Den här keramikvasen från Rörstrand fanns på Läkarmissionen i Vinsta häromdagen. 30 spänn var prislappen på. Har dålig koll på värdet man kan inte tro annat än att den som köper den gör ett jätteklipp.

Jag är galen i barntyger från 70-talet! Och med galen menar jag verkligen galen. Jag får svårt att sitta still, jag blir fnittrig och det går rysningar av välbehag genom hela min kropp när jag ser motiv med John Blund eller Dunderklumpen på. Och som tur är hade mamma sparat lite tyger och sängkläder med just det motivet från min barndom. För de kostar inte gratis på Tradera direkt.

När mina två äldsta barn var små sydde jag varsin John Blund-kudde åt dem, som de släpade med sig överallt; till tv-soffan, landet, på resor. Nu när de blivit för stora för de barnsliga kuddarna har de slängt in dem i min klädkammare. Men där tänker jag minsann inte låta dem ligga, det är de alldeles för fina för. Samtidigt tror jag inte att min man är så sugen på att ärva dem … Frågan är hur jag ska återanvända dem så att jag kan fortsätta njuta av dem? Hjälp mig med idéer, snälla!

I dag ska jag inte skriva så mycket, utan bara låta bilderna tala. Jag tog dem i min favoritförort Vällingby sist jag var där. Är det snyggt eller är det snyggt?

… är att det ska vara billigt. Så tycker i alla fall jag. Men många tycks ha missat det. För ett tag sedan ramlade jag på vad jag trodde var en loppis på Vällingby torg. Men jag hade fel. Det var nämligen en förklädd antikbutik. Men hur ska man kunna se skillnaden? Det går inte. Inte förrän man frågar om priset och inser att det är omöjligt att loppisfynda, fattar man  att man blivit blåst. Jag önskar att man kunde kvalitetsstämpla loppisar. Som märkningen ”Äkta vara”, ni vet, som sitter på mat utan tillsatser. Bara de loppisar som är billiga, lite sunkiga, med en massa krafs och några små juveler får kallas äkta loppis. Resten ska märkas tydligt med ”Antikbutik”. Så tycker jag. Vad tycker ni?

En förklädd loppis i Vällingby. Terma-pannan som jag tänkte fynda för någon femtiolapp kostade nästan 500 spänn!

och äntligen sprang jag på en på loppisen idag! Och i en snygg färg dessutom. Jag tycker verkligen att det är en ljuvlig mackapär. En smart, ekonomisk och miljövänlig liten pryl som alla borde ha. Hur kom det sig att de försvann från våra kökslådor egentligen?

Vad det är? En tubklämma förstås!

Hej igen,

nu är jag tillbaka efter en blixtvisit i underbara Barcelona. Det var första gången jag var där, men jag blev frälst, precis som så många andra blivit före mig. Vilket paradis för den som är intresserad av konst och arkitektur! Åkte med min äldsta dotter, och även om hon nog var mest intresserad av att fixa en fin solbränna och ett par snygga skor till den kommande skolbalen så tror jag ändå att hon njöt en hel del också av den spännande staden.

Underbara, vackra Casa Milá. Bild lånad från Wikipedia.

Dottern trivdes nog bäst på stranden …

När min man var väldigt, väldigt ung gjorde han en dum sak som han kom att ångra djupt efteråt. Det var nämligen så att hans kompis hade en tjej som min man tyckte var väldigt söt. Samtidigt som min man hade en skiva av Iron Maiden som hans kompis tyckte var väldigt bra. Så de bytte helt enkelt. Min man fick den söta tjejen och hans kompis fick Iron Maiden-plattan.

Det var bara det att tjejen inte var lika förtjust i bytet som min man och hans polare, så hon dumpade min man ganska snart och där stod han plötsligt, utan varken tjej eller skiva.

Så länge jag har känt honom har jag hört om det här tokiga bytet, och hur mycket han ångrat sig över det. Inte så mycket för att han blev dumpad, utan för att blev av med sin favoritplatta! Sorgen har ju inte blivit mindre direkt över att han kunnat läsa på nätet om hur värdet på skivan ökat i takt med åren som gått. Nu senast var det upp i fyrtio dollar för ett fint examplar.

I helgen hände det som han väntat på i trettio år, på en loppis ramlade han plötsligt på skivan! För tio spänn. Jag tror sällan jag sett ett så stort leende i makens ansikte. Hans favoritplatta hade hittat hem igen!

Så nu har vi tvingats lyssna på The number of the beast hela helgen, om och om igen. Jag som aldrig ens gillat hårdrock! Nu är jag så trött på skivan att jag nästan är redo att spy. Eller byta bort den. Mot en ny man kanske;)?

I dag hade sjöscouterna i vårt område loppis, och jäklar vad det drog folk! Men fast man knappt kunde ta sig fram så lyckades jag faktiskt fynda. En mjölkkanna och sockerskål signerad Sigvard Bernadotte för NilsJohan för trettio spänn. På Metropol auktion låg utgångspriset för ett likadant set på 400, så det var ju bra.

Fyndet. Mjölkkanna och sockerskål av Sigvard Bernadotte.

Den här sötnosen hann visst någon köpa innan jag kom;)

Den här fina gunghästen som snickrades ihop till ett sjukhus i början av 60-talet skulle auktioneras ut senare idag.

 Och mitt bland fåtöljerna fanns en snygg, grön toastol.

Sjukt mycket folk.

Hur ljuvligt är det inte med gamla broderade bonader. Dessa visa, gamla budskap som berättar för oss hur vi på bästa sätt ska leva våra liv. Som lapparna våra terapeuter säger åt oss att sätta på väggen för att påminna oss om vad som är viktigt här i livet. Fast i omodern form.

På senare tid har det kommit moderna varianter. Kompisen har en som hennes svärmor broderat, som säger: ”Det är inte arbete vi behöver, det är pengar”. Nyligen såg jag också: ”You say tomato, I say fuck you!”  Sanna, kloka, ord det med. Men det är ändå något visst med de gamla varianterna.

Häromveckan hittade jag en bok på loppis, med gamla bonader, fotade av Jeppe Wikström. Den är underbar! Kolla bara in den här:

Paret i 60-års åldern som bestämt sig för att sälja den trettio centimeter höga kinesiska statyn som gått i arv i släkten att par generationen hade ingen aning om dess värde. Statyn, som hade ofattbara 400 år på nacken hade blivit ihoplimmad och lagad flera gånger genom årens lopp, men blev ändå värderad till 10 000 kronor på Skånes auktionsverk. Ett bra pris, för ett gammalt prydnadsföremål, kan tyckas. Men när budgivningen väl kom igång trissades priset upp och landade på sanslösa 820 000 kronor! Om den varit i bra skick gissar Pia Staël von Holstein på Skånes auktionsverk att den klubbats för två miljoner! Jag ska nog ta mig en titt i bokhyllan och se om jag inte har någon gammal, trasig porslinsgumma, jag med …

Bild lånad från HD