Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Förutom att blogga här på Retromania skriver jag också krönikor varannan vecka i Aftonbladet Härligt hemma. Här ska ni få läsa om hur det gick till när jag shoppade upp alla julklappspengar på loppis, men inte fick en enda ny grej.

Det är julmarknad på barnens skola nästa helg och min ”att-göra-lista” är oroväckande lång. Det ska bakas bröd, bindas dörrkransar, göras julgodis och förberedas pepparkaksdeg. En av punkterna är också att ta med gamla böcker till antikvariatet som ska vara i ett av klassrummen. Jag vet att vi har en låda med utrensade böcker i förrådet och bestämmer mig för att börja med att hämta fram den.

I förrådet finns många lådor. En del har hängt med i flera flyttar och det kan vara lite knepigt att tyda märkningen. På en har ”köksgrejer” blivit ändrat till ”kontorsgrejer” som blivit struket och uppdaterat till ”fotografier”. På en annan har uppdateringen uteblivit och det står ”mammakläder” på den, fast jag vet att den innehåller böcker. Tur att jag har sådan koll, tänker jag men kikar för säkerhets skull ner i lådan för att få det bekräftat.

Plötsligt får jag en obehaglig flashback till en annan gång då jag letade lådor, men hade sämre koll. Det var för länge sedan när min äldsta dotter var liten och skulle ha julmarknad och kombinerad loppis på dagis (Ja, det är så länge sedan att det faktiskt hette dagis då). Personalen hade bett alla föräldrar att rensa hemmet på loppisprylar. Vi hade precis flyttat och jag hade redan sållat ut sådant som vi inte längre behövde och fyllt en hel flyttkartong som jag ställt i källaren. Den kartongen hämtade jag upp och tog med till dagis.

När julmarknads- och loppisdagen var kommen var hela dagisgården full av uppdukade marknadsstånd med julpyssel och hembakade kakor. Barnen hade tomteluvor, det hängde glitter i träden och allt var så stämningsfullt. Jag såg loppisståndet på långt håll. Det såg färgglatt och fint ut, med mycket retroplast, sådant som jag gillar. Med snabba steg skyndade jag dit. Längst fram stod några fina, färgglada skålar på rad. Det var inte vilka skålar som helst heller, utan designprinsen Bernadottes Margrethe-skålar. Precis sådana som vi har hemma, och i samma färger dessutom. Det var väl lustigt, tänkte jag.

Och eftersom min uppfattning alltid varit att man inte kan få för många Margrethe-skålar så bestämde jag mig snabbt för att slå till och köpa dem allihop. Sedan kastade jag en ny blick över bordet. Se där, där låg en Röda Clara, konservöppnare. Den kan jag ju inte missa, tänkte jag och tog den med. Visserligen hade jag en likadan hemma, men den här kunde jag ju ha på landet. Det var ju ganska sällsynt att man hittade dem i så fint skick och med fäste och allt.

Det var inte förrän jag såg att det på bordet också fanns likadana storblommiga, emaljerade spisplattsskydd som vi hade hemma, som polletten sakta men säkert började åka ner. Visst var det ganska konstigt att det fanns så många saker som var likadana som våra här. Ganska, väldigt konstigt till och med. Tänk om det var så att grejerna inte var LIKADANA som våra. Tänk om de faktiskt VAR våra! Tänk om märkningen på lådorna i källaren varit lite för snurrig och jag hade tagit en kartong med kökssaker som vi inte hunnit packa upp, i stället för den låda med saker jag rensat ut. Ju mer jag funderade på det, och ju fler grejer jag kände igen på loppisbordet desto säkrare blev jag på att det faktiskt var så.

Rädd för att framstå som en jubelidiot om jag avslöjade mitt misstag så höll jag tyst och köpte i stället tillbaka en efter en av mina egna saker, tills jag fått en hel flyttlåda full. Dagisfröknarna var överlyckliga över de strålande affärerna. Nu skulle de ha råd att både renovera leksaksförrådet OCH köpa nya sparkcyklar till barnen! Och det var ju alltid en liten tröst för mig, vars julklappspengar plötsligt tagit slut, innan jag köpt en enda julklapp, att min dotter i alla fall skulle få en ny, fin sparkcykel till jul – av dagis.

