla lag – fram den läckraste hörnvarianten jag sett i Europa den här säsongen.
Det är bara för oss att lyfta på hatten, förlåt kepsen, för Tony Pulis.

Gary Neville kallade det ”säsongens mål”. Jag tror Demba Ba, bland andra, har invändningar mot det efter sin supervolley, men jag förstår vad Neville menar.
Det finns ju mål som bygger på otrolig individuell skicklighet.
Zlatan Ibrahimovic påminde oss om det förra veckan.
Men det finns inget som värmer en tränare mer än när en intränad variant lyckas. En sådan som bygger på att l-a-g-e-t lagt ned idogt arbete på träningsplanen som sedan bär frukt när det är skarpt läge.
Vi minns Tomas Brolins frisparksmål mot Rumänien i VM 1994, vi minns hur Tommy Svensson pratade om varianten i den klassiska SVT-krönikan efteråt.
– … han hade nog samma känsla som jag. Vi fick en sån grej att lyckas!
Jon Walters 1–0 för Stoke i går borta mot West Ham var ett sådant mål.
Det var ett mästerverk eftersom den involverade så många spelare.
Lag är så sönderlästa nuförtiden att man sällan ser hörnvarianter. Det handlar mest om att screena på ett ställa och att få en spelare att kunna nicka ostört (som Chelsea mot Liverpool häromveckan).
Det här var något helt annat. Den byggde på att fem spelare som interagerade och gjorde exakt rätt sak för att öppna ytan för målskytten.
– Vi jobbade med den i två, tre dagar och gjorde aldrig mål när vi övade på den på träningarna, men lyckligtvis gick den hem nu, sa Tony Pulis.
Eftersom jag förra veckan grottade ned mig i zonspel kontra man-man-spel vid fasta situationer var det ju underbart att vi fick ett sådant här mål att vila teorierna emot.
Det hade aldrig varit möjligt för Stoke att lyckas med varianten mot ett försvar som använt zonspel. Uppenbarligen hade de kartlagt West Ham, noterat att de inte, som brukligt, placerar en spelare vid ”första ytan”. Sedan var det bara att köra.
– Det var en fin boll in och en fin avslutning, tillade Pulis innan han erkände:
– Jag borde inte säga det, men vi blockade en spelare. Vi obstruerade honom. Jag borde inte vara så ärlig.
Stoke har de senaste åren varit synonymt med inkast.
Till viss del har det varit orättvist, jag har skrivit det flera gånger, eftersom Stoke de senaste åren haft ett fint kantspel med Jermaine Pennant och Matthew Etherington.
Efter gårdagen kanske fotbollsvärlden har fått upp ögonen för att de faktiskt kan något mer.

SÅ HÄR GICK HÖRNVARIANTEN TILL

Kolla gärna målet först så kan vi granska detaljerna senare:
http://www.aftonbladet.se/webbtv/sport/fotboll/premierleague/article15802877.ab

Hörnläggaren Glenn Whelan har lagt upp bollen för att slå hörnan. När han lägger handen på bollen är det signalen till lagkamraterna att starta löpningarna. Jon Walters, längst bort i straffområdet, kommer att inleda rörelsen. Samtidigt är spelarna som ska skapa yta för honom beredda. Ryan Shawcross vid första stolpen. Peter Crouch och Robert Huth i mitten. Charlie Adam vid bortre stolpen. Den enda som inte kommer att delta aktivt är Steven N’Zonzi som kommer att stå still (givetvis för att ta upp markering).

1) Jon Walters har startar sin löpning längst bort i straffområdet. Han har inga problem att rycka ifrån sin bevakning eftersom han framstår som tämligen ”ofarlig” i den ytan. Han kommer att springa i en båge runt alla spelare och dyka upp vid första stolpen. 2) Peter Crouch gör ett litet ryck framåt för att dra med sig sin bevakning.

Här ser vi hur lång och genomtänkt Jon Walters löpning är. Det intressanta är att han löper bakåt för att komma loss från sin bevakare.

Här kan vi se samspelet mellan samtliga Stoke-spelare. Ryan Shawcross vid första stolpen har gjort ett litet ryck. Peter Crouch har rört sig mot målet. Jon Walters har slitit sig loss och är nu helt fri på väg mot första stolpen. Robert Huth, vid straffpunkten, är beredd att blockera sin motståndare. Samtidigt har Charlie Adam screenat George McCartney vid bortre stolpen.

Här ser vi tydligt hur Charlie Adam (inringad) håller i och drar i George McCartney.

Jon Walters möter Glenn Whelans låga hörna och skjuter in 0–1 lågt vid första stolpen. Här ser vi tydligt hur Stokes löpningar utan boll har tryckt ned alla West Ham-försvarare till målområdeslinjen.

Fotnot: Tack till redigeraren Christoffer Glader som hjälpte till med grafiker och rita pilar.

***
Läs mer:
Analys: Zonspel vs man-man vid fasta situationer.

En seger – för Rodgers projekt
Det blev ingen seger. Men oj, vilket fall framåt det här var för Liverpool. För Brendan Rodgers projekt.
Nordirländaren tog över efter Kenny Dalglish inför den här säsongen, men även om det finns tålamod efter en tung säsong ifjol så får man inte missbruka det tålamodet.
0-3 i premiären mot West Bromwich var att missbruka förtroendet, oavsett omdiskuterade utvisningar och straffar.
Ett nytt debacle idag hade naggat Brendan Rodgers trovärdighet.
Men dagens möte med mästarna blev istället den framgång som Anfield behövde. De vann inte, men nu kunde alla se vilken typ av fotboll som Brendan Rodgers vill inför, se revolutionen.
Det här var den yngsta startelvan Liverpool ställt på benen (24 år 364 dagar) sedan december 2003 mot Newcastle.
Det märktes att hemmapubliken ställde sig bakom spelarna på planen. Stämningen var enorm.
– Det var en briljant insats, säger Brendan Rodgers till Sky.

