Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Den här veckan, i Veckans design ska vi ta oss en titt på fantastiska Maud Fredin Fredholm (texten har tidigare varit publicerad i Aftonbladet Härligt hemma).

Maud Fredin Fredholm är en av Sveriges största textilkonstnärer genom tiderna. På 50-, 60- och 70-talet var hon en av de mest tongivande designerna i Sverige men även i modestäder som London och Paris blev hon ett stort namn. Trots framgångarna är hon ändå något av en doldis för många svenskar.

Hon föddes i Göteborg 1919 och utbildade sig på Slöjdföreningens skola och Konsthögskolan Valand. När utbildningen var avslutad började hon rita inredningstextilier till varuhuset Ferdinand Lundqvist, Göteborgs motsvarighet till NK. Efter det följde mängder av frilansuppdrag och Maud Fredin Fredholm inredde bland annat restauranger, skolor och ålderdomshem med sina färgsprakande textilier. Hon dekorerade även keramik för bland annat Bobergs Fajansfabrik i Gävle.

Maud Fredin Fredholm var nytänkande i färg och form och hade ofta också en överraskande och funktionell sida i sitt arbete. I gardintyget kunde mönstret till en tunika gömma sig, och färdiga mönstermallar till jackor, blusar och klänningar trycktes direkt på metervaran. Men det var inte bara i sitt konstnärskap som Maud Fredin Fredholm var en banbrytare. Trots att det var mycket ovanligt med egenföretagande kvinnor tvekade hon aldrig över att stå på egna ben utan tackade undantagslöst nej till erbjudanden om anställningar och valde att vara sin egen under hela sin karriär.

1945 startade hon sitt eget modeföretag Maud Fredin Fredholm AB i Göteborg och med tiden öppnade hon flera butiker runtom i Sverige och fick agenter, återförsäljare och filialer både i Europa och USA. Maud Fredin Fredholm drev sitt företag framgångsrikt och hade som mest över trettio anställda, men det var vid ritbordet hon trivdes allra bäst. Under flera decennier och ända fram till 1995 gjorde hon årligen två modekollektioner.

Idag är intresset för Maud Fredin Fredholms tyger stort bland retrofantaster och det ökar med tiden som går. Hennes alster finns representerade både på Nationalmuseum i Stockholm och Röhsska museet i Göteborg.

Bild: Bukowskis

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Den här veckan ska vi ta oss en närmre titt på formgivaren Yngve Ekström och hans smäckra fåtölj.

Formgivaren Yngve Ekström är relativt okänd för gemene man. Hans Laminofåtölj är däremot ingen doldis. Med sin enkelhet, sin smäckra form och mjuka linjer har den kommit att bli en av Sveriges mest välkända och älskade möbler som på sin 50-årsdag, 2006, hade sålts i över 250 000 exemplar.

Yngve Ekström föddes och växte upp i Småland, där pappan arbetade på Sveriges äldsta möbelfabrik, Hagafors stolsfabrik. Sin fritid ägnade fadern åt att snida trä, ett intresse och en begåvning som yngsta sonen kom att ärva.

Eftersom pappan dog tidigt fick även Yngve börja arbeta vid fabriken i unga år. Men vid sidan av sitt arbete studerade han konst med inriktning på inredning och i mitten av 40-talet startade han sitt eget möbelföretag, ESE-möbler, tillsammans med sin äldre bror Jerker och kollegan Sven Bertil Sjökvist. Fortfarande idag ligger bröderna Ekströms livsverk kvar i småländska Vaggeryd, men numera under namnet Swedese.

Yngve Ekströms stora genombrott kom 1956 i samband med lanseringen av den nya länstolen Lamino, en fårskinnsklädd fåtölj med stomme av skiktlimmat och formpressat böjträ. Fåtöljen kom till efter år av utvecklingsarbete utifrån föregångarna ”Anders” från 1945 och ”Kurva” från 1953.

Lamino-fåtöljen blev en stor succé när den kom och har behållit sin popularitet genom decennium av starka trendskiften. 1999 röstades den fram som århundradets möbel av tidningen Sköna Hems läsare framför konkurrenter som bland annat Lilla Åland och Pernilla och den ingår i den permanenta utställningen på Victoria & Albert Museum i London.

Lamino har även en lillebror, Laminett, som är en mindre variant av sin betydligt mer kända släkting och år 2006 föddes också en minivariant för barn, den så kallade Lamini. Till stolen hör också en fotpall i samma smäckra formspråk.

På andrahandsmarknaden finns ständigt ett stort intresse för Lamino. Runt 4 000-5 000 kronor får du betala för en begagnad fåtölj och en tusenlapp eller två för fotpallen. Men det är ändå bara cirka hälften av nypriset och pengar du antagligen får tillbaka om du mot förmodan skulle tröttna på din vilstol.

Bild: Swedese

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Dags för Veckans design och i dag tänkte jag att vi skulle nosa lite på en av mina absoluta favoritdesigners, Verner Panton. Texten har tidigare varit publicerad i Aftonbladet Härligt hemma:

Populära Panton

Han har blivit känd för sin förkärlek till plast och med sitt färgstarka, lekfulla, futuristiska uttryck skiljer han sig markant från all annan stilren, blek och avskalad skandinavisk design. Panton är katten bland designhermelinerna.

Verner Panton föddes i Danmark 1926 och utbildade sig till arkitekt på Konstakademin i Köpenhamn, där han tog sin examen år 1950. Kommande år kom han att arbeta för Arne Jacobsen bland annat med att utveckla Myran-stolen. Men när han 1955 startade sin egen designbyrå och tre år senare, 1958, fick sitt genombrott med fåtöljen Konen, var han långt ifrån sina samtida designkollegor i sitt uttryck.

