Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Gårdagen var magisk! Upp i ottan och mötte upp barn och föräldrar utanför skolan redan klockan kvart över sju! Sedan vandrade vi i gemensamt fackeltåg till kyrkan där vi sjöng och hade en vacker julceremoni och så avslutade vi allt med fika och julklappsutdelning i skolan. Jag är så glad att vår skola har kvar sina avslutningar i den intilliggande vackra kyrkan, även fast många andra skolor har gått ifrån allt var kyrkliga traditioner heter. Med en sådan vacker avslutning är det omöjligt att inte komma i julstämning. Nu är vi laddade för en lång och härlig jul, och ett skönt och avkopplande lov!

Den här bilden tog jag vid 6.30 i morse. Men skenet bedrar. Vi hade inte alls en så fridfull morgon som det ser ut som. Utanför bild bråkar storesyskonen med varandra medan bebisen skriker och mamma springer runt och letar gympapåsar. Men lucialinnena var i alla fall strukna! Och alla kom i tid till sina firanden.

Nu sitter jag äntligen i lugn och ro med tända ljus, en sovande bebis på armen och en stor kopp kaffe framför mig. Det blev en bra dag, trots allt. Och till kvällen ska vi till grannarna och äta peppisar och dricka glögg. Det blir ännu bättre det. Ha en fin Lucia alla retromanians! Var rädda om varandra, och var särskilt rädda om era ungdomar ikväll! Se till att ni vet var de är, att de är nyktra och att de inte lämnar varandra ute i natten.

Lisa Larsons adventbarn

På den här nivån lägger vi julbaket i år. Med en bebis i huset finns det inte tid eller ork för annat. Men jag drömmer redan om allt gott jag ska baka nästa jul. Med Fyran hängandes i byxbenet. Hjortrongrottor, tryffel, kolakakor, knäck, kanderade äpplen, maränger, kola … mmmm

För dig som vill lägga din ribba lika lågt som min kommer receptet på ischoklad här:

200 gr mörk choklad

100 gr kokosfett

Smält i vattenbad, rör om och häll i ischokladformar. Ställ dem kallt att stelna.

Det som är bra är att vår mjölkproteinallergiska son kan svulla det här julgodiset utan problem.

I går fick Minstingen hjärnskakning efter ett fall i skolan så nu måste hon hålla sig på marken resten av terminen. Och precis som Madicken var hon tvungen att hålla sig hemma och lugn i dag, trots att det hände skojiga saker i skolan. Vår hemmadag hade riktigt retrotema. Först plöjde vi några avsnitt av den fantastiska serien ”Den vita stenen” och resten av dagen försökte vi lösa Rubikt kub, utan något vidare resultat. Nu ska vi baka kolakakor som vi ska äta alldeles för många av. Och i morgon hoppas vi att huvudvärken är bättre.

I dag är Fyran nöjd. För det verkar som att han har fått ett riktigt namn. Vi funderar på Folke. Vad säger ni, funkar det? Vi ska först testa det i en vecka, och se hur det känns, och känns det bra för oss alla sex, så slår vi till. Spänningen är olidlig.

Vad gillar ni förresten lapptäcket? Härligt 70-tal va? Jag fyndade det på Rosenhills loppis för en ynka femtiolapp. Och lika mycket betalade jag för en hel kasse tygblöjor. Min man tycker fortfarande att jag är galen som vill att bebisen ska ha tygblöjor! Och själv kan jag inte förstå att inte alla använder det! Det känns ju fantastiskt att slippa alla kemikalier som finns i engångsblöjor. För att inte tala om sopberget som man slipper bygga på. Och vet ni att man dessutom förkortar blöjperioden med typ ett år när bebisen känner kopplingen mellan att kissa och bli blöt!

Folke, endast iklädd tygblöja, på finaste lapptäcket, fyndat på Rosenhills loppis.

bjöd på mysfika i det fria med min bror, två av brorsbarnen, min lilltjej och Fyran (Ja, jag vet att han måste få ett vettigt namn snart). Och som grädde på moset fick jag sedan en underbar bukett av höstlövsrosor av dottern!

Hoppas att ni också har haft en fin söndag och laddat batterierna ordentligt inför veckan! I morgon ska jag och Fyran också försöka jobba. Wish us luck!

Maken har dragit på älgjakt (ja, ni läste rätt!) och lämnat mig med alla barnen och ett hus i kaos. Som tur var köpte han några Billys panpizza och ett par burkar ravioli till oss innan han drog, så att vi klarar oss;) Men med en tvåveckors gammal bebis kan det till och med vara svårt att få till mikromat, så gissa om jag blev glad när jag hittade vår gamla bärsele i förrådet. Vi köpte den till första barnet 1997, så den är nästan att betrakta som retro idag;) Och med bebisen på magen kan jag både värma ravioli till lunch OCH slänga in en maskin med tvätt. Så fantastiskt! Tänk vad lätt det är att glädja en nybliven fyrabarnsmamma!

Tack för alla gratulationer och lyckönskningar jag fått i min mejl! Jag blir så glad ska ni veta!

Nu har vi haft en dryg vecka på oss att lära känna varandra, jag och ”Fyran”, som han än så länge kallas, och allt känns himla bra. Han har lärt sig att äta, bajsa och kissa och jag är så stolt. Snart är han redo att ta nästa steg, att ligga själv i spjälsängen medan mamma bloggar. Jag räknar med att det kommer gå minst lika bra. Första försöket gör vi i morgon. Hörs då!

Det värsta med att föda barn är inte smärtan, tycker jag. Det absolut värsta är efteråt, när man mörbultad kliver upp ur förlossningssängen, in till duschen och med bestörtning ser sin spegelbild i badrumsspegeln. Hur i hela friden kan det vara möjligt att man ser lika gravid ut trots att man just pressat ur sig en 3,5 kilo bebis med diverse tillbehör? Första gången var jag övertygad om att barnmorskan hade missat att det låg en till unge där inne och jag gav mig inte förrän hon lovat dyrt och heligt att hon skulle ha märkt om så var fallet. Den här gången vet jag bättre och har tålamod att vända in de veckorna det tar för magen att inta sin ursrungliga, om än lite degigare, form igen. Men gudarna ska veta att det ska bli skönt att få tillbaka sin kropp och kunna använda sin gamla vanliga garderob igen. Jag kan lova att man hinner tröttna på sina trista mammakläder under de nio månader man bär dem. Men snart så kommer jag i mina fina, färgglada, loppisklänningar igen. Och då kommer jag också matcha min fina retrobebis;)

Jag måste bara få skryta lite för jag har nämligen fått den finaste present ni kan tänka er. Och då pratar vi varken Jacobsen, Wegner, eller Bernadotte design, utan i fredags var jag inne på BB Stockholm, på Danderyds sjukhus och pressade fram den här lilla guldklimpen. Och har ni sett vilken tur jag hade, det var en riktig liten retrounge, fast han är sprillans ny!

Han har inte fått något namn än, och jag gissar att det kommer att ta lite tid att komma på något som passar alla eftersom vi är fem starka viljor som vill vara med och bestämma, men jag återkommer när jag kan presentera honom bättre. Hur som helst var han i alla fall 52 cm lång och 4 290 gr tung och världens sötaste unge, så vi hade riktig tur.

Nu ska jag njuta riktigt mycket i några dagar så jag kanske inte kommer vara så jätteaktiv på bloggen, men skriv gärna lite kommentarer ni, och kom med namnförslag vetja! Och ni vet väl att ni kan lägga upp bilder i kommentarfältet? Visa upp era egna retroungar och loppisfynd. Jag ser fram emot att höra ifrån er!