Finns det några baksidor med Brendan Rodgers passningsfotboll? Var det en slump att Martin Skrtel slog en blindpassning som Carlos Tévez snappade upp och förvaltade till 2-2?
Nej, det var inte det.
Ett lag som ständigt vill rulla bollen, spela från backlinjen, kommer att hamna i såna situationer som Skrtel hamnade i när Edin Dzeko satte honom under press.
Den här gången blev det ödesdigert.
Extra snöpligt för Martin Skrtel som fram till dess varit en av planens absolut bästa spelare.

Liverpools nya nyckelspelare
Det var vissa som hävdade att Liverpool betalade för mycket när man pungade ut med 15 miljoner pund för Joe Allen.
Det var visserligen mycket pengar, men som jag skrev i förhandstexten inför säsongen: Om Brendan Rodgers ska kunna genomföra sin revolution är Allen en nyckelspelare.
I första halvlek visade han varför. Walesaren började i rollen framför Lucas. När brassen blev skadad i inledningen tog Allen klivet ned i balansrollen – och dominerade.
Han slog 21 passningar i första halvlek, samtliga till rätt adress.
Framför allt har Joe Allen den där förmågan att alltid hitta en lösning, oavsett hur pressad han är.
Den kommer att bli guld värd för Liverpool.

Citys experiment
Det är aldrig fel att hitta en plan B. Det är ju ofta det vi beskyller topplag för att sakna.
Men när jag hörde talas om Manchester Citys 3-5-2-experiment på försäsongen blev jag förvånad. Var det läge att ändra ett system som var så framgångsrikt så sent som förra säsongen?
If it ain’t broken…
Idag spelade Roberto Mancini Kolo Touré från start i en trebackslinje och satte Joleon Lescott. Det är var ett märkligt beslut och det slog tillbaka. Kolo Touré hade problem med snabbe Raheem Sterling och ingav ingen trygghet. James Milner och Aleksandar Kolarov var misslyckade som wing-backs.
Tills vidare ska nog 3-5-2 vara en plan B för Manchester City, i matcher när de behöver få till en scenförändring.

Mina spelarbetyg, Liverpool-Manchester City:
Liverpool: Reina 5 – Kelly 7, Skrtel 6, Coates 7, Johnson 7 – Allen 8, Lucas – Borini 6, Gerrard 8, Sterling 7 – Suárez 6.
Avbytare: Shelvey 6, Enrique -, Carroll -.

City: Hart 6 – K Touré 5, Kompany 6, Zabaleta 6 – Milner 5, De Jong 6, Nasri 5, Y Touré 7, Kolarov 5 – Tévez 7, Balotelli 5.
Avbytare: Rodwell -, Dzeko -, Silva -.

Giroud måste lyckas
Arsenal är mållöst efter två matcher. Det är lätt att peka på försäljningen av Robin van Persie – vilket många gör – i det här läget. Men då ska vi komma ihåg att laget var mållöst i sina två första matcher även förra säsongen.
Det som man kan fundera över är att Arsenal hittills saknat ”end product”. De har haft 40 avslut på dessa två matcher. Fem på mål.
Och:
Om – jag säger om – Olivier Giroud inte lyckas. Var ska då målen komma från? Arsenal har ett gäng leverantörer, men i nuläget ingen som kan sätta dit bollarna.
Santi Cazorla är magnifik (grym första halvlek idag, mattades rejält i andra), men han är mer intresserad av att spela fram än att sätta bollarna själv.

Arsenals defensiva lyft
Arsenal har inte gjort mål än i Premier League. Å andra sidan har de heller inte släppt in något.
Stoke borta har ju varit den ligamatch som genom åren tydliggjort Arsenals brister. Inkasten, fysiken, kampmomenten – där har Arsène Wengers gäng tidigare vikit ned sig.
Idag gjorde de inte det.
Per Mertesacker och Thomas Vermaelen hanterade Peter Crouch effektivt, både i ”open play” och vid fasta situationer.
Arsenal agerade koncentrerat, organiserat och beslutsamt när de vann andrabollarna. Därigenom fick inte  Stoke det tryck de brukar få på Britannia.
Kan Arsenals förbättrade defensiv ha något att göra med Steve Bould? Inte alls omöjligt. Den förre Arsenalspelaren har tagit klivet in i Wengers ledarstab och förmodligen bidragit med sina erfarenheter i det defensiva spelet.

Mina spelarbetyg, Stoke-Arsenal:
Stoke: Begovic 7 – Wilkinson 5, Huth 6, Shawcross 8, Wilson 7 – Pennant 5, Whelan 6, Cameron 6, Kightly 6 – Crouch 6, Walters 5.
Avbytare: Jerome 6, Shotton -, Palacios -.

Arsenal: Mannone 6 – Jenkinson 6, Mertesacker 7, Vermaelen 7, Gibbs 6 – Diaby 6, Arteta 7 – Gervinho 5, Cazorla 7, Podolski 6 – Giroud 6.
Avbytare: Walcott -, Oxlade-Chamberlain -, Ramsey -.

Vi kör vidare med vår säsongssummering är vi tittar på klubb för klubb.
Här är del 2.