Panton var pionjär på många sätt. Han blev först med att skapa en uppblåsbar stol och lyckades också med vad många andra formgivare bara drömde om; att gjuta en stol i ett helt stycke plast. Pantonstolen tog honom tio år av utvecklingsarbete innan den kunde sättas i produktion. När den slutligen presenterades blev den en omedelbar succé och femtio år senare, tillverkas denna designikon fortfarande. Dessutom av samma möbelföretag som Panton inledde sitt samarbete med år 1963.

Panton har skapat allt från lampor, mattor, tapeter och möbler till hela miljöer och konstellationer och blivit mångfaldigt prisbelönt för sin otraditionella formgivning. 1963 utvecklade han också Pantone, ett färgsystem som fortfarande används inom en rad olika branscher över hela världen.

Några år före sin död ritade Panton stolen Vilbert för Ikea, men stolen blev ingen succé och den togs snart ur sortimentet. Den begränsade upplagan har dock gjort att stolen blivit eftertraktad på senare tid och idag får du betala upp emot fyra tusen för ett exemplar. Att jämföra med de 675 kronor den kostade på möbelvaruhuset 1995.

Pantonstolen

Vilbert

Konen

Bilder från Bukowskis

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I Veckan design ska vi ta en närmre titt på fabulösa Greta Magnusson Grossman. Artikeln publicerades i Aftonbladet Härligt hemma nr. 32, 2014.

Bild:Gubi

Greta Magnusson Grossman

Hon är en av våra mest framgångsrika arkitekter och formgivare. Men trots en lysande karriär är Greta Magnusson Grossman ett okänt namn för många svenskar.

Magnusson Grossman föddes 1906 i Helsingborg. Hon utbildade sig under 20-talet på Konstfack i Stockholm och gick därefter som möbelsnickarlärling. Färdigutbildad sökte hon anställning för Axel Einar Hjort på NK, men fick nej, eftersom arbetsplatsen saknade omklädningsrum för kvinnor.

I sann Ester Ericson-anda startade Magnusson Grossman då sin egen firma vid Stureplan i Stockholm, där hon formgav och producerade möbler och inredningsprodukter. I ett tiotal år drev hon butiken innan hon och maken emigrerade till USA och hon startade en ny affär på kända Rodeo Drive i Los Angeles.

I och med flytten började Magnusson Grossman även att arbeta som arkitekt, vilket kom att leda till hennes stora genombrott. Som arkitekt utmärkte hon eftersom hon kunde skapa hus på de mest omöjliga tomter genom låta dem klättra i nivåer och sväva på pelare. Med öppna planlösningarna och stora glaspartier fick hon dem att bli ett med naturen.

Husen möblerade hon gärna med sina egna möbler, som var enkla men ändå kreativa och nytänkande. Den trebenta golvlampan G-33, även kallad Grasshopper, som är den av hennes alster som är mest välkänd i Sverige, är ett bra exempel på det.

Den som är sugen på några av Magnusson Grossmans möbler får ta fram stora plånboken. Sexsiffriga belopp är inte ovanliga. För ett gammalt, fint exemplar av Grasshoppern får du idag betala mellan 20 000- 25 000 kronor på landets auktioner. Cirka 15 000 kronor billigare kommer du undan om du köper den nyproducerad från danska Gubi.

Bild: Bukowskis

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Till och från skriver jag ju om designklassiker och kända formgivare här på bloggen, men även på sidan Älskade retro i Aftonbladet, Härligt hemma. I dag slog det mig; varför inte ha Veckans design som ett ständigt återkommande inslag här på bloggen? Först ut tänkte jag skulle vara textilformgivaren Sven Fristedt som jag skrev om i Aftonbladet Härligt hemma i nr 31, 2014.

Fantastiska Fristedt

För de flesta är varken Sven Fristedt eller hans tyger obekanta. Sven Fristedt är nämligen en av Sveriges största textilformgivare med mängder av textilsuccér för bland annat Borås Cotton (tidigare Wäfveri) och Ikea i bagaget. Han föddes i Stockholm 1940 och drömde som ung om att bli konstnär, men upptäckte tjusningen med textilier när han såg Viola Gråstens alster.

I slutet av 50-talet gick Fristedt textilutbildningen på Beckmans designhögskola där han hade den framgångsrika textilformgivaren Göta Trädgårdh som lärare. Hon såg tidigt Fristedts talang och uppskattade hans färgstarka och organiska formspråk som stod i stark kontrast till de geometriska, repetitiva och diskreta former som varit moderna under 50-talet.

Efter utbildningens slut fick Fristedt genast anställning på textilfabriken MAB & MYA i Malmö. Genom arbetet där kom han i kontakt med modeskaparen Katja Geiger, grundaren till klädmärket Katja of Sweden, och de två inledde ett samarbete som resulterade i en rad spännande klädkollektioner.

I mitten av 60-talet började Fristedt arbeta som formgivare och konstnärlig ledare på Borås Wäfveri, ett samarbete som skulle komma att hålla i sig under tjugofem års tid. Samtidigt ritade han även en mängd populära mönster för IKEA och formgav även för den internationella marknaden, där han nådde stora framgångar i bland annat USA, Frankrike och Japan.

Sven Fristedts alster, särskilt de tidiga, och framför allt hans kläder från Katja of Sweden är idag hett eftertraktade på retromarknaden och betingar åtskilliga hundralappar på nätauktioner.

Fåtöljen Polo med mönstret Myrten av Sven Fristedt, från IKEAs katalog 1969. Bild: IKEA

Vilken pryl/möbel/formgivare vill du veta mer om? Skriv i kommentarsfältet nedan eller mejla mig på helen.bjurberg@live.se