Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Hej Helén! Ibland tycker jag att skillnaden mellan vad som är fult och vad som är snyggt är hårfin. Förrförra året var kycklinggula skåp till exempel smaklösa, men i våras verkade de helt plötsligt väldigt eftertraktade. Samma sak kan gälla loppisfynd, retro, ryska dockor. Hjälp mig, hur vet jag vad jag ska tycka? Var går egentligen gränsen mellan fult och snyggt?

Förvirrade Fia

Kära Förvirrade Fia, du har så rätt, gränsen mellan snyggt och fult kan ibland vara diffus. Likaså vår smak, som ändras snabbt efter rådande moden och trender. Ett enkelt knep jag själv brukar ta till när jag tvekar om en sak är snygg eller ful är att fråga min man om han uppskattar den. Är svaret ja är prylen garanterat smaklös. Säkerligen har du någon i din närhet som du kan ta till hjälp i ett sådant test. Lycka till!

Helén

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Kolla in vårens nya snyggtapet från Ljungbergs factory! Mönstret känns kanske igen? Det heter Fruktlåda och är ritat av en av Sveriges mest älskade formgivare Stig Lindberg.

Tapeten är en lingarnstapet och den finns i turkos, beige, grå, gråblå och aprikos. Det finns två stora fördelar med lingarnstapeter. För det första så behöver inte underlaget vara jämnt för att det ska bli bra, för det andra är de avtorkningsbara. Sedan att de är gedigna och precis som tapeterna var på Stig Lindbergs tid är ju bara så förbaskat charmigt!

Ljungbergs factory är den enda företaget i världen som mönstertrycker lingarnstapeter. Ganska häftigt, eller hur! Naturligtvis är de inte är helt billiga. 2695 kronor är priset för en 10-metersrulle. Men å andra sidan behöver man ju bara göra det en gång i livet när man använder ett så tidlöst och fint mönster.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I går öppnade Antikmässan, den 37: de i ordningen, på Stockholmsmässan i Älvsjö. Retromania var där för att ta reda på vad 250 utställare inom antikviteter, vintage, retro, konst och byggnadsvård har att erbjuda sina besökare.

Tiotusentals människor från hela landet besöker årligen den stora Antikmässan i Älvsjö. Den innehåller allt från retroprylar, vintagekläder, och designklassiker till allmogemöbler och antika konstverk, vilket gör att det finns något för alla typer och åldrar. Här erbjuds också ett gediget program med spännande föreläsningar, men framförallt är mässan ett forum för att träffa andra som delar intresset för äldre möbler och saker, se och lära om antikviteter, eller bara bli sjukt nostalgisk.

Vilka är de största trenderna vi ser på mässan i år?

Inom antikvärlden är trenderna inte lika tydliga som i den övriga inredningsvärlden, men det går ändå att utröna vissa nya stilriktningar. En generell trend är att fler och fler vill blanda in gamla möbler och inredningsdetaljer i sin inredning för att skapa en egen och unik stil. Plasten har tagit ett rejält steg tillbaka till förmån för mer gedigna material som metall, keramik och trä. Femtiotalstrenden med teak, string och som varit het så länge har börjat svalna och i stället ökar intresset för både äldre föremål i exempelvis jugendstil men också yngre. De människor som är i ålder att sätta bo nu kan ju inte referera till äldre föremål från 30-talet och bakåt. Den ruffa, rostiga och urbana industristilen börjar också mattas ner en del och vi vill gärna ha det lite mer sobert hemma. Gärna flådigt 80-tal med rökfärgat glas, långhåriga heltäckningsmattor och en Ettore Sottsassvas.  Mer och mer är vi ute efter att skapa en miljö där objekten i sig blir mindre intressanta än helheten. Men samtidigt får sakerna som tillförs gärna sticka ut och vara just unika. Och pråligt och kitschigt är numera helt okej.

Vad saknas på mässan?

Den som besöker mässan för att frossa i färgsprakande designtyger kommer tyvärr att bli besviken. Här lyser tyghögarna med sin frånvaro. Men det går ändå att få sin dos av textilier i form av en föreläsning med Sara Axtelius, författare till boken barntyger vi minns från 60- och 70-talet och Lotta Ahlvar, trendexpert och textilkännare.

Vad ska vi passa på att köpa på mässan?