11) Swansea, 47 poäng

Utvärdering av den gångna säsongen:
Betyg:
Spelarna: 5/5. Klarade målet (nytt kontrakt) och så när en plats på övre halvan. Dessutom har de spelat en iögonfallande passningsfotboll. Swans förtjänar all credit.
Tränaren: Brendan Rodgers: 5/5. Det är bara att lyfta på hatten för nordirländaren som hade modet att ta med sig sin filosofi till högstaligan. Det blev succé.
Mest negativt: Brendan Rodgers lämnar klubben efter två framgångsrika år. Var hittar Swansea en kvalificerad ersättare som kan förvalta arvet?
Vilka spelare kan säljas: Joe Allen.
Vilka spelartyper skulle behövas: En spelare i varje lagdel som kan ge ökad bredd.
Rimliga värvningar: Gylfi Sigurdsson.
Säsongens spelare: 1) Michel Vorm. En av ligans bästa målvakter. 2) Gylfi Sigurdsson. 3) Leon Britton.
Målsättning inför säsongen 2012/13: Nytt kontrakt.

12) Norwich, 47 poäng

Utvärdering av den gångna säsongen:
Betyg:
Spelarna: 4/5. Överträffade allas förväntningar. Många av dessa huserade nyligen i League One.
Tränaren: Paul Lambert: 5/5. Laget var tippat i botten av många. Lamberts budgetköp överraskade och hade länge häng på en plats på övre halvan. Ett tag skuggade de Liverpool i tabellen. Det är sensationellt.
Mest positivt: Att steget upp till högstadivisionen gick så smärtfritt.
Mest negativt: Tränaren Paul Lambert har lämnat för Aston Villa. Anfallaren Grant Holt har lämnat in transferbegäran. Norwichs nye manager kommer att få ett tufft arbete under sommaren.
Vilka spelare kan säljas: Grant Holt.
Vilka spelartyper skulle behövas: En targetanfallare som ersättare till Holt om han flyttar. En rutinerad mittback.
Rimliga värvningar: Oklart.
Säsongens spelare: 1) Grant Holt. Kultspelare. 2) John Ruddy. 3) Russell Martin.
Målsättning inför säsongen 2012/13: Nytt kontrakt.

13) Sunderland, 45 poäng

Utvärdering av den gångna säsongen:
Betyg:
Spelarna: 2/5. Sunderland underpresterade grovt i höstas, bortsett från några glimrande undantag (Stéphane Sessègnon och Sebastian Larsson). Under våren reste man sig.
Tränaren: Steve Bruce: 1/5. Fick problem när Asamoah Gyan lämnade i slutet av sommarfönstret och hösten blev en mardröm. Martin O’Neill: 4/5. Tog över ett Sunderland på 17:e plats med blott elva poäng på 14 matcher. Avslutade dock svagt då laget inte vann på de åtta sista omgångarna.
Mest positivt: Martin O’Neills entré blev succé och ger klubben hopp om en ljus framtid.
Mest negativt: Laget har inte hittat någon vettig strikerlösning. Den här sommaren måste återigen ägnas åt att hitta en anfallare.
Vilka spelare kan säljas: Stéphane Sessègnon, Kieran Richardson.
Vilka spelartyper skulle behövas: En striker och en passningsskicklig central mittfältare som komplement till krigaren Cattermole och målfarlige Gardner.
Rimliga värvningar: Carlos Cuellar.
Säsongens spelare: 1) Stéphane Sessègnon. Lagets referenspunkt i anfallsspelet. 2) Sebastian Larsson. 3) James McClean.
Målsättning inför säsongen 2012/13: Övre halvan.

14) Stoke, 45 poäng

Utvärdering av den gångna säsongen:
Betyg:
Spelarna: 2/5. Stoke hade material för att ta en placering på övre halvan. Få som överträffade förväntningarna.
Tränaren: Tony Pulis: 2/5. Efter förra säsongens 13:e plats i ligan och FA-cupfinal och värvningen av Peter Crouch och med Wilson Palacios varm i kläderna fanns skäl att tro på ett bättre resultat i år.
Mest positivt: Att Rory Delaps inkast har fått mindre och mindre betydelse för laget. Det kommer att ta tid att tvätta bort stämpeln, men det är ett första steg…
Mest negativt: Wilson Palacios blev inte den mittfältskraft som laget så väl behöver.
Vilka spelare kan säljas: Kenwyne Jones.
Vilka spelartyper skulle behövas: Fortfarande en central mittfältare. En högerytter som ger Jermaine Pennant konkurrens.
Rimliga värvningar: Michael Owen (Manchester United).
Säsongens spelare: 1) Peter Crouch. Passar väl in i lagets spelidé. 2) Ryan Shawcross. 3) Robert Huth.
Målsättning inför säsongen 2012/13: Övre halvan.

15) Wigan, 43 poäng

Utvärdering av den gångna säsongen:
Betyg:
Spelarna: 3/5. Jag tippade återigen Wigan under strecket. De överraskade återigen.
Tränaren: Roberto Martínez: 4/5. Laget såg ut att vara avsågat in bit in på våren när Martínez nya 3-4-3-system började ge resultat. Besegrade flera toppklubbar när det stod som allra mest på spel.
Mest positivt: Uppryckningen under våren ger klubben hopp om att kunna ta ”nästa steg”.
Mest negativt: Spelare som Mohamed Diamé och Hugo Rodallega väntas lämna laget. Intresse lär finnas för Victor Moses. Wigan kommer att behöva fynda igen.
Vilka spelare kan säljas: Mohamed Diamé, Hugo Rodallega, Victor Moses, Chris Kirkland, Steve Gohouri, Hendry Thomas.
Vilka spelartyper skulle behövas: Ersättare till ovan nämnda. En ”wing-back” till höger.
Rimliga värvningar: Oklart.
Säsongens spelare: 1) Victor Moses. Lagets anfallsspel kretsade kring Moses högerkant. 2) Gary Caldwell. 3) Ali Al-Habsi.
Målsättning inför säsongen 2012/13: Nytt kontrakt.

***
Imorgon eller i kväll kommer nästa del.

Näst sista delen i genomgången där jag betygsatt samtliga spelare i Premier League.

