Förra säsongen slutade med en tiondeplats och fiasko. Nu spänner Chelsea bågen med en ny tränare. Ingen verkar riktigt vet var man har årets upplaga.

Det är sällan man kan se så stor spridning i tipsen av ett topplag.
Vissa experter menar att Chelsea kommer att vinna ligan.
Visst, å ena sidan finns det saker som talar för det. Det var bara 1,5 år sedan de tog hem Premier League. Stommen från det laget finns kvar och fjolårets missräkning handlade mer om en mental kollaps och ett lag som tappat förtroendet för sin tränare än spelare som tappat förmågan att spela fotboll (när det gäller Branislav Ivanovic är juryn fortfarande ute och dividerar). Nu har Chelsea en gynnsam situation där man kan koncentrera sig fullt ut på ligaspelet utan slitsamma Europamatcher.

Sedan har man Antonio Conte. Italienaren är ingen vanlig tränare. Hans arbete med Juventus är beundransvärt och min känsla är att han är en sådan hängiven, intelligent arbetsnarkoman som kommer att lyckas i stort sett överallt.
Det här blir testet. Han är fostrad i den italienska skolan och kan han ta sina idéer till Premier League, bygga ett organiserat försvar och få de offensiva lirarna att blomstra så är det bara att lyfta på hatten.
Chelsea kommer iallafall vara ett lag som krigar, som springer. Och det räcker långt när man har ett gäng kvalitetsspelare som är bra nog för att avgöra matcher. Där är N’Golo Kanté, nyförärvet från Leicester, en fantastisk injektion. Är det något vi vet att han kommer att bidra med är det bollvinnande och löpmeter.

Vissa experter menar dock att Chelsea inte ens kommer att hamna på topp fyra.
Det finns på samma sätt saker som talar för att det är en rimlig profetia.
Chelsea har var samma ålderstigna backlinje med Branislav Ivanovic, Gary Cahill och John Terry. César Azpilicueta var inte så trygg defensivt att han övertrumfade sina brister offensivt. På mitten var Nemanja Matic inte den koloss han var under hösten 2014. Eden Hazard var under isen och även om han fick ett lyft i slutet av våren och under EM så kanske han inte når upp till den skyhöga nivå han höll 2014/15.
Diego Costa är ett annat oskrivet kort. Blir han ens kvar? Får Chelsea loss Romelu Lukaku innan fönstret stänger lär Costa försvinna.

Det är som sagt många frågor som är obesvarade när det gäller Chelsea.
Jag är oerhörd nyfiken på Antonio Conte, såvitt jag kan bedöma en av världens bästa tränare. Jag tror att han lyckas med vilket lag han än tar. Frågan är hur lång tid han behöver innan han format ”sitt Chelsea”.

Tänkbar startelva:
Courtois – Ivanovic, Cahill, Terry, Azpilicueta – Fàbregas, Matic, Kanté – Willian, Costa, Hazard.
Nyckelspelare: Eden Hazard.
Håll ögonen på: N’Golo Kanté.

Nyförvärv:
Michy Batshuayi – Marseille, £33.2m
N’Golo Kante – Leicester, £32m

Förluster:
Mohamed Salah – Roma, £12m
Stipe Perica – Udinese, £3.2m
Charly Musonda – Real Betis, loan
Nathan – Vitesse Arnhem, loan
Lewis Baker – Vitesse Arnhem, loan
Mitchell Beeney – Crawley, loan
Nathan Aké – Bournemouth, loan
Jeremie Boga – Granada, loan
Tomas Kalas – Fulham, loan
Alex Kiwomya – Crewe Alexandra, loan
Reece Mitchell  – Chesterfield, free
John Swift – Reading, free
Marco Amelia – released
Tika Musonda – released
Kevin Wright – released
Baba Rahman – Schalke, loan

Manchester United har storsatsat för att ta sig tillbaka till den absoluta toppen. Nu måste värvningarna leverera.

Efter att sir Alex Ferguson lämnade klubben 2013 har Manchester United varit ute på en ökenvandring.
Vd:n Ed Woodward har använt marknadsintäkterna för att försöka lösa identitetskrisen.
Manchester United har inte direkt hållit igen på transfermarknaden när man hämtat in Marouane Fellaini, Juan Mata, Ander Herrera, Luke Shaw, Marcos Rojo, Angel Di María, Daley Blind, Victor Valdés (free transfer), Memphis Depay, Matteo Darmian, Bastian Schweinsteiger, Morgan Schneiderlin, Sergio Romero, Anthony Martial.
Problemet är att få av dessa levererat fullt ut.
Ander Herrera och Daley Blind är fullt godkända köp och de fyller sin funktion.
Luke Shaw hade en tung debutsäsong, hittade formen under starten av 2015/16 för att sedan råka ut för en allvarlig benfraktur. Han får ändå anses vara ett klokt köp och han hann visa sin höga potential.
Sedan har vi Anthony Martial som köptes för överpris där och då, men som visat sig vara så spännande att han var värd en stor slant.