Face it, du kommer inte göra något klipp på Antikmässan, så köp saker för att du gillar dem. Gå på magkänslan när du shoppar. Ditt första intresse för en möbel eller sak är sällan fel, så tvivla inte på det. Lämnar du saken för att fundera kanske någon annan hinner slå till och ångrar du dig kan det vara omöjligt att hitta något likadant igen. Tänk också på att ett fynd inte alltid behöver betyda ett lågt pris, utan kan vara något du letat eller längtat efter länge. Det viktigaste när du handlar är att du känner dig nöjd.

Vad är vårens måste- ha-grej i antiksvängen?

Jag får nog lov att säga de kitschiga ananasburkarna från Guldkroken som har blivit så galet populära på kort tid, även om jag själv inte tänker köpa någon sådan. Även andra föremål med inspiration av frukt och växter är hett. Själv skulle jag kanske hellre satsa på en snygg drinkvagn.

Och tvärtom, vad vill vi slippa se mer av?

Ruffa, slitna metallbokstäver och rostiga plåtskåp har gjort sitt.

Vad tar jag med mig hem från mässan?

Utan tvekan hela Nordlings monter, taklampan med glasbubblor från Sjöström Antik, och så kannan Paratiisi av Birger Kaipiainen från Rågers antik & design, eftersom jag samlar på den serien.

Mina tre mässfavoriter

Skålen Flora från serien med samma namn av Oiva Toikka för Nuutajärvi är en ljuvlig 60-talsskapelse med cylindrisk form och lekfullt blommönster i relief. Den finns i många delar och färger, 2:ans bohag hade den i läcker turkos.

Pendelljusstaken i mässing av Pierre Forsell för Skultuna är magiskt vacker i sin tidlösa och stilfulla design. Dessa ljuslampetter och fler av Forsells sobra skapelser fanns hos Nordlings antik.

Flaskvaser Koristepullo av Nanny still för Rihimäki från 60-talet är gudomliga i samling med blandade färger. Dessa dyrgripar stod hos Nordlings antik, men passade tyvärr inte alls min plånbok.

 Mer inspiration från Antikmässan

Gräslig eller tokskön? Den här blomlampan från Helena Rääf lämnar garanterat ingen oberörd.

Modernity vann pris för både årets monter och årets dyrgrip. Dyrgripen är en målad skärmvägg av Fornasetti värd cirka 150 000 kronor.

Antik karusellelefant från Larssons.

Ljusmobil av Kaija Aarikka och Timo Sarpanen.

Färgsprakande monter hos Gammalt på Nytt.

Brandstationen bjöd på monter i avkopplande blandstil. Notera de trendiga ananaslamporna.

Zebrakoppar av Trost för Gefle, på Smögen antik.

Stilrent och smakfullt hos Nordlings.

Handtryckta tapeter från företaget med samma namn.

Maffig inredning hos Sjöströms Antik.

Docka i form av ET från Galon. Exempel på yngre antikviteter.

Populära Eterneller och Royal Crona på 2:ans Bohag.

Alto-hörna hos Patricia S

2:ans Bohag hade fortfarande en plasthörna kvar, trots minskat intresse för plast.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I dag hittade jag ett fint paket i brevlådan, bland alla tråkräkningar. I paketet låg fyra fina dregglisar som jag glömt att jag beställt från Vintageinmyheart (som också gör inredningsprylar av återvunnet material). De är gjorda av gamla, fina retrotyger och supersöta. Billiga också. 50 kronor styck kostar de. Som hittat! Bara det snygga materialet borde vara värd det dubbla, och sedan tillkommer ju jobbet! Och på köpet är det kemikaliefritt! Å, vad jag älskar återbruk!

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Helgen bjöd på en loppisvända till Kyrkornas Second Hand-butik på Ekerö, och den här gången blev det en rejäl påfyllning i garderoberna. Jag blir alldeles häpen när jag upptäcker vilka ljuvliga plagg som legat gömda i människors källare och förråd i decennier! Själv hittade jag en klänning som kommer att bli en klar favorit framöver. Och Fyran fick en massa, mjuka, fina tröjor och byxor. En liten somrig byxdress i skönaste 70-talstyget slank också ner i korgen, men när maken fick se den så protesterade han å det bestämdaste. Den var på tok för tjejig! Så den får gå ut till försäljning på Instagram. Tyvärr.