Här har jag satt relativt låga betyg på QPR:s och Sunderlands anfallare. Naturligt, enligt mig, eftersom båda klubbarna haft fasligt svårt att hitta klockrena lösningar framåt.
Jag hade svårt att bestämma mig om Danny Graham. 12 mål på 34 starter är inte överväldigande, å andra sidan har han gjort ett beundransvärt arbete som ensam striker i Swansea. Till slut valde jag en stark trea framför en svag fyra.
Joey Barton var också lurig. Han har gjort en svag säsong med några få toppar. Slutintrycket är ändå att det blir underkänt.

Innan ni läser, några riktlinjer:
* Jag har inte betygsatt spelare som bara spelat tre-fyra matcher. Gränsen går vid spelare som spelat åtminstone fyra-fem matcher.
* Betygsättningen gäller endast ligaspelet.
* Jag kan ha missat någon – i så fall är det bara att hojta till så lägger jag till den spelaren.
* I den här genomgången har jag inte bedömt frånvaro som en förminskande faktor. Jag har istället tittat på hur bra spelaren var när han väl spelade.
* Få matcher kan dock vara en faktor som sänker betyget om spelaren varit petad (det finns ju ofta en anledning till att man är petad, dvs man är inte tillräckligt bra).
* Jag förstår att ni gärna hade sett motiveringar till betygen, men det hade tagit för lång tid att göra. Det är bättre att ni ifrågasätter ett specifikt betyg så ska jag motivera det.
* Ambitionen var att sätta betygen utan att ta hänsyn till eventuella förväntningar på spelaren. Sedan är det oundvikligt att bedömningen påverkas av en spelare som överraskar.
* Man kan ha olika syn på som menas med ”världsklass”. Därför lade jag i år till betyget 6, ”Messi-klass”, för att understryka att jag använder ett bredare begrepp där världsklass innefattar spelare som varit en av de bästa i sin position i världens mest konkurrenskraftiga liga.

BETYG SPELARE-FÖR-SPELARE, PREMIER LEAGUE 2011/12 
* Betygsskalan: 6=Messi-klass, 5=världsklass, 4=mycket bra, 3=bra, 2=godkänd, 1=underkänd.

QPR

Målvakter
Paddy Kenny 3
Radek Cerny 3

Försvarare
Matthew Connolly 2
Anton Ferdinand 3
Fitz Hall 2
Clint Hill 3
Taye Taiwo 2
Luke Young 2
Nedum Onuoha 2
Armand Traoré 2

Mittfältare
Samba Diakité 2
Adel Taarabt 3
Alejandro Faurlin 4
Joey Barton 1
Shaun Wright-Phillips 2
Jamie Mackie 3
Shaun Derry 3
Akos Buzsáky 2
Tommy Smith 1

Anfallare
Heidar Helguson 3
Djilbril Cissé 3
Bobby Zamora 2
Jay Bothroyd 1
DJ Campbell 1

Stoke

Målvakter
Thomas Sörensen 3
Asmir Begovic 3

Försvarare
Danny Collins 2
Danny Higginbotham 2
Robert Huth 4
Ryan Shawcross 4
Ryan Shotton 2
Matthew Upson 2
Marc Wilson 2
Andy Wilkinson 2
Jonathan Woodgate 3

Mittfältare
Diego Arismendi 2
Rory Delap 1
Dean Whitehead 3
Glenn Whelan 2
Wilson Palacios 1
Jermaine Pennant 2
Matthew Etherington 3
Salif Diao 1

Anfallare
Peter Crouch 4
Jon Walters 3
Kenwyne Jones 2

Sunderland

Målvakter
Simon Mignolet 3
Kieren Westwood 2

Försvarare
Wayne Bridge 1
Wes Brown 3
John O’Shea 2
Phil Bardsley 3
Kieran Richardson 2
Titus Bramble 2
Matt Kilgallon 2
Michael Turner 2

Mittfältare
Lee Cattermole 3
Jack Colback 3
Ahmed Elmohamady 1
Craig Gardner 3
Sebastian Larsson 4
James McClean 3
David Meyler 1
Cristian Riveros 1
Stéphane Sessègnon 4
David Vaughan 2

Anfallare
Nicklas Bendtner 2
Fraizer Campbell 2
Dong-Won Ji 1
Connor Wickham 1

Swansea

Målvakt
Michel Vorm 5

Försvarare
Steven Caulker 4
Garry Monk 2
Angel Rangel 3
Alan Tate 2
Neil Taylor 3
Ashley Williams 4

Mittfältare
Joe Allen 4
Kemy Augustien 2
Leon Britton 4
Stephen Dobbie 1
Nathan Dyer 4
Mark Gower 2
Andrea Orlandi 2
Wayne Routledge 3
Gylfi Sigurdsson 4

Anfallare
Danny Graham 3
Leroy Lita 2
Luke Moore 2
Scott Sinclair 3

***
Imorgon kommer den femte och sista delen.

Spelarna har inte lyssnat på Riley
Efter senaste tidens omdiskuterade utvisningar skickade domarbasen Mike Riley i veckan ett brev till klubbarna för att klargöra bedömningen. Riley klargjorde:
”If you commit to a tackle at speed and with intensity, typically with both feet off the ground, then you put yourself at risk of being sent off.”
Om budskapet nådde fram till spelarna så måste de ha glömt bort det när det var dags för match. På lördagen delades det ut nio röda kort i de två högsta divisionerna, varav tre i Premier League. Alla var inte för så kallade ”two-footed challenges”, men Gaël Givets var ett perfekt exempel. Fransmannen tappade bollen, satsade för fullt mot Robin van Persie och ångrade sig i samma ögonblick som han reste sig. Det finns inget försvar för sådana tacklingar.
I Robert Huths fall har jag dock förståelse för Stoketränaren Tony Pulis besvikelse. Sunderlands David Meyler kan knappast ha fått så ont som han försökte få det till – och det är självklart att det påverkade domarens beslut (även om det inte ska göra det). När ska filmande spelare få bestraffning i efterhand?