Manchester Uniteds problem har varit att värvningsarbetet varit för dåligt. Tveksamma spelarrekryteringar kombinerat med en Louis van Gaal som lyckades alliera sig med hela spelartruppen gjorde att Manchester United tog ett steg framåt på pappret – för att sedan ta tre steg bakåt på plan.
Nu har José Mourinho stigit ombord på Old Trafford. Det går att säga mycket om den tillsättningen, framför allt då United ratade honom tidigare, men låt oss konstatera:
En revanschsugen José Mourinho i ett Manchester United med gränslösa resurser är en vass kombination.
I sommar har han fått plocka in sina drömspelare.
Det började med Eric Bailly till försvaret, en fysisk och snabb försvarare. Det fortsatte med Zlatan Ibrahimovic, en av världens bästa anfallare, på free transfer. Några dagar senare kom Henrich Mchitarjan, poängkung från Dortmund. Och till sist, Paul Pogba för världsrekordsumman 89 miljoner pund.

Vi vet inte hur dessa spelare lyckas, men vi vet att Zlatan Ibrahimovic har en förmåga att lyfta de klubbar han kommer till, både i omklädningsrummet, på träningsplanen och i matcherna. Det där börjar bli tjatigt, men det stämmer. Ni hörde säkert vad José Mourinho sa om hur det ser ut i matsalen, hur de ”unga spelarna i laget sitter runt Ibras bord”.
Det har vilat ett frågetecken kring Manchester Uniteds mittfält i många år, och pressen på Paul Pogba är stor. Han ska bli spelaren som ”tar tag i matcher” och dominerar mittens rike på ett som Manchester United inte gjort sedan Paul Scholes dagar. Utifrån vad han visade i EM finns en del att önska på den punkten.

De nya värvningarna sätter press på alla i truppen. Vi kan ta platsen till höger på mittfältet där dessa slåss om en startplats: Jesse Lingard, Henrich Mchitarjan, Juan Mata, Marcus Rashford, Memphis Depay, Ashley Young, Antonio Valencia (såvida han inte spelas som högerback). Kanske är den nya konkurressituationen allra mest kännbar för lagkaptenen Wayne Rooney. Han har varit självskriven i startelvan i hela karriären, trots många och långa formsvackor. Men nu är han mer flåsad i nacken än någonsin då Mchitarjan passar bäst i nummer tio-rollen och Marcus Rashford lurar i bakvattnet, redo att slåss om en kantposition.
Wayne Rooney är en ”överlevare”. När man dömt ut honom har han rest sig. Men nu måste han prestera för att vara säker på en starttröja.

Manchester United målas ut som en av titelfavoriterna och de bör vara med där uppe och slåss om det. José Mourinho har sagt att hans lag inte kommer att ”starta som ett tåg”, men frågan är om nåt lag är redo att göra det.
Mourinho kommer som alltid att bygga sitt lag bakifrån. Han har poängterat att United minsann inte alltid spelade offensivt under sir Alex Fergusons glansdagar. Jag tror att vi kommer att få se ett stabilt, men inte sprakande United.
Nu finns dock klasspelare att maskera en riskminimerande taktik med ögonblicksverk i världsklass.

Tänkbar startelva:
De Gea – Valencia, Bailly, Blind, Shaw – Carrick, Pogba – Mchitarjan, Rooney, Martial – Ibrahimovic
Nyckelspelare: Zlatan Ibrahimovic.
Håll ögonen på: Marcus Rashford.

Nyförvärv:
Paul Pogba – Juventus, £89m
Zlatan Ibrahimovic – free
Eric Bailly – Villarreal, £30m
Henrikh Mkhitaryan – Borussia Dortmund, £26.3m

Förluster:
Victor Valdés – Middlesbrough, free
Nick Powell – Wigan, free
Tyler Reid – Swansea, undisclosed
Oliver Rathbone – Rochdale, free
Joe Rothwell – Oxford, free
George Dorrington – Huddersfield, free
Ashley Fletcher – West Ham, free
Guillermo Varela – Eintracht Frankfurt, loan
Paddy McNair – Sunderland, £5m
Donald Love – Sunderland
Adnan Januzaj, Sunderland, loan

Är Arsenal redo att slåss om titeln under det som kan bli Arsène Wengers sista säsong? Nej, inte när ligan börjar.