Man kan aldrig få för många Margretheskålar. Särskilt inte om man köper samma om och om igen.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!


Bild: Sandra Birgersdotter/Blocket.

Vanligaste Blocketmissarna– vett och etikett för dig som handlar begagnat.

Du har satt ut en annons och sitter och väntar i timmar på en intressent som aldrig dyker upp. Sedan åker du själv tvärs över hela stan för att köpa en fåtölj – bara för att upptäcka, när du kommer fram, att den knappt håller ihop. Känns det igen? Ja, det finns många sätt att irritera varandra på när vi köper och säljer i andra hand. Men egentligen är det inte så svårt med vanligt, enkelt Blocket-hyfs. Här är  tipsen som gör att begagnathandeln går som en dans.

1. På med brillorna och LÄS

Står det ”prutning undanbedes” i annonsen betyder det typ en snigel på ögat om du ändå försöker pressa ner priset. BVSA är förkortning av uttrycket ”billigare vid snabb affär” och innebär att du måste vara på hugget. Att köpa någonting tre månader efter att annonsen lagts ut är INTE att vara snabb, även om du körde väldigt fort när du tog dig dit.

2. Sagt är sagt, för bövelen

Det finns en speciell plats i helvetet för folk som säger att de ska komma och köpa och sedan inte gör det. Eller säljare som säger att de ska hålla en pryl och sedan säljer till någon annan. Har du sagt att du kommer för att köpa se då till att släpa häcken över till säljaren så fort som möjligt. Och får du förhinder så meddela dig; mejla, ring, messa, skicka i värsta fallröksignaler – men vad du gör, gå inte själv upp i dem!

3. Nej, du kan inte byta, lämna tillbaka eller ångra dig

Sorry, reklamation och öppet köp gäller INTE vid begagnatköp. Återkommer du till säljaren trettio dagar efter ett köp för att be om pengarna tillbaka eller byta möbeln/prylen mot något du gillar bättre kommer hen antagligen tro att du är i stort behov av akut, psykiatrisk vård – och se till att du får det.

4. Face it, folk har ett liv

Hur märkligt det än kan låta finns det människor som tycker att jobb, träning, familj och barn går före Blocketförsäljning. Alltså: hetsa och skäll inte på köpare/säljare som inte omedelbart svarar på ditt mejl eller sms. Ring heller inte mitt i natten och kräv inte att få komma och köpa grejer på julafton! Skaffa dig i stället ett liv du med!

5. Var svensk – håll distans

Känn för Guds skull efter hur stämningen är innan du släpper in ditt barn att börja leka i säljarens vardagsrum, bjuder in dig själv på en kopp kaffe eller frågar om ni kan ta en selfie ihop när ni byter vara/pengar i hallen. De flesta svenskar vill inte bli bästisar bara för att de gör en affär ihop med någon.

6. Förväxla inte Blocket med krogen

”Får jag komma över på ett provligg” är inget bra sätt att visa intresse för en säng-annons. Eftersom det är upp till säljaren att avgöra vem hen vill sälja till så är det alltid klokt att bete och uttrycka sig artigt och korrekt. Billiga raggningsrepliker hör inte till ett sådant beteende.

7. Det är DU, inte säljaren som ska pröjsa

En begagnad produkt köpes ALLTID i befintligt skick, och köparen står ALLTID själv för hemfrakt. Att kräva säljaren på kostnader för släpkärra, budbil eller kemtvätt är därför ALLTID en dålig idé. ALLTID.

8. Skippa ruffel och båg

Att beskriva en båt som har ett hål genom skrovet som felfri är inte bara brottsligt, det kan också göra en del intressenter riktigt griniga. Håll dig alltid till sanningen i dina annonser eller var beredd med kaffe och bullar när Hells Angels plötsligt står och knackar på dörren!