van Persie – årets spelare?
Jag har länge sett David Silva som ”player of the year”, och vinner Manchester City ligan blir det förstås svårt att förbise spanjoren. Han har trots allt varit dominant i många av stormatcherna. Men Robin van Persie är inte långt efter. Facit i går: 3+2. Målen var inte extraordinära; han var på den plats där han ska vara.
Assisten till Alex Oxlade-Chamberlains 3-1 i första halvlek däremot var ren perfektion. Mottagningen, den funktionella tekniken för att skaka av sig bevakningen och den precisa framspelningen fick mig att tänka på Dennis Bergkamps klassiska förarbete till Fredrik Ljungberg.
Robin van Persie 2011/2012 är en komplett anfallare. Han gör mål, han spelar fram, han är med i speluppbyggnaden.
Som av en händelse passerade van Persie i går sin landsman i alla tiders Arsenal-skytteliga. Robin van Persie står nu på 123 mot Bergkamps 120.

Blackburn i kris – igen
Precis när utskällde Steve Kean lyckats släcka de mest akuta bränderna, när han köpt sig tid med segern på Old Trafford, har hans lag återigen hamnat i en djup kris. Mittbacken Chris Samba, lagets stöttepelare, spelade inte mot Arsenal för att hans han inte var i rätt ”state of mind”. Vad ska man då säga om de Blackburnspelare som faktiskt spelade matchen?
Även om Arsenal var bra, riktigt bra, så var framför allt Blackburn pinsamt svagt. De gjorde pojklagsmisstaget att spela utan någon sorts press på bollhållaren samtidigt som de lämnade enorma ytor bakom sin backlinje. Det straffade sig tre gånger i första halvlek. Det kunde ha varit det dubbla.
Det var som om spelarna kände sig slagna på förhand. Vanligtvis så pigge yttern David Hoilett var blek, nye anfallaren Anthony Modeste sög inte in en enda boll, mittfältaren Radosav Petrovic satte så få passningar till rätt adress att jag funderade på om han var färgblind.
Det var fler som hade det svettigt. Svenske förbundskaptenen Erik Hamrén måste ha slitit sitt hår hemma i tv-soffan med tanke på hur jobbigt Martin Olsson hade med Theo Walcott.

O’Neill-effekten
Sunderland under Steve Bruce: 11 poäng på 13 matcher. Sunderland under Martin O’Neill: 22 poäng på 10 matcher.
Vad nordirländaren har gjort med laget är enkelt att se – han har fått spelarna att tro på sig själva igen. Hur han har burit sig åt är en hemlighet som många tränare i fotbolls-England gärna skulle utforska.
Det räcker kanske med att konstatera att Sunderland inför helgen tagit näst flest poäng i ligan (efter Manchester United) sedan O’Neill tog över i december. Skulle de ha haft samma poängsnitt hela säsongen hade de legat på tredje plats.
Han har inte heller varit befriad från de anfallsbekymmer som Steve Bruce fick brottas med. I går använde O’Neill Craig Gardner (!) som striker.
Hur länge får Sunderland behålla sin succétränare?

Sian Massey – ligans bästa linjedomare

Så här skrev jag om Sian Massey i blogginlägget från 14 januari:
”Det enda kvinnliga inslaget i ligans domarkår stod i centrum för stormen när expertkommentatorn Andy Gray sparkades från Sky efter att ha fällt sexistiska kommentarer. Massey klev ur stormen med högt huvud och har gett svar på tal. Kan inte minnas att hon gjort ett enda avgörande misstag på linjen den här säsongen.”
Efter ännu en imponerande insats på Emirates översvämmades hon med hyllningar på Twitter.
Jämför med kollegan på linjen, förre proffsspelaren Darren Cann, som nästan alltid lyckas hamna i strålkastarljuset för att han missat en uppenbar offside eller flaggat för något som absolut inte var offside.
Sian Massey kommer snart gå på linjen i riktigt stora sammanhang.

Liverpool har tecknat ett tröjkontrakt värt £25m per år. Avtalet är det största som tecknats i brittisk fotboll.
Kan den här dealen ge förutsättningar för att slå sig in i toppen av Premier League? Det är åtminstone vad klubben hoppas.

Liverpool kom inte överens med Adidas, som tillverkat laget tröjor sedan 2006. Det tyska företaget ansåg att bristen på Europaspel sänkt klubbens marknadsvärde.
– Det var för stort avstånd mellan deras insatser på fotbollsplanen och den siffran som nämndes, sa Adidas vd Herbert Hainer förra veckan.
Då dök amerikanska Warrior Sports upp och erbjöd £150m för sex år.
– Det är en ny milstolpe för Liverpool Football Club och visar än en gång klubbens starka varumärke globalt, säger Ian Ayre, vd i Liverpool.
Den årliga summan, £25m, är mer än de £23,3m som Manchester United fått från Nike åren 2007-2010 (dock höjdes summan till £25,3m från 2011).

Så vilka är Warrior Sports? Hur kan de erbjuda mer än jätten Adidas?
Företaget bildades 1992 av före detta Lacrosse-spelaren David Morrow. De sysslade mest med Lacrosse-utrustning och slog sig in på ishockey. 2004 köptes företaget av skotillverkaren New Balance, som i dag är värt över 7 miljarder kronor.
Då Warrior är Bostonbaserat är det ingen slump att man är tröjtillverkare till Boston Red Sox – som har samma ägare som Liverpool.