För ett år sedan, under sommaren 2015, hade Arsenal två områden att åtgärda. De behövde en klassmålvakt och de behövde en klassanfallare.
Målvakten anlände i form av Petr Cech. Anfallaren uteblev.
Olivier Giroud gjorde en bra säsong, med sina mått mätt, men känslan är att Arsenal hade varit så mycket starkare med en rörlig striker som kan utmana om skytteligasegern.
Den här sommaren fanns två områden som behövde förstärkas för att Arsenal skulle segla upp som titelfavorit.
De behövde en solid mittback då Gabriel inte visat sig vara den försvarare man hoppats på. De behövde, fortfarande, den där anfallaren.
Det gjordes försök på Jamie Vardy, som stannade i Leicester. Det gjordes försök på Gonzalo Higuaín, som valde Juventus.
Nu står Arsenal inför en säsongsstart där man återigen har en skadedrabbad trupp som inte känns komplett.

Granit Xhaka har kommit in på mittfältet och det var en vettig värvning då han kan ge både fysik och passningskvalitet på mittfältet.
Rob Holding har värvats till försvaret från Bolton, men det är mer ett oskrivet kort. Det kan visa sig vara ett fynd, det kan visa sig vara ännu en spelare som får börja om i en mindre klubb.
Arsenals fans har vädjat hela sommaren efter värvningar och ändå kommer de till premiären mot Liverpool med ett mittbackspar bestående av Rob Holding och Calum Chambers. Man förstår deras frustration.
Nu var det förstås otur att Per Mertesacker drabbades av en långtidsskada. Eller är det otur? Arsenals ständigt återkommande skadeproblem ska förstås ses i ett djupare plan. Arsène Wenger var innovatör när han kom till öarna på 90-talet och revolutionerade engelsk fotboll. Nu känns hans upplägg förlegat. Vi har inte insynen så vi kan avgöra exakt vad han gör som inte är rätt, däremot har vi en årligen återkommande skadelista som antyder att något görs annorlunda i Arsenal jämfört med andra klubbar.

Arsenal började med förlust förra säsongen också, den gången hemma mot West Ham.
Sedan började de tuffa igång tåget under hösten. Mesut Özil var ligans bäste under ett par månader när han prenumererade på assist. Där och då var Arsenal titelfavorit i mina ögon. Men de initiativet till Leicester och även om slutet av säsongen bjöd på en stark ”finish” där man sprang om Tottenham var spelåret en besvikelse. Förra säsongen när så många storlag hackade var ett gyllene tillfälle att lyfta bucklan.

Jag tycker inte allt är grått för Arsenal (även om man kan tro det när man läser känner av fansens sinnesstämning på Twitter). Chelsea, Manchester City och Manchester United har nya managers och nya ”projekt” som behöver tid.
Ett par värvningar – eventuellt Shkodran Mustafi – och drömnamnet Riyad Mahrez och Arsenals titelchanser ökar dramatiskt. Bara Mustafi in skulle förbättra chanserna avsevärt då Arsenal redan har bra ytterbackar, bra mittfält och en bra målvakt. Större än så är inte skillnaderna i toppen.
Arsène Wenger måste öppna plånboken och den här gången kanske han måste bita i det sura äpplet och betala överpris för en spelare.
Men det är det väl värt för att ge sitt lag chansen att vinna ligan?

Tänkbar startelva:
Cech – Bellerín, Mertesacker, Koscielny, Monreal – Xhaka, Cazorla – Ramsey, Özil, Sanchez – Giroud.
Nyckelspelare: Mesut Özil.
Håll ögonen på: Santi Cazorla.