Lite nytt glas hittade jag såklart också. Det bästa kapet var en stor Reijmyrevas (av Johnny Mattsson, tror jag) för trettio kronor! Marimekko-skålen ska vi ha till godisskål har vi bestämt. Vilket alltså betyder att den ska kunna stå framme med godis i. Vi får väl se hur det går med den saken.

En stor Reijmyrevas, en våffelvas, en Marimekkoskål och två söta 70-talsburkar till köket.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I år skulle formgivaren och PH-lampans fader Paul Henningsen ha fyllt 120 år, om han levt ( i Härligt hemma som finns i butik just nu kan du läsa mer om honom och PH-lampan på min retrosida) För att hylla honom lanserar nu lampföretaget Louis Poulsen en specialutgåva av den PH 3 1/2-3 som Henningsen ritade redan 1929.

Lampan är grymt snygg med en överskärm i rå koppar (som kommer att ärga snyggt med tiden) och två nedre skärmar av munblåst opalglas. Den går bara att köpa under mars månad, men redan nu kan du förbeställa den på Svenssons i Lammhult. Ska du ha skönheten får du dock lov att hosta upp en del, närmare bestämt tio och ett halvt tusen. Själv skulle jag ju också gärna ha två som på bilden. Den som ändå hade drygt tjugo papp i byrålådan.

Bild från Svenssons i Lammhult

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I fredags tog jag med mamma och drog till tygbutiken Stoff & Stil i Kungens kurva. Jag hade hört att de i slutet av förra året sålde ut ett restparti av Maud Fredin Fredholms gamla tyger och trodde naturligtvis att allt var slut för länge sedan. Så dröm om min förvåning när jag hörde att det fortfarande fanns lite kvar!

Det var inga mängder de hade och de mest färgsprakande tygerna var ju självklart slut, men fortfarande fanns en hel del guldkorn kvar och det var en ljuvlig hög jag fick frossa i och det blev ganska många meter som fick följa med både mig och mamma hem.

Och som om de inte räckte med det så reade de ut mönster för 10 kronor styck också, så nu jäklar ska jag få en helt ny garderob! Ska bara lära mig att sy först;)

En hel vagn full av Mauds fantastiska mönster! Vill du veta mer om Maud Fredin Fredholm så ska du inte missa nästnästa nummer av Härligt hemma, där jag skrivit en artikel om denna inspirerande kvinna.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Förutom att blogga på Retromania skriver jag också krönikor i Härligt hemma varannan vecka. Den här krönikan publicerades i Härligt hemma nr 21, 2013.

Under 90-talet drev min bror och hans vänner konstgalleriet Ynglingagatan 1 i Stockholm. Deras vision var att skapa en alternativ konstscen för internationella konstnärer och nya, oupptäckta svenska dito som inte hade någon chans att visa sin konst på annat sätt i dåtidens Stockholm. Själv var jag ung student som uppskattade vernissagen. Visserligen hade jag dålig koll på konst, men att dricka vin och träffa djupa människor var en favoritsysselsättning jag hade. Med tanke på mitt bristande konstintresse och min extremt tunna studentplånbok var det ett mysterium att jag ändå en gång gick ifrån ett av dessa vernissage med ett konstverk i min hand. Jag minns inte varför jag slog till, men antagligen ville jag göra mig till för någon snygg och svår konstvetarsnubbe jag skålat med under kvällen.

Bilden jag köpte var av norrmannen Bjarne Melgaard, som hade sin allra första utställning någonsin på Ynglingagatan 1. Han var en provokativ konstnär som på ett väldigt öppet sätt skildrade sexuella akter av homosexuell art i sin konst. Jag minns att det inte var lätt att välja ut någon bild som var någorlunda rumsren. Men till slut hittade jag en som jag kunde sätta upp därhemma, utan att farmor eller mormor skulle få hjärtslag om de kom på besök. Men trots att jag pröjsade flera tusen för bilden kom den aldrig upp på väggen i min lilla lya. I stället packade jag ner den i en flyttlåda som jag ställde ner i källaren och glömde bort.

Tills för något år sedan då jag plötsligt fick ett sms från min bror där han frågade om jag kunde tänka mig att låna ut mitt Melgaard-verk till en utställning på Moderna museet! Moderna museet ville låna MITT konstverk! Herre min skapare, vilken jäkla konstkännare jag måste vara! Jag visste väl att jag gjort rätt den där kvällen i början av 90-talet, då jag valt att spara in på ketchupen och halvera nudelpaketen medan jag investerade mina sista slantar i konst. Jag visste väl att det en dag skulle löna sig.