Affären med Warrior Sports är mer lukrativ än de £150m som betalas ut under sex år. Med Warrior som samarbetspartner kommer Liverpool få full kontroll över den övriga souvenirförsäljningen. Det betyder bland annat att det är fritt fram att öppna en officiell souveniraffär i Norge eller Indien. Ian Ayre tror att den detaljen kan ge klubben ytterligare £25m i årliga intäkter, det vill säga ytterligare £150m över sex år.
Ian Ayre förklarar:
– Affärsverksamheten består av två delar. Vi har dels dräkterna, sakerna som spelarna bär, det är en del av uppgörelsen med Warrior. I vår nuvarande deal (med Adidas) har vi haft restriktioner för vår övriga souvenirförsäljning. I det nya avtalet har vi full kontroll över det. Det ger oss en större möjlighet.

Andra tröjkontrakt för tillverkare (kit supplier)

Övriga ”Big six”
Arsenal
Skrev ett sjuårigt avtal med Nike som gällde till 2012, värt £55m, men det har förlängts med tre år.
Chelsea
Förlängde avtalet med Adidas i oktober 2010 för de åtta kommande åren. Det nya kontraktet ger £20m per år, en höjning med £8m.
Manchester City
Har bara avverkat tre år av det tioåriga avtalet med Umbro. Men det ryktas om att kontraktet ska omförhandlas och att den årliga intäkten ska öka från blygsamma £6m till £26m. Ett bevis på klubbens framsteg senaste åren.
Manchester United
Om förhandlar sitt kontrakt med Nike. Det nuvarande avtalet gav klubben £23,5m per år åren 2007-2010. Från 2011 ger avtalet £25,3m per år. Det spekuleras att den nya dealen kan ge så mycket som £35m per år.
Tottenham
Tecknade nyligen ett avtal med Under Armour som gäller från och med säsongen 2012/2013. Uppges vara värt £10m per år, dubbelt så mycket som nuvarande avtalet med Puma ger.

Övriga klubbar
Aston Villa
Har ett avtal med Nike värt £10m över tre år. I dagarna meddelade klubben att man avser att byta inför nästa säsong för att tröjkvalitén varit undermålig. Man hoppas få ett avtal värt £6m per år då klubben säljer cirka 100 000 replicas per år.
Blackburn
Har sedan säsongen 2007/08 avtal med Umbro. Okänt vad det ger.
Bolton
Har avtal med storsponsorn Reebok som även köpte arenanamnet (Reebok stadium). Okänt vad avtalet ger.
Everton
Har bytt ut Umbro till Le Coq Sportif, märket de bar under sin mest framgångsrika säsong 1984/85. Uppges ge cirka £3m per säsong.
Fulham
Kappa ersatte nyligen Nike för de kommande tre åren. Okänt vad de betalar.
Newcastle
Har avtal med Puma som gäller till 2012. Vad kontraktet är värt är inte känt.
Norwich
Tecknade ett ettårigt avtal med italienska Errea inför comebacken i Premier League. Uppges vara värt cirka £1m.
Queens Park Rangers
Har ett femårigt avtal med italienska Lotto sedan 2008.
Stoke
Tecknade fyraårigt avtal med Adidas våren 2010. Okänt vad det är värt.
Sunderland
Har avtal med Umbro som går ut efter säsongen.
Swansea
Skrev kontrakt med Adidas i somras (precis som under legendariske tränaren John Toshacks dagar). Okänt vad de betalar.
West Bromwich
Har avtal med Adidas. Okänt vad de betalar.
Wigan
Har ett tvåårigt avtal med Mifit som löper ut efter säsongen. Okänt vad de betalar.
Wolverhampton
Skrev ett treårigt avtal med Schweiziska Burrda våren 2010. Enligt uppgift betalar de £1m per år.

Övriga Europa
Barcelona
Avtal med Nike som ger cirka £28m per år.
Real Madrid
Avtal med Adidas som ger cirka £28m per år.
Inter
Avtal med Nike sedan 1998 som ger cirka €12m per år (Obs! Uppgift i euro).
Milan
Avtal med Adidas som ger €13m per år.
Juventus
Avtal med Nike som ger €12m per år.
Roma
Avtal med Kappa som ger €5m per år.
Napoli
Avtal med Macron som ger €4,7m per år.
Bayern München
Avtal med Adidas som ger cirka £20m per år. Skrev nytt åttaårskontrakt förra våren.

Fotnot: Uppgörelserna är förmodligen valutalåsta, vilket betyder att de italienska avtalen ovan inte kan räknas mot dagens eurokurs.

Källor: Birmingham Mail, Daily Express, Guardian, SportsPro Media, Swiss Ramble

***
André Villas-Boas har väckt liv i debatten om reservlagen ska få spela i ligasystemet. Den här frågan har diskuterats tidigare. Rafael Benítez var en förespråkare för det spanska systemet och Manchester United förde fram ämnet för fem år sedan.
Jag är inte alls pigg på idén. Jag är väl inne på samma linje som Independents Sam Wallace.
Visst finns det fördelar. Som att unga spelare skaffar sig erfarenhet genom att spela riktiga proffsmatcher i stället för avslagna b-lagsmatcher inför tomma läktare. Barcelona är ett bra exempel där en spelare som Pedro redan hade gjort ett par hundra ligamatcher när han debuterade för Barcelonas a-lag.
Men för mig är Championship en alldeles för fin och traditionsrik liga för att slänga in Chelsea B bland Leeds och Nottingham.

Vad tycker ni? Vill ni se Manchester Citys b-lag i andraligan för att gynna talangutvecklingen?

Med start i dag tänkte jag lansera ett nytt inslag här i bloggen: ”Done deals”.
Varje dag i fortsättningen sammanfattar jag vilka övergångar som gjorts i Premier League med en liten minianalys av spelaren och vad det betyder för laget.
Men innan vi kastar oss på det så kan vi ju sammanställa vad som hänt hittills i januari.
Här är en halvtidssummering av vad Premier League-klubbarna gjort under transferfönstret – och vad de behöver göra.