Nyförvärv:
Granit Xhaka – Borussia Mönchengladbach, £34m
Takuma Asano – Sanfrecce Hiroshima, undisclosed
Rob Holding – Bolton, £2m

Förluster:
Isaac Hayden – Newcastle, undisclosed
Mikel Arteta – retired
Tomas Rosicky – released
Mathieu Flamini – released
Dan Crowley – Oxford United, loan
Wellington Silva – Fluminense, undisclosed
Jon Toral – Granada, loan
Wojciech Szczesny – Roma, loan

1) Manchester City
2) Arsenal
3) Manchester United
4) Tottenham
5) Chelsea
6) Liverpool
7) West Ham
8) Leicester
9) Stoke
10) Everton
11) Crystal Palace
12) Bournemouth
13) Southampton
14) Middlesbrough
15) Watford
16) Swansea
17) West Bromwich
————————
18) Burnley
19) Sunderland
20) Hull City

Nu är det dags för tävling. Vinnaren kommer att få ett signerat ex av min bok ”Kungar av Premier League” i brevlådan.

Frågan: 
Vem gör premiäromgångens snabbaste mål i Premier League?

Skriv namnet på spelaren och gissa vilken matchminut det sker i. Den som har gissat rätt spelare och kommit närmast gällande matchminut vinner. Om ingen gissar rätt namn tar vi den näst snabbaste målskytten i premiäromgången och så vidare.
Eftersom matcherna spelas på olika dagar handlar det givetvis om det snabbaste målet i respektive match. Om flera har gissat rätt målskytt och samma minut lottar jag fram vinnaren.

Ifjol var det Robin Lennartsson från Karlstad som kom närmast och tog hem segern. Lycka till!

Mejla ditt svar till: kalle.karlsson@aftonbladet.se

Jag kontaktar vinnaren via mejl.

Tävlingen stängs på premiärdagen, 13 augusti kl 13.15.

”Kungar av Premier League”, som gavs ut i augusti förra året av Pintxo förlag, porträtterar 44 legendariska spelare från Premier League-eran.

Andrasäsongssyndromet drabbar många klubbar. Bournemouth har en tillräckligt stabil grund för att undvika fällan.

Bournemouths resa genom ligasystemet är värt att reflektera över. Säsongen 2011/12 hamnade de på elfte plats i League One. Sedan har de förbättrat sig stadigt, år för år, under ledning av den fantastiske managern Eddie Howe.
Under debutsäsongen i Premier League gick nästan allt emot dem till en början.
Försvarsvärvningen Tyron Mings skadade sig omgående. Storköpet Max Gradel likaså. Och som om inte det vore nog vred målkungen Callum Wilson knäet och missade större delen av säsongen.
Med dessa avbräck hade man haft all förståelse för att Bournemouth rasat ihop i en hög och åkt ur med marginal. Istället spelade man samma fina fotboll och låg på säker mark nästan hela tiden. Det blev till slut en 16:e plats men med hela fem poäng ned till Newcastle under strecket.

Det som är så imponerande med Bournemouth är att Eddie Howe byggde vidare på i stort sett samma material som grejade uppflyttningen till Premier League. Men Howe har skapat en vi-känsla, en grupp som drar åt samma håll. Och det kan räcka oerhört långt.
– Det första Bournemouth-laget jag tog över hade en otrolig team spirit och när jag tittar igenom mina lag genom åren har det varit en konstant faktor: attityden hos spelarna, sammanhållningen, säger Eddie Howe.

I sommar har Bournemouth förstärkt truppen, men det handlar inte om mätta, äldre spelare som jagar sitt sista Premier League-kontrakt. ”Cherries” har istället hämtat in unga, lovande spelare.
Jordon Ibe köptes från Liverpool för 15 miljoner pund, nytt transferrekord. Från Liverpool hämtades även Brad Smith. Lewis Cook är en ung mittfältare från Leeds som spelat för engelska U19-landslaget medan Lys Mousset är en talangfull fransk anfallare från Le Havre.
Bournemouth har tappat yttern Matt Ritchie, vilket jag betecknar som ett avbräck. Han hade en vänsterfot som kunde avgöra matcher.
Men det bästa nyförvärven kanske är att ha en hel Callum Wilson tillbaka. Före sin skada hann han visa att han kunde göra mål i Premier League; i den tredje omgången ifjol satte han ett hattrick borta mot West Ham. Han hade gjort fem ligamål på sina fem första starter när olyckan var framme. Kan han leverera mål igen finns ett kollektiv bakom som är beredd att göra grovjobbet.
Debutåret i Premier League är jobbigt, men ofta är det andra året också en tuff utmaning. Då slår man inte längre ur underläge, motståndarna har läst sönder en. Jag tror att Bournemouths never-say-die-attityd och deras skicklige manager räcker för att vara på säker mark när säsongen är över.

Tänkbar startelva:
Boruc – Smith, Francis, S Cook, Daniels – Surman – Gradel, Arter, L Cook, Ibe – Wilson.
Nyckelspelare: Callum Wilson.
Håll ögonen på: Jordon Ibe.

