Bloggen Retromania har flyttat till www.retromania.se, häng med dit vetja!

Den kallas stolarnas stol, wienerkaféstolen Thonet no 14 som fått en revival i våra svenska, trendkänsliga hem på senare tid.

Det går knappt att bläddra igenom ett inredningsreportage utan att se en kaféstol av Thonet-slaget idag. Men vad är det egentligen för stol som alla svenskar vill ha i sina hem?

Det var redan år 1859 som den österrikiska formgivaren Michael Thonet skapade den allra första serietillverkade stolen Thonet no 14. Kaféstolen som är gjord i böjträ och rotting kallas wienerkaféstolen, eftersom den ritades till det berömda kaféet Café Daum i Wien. Thonet no 14 blev en omedelbar succé när den kom och hade redan 1930 sålts i över 50 miljoner exemplar över hela världen, vilket var möjligt tack vare ett tidigt ”IKEA-tänk” som innebar att stolen demonterades, lades i platta paket och fick monteras ihop av köparen. För sin vackra form har stolen också vunnit ett flertal priser.

Thonet no 14 är en flitigt kopierad stol. På 60-talet lanserade även vår svenska möbeljätte sin version, den så kallade Öglan, i lackerat böjträ, med design av Gillis Lundberg. Med Thonet no 14 som grund har Michael Thonet och senare även hans söner också utvecklat en rad uppföljande stolsmodeller.

Originalet, som idag heter Thonet 214, tillverkas fortfarande på samma sätt och av samma fabrik som Michael Thonet en gång grundade; Gebrüder Thonet. Idag drivs fabriken av femte generationen Thonet. Köper du en nytillverkad stol är priset nästan 6 000 kronor. Hittar du en kaféstol av den här typen på loppis så kontrollera märkningen. Originalet bör vara märkt undertill. Ett äkta och fint exemplar kostar cirka 1 500 kronor på auktion medan en kopia av typen Öglan går att få för 200-300 kronor på Blocket.

Bild: Gebrüder Thonet

Bloggen Retromania har flyttat till www.retromania.se, häng med dit vetja!

För er som är nya här på Retromania kan jag berätta att jag varje vecka brukar presentera en designklassiker eller formgivare för er. Har ni något speciell favorit som ni vill veta lite mer om så hojta gärna till. Den här veckan tänkte jag att vi skulle titta lite närmre på Bumlingen.
Vem minns inte denna hemtrevliga lampa från 70-talets stilmedvetna hem? Det var den svenska formgivaren K. Anders Pehrson som stod bakom Bumlingsuccén. Han föddes i Göteborg den 19 september 1912. Efter sin ingenjörsexamen 1952, blev han anställd som designchef vid AB Philips, där han arbetade fram till 1964 då han blev chef, ägare och konstnärlig ledare för belysningsföretaget Ateljé Lyktan i Åhus, ett företag som inriktade sig mot lamptillverkning för offentliga miljöer, kyrkor och designmedvetna hem. Under Anders Pehrsons ledning fick det gamla företaget från 1934 ett rejält uppsving med en mer storskalig och internationell inriktning än tidigare, bland annat genom designklassikern Bumling som han formgav 1968.
Den första, stora, gröna, och då ännu odöpta pendellampan fick sitt namn under belysningsmässan i Göteborg 1968, då en vän till Anders Pehrson utbrast: ”Det var mig en stor bumling!” när han för första gången fick se den.
Lampan lanserades i en mängd olika färger och sex olika storlekar: 190, 250, 300, 400, 485 och 600 mm och den blev en omedelbar och stor succé både i Sverige och utomlands. Så stor att Ateljé Lyktan snart fick ta hjälp med tillverkningen av externa producenter för att hålla nere väntetiderna på de beställda lamporna.
Under 70-talet utvecklades Bumlingen till en hel produktfamilj med bords-, vägg-, golv- och olika typer av pendelbumlingar som i dag är populära objekt på andrahandsmarknaden. Flera andra modeller som formgavs av Anders Pehrsons under hans tid på Ateljé Lyktan har också blivit designklassiker. Knubbling och Tuben är två av de mest välkända exemplen.
Fortfarande tillverkar Ateljé Lyktan sin designikon i 400 och 600-modellen med skärm i borstad aluminium, röd eller vit lack. Dessutom kommer varje år en limited edition i årets färg. En nyproducerad Bumling kostar mellan 4 500 – 5 000 kronor medan du på Blocket kan få en gammal från tiden då det begav sig för mellan 1 500 – 2 000 kronor.

Bloggen Retromania har flyttat till www.retromania.se, häng med dit vetja!