1) Manchester City
Behöver: Ingenting.
Aktivitet hittills: In: – Ut: -.
Kommentar: Roberto Mancini förfogar redan över ligans bästa trupp. När reserverna spelar brukar namn som Samir Nasri, Nigel De Jong och Edin Dzeko luftas. Förmodligen kommer Carlos Tévez att säljas. Jag ser inget akut behov av en ersättare även om det ryktats om bud på Edinson Cavani.

2) Manchester United
Behöver: Ingenting, möjligen en mittbacksbackup. På längre sikt behövs en central mittfältare.
Aktivitet hittills: In: Paul Scholes (comeback). Ut: Federico Macheda (QPR, lån), Darron Gibson (Everton).
Kommentar: Centrala mittfältet var det stora frågetecknet inför säsongen. Det snackades om Wesley Sneijder – få hade gissat att lösningen skulle bli Paul Scholes, 37. Som ”impact player” från bänken kommer Scholes bli nyttig. Han besitter mer passningskvalitet på sista tredjedelen än vad samtliga Uniteds övriga mittfältare tillsammans. På längre sikt måste Alex Ferguson förstås hitta ett världsklassalternativ på den här positionen (nu är inte måltavlorna, Luka Modric och Wesley Sneijder, tillgängliga).

3) Tottenham
Behöver: En backupanfallare.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: Andros Townsend (Leeds, lån), Dean Parrett (Yeovil, lån), Harry Kane (Millwall, lån).
Kommentar: Harry Redknapp var i Marseille i går för att studera OM:s anfallare Loïc Rémy. Tottenham behöver en ersättare till Roman Pavljutjenko som väntas flytta. Spurs uppges även vara på jakt efter en mittback och har länkats samman med bud på Chris Samba.

4) Chelsea
Behöver: En mittback och en kreativ mittfältare.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: Nicolas Anelka (Shanghai Shenhua), Rhys Taylor (Rotherham, lån), Ben Gordon (Kilmarnock, lån), Josh McEachran (Swansea, lån), Gaël Kakuta (Dijon, lån).
Kommentar: Chelsea är nära att värva Gary Cahill som bör bli klar vilken minut som helst. Han ersätter Alex som ser ut att vara på gång till QPR. Cahill är en bra värvning. Dels är han billig tack vare utgående kontrakt (£7m), dels passar han bättre in i André Villas-Boas filosofi med högre presspel.

5) Arsenal
Behöver: En ytterback, på längre sikt behövs en backupanfallare till Robin van Persie.
Aktivitet hittills: In:- Thierry Henry (New York Red Bulls, Loan). Ut: Emmanuel Frimpong (Wolves, lån), Vito Mannone (Hull, loan), Luke Freeman (Stevenage).
Kommentar: Arsenal var i behov av en som kunde avlasta Robin van Persie. De fick Thierry Henry som inledde med att bli matchvinnare i debuten. Ytterbackssidan ser tunn ut på grund av skadeläget. Jag skulle vilja ha in en ytterback, en Zabaleta-typ som är trygg på både höger- och vänsterbacken.

6) Newcastle
Behöver: En mittback och en anfallare.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: -.
Kommentar: Madibo Maiga-affären sprack sedan anfallaren inte klarat läkarundersökningen. Newcastle behöver någon som kan avlasta Demba Ba (även om Leon Best skötte det galant i går). Långtidsskadan på Steven Taylor öppnar för ett mittbacksköp.

7) Liverpool
Behöver: En defensiv mittfältare (på kort sikt), en anfallare.
Aktivitet hittills: In: Jordon Ibe (Wycombe). Ut: Danny Wilson (Blackpool, lån).
Kommentar: Skadan på Lucas var förödande för Liverpool som inte har några klockrena alternativ till brassen i den ”sittande rollen” på mittfältet. Lösningen kan bli att spela Steven Gerrard i en mer tillbakadragen roll. En anfallare, en måltjuv, skulle inte heller vara fel då Luis Suárez och Andy Carroll haft problem med målproduktionen.

8> Stoke
Behöver: Ingenting.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: Danny Pugh (Leeds).
Kommentar: Med sitt spelsätt har Stoke de spelare de behöver.

9) Norwich
Behöver: En mittback.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: -.
Kommentar: Högerbacken Russell Martin har fått kliva in centralt på grund av skador. Här behöver Paul Lambert hitta en lösning.

10) Swansea
Behöver: En ytterback.
Aktivitet hittills: In: Rory Donelly (Cliftonville), Gylfi Sigurdsson (Hoffenheim, lån), Darnel Situ (Lens), Josh McEachran (Chelsea, lån). Ut: -.
Kommentar: Swansea har varit ligans mest aktiva aktör sedan fönstret öppnade. Lånet av Gylfi Sigurdsson har jag redan hyllat och islänningen började med en assist i går i segermatchen mot Arsenal. Josh McEachran är Leon Britton-formad och borde kunna anpassa sig på nolltid i Brendan Rodgers gäng. Ytterbackssidan ser tunn ut och mittfältaren Kémy Agustien fick nyligen vikariera för högerbacken Ángel Rangel.

11) Everton
Behöver: En kreativ mittfältare som kan fylla luckan efter Mikel Arteta.
Aktivitet hittills: In: Landon Donovan (LA Galaxy, lån), Darron Gibson (Manchester United). Ut: Aristote Nsiala (Accrington, lån).
Kommentar: Landon Donovans debut mot Aston Villa gav mersmak. Där har David Moyes fått in en mittfältare som han dämpa saknaden av kreativitet sedan Mikel Arteta och Steven Pienaar lämnade klubben. Åtminstone under två månader. Frågan är om det räcker. Darron Gibson är svårbedömd, men priset (£1m) är ett fynd för en spelare som startat avgörande Champions League-matcher för en klubb som Manchester United. Om Victor Anichebe och Louis Saha bestämt sig för att vara skadefria finns inte längre något akut behov av någon striker. Men det skulle förstås inte skada.