Om jag nu bara kunde hitta den där rackarns bilden också, så skulle jag snart kunna bli rik. Jag skickade ner maken i källaren att leta. Flera timmar senare kom han upp igen. Svettig och trött. Han hade letat igenom varenda centimeter av varenda kartong i hela källaren, utan att hitta ett enda värdefullt konstverk. Hur var det möjligt? Hade vi råkat slänga Bjarnes fantastiska alster när vi flyttade? Eller kunde vi ha blivit bestulna? Hade vi haft en konstkupp i källarförrådet? Säkert var det så.

Jag bestämde mig för att gå ner och leta jag med innan jag anmälde den fräcka stölden till mitt försäkringsbolag. I första lådan jag öppnade hittade jag Bjarne Melgaards skapelse. Arg som ett bi gick jag upp för att skälla på maken för att han skrämt upp mig så. Som ett frågetecken stod han och tog emot utskällningen och tittade på bilden i min hand innan han konfunderad frågade: ”Är det där ditt värdefulla konstverk? Jag var helt säker på att det där kladdet var något av barnens första teckningar som du sparat!”

Hur hade han mage, att kalla detta värdefulla konstverk som Moderna museet ville låna av mig för kladd? Att missta detta tidiga verk av den stora konstnären Bjarne Melgaard, vars verk säljs på Bukowskis för tiotusentals kronor, för en barnteckning?

Jag tittade på bilden en gång till. Ja, kanske hade han lite rätt. Helt olik barnens teckningar var den faktiskt inte. Men det spelade ju ingen roll. För nu var det ett värdefullt konstverk. Och det var jag som hade köpt det. Det var jag som var konstkännaren. Och nu skulle min tavla upp på väggen på Moderna museet.

Några veckor senare hamnade också min stolthet på Moderna museet i en hyllad utställning om Ynglingagatan 1. Och bredvid tavlan stod en lapp med mitt namn på, så att det skulle vara tydligt för alla besökare vem det var som lånat ut detta magnifika verk (så jag slapp stå där under hela utställningsperioden och berätta det för alla).

När utställningen var över fick jag tillbaka tavlan. Nu hade min bror låtit rama in den åt mig. Han sa det inte rakt ut, men jag tror att det var för att förhindra att den skulle stoppas ner i en låda i källaren igen. Helt i onödan egentligen, för det fattar väl varenda människa att fin konst ska hänga på väggen.

Hur kunde maken ta det här konstverket för barnkladd?

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

På helgens loppisrunda sprang jag på de här bedårande Staffordshire-muggarna för löjliga 10 kronor styck, men eftersom jag har så fullt i mina köksskåp så lämnade jag kvar dem på hyllan. Först tog jag dock en bild på dem och la ut på Instagram. Och när jag kom hem och kollade Instagram såg jag att jag fått bannor av en Instakompis som samlar på färgglada Staffordshire-muggar; hur kunde jag ha lämnat kvar de där guldkornen på loppisen?! När jag läste det så skämdes jag som en hund över att jag glömt bort att hon älskar just de muggarna. Hur enkelt hade det inte varit att köpa dem, lägga i en låda och skicka till henne, och gjort hennes dag! Nästa gång, Erry, jag lovar!

Senare under helgen såg jag att en annan Instakompis hade loppat tre stycken Senator-glas, just sådana som jag samlar på! Och när jag skrev och frågade om jag möjligtvis kunde få köpa dem av henne så visade det sig att hon inte alls skulle ha dem själv, utan att hon passat på att köpa dem just för att kunna skicka dem vidare om någon annan ville ha. Så snart kommer de att komma hem till mig.

Det är just det här som är så fantastiskt med Instagram! Här kan du nörda ihop med människor med samma intresse. Du kan köpa till och byta med andra, hjälpa någon eller få hjälp med information och att värdera grejer. Det är verkligen toppen! Så om du ännu inte har något Instagram-konto så skaffa dig ett genast! Och börja med att följa mig. Bland mina följare och dem jag följer kan du sedan hitta en rejäl drös med störtsköna retromanians att nörda ihop dig med. Du kommer inte att ångra dig!