Säg det retrokök som inte haft en Sally-burk på hyllan, en Don Pedro-bryggare på bänken eller konservöppnaren Röda Clara på väggen. Ja, de älskade Nilsjohan-sakerna med sina speciella personnamn är många. Men vem var då egentligen denna Nilsjohan, som under årtionden försåg våra svenska kök med så många älskade köksredskap?

Företaget Nilsjohan grundades 1888 under namnet Nilsson och Johansson, men då som försäljare av bleckplåtskärl. Under mellankrigstiden bytte företaget inriktning och blev ledande leverantör av husgeråd till de svenska folkhemmen, och bytte då också namn till det enklare AB Nilsjohan.

Förutom att ha den goda smaken att använda sig av några av den tidens bästa formgivare som Signe Persson-Melin, Sigvard Bernadotte och Adam Thylstrup blev ett av Nilsjohans mest framgångsrika marknadsföringsknep att resa land och rike runt på försäljningsturnén ”Den glada köksparaden” med folkkära personligheter som Lasse Lönndahl, Sigge Fürst och Lennart Hyland iklädda förkläden.

Ur köksparaden växte också succén ”Köksklubben” fram, där alla som besökt paraden och skrivit in sig i gästboken blev medlemmar. Som mest hade Köksklubben över en miljon medlemmar, varav 760 000 bland de svenska hemmafruarna. Klubben blev en viktig påtryckningsgrupp för företaget, eftersom den bestod av upplysta konsumenter som krävde att Nilsjohans sortiment skulle finnas i just deras butik.

Företaget hade sina glansdagar under 50- och 60-talet. När det stod på topp var det Skandinaviens största husgerådsföretag med 700 anställda och 3 000 produkter i sortimentet. Men under 70-talet sjönk intresset för köksprylarna i takt med att hemmafruarna tog steget från köket och började förvärvsarbeta. År 1981 såldes ett krympt och rekonstruerat Nilsjohan till företaget GAB, för att sedan gå vidare in i finska Iittalagruppen där det försvann. Men vad gör väl det, när de gamla goda Nilsjohan-prylarna fortfarande finns att fynda på landets alla loppisar och auktioner?

Bild: classic-modern.co.uk

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

En av de vackraste byggnader jag någonsin besökt är den gamla skolbyggnaden som tidigare inhyste St Görans gymnasium på Kungsholmen i Stockholm. Den ritades av arkitekten Léonie Geisendorf och stod klar i hela sin prakt 1960.

Från början var det en sömnads- och hushållsskola för flickor, men senare blev det ett gymnasium. Fram till 2008 fungerade den som skola men var tvungen att stängas igen på grund av den dåliga ventilationen.

I går läste jag att skolans lokaler ska byggas om och bli studentlägenheter. 238 stycken! Lyckans ostar som kommer att få bo där! Visst är det lite sorgligt att en del av de fantastiska originaldetaljerna kommer att gå förlorade vid ombyggnationen, men ännu sorgligare är det ju om det bara står och förfaller. Och enligt Pelle Björklund på Svenska Bostäder, som står bakom byggprojektet, kommer i alla fall alla gemensamma utrymmen behålla sitt ursprungliga utseende.

2017 ska det nya studenthemmet stå klart. Frågan är om man inte ska söka ett par kurser på universitetet tills dess.

HÄR kan ni läsa detaljerna om ombyggnationen. HÄR kan ni läsa om arkitekten och huset.

Bilder av Holger Ellgaard.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I går var det dags för vernissage på årets Antikmässa i Stockholm, den 38:de i ordningen. Retromania var där och spanade trender och mässfavoriter bland 250 spännande utställare.

Text: Helén Bjurberg Bild: Angelica Söderberg

Tiotusentals människor från hela landet besöker varje år den stora Antikmässan i Älvsjö. Här finns något för alla, vare sig man gillar retroprylar, vintagekläder, designklassiker, allmogemöbler eller konst – och allt är till salu. Dessutom bjuds det på ett gediget program med spännande föreläsningar, om allt från mode och mattor till porslin och rostfritt stål. Men mässan är också ett forum för människor som delar intresset för äldre möbler och saker att träffas, se och lära om antikviteter, eller bara få sig en härlig nostalgitripp.

Vilka är då de största trenderna i antiksvängen?