12) Sunderland
Behöver: En anfallare.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: Nyron Nosworthy (Watford), Liam Noble (Carlisle United), Trevor Carson (Hull, lån).
Kommentar: Gjorde kanske säsongens värvning när de hämtade in tränaren Martin O’Neill. Han lär kräva förstärkningar så räkna med att ägaren Ellis Short får öppna plånboken. Jag skulle vilja ha in en klassanfallare eftersom jag tycker att Nicklas Bendtner, Connor Wickham och Dong-won Ji på sin höjd är reserver.

13) Aston Villa
Behöver: En central mittfältare.
Aktivitet hittills: In: Robbie Keane (LA Galaxy, lån). Ut: Elliot Parish (Cardiff).
Kommentar: Lånet av Robbie Keane har hamnat i skymundan för mer omtalade comebacker (läs Henry, Scholes), men jag tror att han har en viktig funktion att fylla på Villa Park. Alex McLeishs anfall har snabbhet (Agbonlahor) och en avslutare (Bent), men de saknar en kreatör. På pappret är anfallsparet Robbie Keane/Darren Bent, som spelade tillsammans i Tottenham, riktigt intressant. Om pånyttfödde Stephen Ireland håller i sin form dämpas behovet av en central mittfältare.

14) Fulham
Behöver: Ingenting.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: -.
Kommentar: Martin Jol har inte riktigt fått Fulham att klicka ännu, men han har heller inte något större behov av förstärkningar som jag ser det. Moussa Dembélé har imponerat i en mer tillbakadragen roll. Dessutom har unge Kerim Frei dykt upp som en joker.

15) West Bromwich
Behöver: Ingenting.
Aktivitet hittills: In: Scott Allan (Dundee United). Ut: Joe Mattock ( Pompey-loan), Chris Wood (Bristol City, lån).
Kommentar: Jag ser inga akuta behov av förstärkningar även om WBA tappat formen senaste veckorna. Möjligen en mittbacksförstärkning då Jonas Olssons frånvaro har varit kännbar. Ska man peka på något mer är ytterbackssidan lite sårbar med modesta namn som Billy Jones, Nickey Shorey och Steven Reid.

16) Wolverhampton
Behöver: Inga akuta behov.
Aktivitet hittills: In: Emmanuel Frimpong (Arsenal, lån), Eggert Jonsson (Heart of Midlothian). Ut: Scott Malone (Bournemouth), David Davis (Chesterfield, lån).
Kommentar: Wolves säkrade direkt defensive mittfältaren Emmanuel Frimpong på lån. Roger Johnsons formkurva pekar uppåt efter en nattsvart period i höstas så försvaret ser stabilare ut. Matt Jarvis gjorde några stormatcher före jul så jag tycker kanterna (Jarvis/Stephen Hunt) är mer än godtagbara.

17) Blackburn
Behöver: Vad behövs inte?
Aktivitet hittills: In: -. Ut: -.
Kommentar: Blackburntränaren Steve Kean pratade om att värva fyra spelare i januari. Nu har visserligen laget tagit ett par segrar senaste veckorna, men jag hoppas inte att man låter sig luras. Blackburn behöver förstärkas på flera platser. En backup bakom Yakubu, till exempel, eftersom nigerianens målproduktion mycket väl kan avta abrupt. Det mest oroande är de ständiga ryktena kring mittbacksstjärnan Chris Samba.

18) Queens Park Rangers
Behöver: En mittback, central mittfältare som ersättare till Faurlin och en anfallare.
Aktivitet hittills: In: Federico Macheda (Manchester United, lån). Ut: -.
Kommentar: Neil Warnock pratade om att hämta in ”minst tre-fyra spelare”. Nu är han sparkad och ersatt av Mark Hughes. QPR jobbar hårt för att få loss Alex från Chelsea. Skadan på mittfältaren Alejandro Faurlin var förödande för Londonlaget som nu är i stort behov av en playmaker. Jag tvivlar på att Kiko Macheda blir den anfallsinjektion fansen drömmer om.

19) Bolton
Behöver: Det mesta.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: Jack Simpson (Southend, lån).
Kommentar: Mittbacken Gary Cahill är klar för Chelsea vilken minut som helst. Då måste Bolton ha en ersättare till kaptenen. Det snackas om amerikanen Tim Ream från NY Red Bulls. Dessutom skulle laget må bra av: 1) En ytter eftersom Lee Chung-Yong missar hela säsongen, 2) En anfallare eftersom Kevin Davies, Tuncay och David Ngog inte levererar. I Stuart Holdens frånvaro (tillbaka i mars) finns behovet av en kreativ mittfältare.

20) Wigan
Behöver: En mittback.
Aktivitet hittills: In: -. Ut: -.
Kommentar: Ordföranden Dave Whelan bör nog öppna plånboken om hans lag ska överleva en säsong till. Det jag saknar i Wigan är en stark central linje. James McCarthy är visserligen en underskattad talang, men centrallinjen – mittbackssidan i kombination med mittfältet – är för svag jämfört med konkurrenterna.

***
Är du nöjd med hur ditt favoritlag hanterat transferfönstret hittills? Vilka rimliga spelare skulle du vilja ha in? Vilka skulle du kunna tänka dig att släppa?

***
Jag har inte glömt bort rankingen över de hetaste tränarna i engelsk fotboll. Den är påbörjad och publiceras när det är läge.

***
Spelprogram:
I kväll: Wigan-Manchester City 21.00