9. Taskmörtar göre sig icke besvär

Att sälja Blocketfynd vidare och tjäna sig en hacka är förstås tillåtet. Av respekt för den tidigare, stackars, blåsta ägaren bör du dock vänta någon timme innan du lägger ut annonsen igen, och helst inte höja priset med mer än det femdubbla. Du behöver heller inte meddela ursprungsägaren hur stor förlust hen till slut gjorde. Om du inte är sugen på lite dålig karma förstås.

10. Pruta med stil, eller låt bli

Att försöka pruta en gång är okej, under förutsättning att det sker med glimten i ögat och annonsen ej är försedd med text som säger annat (se punkt 1). Att pruta två gånger är bara okej om det dykt upp ny information om prylen/möbeln som sänker värdet på den. Att pruta tre gånger eller fler är inte bara arrogant utan också väldigt tjatigt och bemöts lämpligen med en chockartad prishöjning.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Dags för veckans retrospaning på Hemnet. Den här gången har jag hittat några riktiga juveler. Eller vad sägs om den här charmiga ettan i Hägersten. Jag älskar när folk vågar sätta lite färg på väggarna! Och hur fint är inte originalluckor i köket? Sugen att slå till? Annonsen hittar du HÄR.

Här är en annan fin lägenhet i funkisstil. Den ligger på sköna Södermalm, där i alla fall inte jag skulle ha något emot att bo. Snygga glaspartier har den också. Annonsen hittar du HÄR.

Eller det här urläckra huset i Malmö. Precis min stil. Fantastiska ytor och en hel del snygga möbler som gärna skulle få vara kvar om jag flyttade in. Toaletten blev jag särskilt förtjust i. Kolla in fönstret! Annonsen hittar du HÄR. 

Här har vi ett urgulligt hus i vackra Falsterbo. Vilket drömsovrum, med altandörr rakt ut till trädgården. Annonsen finns HÄR om ni skulle vara intresserade av att slå till.

Det här lite spretiga huset i Baskemölla är inte mitt drömhus men det har sina guldkorn. Särskilt läckert är vardagsrummet med en magnifik utsikt. Kolla in mer bilder i annonsen som finns HÄR.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Larmrapporterna om hur febernedsättande medel som ibuprofen och paracetaomol kan göra mer skada än nytta duggar tätt. Själv har jag alltid varit väldigt restriktiv med användandet av läkemedel, även receptfria sådana. Vad gäller febersänkande medikament är det kanske egentligen inte så mycket själva tabletten i sig som jag tar avstånd ifrån som själva grejen att sänka febern. Eftersom jag tror att febern gör nytta så känns det inte så klokt att till varje pris få ner den. Feber är sällan farligt och det enda jag brukar vara extremt noga med är att kolla så att inte sjuklingen kräks och är nackstel. I så fall är det blixtsnabbt in till sjukan som gäller eftersom det kan vara tecken på hjärnhinneinflammation.

Min övertygelse är att febern finns till för att skapa ett så otrivsamt klimat som möjligt för bakterier och virus  och om man direkt sänker temperaturen till trivsamma 37 grader så ger man bara bacillerna bästa möjliga chans att jobba på ostört.

Men ibland behöver man kanske av en eller annan anledning ändå sänka febern, och är det en sjukdom som kroppen inte själv kan få bukt med är naturligtvis även mediciner nödvändiga. Men vid vanliga förkylningstillstånd där man ser orsaken till febern brukar jag använda husmorsknep i första hand. Att badda pannan med svala tvättlappar, öppna fönstret och klä sjuklingen i tunn pyjamas och bara lakan istället för täcke är ofta förvånansvärt effektivt. Dessutom har jag ytterligare ett knep som jag tar till ibland, och det är att göra citronomslag att lägga runt vaderna.

Så här gör du:

Pressa ner en citron i 0,5-1 liter ljummet vatten, blöt ner ett bomullstyg och vira runt vaderna på den sjuka. Lägg ett torrt tyg runt. Byt omslag när det torkat. Det brukar göra susen.

