Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Jag håller på att leta efter enkla, vita pinnstolar att ha på altanen på landet. Givetvis tänkte jag att det skulle gå lätt att hitta, men just när jag behöver pinnstolar så ska de tydligen vara svåra att hitta och dessutom kosta skjortan. Så har ni några gamla, slitna hemma som ni vill bli av med (och som inte kostar en förmögenhet) får ni gärna hojta till. Egentligen vore det himla trevligt med en liten Florida-soffa till också. Gärna till vrakpris! Tack på förhand:)

Du som vill ha lite historik kring Florida kan läsa den här lilla texten som var i Härligt hemma häromveckan:

Fina Florida

Den populära soffan kommer från Bröderna Wigells Stolfabrik i småländska Malmbäck, en av Sveriges äldsta och fortfarande verksamma möbelfabriker, med anor från 1868. Där formgavs den av Ebbe Wigell, en av ättlingarna till grundaren Carl-Johan Wigell, år 1952.

Florida är en liten och nätt soffa, endast 135 centimeter lång och 50 centimeter djup, stilren med slanka, enkla linjer. Till soffan finns även tillhörande stol och bord i samma snitt.

Under de första åren som soffan producerades hette den Florett och gjordes i formpressad teakfanér. Men när det mot slutet av 50-talet blev populärt med lackade soffor, började Wigells istället tillverka sina soffor i gedigen björk som de sedan målade. Den nya modellen av soffa döpte de till Florida.

Florett/Florida producerades ända fram till slutet av 70-talet, då de moderna, bastanta furumöblerna hade gjort entré i de svenska hemmen och intresset för de smäckrare möblerna svalnat. Men i slutet av 2012, då trenden svängt tillbaka och retromöblerna blivit heta på nytt var det dags att återuppta tillverkningen igen.

Den som suktar efter en Florida eller en Florett får räkna med att lägga ut mellan 2 000 och 4 000 kronor för ett gammalt exemplar. Ny kostar en Florida-soffa från cirka 5 800 kronor. Att jämföra med de dryga 100 kronor den kostade som ny på 50-talet.

Den här soffan med tillhörande stolar gick för 3 600 kronor. Själv betalar jag gärna 50-talspriser:) Bild: Bukowskis

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

På återvinningsstationen i närheten av där vi bor har de ställt upp en arbetsbod där man kan ställa in de grejer som man vill bli av med, men som man egentligen inte tycker passar på sophögen. I ge-bort-boden kan sedan vem som helst gå och plocka saker som de vill ha. Jag tycker att det är en finfin idé! För jag tror att det är lätt hänt annars att felfria saker hamnar på tippen bara för att man inte orkar sätta ut en annons eller ta en tur till någon välgörenhetsbutik. Det är fascinerande vad folk gör sig av med. Jag har hittat flera guldklimpar i ge-bort-boden och i går när vi var förbi och slängde saker och tog en sväng in i boden stod där två Fanett-stolar! De var visserligen ganska slarvigt ommålade, men kommer funka fint som skrivbordsstolar i barnens rum, efter en liten make-over.

För den som vill veta mer om Fanett följer här en liten artikel från Härligt hemma om den omtyckta pinnstolen:

Fanett

Den populära Fanett-stolen tillverkades på möbelfabriken Edsbyverken, ett företag som grundades 1899 i Edsbyn i Hälsingland av hantverkaren Lars Fredrik Pettersson. Fabriken gjorde till en början möbler, dörrar och fönster till traktens hus men började 1910 även att producera skidor.

Eftersom det blev så mycket spillvirke över vid skidtillverkningen inleddes i slutet av 30-talet ett försök att återanvända virket och tillverka pinnstolar av det. Försöket lyckades och Edsbyverkens första pinnstol såg dagens ljus. Lennart Karlstorp, som var ansvarig för stolstillverkningen på fabriken, ville utveckla stolen ytterligare och göra en lätt variant. 1949 började han prova att tillverka sitsen i formpressad fanér. Första försöket slutade med att gipsformen exploderade så att hela fabriken dränktes i gipsdamm, men efter en del justeringar föddes den första varianten av den ”fjäderlätta” pinnstolen Fanett.

1955 bjöds den finländske arkitekten och formgivaren Ilmari Tapiovaara in för att rita om pinnstolen. Han ändrade bland annat den rundade ryggen till en mer stilren, rak variant och den modell som vi idag är vana att kalla Fanett var nu född. För sin egen del begick Tapiovaara dock ett stort misstag när han tog en engångssumma för arbetet i stället för en royalty som hade gett honom betydligt mer pengar i fickan.

På 60-talet ritades Fanetten om än en gång om och fick en smalare sits och sju ryggribbor istället för sex. Fanett T 65 kallades den nya, moderna varianten.

Över fem miljoner pinnstolar hann Edsbyverken tillverka innan verksamheten lades ner 1970. Idag tillverkar fabriken möbler för kontor och offentliga miljöer men deras populära pinnstolar finns fortfarande att finna på landets auktionshus, antikbutiker och loppisar. Och tydligen också i ge-bort-bodar-på återvinningscentraler.

Bild: Metropol

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Den här stolen gillar jag. Det är den så kallade Orkesterstolen av min favoritarkitekt och formgivare Sven Markelius (som bland annat ledde planeringsarbetet när ABC-förorten Vällingby byggdes, ni vet). Stolen ritade han till Helsingborgs konserthus (som han för övrigt också ritade) för orkestern att sitta på. Stolen ska ha varit den första stapelbara stolen i Sverige och massproducerades under flera år. Inspirationskällan sägs ha varit Alvar Altos Modell 611. Nu nylanseras den i svartbetsad ask, vitpigmenterad ask och schellac finish björk, av Ljungbergs factory, som tidigare bara gjort tyger. Jag tycker att den är finast i svart, men allra, allra finast tycker jag faktiskt att den är när den står staplad, så jag skulle verkligen inte ha något emot att ha ett gäng stående som extrastolar, även om vi inte är något vidare bra på cello i vår familj.

Foto: Dan Isaac Wallin

Slog upp ögonen i morse och såg att det snöade igen! Hade att välja mellan att lägga mig ner på golvet och gråta och skrika. Eller att drömma mig bort på Pinterest. Hittade en hel del mysiga läshörnor där man gärna skulle sitta och kura en dag som denna, och plötsligt kändes det faktiskt inte så hemskt med snö. Eller vad säger ni?

Fåglarna kvittrar, snön smälter och en lång, mörk vinter har snart kommit till sitt slut. Fast det känns ofattbart just nu så inser jag att jag faktiskt kommer att kunna sitta ute på altanen och jobba inom kort! Jag funderar på om jag inte ska skaffa mig en sådan här arbetsplats i solen. Fasen, vad jag skulle bli kreativ och effektiv i en knallgul Pantonstol! Jag känner det, det är liksom jag. Måste bara övertyga maken om det först.