Även om trenderna i antikvärlden inte är så tydliga går de till stor del hand i hand med övriga inredningsvärlden, så inte helt förvånande går vi även här mer och mer mot kvalitet och hållbarhet. Vi ser mindre plast och mer gedigna material. Som bekant håller vi på att lämna den ljusa, stilrena, minimalistiska trenden, men också den kalla, industriella. Nu strävar vi istället efter ombonade hem. Vi vill ha mer värme och färg än tidigare. Gärna också en blandning av olika tidsåldrar, stilar och material. Textilier och tavlor, som legat i malpåse länge, åker fram igen och de ljusa möblerna byts mot sådana av mörkare träslag.

Vad saknas på mässan?

Den som bara är ute efter plastartiklar och popart kommer kanske tycka att det är lite tunnsått med grejer. Vintagekläder finns det inte heller mängder av, även om det börjar bli mer. Men annars finns det faktiskt något för de allra flesta.

Vilka klipp går att göra på antikmässan?

Antikmässan är inte rätt ställe för att göra klipp. Utställarna vet vad sakerna är värda och det finns gott om köpare så det finns ingen anledning att rea ut något. Men ett klipp behöver ju inte handla om ett lågt pris, utan kan lika gärna vara en ovanlig pjäs eller något du känner mycket för. Och handlar du med hjärtat blir det sällan fel. Ett gott råd är att inte tveka för länge om du hittar något du verkligen gillar. Det kommer många internationella köpare till Antikmässan som har stort intresse för svenska antikviteter och gott om pengar i plånboken, så innan du vet ordet av kan den keramikfigur du förälskat dig hjälplöst i ha flyttat till Japan.

Vad är årets måste i antiksvängen?

En tavla, skulle jag säga. Konsten kommer tillbaka med stormsteg och du kan välja, vraka och blanda hur mycket du vill bland motiv och ramar. Det är personlighet som gäller. Vill du ha en möbel istället, satsa på något litet, sobert och elegant med unicitet. Jugendstil blir mer och mer populär, men även kitschigt 80-tal. För den som vill vara före sin tid har jag ett hett tips. En fågel vid namn Pontus Silfverstolpe viskade nämligen i mitt öra att mahogny är träslaget som kommer härnäst!

Och tvärtom, vad vill vi slippa se?

Bersåporslin. Det är väldigt fint, men enough is enough.

Vad tar jag med mig hem från mässan?

Samlingen med flaskvaserna Koristepullo av Nanny still för Rihimäki från Nordlings antik. Den har jag trånat efter bra länge nu. Och det är inte så att jag skulle nöja mig med en eller två, utan just precis så här många vill jag ha!

Mina tre mässfavoriter

Bumlingar ha vi ju sett förut. Men en turkos! Ja, jag blev faktiskt lite kär hos Lasette antik och design.

Det är ju så här man ska ha Greta Grossmans gräshoppor, tre stycken på rad! Hos Sjöström Antik.

Fyren av Oivo Toikka för Notsjö. Vad säger man? Sjukt fin känns som en rejäl underdrift. På Nordlings antik finns de raringarna.

Mer inspiration

Pistillino, vägglampan hos Lasette antik och design, var bara en av alla de italienska lamporna jag ville ta med mig hem.

Härlig tavelvägg hos Konst & kuriosa från Dalarna.

Råmå design antikt hade en färgsprakande monter med många guldkorn.

Lampan hos Modernity gick inte av för hackor.

Läckert i Nordlings antiks monter. Årets tema var ”Uppdukat”, och vem skulle inte vilja duka upp på det här bordet?

Smakfullt hos Sjöström antik.

Pris för Årets monter fick Thunérs. ”Självsäker, rak och tydlig monter där klassiska antikviteter kommer till sin rätt i en genialiskt enkel form. Här får starka personligheter tala för sig själva och därmed nå fram till framtidens publik”.

Fantastiska Pierre Forsell.

Den här lampan och tavlan skulle gärna få flytta hem till mig.

Vaser av Martin Medbo hos Modernity.

Modernitys läckra monter med fantastisk mosaiktavla av Einar Forseth.

Med ömma fötter och fulla av intryck säger fotograf Angelica Söderberg (i sin nya vintageklännning som hon köpt på mässan) och jag tack och hej för idag! Du som har möjlighet ska verkligen ta en sväng förbi Antikmässan 2015. Den är väl värd ett besök.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Se hit retrotygnördar, för nu ska ni få ett tips så hett att det slår gnistor om det!

Mellan 8-15 november kommer en unik utställning med svenska textilformgivare från 50-70-talet gå av stapeln på Galleri Konsthörnan på Karlbergsvägen 65, i Stockholm.

Göta Trägårdh, Anna-Lena Emdén, Inez Svensson, Maud Fredin Fredholm, Stig Lindberg, Astid Sampe, Sven Fristedt … ALLA stora namn inom dåtidens textilformgivning kommer att finnas representerade på den här mycket spännande utställningen.