Krya på er, retromanians!

Bild: Thinkstock

Obs! Jag vill poängtera att du följer husmorskurerna här på eget ansvar. Inga råd du får här ersätter de råd och behandling du kan få av en läkare. Vid bestående eller allvarliga problem – ta kontakt med sjukvården!

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Förutom att blogga här på Retromania så skriver jag krönikor varannan vecka i Härligt hemma. Här ska ni få läsa om min första erfarenhet av en nätauktion.

Nyligen läste jag en artikel om nätauktioner, och hur intresset för dessa ökar lavinartat i Sverige. Jag tillhör en av de få svenskar som inte särskilt ofta handlar på nätauktioner. Jag är helt enkelt inte såld på fenomenet. Jag går hellre i lumpbodar och blåser dammet från bortglömd dekor, drar fingret över glas för att upptäcka flisor och vänder på fat för att hitta stämplar under år av smuts. Kanske beror mitt nätauktionsmotstånd också på att min första budgivning inte var någon alltför lustfylld upplevelse. Snarare ganska traumatisk, om sanningen ska fram.

Det var ganska länge sedan nu, men jag minns det som igår. Det var första gången jag var inne på en auktionssajt. Jag hade nyligen upptäckt den, Sveriges största, och satt och surfade runt planlöst. Försökte förstå hur det funkade, vad som såldes, hur prisbilden var. Plötsligt ramlade jag på en väldigt intressant annons. Det var en fåtölj, närmare bestämt den kända Ägget av Arne Jacobsen. Den var knallgul, ganska gräslig i färgen faktiskt, men det var inte intressant i sammanhanget. Vad som däremot var intressant var att auktionen gick ut om bara en kvart och att priset var ynka 2 000 kronor! Hur var det möjligt? Det var ju inga pengar alls för denna designikon! Den kostar ju närmre 60 000 ny! Jag fattade ingenting. Förutom att det här gällde att agera snabbt som bara den!

Så med bankande hjärta och darriga fingrar höjde jag med 50 spänn och skickade snabbt som attan iväg mitt bud. Sedan tog jag ett djupt andetag, satte fingrarna på tangentbordets siffror och gjorde mig redo för att knappa in ett nytt bud så fort mitt blev överbjudet. Snart, snart, snart. Men minuterna bara gick utan att något hände. Ingen jäkel lade något bud trots att det fanns värsta svinflottalyxprylen till värsta superduperreapriset. Jag förstod naturligtvis att något var lurt, så jag bestämde mig för att läsa annonstexten (ja, jag vet att det hade varit smart att göra det innan, men det är lätt att vara efterklok) och insåg att fåtöljhelvetet jag just budat på var en dockskåpsmöbel!

Då brast det. Tårarna började fullkomligen spruta ur ögonen på mig (de tenderar att göra det när jag blir arg eller stressad) medan jag förtvivlat stirrade ömsom på budet som aldrig blev överbjudet och ömsom på klockan som sakta men säkert närmade sig sluttiden för auktionen. Herregud, tänk om jag vann! Jag hade inga tvåtusen över. Särskilt inte till en leksak! Dessutom hatade jag gult!

Det plötsliga och hysteriska bölandet fick min man att vakna upp från kvällstidningen på andra sidan köksbordet, men det tog ett tag innan han förstod vad som hänt eftersom det enda jag fick fram i snörvlandet var: Flåt älskling, jag vill inteeeee, den är guuuuuul och pytteliiiiiten!

När han slutligen fattat vad jag gjort började han trösta mig. Fastän han ville ha en kycklinggul leksaksfåtölj lika lite som jag så försökte han, om än inte helt övertygande, att lugna mig med att den säkert skulle bli jättefin hemma hos oss. Och medan jag bölade och han tröstade gick tiden och plötsligt, när det bara var tre ynka sekunder kvar tills vi skulle förlora våra semesterpengar och bli ofrivilliga ägare till en dockskåpsmöbel, höjdes oväntat budet med tjugo spänn! Samtidigt som texten ”Tyvärr har ditt bud blivit överbjudet” dök upp på skärmen framför mig så byttes mina frustrationstårar ut mot glädjetårar och jag och min man jublade som värsta lottovinnarna. Lättnaden var obeskrivlig!