Nyförvärv:
Jordon Ibe – Liverpool, £15m
Lys Mousset – Le Havre, £5.4m
Emerson Hyndman – Fulham, £0.75m
Nathan Ake – Chelsea, loan
Lewis Cook – Leeds, £10m
Brad Smith – Liverpool, £6m

Förluster:
Jayden Stockley – Aberdeen, free
Sylvain Distin – released
Tommy Elphick – Aston Villa, £3.6m
Matt Ritchie – Newcastle, £12m
Lee Tomlin – Bristol City, £3m
Glenn Murray – Brighton, Loan
Jon Muleba – released
Mason Walsh – released
Stephane Zubar – released
Josh Wakefield – released
Josh Carmichael – released
Joe Quigley – Gillingham, loan
Harry Cornick – Leyton Orient, loan
Jordan Green – Newport, loan

Räcker det med en demontränare på bänken för att Manchester City ska lyfta mot Europatoppen? Eller behöver även Pep Guardiola tid för att bygga sitt ”nya City”.

Sedan i vintras har det varit klart att Pep Guardiola flyttar till Manchester City. Egentligen har det varit en ganska illa bevarad hemlighet i flera år att Citys spanska klubbledning ställt in siktet på Guardiola.
Det följer inte på något sätt någon röd tråd. Manuel Pellegrini kom med ett ganska rakt, snabbt 4-4-2-spel. Nu har man plockat in mannen som gjorde passningstrianglar till konstform under några år under 00-talet.
Pep Guardiola har, lite orättvist, blivit beskylld för att alltid komma till dukade bord. Barcelona hade en unik spelargeneration och Leo Messi. Bayern München var Tysklands överlägset bästa lag.
Manchester City är inget dukat bord (och jag påminner om att Barcelona säsongen innan Pep anslöt slutade trea i ligan, 18 poäng efter Real Madrid).
De har visserligen den häftigaste träningsanläggningen världen skådat, en hypermodern akademi och gränslösa resurser. Men City såg tröttkört och förbrukat ut under perioder förra säsongen. De var aldrig riktigt nära ligatiteln efter hemmaförlusten mot Leicester i februari.

City är mitt upp i en generationsväxling där man nu har en fin mix mellan gammalt och ungt. David Silva och Vincent Kompany är inte för gamla medan klubben i sommar lagt beslag på flera framtidsnamn. Leroy Sané har varit en av Bundesligas hetaste talanger ett par år. Gabriel Jesus kallas ”nye Neymar” i Brasilien medan John Stones är Englands mest spelskickliga mittback på många år.

John Stones var en skräddarsydd värvning för Guardiolas spelsätt. Den tidigare Evertonspelaren är den typen av passningsskicklig försvarare som Guardiola behöver om han nu ska bygga ett possessionlag. Och det kommer han göra. Det räckte att studera ett par minuter av en spelövning på en av Peps första träningar för att förstå att mittbackarna kommer att få order att flytta isär brett i uppspelen och att varje boll helst ska spelas upp.
Guardiolas ideologi präglas som bekant av kortpassningsspel och det var föga förvånande att han hämtade in Ilkay Gündogan och försökte få loss Toni Kroos. Med Stones, Gündogan, David Silva och Kevin De Bruyne finns klasspelare att bygga kring. Yaya Touré har redan verkat under Guardiola, en säsong i Barcelona och bör känna till hans metoder. Om nu Yaya blir kvar. Innan säsongen är över har Yaya omskolats till mittback, det är mitt tips.

Pep Guardiola sa häromdagen att det kommer att ta tid att bygga ett spel, men att själen och hjärtat förväntas spelarna visa redan nu.
Jag tyckar att Manchester City ser oerhört starkt ut på pappret. De har en hängiven, erkänt skicklig tränare, och de kommer att spela en helt annan fotboll än under Manuel Pellegrini. Om det är positivt eller negativt är upp till var och en att bedöma, men jag kommer att följa Pep Guardiolas äventyr i Manchester City med högsta intresse.

Jag tycker att årets upplaga av Manchester City ser stark ut. De har utan tvekan den mest kompletta truppen på pappret. Det viktigaste blir att hålla Vincent Kompany och Sergio Agüero hela.
En ny tränare ger automatiskt en injektion. Manuel Pellegrini vann titeln under sin första säsong på Eastlands.
Pep Guardiola innebär ett jättelyft på alla plan.
Och kan han lyfta Manchester City och göra det med hjälp av samma hänförande fotboll som hans skapelser visat upp både på Camp Nou och Allianz Arena – då kan ingen längre tvivla på att Pep Guardiola är en mycket speciell tränare.