Utställningen arrangeras av Maria Jernkvist som är privat samlare av retrotextilier från 50-70-talet. Det är första gången Maria ställer ut sin tygskatt, så gillar ni retrotyger är det här ett tillfället ni absolut inte får missa! Utställningen är helt gratis och det kommer att finnas möjlighet att köpa tyger formgivna av Maud Fredin Fredholm.

Maria kommer också inom kort att tävla ut två tyger av Maud Fredin Fredholm här på bloggen, så håll utkik!

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Kanske det här klippet från Svt:s Öppna arkiv inte har så mycket med inredning att göra, men det är vansinnigt intressant att se hur mycket som ändå hänt i vårt samhälle på femtio år! Ta en titt och förundras över hur man såg på könsrollerna 1964. Att männen kunde tycka till om att kvinnor såg runda ut om byxbaken. I dag skulle en sådan man åka på en hurring!

http://www.oppetarkiv.se/video/1920866/aktuellt-sasong-1

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I dag vill jag börja med att tacka mina underbara läsare för att ni hela tiden lär mig så mycket! För en tid sedan publicerade jag ett inlägg om en klädhängare vid namn Sputnik som sades vara formgiven av Osvaldo Borsani. Informationen hade jag fått ifrån auktionshuset Bukowskis.

En av mina läsare, Wanja, hörde av sig och ifrågasatte att Borsani stod bakom klädhängaren. Hon hade varit i kontakt med experter på de stora auktionshusen eftersom hon märkt att felaktig information cirkulerade, men hon fick inget riktigt gehör. Efter att jag publicerat mitt inlägg hittade Wanja en auktion där klädhängaren till och med var etikettmärkt som Borsanis! Fortfarande säker på sin sak tog då Wanja kontakt med Tecno, det företag som Borsani formgivit för, för att reda ut förvirringen och fick till svar att det inte fanns minsta spår av denna klädhängare i deras arkiv. Någon har alltså falskmärkt objektet!

Tack Wanja för ditt grymma researcharbete och tålamod! Jag är ledsen att felaktig information legat på min blogg, men nu är det borttaget och jag vill förtydliga att Osvaldo Borsani alltså INTE är formgivare av denna klädhängare, som INTE heller heter Sputnik och INTE är från 60-talet. Fortfarande är det en cool klädhängare, men den heter Mina och är formgiven för IKEA på 90-talet.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I går ramlade jag på den här gigantiska, orangea plasttavlan på loppis och det var kärlek vid första ögonkastet. Nu vill jag bara veta mer om den. Var kommer den ifrån? Hur gammal är den? När jag la ut en bild på min nya tavla på Instagram skrev en kvinna att hon själv haft en likadan fast vit som ung, som hennes mormor fått från en skobutik någon gång på 60-talet. Var den kommit ifrån innan den hamnade i skobutiken förtäljde dock inte historien. Så om någon vet vilka som sålde denna läckra tavla tveka inte att höra av dig och berätta! Jag är så nyfiken!

Så här ser hon ut, min nya, fina, orangea dam. Vad jag fick betala för henne? En guldpeng.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Nyligen landade årets IKEA-katalog i brevlådan. Den 64:e i ordningen! Japp, du läste rätt, ända sedan 1951 har IKEA gett ut sin årliga produktbibel, och en titt tillbaka i högen ger både en skön nostalgitripp och en spännande lektion i svensk inredningshistoria. Men inte bara det, somliga av omslagen är så snygga att de skulle passa lika bra som konst.  Retromania har valt ut de tio läckraste omslagen genom tiderna. Varsågod, titta och njut! IKEA-katalogen 1956, ett stilrent, grafiskt omslag i svart och orange signerat IKEAs egen formgivarikon Gillis Lundgren. Med en cool, futuristisk look lockar 1960-års katalogomslag läsaren till ett modernt och prisvärt hem. Ett funktioellt folkhem har fått pryda omslaget på 1962-års katalog. Stilrent, skandinaviskt och elegant är 1966-års omslag. 1969-års omslag visar vägen mot ett busigt och lekfullt 70-tal. Nästan som en Bondbrud sitter den blonda omslagsflickan i jetsetmiljön på 1970-års omslag. Mustigt och välkomnande är 1971-års påskgula omslag. Med sobra färger och glammig stil hälsar det här omslaget läsaren välkommen till 1985-års katalog. Ljust, fräscht, modernt och funktionellt ville vi ha det 1997. Med värme, gemenskap och lekfull flirt med 70-talets färg och form bjuds vi att ta del av katalogen år 2000. Bilder:IKEA