Släng dig i väggen, semlan, kanelbullen, far, mor och alla hjärtan, för i dag är det en dag som verkligen är värd att fira!  I dag är det nämligen ostbågens dag! Den första ostbågen föddes i U.S.A 1964, snacka om retro! Morrie Yohai hette mannen som tillverkade de första påsarna i faderns fabrik i Bronx, New York. Några år senare kom den gula kroken tack och lov även till Sverige. Man kan undra hur livet annars hade sett ut. För er som undrar hur det bästa sättet att avnjuta ostbågar är ska jag gärna dela med mig av mina hetaste tips. Ostbågar ska ätas som brunch, direkt ur påsen, dygnsgamla, och gärna i hemlighet för man och barn! Detta resultat kommer av åratals seriös forskning av undertecknad. Men just en kväll som denna kan det ju vara okej att dela med sig av påsen till den övriga familjen. Se bara till att spara några nävar som blir lagom sega och smarriga till i morgon.

Happy Cheese Doodle Day!

/Helén

Å, vad jag ogillar de nya nummerlappsautomaterna, där lappen automatiskt kommer utåkande efter ett klick på en knapp. Så ocharmiga och fula de är! Tacka vet jag de som fanns förr, de röda, fina, med kurvor och former som var en fröjd för ögat, där man rev av den sista lappen själv. Minns ni dem? De fanns på postkontor (som för övrigt knappt heller finns längre), systembolag och apotek.

Det var A & E design och Hans Ehrich och Tom Ahlström som formgav den gamla typen av automat, även kallad M80, 1974. I dag är automaten så gott som borta från vårt vardagsliv, men fortfarande kan man njuta av den, och finfina diskborsten 1230,  som jag tidigare skrivit om och som även det är en produkt av A & E design, på Nationalmuseums utställning ”Den moderna formen 1900-2000”. M80 finns också med bland de sex stora svenska designklassikerna som blev avbildade på frimärken under designåret.

Jag önskar jag kunde springa på en M80 på loppis någon gång. Då skulle jag slå till direkt, och sätta upp den utanför badrummet här hemma. Så kanske det äntligen kunde bli slut på bråken om vems tur det egentligen är att duscha.

Fortsatt fin tisdag, vänner!

/Helén

Hade turen att ha ett jobbmöte på söder idag, vilket gjorde det möjligt att smita in en stund på Wigedals värld på Krukmakargatan. Men lugn älskling, jag tittade faktiskt bara … den här gången i alla fall.

Äntligen, efter fyra månader i nya huset har minstingens hylla kommit upp på väggen. Det är egentligen ingen hylla, utan vanliga trälådor från Ikea som jag målat och klätt i gamla tapetstuvar och hyllpapper från förr. Å, vad jag gillar när man kan få användning för gamla grejer! Tavlorna som står ovanpå är så rara, tycker jag. De hade min man i sitt barnrum som liten. Burkarna, speldosan, babushkafigurerna och allt annat är så klart loppisfynd. Som ni ser finns det faktiskt utrymme att fynda lite mer. En liten spargris och ett par träsoldater av Kay Bejesen skulle inte vara helt fel. Ska nog surfa in på Tradera för att se om jag kan hitta något faktiskt.

En strålande måndag till er alla!

Helén

I dag åkte jag och minstingen ut till landet för att leka lite i snön, dricka varm choklad och njuta av lugnet. Vår stuga har vi inte uppvärmt vid den här tiden på året så mamma och pappas stuga fick bli värmestuga under dagsutflykten. I den stugan bodde min älskade farmor och farfar under hela min uppväxt och ända fram till att de gick bort för några år sedan och min mamma och pappa tog över efter dem, och jag älskar varenda liten kvadratcentimeter av det gamla huset. Allra mest förtjust är jag i det gamla trägolvet, serveringsluckan mellan köket och vardagsrummet och den fantastiska tapeten i gästrummet. När jag var liten kunde jag titta på den tapeten i timmar och drömma mig bort till de främmande platser som illustreras där; Venedig, Pisa, Rom och med närmre eftertanke kanske det inte är någon slump att just Venedig har blivit ett av mina favoritstäder i världen.

Ta en ordentlig titt på min favorittapet och dröm er bort en stund, vetja! Visst är den fantastisk, både i motiv och färg? Jag kan i alla fall inte få nog av den, det är då något som är säkert.

Äntligen har vi varit och hämtat hem makens födelsedagsbord, och jisses så fint det blev mellan de två laminofåtöljerna och precis framför den öppna spisen! Jag är tämligen säker på att det kommer att bli min nya favoritplats i huset så snart bordet smyckats med en tekopp, några bra böcker och några nagelstakar. Och kanske ett par ryggstöd och sitsar åt fåtöljerna …

”Mamma, varför köpte du egentligen hem så mycket blommor? Var det för att det skulle bli fint på bilderna, eller för att du skulle lura fotografen att vi alltid har det så här fint hemma?”

Jag har fått förfrågan om receptet på dotterns grymma mangomousse, och såklart ni ska få det så att ni också kan få njuta! Förjande recept är för fyra pers. Vi har en mjölkallergiker i familjen så vi bytte ut yoghurten mot en mjölkfri variant, vilket gick lika bra. Lycka till och låt er väl smaka!

Ingredienser

3 gelatinblad

2 mango eller 1 paket frysta mangotärningar

1 dl florsocker

2 msk limesaft

4 dl mild yoghurt med vaniljsmak

Garnering: 100 g mörk choklad

1 tsk olja

1 mango eller 1 dl tärningar

200 g hallon

rivet limeskal

Så här gör du:

Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten. Skala, kärna ur och skär all mango i bitar. Mixa den tillsammans med florsocker och limesaft. Rör ner yoghurten. Ta upp gelatinet och smält det på svag värme. Rör ner det i moussen. Fördela moussen i små skålar och ställ dem i kylen i några timmar. Smält chokladen i vattenbad. Rör ner olja. Bred ut chokladen på en marmorplatta och ställ den kallt. När den stelnat kan du med en vass kniv skära ut chokladstavar. Satsen räcker till många fler än fyra personer, men det behövs så mycket choklad för att få fina chokladstavar. Skala, kärna ur och skär mangon i tärningar. Blanda med hallon och rivet skal av en lime. Strö över moussen och stick i en chokladstav i varje skål.

Fåglarna kvittrar, snön smälter och en lång, mörk vinter har snart kommit till sitt slut. Fast det känns ofattbart just nu så inser jag att jag faktiskt kommer att kunna sitta ute på altanen och jobba inom kort! Jag funderar på om jag inte ska skaffa mig en sådan här arbetsplats i solen. Fasen, vad jag skulle bli kreativ och effektiv i en knallgul Pantonstol! Jag känner det, det är liksom jag. Måste bara övertyga maken om det först.

I dag var duktiga fotografen Magnus Liam Karlsson här och plåtade mig för ett kommande projekt. Tror faktiskt att han mot alla odds lyckades få till ett par riktigt bra bilder på mig. Jag gjorde vad jag kunde själv också för att piffa till bilderna genom att dra på mig mina allra gladaste strumbyxor. Har jag tur så leder de blickarna bort från påsarna under ögonen och den vålnadsbleka ansiktsfärgen som jag jobbat mig till den här vintern.