Tänkbar startelva:
Hart – Sagna, Stones, Kompany, Kolarov – Fernandinho, Gündogan – Silva, De Bruyne, Nolito – Agüero.
Nyckelspelare: Vincent Kompany.
Håll ögonen på: Kevin De Bruyne.

Nyförvärv:
Ilkay Gündogan – Borussia Dortmund, £21m
Nolito, Celta Vigo, £13.8m
Oleksandr Zinchenko – FK Ufa, undisclosed
Aaron Mooy – Melbourne City, free
Leroy Sané, Schalke, £37m
Gabriel Jesus – Palmeiras, £27m
Marlos Moreno – Atletico Nacional, £4.75m
John Stones – Everton, £47.5m

Förluster:
Seko Fofana – Udinese, £3.8m
Florian Lejeune – Eibar, £1.2m
Martin Demichelis – released
Richard Wright – retired
Jack Byrne – Blackburn, loan
Luke Brattan – Melbourne City, loan
Anthony Caceres – Melbourne City, loan
Aaron Mooy – Huddersfield, loan
Marlos Moreno – Deportivo, loan

Förra säsongen var en gigantisk framgång för Tottenham. Nu står klubben inför en ”vägskälssäsong”.

Hade någon vid den här tiden förra året sagt att Tottenham skulle hota om ligatiteln framme i april hade få trott det. Att ens påstå att Spurs skulle ta en topp fyra-placering var att sticka ut hakan.
Men det var precis vad om skedde.
Mauricio Pochettino byggde vidare på sitt unga material, fick in en guldklimp i Dele Alli, omskolade Eric Dier till en sittande mittfältare av klass och fick ytterbackarna Kyle Walker och Danny Rose att äntligen bidra med mer än de orsakade.
Resultatet var uppseendeväckande. Tottenham låg i toppen hela säsongen och det var först på upploppet som laget tappade fart och Leicester kunde sprinta iväg med titeln.
Det sista minnet från säsongen är den pinsamma 1–5-förlusten borta mot Newcastle. Även om det debaclet lämnade en bitter eftersmak var det en positivt säsong där Tottenham åter tagit sig till Champions League.

I sommar var risken att Mauricio Pochettinos gäng skulle brytas upp små. Harry Kane är en klubbsymbol och det är tveksamt om någon engelsk klubb klarar att köpa loss honom. Dele Alli var attraktiv på marknaden, men ännu inte etablerad och förmodligen tillräckligt klok för att förstå att han mår bäst av ett år till i Spurs.
Men nästa år om Tottenham inte säkrar fortsatt spel i Champions League? Då kan läget vara annorlunda. Då kan ett Real Madrid mycket väl ställa in siktet på Dele Alli och handplocka supertalangen.
Därför är det nu Spurs ska ta nästa steg som nyblivet topplag. Etablera sig som titelkandidat och slå vakt om sina juveler.

Det finns saker som talar för att Spurs ska upprepa eller till och med överträffa bedriften från ifjol.
För det första har Pochettino ligans yngsta lag. Tiden talar för hans spelare. Det finns fortfarande oförlöst potential hos Christian Eriksen, Erik Lamela, Eric Dier, Dele Alli och, för den delen, Harry Kane.
För det andra har Spurs åtgärdat två av områdena som behövde åtgärdas. Victor Wanyama har gett nödvändig bredd och backup på centrala mittfältet. Vincent Janssen har kommit in som anfallsvikarie och det bör lätta pressen på Harry Kane något.
För det tredje sätter jag stor tilltro till Mauricio Pochettino. ”Ligans bäste manager”, hävdade Alex Ferguson förra säsongen och det säger en del.

Det som talar emot Spurs är att Champions League-spelet kommer att testa truppen på ett annat sätt. Mauricio Pochettinos lag brukar av tradition dräneras på kraft i slutet av säsongen eftersom han praktiserar ett krävande presspel.
Dessutom fanns det exempel på att lag läste Tottenham mot slutet av förra säsongen, bland annat West Bromwich där managern Tony Pulis lät sina ytterbackar markeringsspel för att stänga Spurs centrerande yttrar (leta i bloggen arkiv så hittar ni en deltajerad analys).
Har Mauricio Pochettino fler idéer, fler angreppssätt? Jag tror det.
Men även om Spurs är hyperspännande på pappret skulle det förvåna mig om de tar titeln redan den här säsongen.
Att säkra fortsatt Champions League-spel känns som en rimlig målsättning.