Jag har många gånger funderat över vart den där lilla fåtöljen tog vägen. Troligen hamnade den hos någon annan stackars nybörjare som skickat iväg ett bud utan att läsa annonstexten först. Och antagligen tillhör hen idag också en av de få svenskar som inte är helt såld på fenomenet nätauktioner.

Bild: Bukowskis

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I frågespalten ”Fråga Helén” svarar jag på kluriga frågor om hem, inredning och retrosprylar. Välkomna att skicka in frågor till mig på helen.bjurberg@live.se eller ställ dem i kommentarsfältet här nedanför. Men var beredd på att jag inte lindar in svaren i bomull. Här kommer en fråga från Sofia:

Hej Helen!

Jag har läst din blogg flitigt under ett par månader och när denna kanske lite udda frågeställning dök upp så kom jag att tänka på dig! För ett par månader sedan fick jag ärva ett gammalt radio/tv-skåp från en avliden släkting. Skåpet är i riktigt fint skick och jag skulle hemskt gärna vilja ha det hemma, men då jag bor i en 1,5a med sambo så har vi tyvärr inte råd att förlora så pass mycket förvaring som vi skulle göra genom att byta ut en av våra nuvarande byråer till denna skönhet. Min första spontana tanke var då att bygga om skåpet genom att ta ut tv:n och radion så att skåpet istället kan rymma lite förvaring. Men samtidigt vill jag inte förstöra en så pass fin och välbehållen möbel. Hjälp! Vad säger du, är det värt att ”förstöra” den för att istället omvandla den till en möbel som faktiskt går att använda i dagens situation? Eller är det synd på en så fin gammal möbel? Kanske ombyggnationen förstör eventuellt värde i den? Jag är osäker på om elektroniken i den fortfarande fungerar.

Tack på förhand!

Bästa hälsningar, Sofia

Kära Sofia,

Jag förstår ditt dilemma, men svaret på problemet har nog tyvärr bara du själv. Du måste helt enkelt väga affektionsvärdet på möbeln mot platsen den tar, och värdet kontra skönheten i den (för att få veta det ekonomiska värdet på möbeln bör du gå till ett proffs men min erfarenhet säger att de här möblerna sällan är värda så mycket som man tror). Ett annat alternativ, som jag personligen skulle överväga, är att kasta ut sambon för att få mer utrymme (min erfarenhet säger att de sällan heller är värda så mycket som man tror).

Lycka till!

Hälsningar Helén

Fler Fråga-Helén-frågor hittar du HÄR.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I Veckans design den här veckan tänkte jag att vi skulle ta en titt på Wilhelm Kåges populära vardagsporslin Pyro. Texten har tidigare varit puplicerat i Aftonbladet, Härligt hemma.

Antagligen har du sett det i många kök genom åren, det krämfärgade porslinet dekorerat med en enkel blomma och en vågig bård i grönt, blått eller brunt. Pyro, efter grekiskans pyr för eld, var Gustavsbergs porslinsfabriks första ugnssäkra vardagsporslin. Att ha ett funktionellt porslin som både tålde ugnstemperaturer, var fint nog att servera i och dessutom gick att förvara maten i efteråt, var en stor nyhet när Pyro presenterades på Stockholmsutställningen 1930. Att servisen dessutom hade en prislapp som gjorde den överkomlig för många familjer gjorde den snabbt väldigt populär.

Servisen ritades av Wilhelm Kåge och producerades mellan åren 1929 och 1955, i över 200 delar. Till en början i eldfast, engelsk lera, men senare i ugnssäkert gods och flintgods.

