Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I Veckans design den här veckan tänkte jag att vi skulle ta en titt på Wilhelm Kåges populära vardagsporslin Pyro. Texten har tidigare varit puplicerat i Aftonbladet, Härligt hemma.

Antagligen har du sett det i många kök genom åren, det krämfärgade porslinet dekorerat med en enkel blomma och en vågig bård i grönt, blått eller brunt. Pyro, efter grekiskans pyr för eld, var Gustavsbergs porslinsfabriks första ugnssäkra vardagsporslin. Att ha ett funktionellt porslin som både tålde ugnstemperaturer, var fint nog att servera i och dessutom gick att förvara maten i efteråt, var en stor nyhet när Pyro presenterades på Stockholmsutställningen 1930. Att servisen dessutom hade en prislapp som gjorde den överkomlig för många familjer gjorde den snabbt väldigt populär.

Servisen ritades av Wilhelm Kåge och producerades mellan åren 1929 och 1955, i över 200 delar. Till en början i eldfast, engelsk lera, men senare i ugnssäkert gods och flintgods.

Wilhelm Kåge föddes 1889 i Stockholm som Algot Wilhelm Nilsson. Han studerade teckning och grafik och började sin karriär som reklam – och affischkonstnär. Efter en uppmärksammad utställning på Liljevalchs konsthall 1917 blev han anlitad av Gustavsbergs porslinsfabrik att ge nya, moderna bruksföremål en konstnärlig touch. Han hade då ingen erfarenhet av keramik men hans känsla och brinnande engagemang gjorde att han blev kvar på fabriken ända fram till sin död 1960, först som formgivare, senare som konstnärlig ledare, och från 1949 som formgivare igen. Under sin långa karriär hann han bland annat vara läromästare åt Stig Lindberg, bilda Gustavsbergs Studio och ta upp den gamla fajanskonsten.

Kåge var nyskapande och hade en stil som är lätt att känna igen. Han var produktiv och formgav både konstföremål och ett 30-tal serviser och ritade över 200 dekorer för Gustavsberg. Den mest kända servisen är Pyro, men väl värda att nämna är även Arbetarservisen, Guldstjärna, Tussilago och Praktika.

Bild: Bukowskis

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I dag firar vi återigen #tbt (throwback thursday) här på Retromania. Den här gången med hjälp av den här ursnygga bilden från Svenskt Tenn.

Bilden visar Estrid Ericsons interiörer innan hon startade samarbetet med Josef Frank. Kolla in kartväggen, det eleganta bordet, fåtöljens smäckra linjer och den stora gedigna mattan. Visst är det snyggt? Och visst känns det modernt? Bilden hade kunnat vara tagit i dag, men den är från början av 30-talet – alltså cirka 80 år gammal! De stilrena möblerna är formgivna av Björn Trädgårdh och Uno Åhrén.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Den här stolen gillar jag. Det är den så kallade Orkesterstolen av min favoritarkitekt och formgivare Sven Markelius (som bland annat ledde planeringsarbetet när ABC-förorten Vällingby byggdes, ni vet). Stolen ritade han till Helsingborgs konserthus (som han för övrigt också ritade) för orkestern att sitta på. Stolen ska ha varit den första stapelbara stolen i Sverige och massproducerades under flera år. Inspirationskällan sägs ha varit Alvar Altos Modell 611. Nu nylanseras den i svartbetsad ask, vitpigmenterad ask och schellac finish björk, av Ljungbergs factory, som tidigare bara gjort tyger. Jag tycker att den är finast i svart, men allra, allra finast tycker jag faktiskt att den är när den står staplad, så jag skulle verkligen inte ha något emot att ha ett gäng stående som extrastolar, även om vi inte är något vidare bra på cello i vår familj.

Foto: Dan Isaac Wallin