Tänkbar startelva:
Lloris – Walker, Alderweireld, Vertonghen, Rose – Dier, Dembélé – Lamela, Alli, Eriksen – Kane.
Nyckelspelare: Harry Kane.
Håll ögonen på: Christian Eriksen.

Nyförvärv:
Vincent Janssen – AZ Alkmaar, £18.6m
Victor Wanyama – Southampton, £11m

Förluster:
Federico Fazio – Roma, Loan
Grant Ward – Ipswich, £0.7m
Christopher Paul – QPR, free
Filip Lesniak – Slovan Liberec, loan
Emmanuel Sonupe – released
Alex Pritchard – Norwich, £9m

Ett italiensk tränargeni på bänken och Success bland värvningarna – det kan väl inte betyda annat än att Watford når framgångar kommande säsong?

Vid den här tiden förra säsongen gav jag inte Watford stora chanser. De hade bytt ut i princip hela startelvan inför återkomsten i Premier League. Visst fanns det intressanta namn bland nyförvärven men risken att det skulle bli en främlingslegion utan struktur var överhängande.
Tränaren Quique Sanchez Flores fick dock förvånansvärt snabbt ordning på sitt nya lag. Watford gick starkt under hösten och efter halva ligan var de bara ett par poäng från fjärdeplatsen.
Då hade Odion Ighalo tagit Premier League med storm och dunkat in mål. Hans fina samarbete med Troy Deeney var så bra att Quique Sanchez Flores inte såg något alternativ än att spela ett tvåmannaanfall.
Heurelho Gomes agerade säker sista utpost och på mittfältet gav spelare som Etienne Capoué och Valon Behrami den stadga som behövdes.

Under andra halvan av säsongen raserades dock det mesta. Watford vann bara fyra av de sista 19 matcherna. Med en omgång kvar av säsongen fick Quique Sanchez Flores beskedet att han inte skulle få fortsätta som tränare.
I sommar hämtades istället Walter Mazzarri. Hade det inte anlänt så många andra stora tränarnamn i de större klubbarna hade den rekryteringen fått mer uppmärksamhet. Mazzarri har varit en av Serie A:s mest erkända tränare de senaste decenniet.
Han tog Napoli till Champions League och även om äventyret i Inter inte blev lyckat är det en tränare med gedigen erfarenhet som kommer till Vicarage Road.

Med sig har han förmodligen en spelidé med trebackslinje. Den har han använt i större delen av sin tränarkarriär och även om han gärna ser att hans lag klarar andra formationer så kommer han göra ett helhjärtat försök att få 3-5-2 att fungera med Watford.
Under sommaren har Isaac Success värvats från Granada för 12,5 miljoner pund.
Christian Kabasele från Genk och Juan Zuñiga förstärker defensiven. Zuñiga är den sortens wingback-specialist som Mazzarri behöver i sitt 3-5-2.

Watfords bästa transfernyheter i sommar var annars stt Troy Deeney och Odion Ighalo blev kvar. Deeney var föremål för ett bud på 25 miljoner pund från Leicester, men han stannade och det betyder massor. I en klubb med enorm spelaromsättning är publikfavoriten Deeney den som står för hjärta och själ i Watford.
Ighalo hade chansen att flytta till en kinesisk klubb som erbjöd enorma pengar, han hade förnuftet att prioritera fotbollen istället för plånboken och tackade nej.
Watfords chanser att lyckas kommande säsong står och faller med Walter Mazzarris förmåga att bygga en säker defensiv och Deeney/Ighalos målproduktion.
Ighalo gjorde 15 ligamål förra säsongen, men bara två av dem kom efter nyår.

Tänkbar startelva:
Gomes – Kabasele, Britos, Cathcart – Nyom, Behrami, Watson, Capoué, Zuñiga – Deeney, Ighalo.
Nyckelspelare: Troy Deeney.
Håll ögonen på: Odion Ighalo.