Wilhelm Kåge föddes 1889 i Stockholm som Algot Wilhelm Nilsson. Han studerade teckning och grafik och började sin karriär som reklam – och affischkonstnär. Efter en uppmärksammad utställning på Liljevalchs konsthall 1917 blev han anlitad av Gustavsbergs porslinsfabrik att ge nya, moderna bruksföremål en konstnärlig touch. Han hade då ingen erfarenhet av keramik men hans känsla och brinnande engagemang gjorde att han blev kvar på fabriken ända fram till sin död 1960, först som formgivare, senare som konstnärlig ledare, och från 1949 som formgivare igen. Under sin långa karriär hann han bland annat vara läromästare åt Stig Lindberg, bilda Gustavsbergs Studio och ta upp den gamla fajanskonsten.

Kåge var nyskapande och hade en stil som är lätt att känna igen. Han var produktiv och formgav både konstföremål och ett 30-tal serviser och ritade över 200 dekorer för Gustavsberg. Den mest kända servisen är Pyro, men väl värda att nämna är även Arbetarservisen, Guldstjärna, Tussilago och Praktika.

Bild: Bukowskis

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Jag börjar den här morgonen med att kolla in Rörstrands nya teserie av Signe Persson-Melin. Har ni sett den?

Signe Persson-Melin är en av våra största formgivare inom glas och porslin och fick sitt genombrott på H55-utställningen med de välbekanta kryddburkarna i brun lera med korklock. Hon har blivit känd för sina enkla, användarvänliga bruksprodukter, och den robusta glasserien Ruben och 70-talstekannan i glas för Boda Nova är några av hennes mest älskade alster. Hon har också gjort en keramisk väggdekoration på T-centralens tunnelbanestation i Stockholm.

1985 blev Signe Persson-Melin Sveriges första professor i glas- och keramikformgivning på Konstfack och nu, 90 år gammal, lanserar hon en ny porslinsserie för Rörstrand. I den reliefmönstrade och stilrena SPM-serien, uppkallad efter henne själv, har Signe Persson-Melin inspirerats av det bästa från de olika tidsåldrar hon verkat och skapat en hållbar, vacker och tidlös serie som jag är övertygad kommer att bli en riktig klassiker med tiden även om jag inte tror att den kommer att hamna på mitt bord. Vad tycker ni, hiss eller diss?

Bild från Rörstrand.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Drömmer du om att smycka dig som en riktig superstjärna? Nu har du chansen att ropa in ett smyckeset bestående av ett femradigt pärlcollier och armband i 18 karats vitguld med briljanter och odlade pärlor som har tillhört ABBA-Frida. Smyckena är formgivna  av W. A. Bolin i samarbete med sångerskan själv.

Utropspriset på setet är 450 000 kronor. Auktionen hittar du HÄR

Bild: W.A Bolin

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Går du i hustankar? Låt mig då få tipsa dig om de fem skönaste retrohemmen på Hemnet just nu!

Så här läckert kan du bo om ni flyttar till den här 60-talspärlan i Malmö. Notera tegelväggarna, de stora fönsterpartierna och det gudomliga golvet i köket. Nyfiken på att se mer? Annonsen hittar du HÄR 

Tar man sitt pick och pack och drar till Höör så kan man få det så här fint. Stora fönsterpartier och en toalett to die for! Är du sugen på att se mer, gå in på annonsen HÄR.

Vem skulle inte vilja ha den här underbara sportstugan i Lofsdalen med genomgående furu och orangea detaljer. Annonsen hittar du HÄR.

Här kommer min absoluta favorit. Inte vet jag var Tranemo ligger. Men får man bo så här toksnyggt så flyttar jag gärna dit. Notera den sjukt snygga inomhuspoolen och fåtöljhörnan i bästa James Bond-stil. Annonsen finns  HÄR.

I härliga Örnsköldsvik ligger det här fina retrohemmet. Kolla särskilt in de galet coola tapeterna i sovrummet och hur fint man färgmatchat de gröna tapeterna och gardinerna med skåpen och golvet i köket. Annonsen finns HÄR.