Nyförvärv:
Isaac Success – Granada, £12.5m
Christian Kabasele – Genk, £5.8m
Jerome Sinclair – Liverpool, free
Juan Camilo Zuñiga – Napoli, loan
Brice Dja Djedje – Marseille, £3m

Förluster:
Jose Manuel Jurado – Espanyol, £2.1m
Almen Abdi – Sheffield Wednesday, £4m
Daniel Pudil – Sheffield Wednesday, undisclosed
Steven Berghuis – Feyenoord, loan
Joel Ekstrand – released
Josh Doherty – Leyton Orient, free
Gabriele Angella – Udinese, undisclosed
Miguel Layun – Porto, undisclosed
Bernard Mensah – Aldershot, free
Uche Ikpeazu – released
George Byers – Swansea, free
Jorell Johnson – released
Luke Simpson – released

Stjärnor som lämnar och dessutom en ny tränare som aldrig coachat i Premier League på det. Det här borde sluta illa, eller?

Southampton känner igen mönstret. De tre senaste åren har de fått se sina bästa spelare lämna.
Det började sommaren 2014. Mauricio Pochettino hade slutfört en imponerande säsong med Saints, men nu hade argentinaren gjort klart med Tottenham och ut genom dörren följde Luke Shaw, Adam Lallana, Dejan Lovren, Rickie Lambert och Calum Chambers.
Det var ingen optimal situation för nye tränaren Ronald Koeman och från försäsongen twittrade han en bild på en tom träningsplan. Men Koeman misströstade inte. Han använde pengarna smart och köpte Graziano Pellè, Dusan Tadic, Shane Long, Sadio Mané och Fraser Forster. Och vips hade Southampton ett material för att visst slåss på övre halvan. Det blev en meriterande sjundeplats i ligan.
Året efter samma sak. Morgan Schneiderlin fick sin vilja igenom att flytta till Manchester United. Nathaniel Clyne värvades till Liverpool. Ronald Koeman deppade inte. Han plockade in Virgil van Dijk från Celtic och fick en av ligans bästa mittbackar.

Nu har Ronald Koeman lämnat. Sadio Mané är såld till Liverpool. Victor Wanyama återförenades med Pochettino i Tottenham. Graziano Pellè har flyttat till Kina.
Tre tunga tapp för en klubb som senaste åren fått vänja sig vid att nyckelspelare lämnar.
Det är till den här situationen Claude Puel anländer. Den franske tränaren har varit ett aktat namn i Ligue 1, senast från imponerande arbete i OGC Nice.

Southampton har fortfarande en bra centrallinje med målvakten Fraser Forster, mittbackarna Virgil van Dijk och José Fonte samt ett mittfält med evighetsmaskinen Steven Davis. Nu har man hämtat Pierre-Emile Höjbjerg från Bayern München. Höjberg har av Pep Guardiola jämförts med Sergio Busquets och det bådar ju gott. Nathan Redmond är en spännande spelare som Puel jämfört med Thierry Henry. Puel väntas för övrigt spela Redmond som anfallare.

Det där sista hänger ihop med att den nye tränaren snickrat på ett systemskifte. Istället för att bygga vidare på 4-2-3-1 som varit Southamptons mest frekventa formation har Claude Puel använt en 4-4-2-diamant i träningsmatcherna. Han har talat om att han vill se ett mer possessionbaserat spel, en klar förändring jämfört med tidigare.
Det här gör att jag tvivlar på Southamptons chanser att upprepa fjolårets sjätteplats, eller ens en plats på övre halvan.
Inte nog med att viktiga spelare försvinner, nu ska det dessutom implementeras en ny spelmodell. Passar possession-spel med, låt säga, Shane Long? Tveksamt va?
Jay Rodriguez gjorde comeback (för andra gången) i april. Det blir spännande att se om han kan hitta formen igen efter två års skadefrånvaro.

Tänkbar startelva:
Forster – Soares, Fonte, van Dijk, Bertrand – Höjberg – Davis, Ward-Prowse – Tadic – Redmond, Long.
Nyckelspelare: Virgil van Dijk.
Håll ögonen på: Pierre-Emile Höjbjerg.

Nyförvärv:
Nathan Redmond – Norwich, £11m
Pierre-Emile Höjbjerg – Bayern Munich, undisclosed
Kieran Freeman – Dundee Utd, compensation
Alex McCarthy – Crystal Palace, £4m
Jeremy Pied – NIce, undisclosed

Förluster:
Sadio Mané – Liverpool, £36m
Victor Wanyama – Tottenham Hotspur, £11m
Juanmi – Real Sociedad, £5m
Paulo Gazzaniga – Rayo Vallecano, loan
Gastón Ramirez – released
Kelvin Davis – retired
Joe Lea – Yeovil, free
Jason McCarthy – Walsall, loan
Graziano Pellè – Shandong Luneng, £12m