Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

På helgens loppisrunda sprang jag på de här bedårande Staffordshire-muggarna för löjliga 10 kronor styck, men eftersom jag har så fullt i mina köksskåp så lämnade jag kvar dem på hyllan. Först tog jag dock en bild på dem och la ut på Instagram. Och när jag kom hem och kollade Instagram såg jag att jag fått bannor av en Instakompis som samlar på färgglada Staffordshire-muggar; hur kunde jag ha lämnat kvar de där guldkornen på loppisen?! När jag läste det så skämdes jag som en hund över att jag glömt bort att hon älskar just de muggarna. Hur enkelt hade det inte varit att köpa dem, lägga i en låda och skicka till henne, och gjort hennes dag! Nästa gång, Erry, jag lovar!

Senare under helgen såg jag att en annan Instakompis hade loppat tre stycken Senator-glas, just sådana som jag samlar på! Och när jag skrev och frågade om jag möjligtvis kunde få köpa dem av henne så visade det sig att hon inte alls skulle ha dem själv, utan att hon passat på att köpa dem just för att kunna skicka dem vidare om någon annan ville ha. Så snart kommer de att komma hem till mig.

Det är just det här som är så fantastiskt med Instagram! Här kan du nörda ihop med människor med samma intresse. Du kan köpa till och byta med andra, hjälpa någon eller få hjälp med information och att värdera grejer. Det är verkligen toppen! Så om du ännu inte har något Instagram-konto så skaffa dig ett genast! Och börja med att följa mig. Bland mina följare och dem jag följer kan du sedan hitta en rejäl drös med störtsköna retromanians att nörda ihop dig med. Du kommer inte att ångra dig!

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Jag tog mig ju en rejäl bloggpaus över jul, vilket betyder att jag inte berättat för er vad jag fick i julklapp. Därför tänkte jag backa bandet och visa er det nu. Förutom barnens fantastiska gåvor – en egengjord träpall, hårspännen och bivaxljus –  som ju självklart betyder allra mest fick jag dessutom en finfin bok av min bror och en ljuvlig pläd av min kusin. Maken och jag bestämde oss för att hoppa över presenter till varandra i år och i stället satsa på att köpa fler tallrikar till vår matservis Paratiisi av Birger Kaipiainen för Arabia på mellandagsrean, och det kändes som ett bra beslut. Vi höll det ganska lugnt med julklappar för barnen med, och istället för att köpa nytt hade vi fyndat Dr Marten-kängor på Blocket åt sonen och en Monster High-docka åt lilltjejen på loppis (fruktansvärd om ni frågar mig, men den stod högst upp på hennes önskelista så vad gör man inte?) Min mamma stod för charmigaste gåvorna. Hon hade stickat som en blådåre så alla fick varsin hemstickad tröja, fantastiskt lyxigt! Men nu är jag nyfiken, vad fick ni i julklapp? Och vad gav ni? Blev det återvunnet eller nytt? Dyrt eller billigt?

Kusinen vet vad jag gillar han! En härlig pläd från Klippan dekorerad med Lisa Larsons kända lejon Leo låg i paketet.

En fantastisk bok med bilder från olika antikhandlares hem runtom i världen låg i paketet från min fina bror.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Det är något visst med gamla skivomslag, tycker jag. Särskilt gamla dansbandsomslag där alla har matchande kostym. Många är så charmiga att jag skulle vilja tapetsera väggen med dem. Men det skivomslaget jag såg på Erikshjälpen idag, det var mindre charmigt. Nog för att musikerna matchade varandra, men det var liksom inte detsamma när själva kostymen saknades.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Vaknade upp till ett nytt år, år 2014! Bredvid mig låg min bebis sovande. Klockan 11.00! Är så glad över att den här fantastiska ungen låter mig sova ordentligt! Och att han är så nöjd och glad och tillfreds, trots det kaos som hans föräldrar och tre syskon stundtals kan åstadkomma runtomkring honom. I går hade vi middag här, för tre sköna familjer med massor av glada, vilda barn och livemusik med både piano, trummor, gitarr och sång. Men vår goa bebis blev inte alls störd av röran utan bara skrattade och jollrade till långt efter midnatt!

När jag så här i början av ett nytt år summerar det gamla hamnar naturligtvis lyckan över att vi fått denna underbara, friska, ljuvliga, glada unge på första plats, tätt följt av tacksamheten över att jag, min familj och alla nära och kära fått vara friska och välmående, att jag får syssla med något som jag trivs och mår bra av och att jag kommit till en punkt i livet då jag lärt mig välja bort relationer och situationer som jag inte mår bra av till förmån för sådant som ger mig lycka och energi. Jag har vid flera tillfällen under det gångna året stannat upp och tackat min lyckliga stjärna över att jag lever det liv jag gör och jag hoppas att det nya året ska vara lika gott mot mig som det gamla varit.

Jag hoppas att även ni kan tacka av och lämna ett fint år bakom er och välkomna ett nytt med spänning och tillförsikt! Naturligtvis hoppas jag också att vi fortsätter att ses här på Retromania och att ni fortsätter att dela med er av mycket kunskap, nyfikenhet och fina loppisfynd!

Inför 2014 hoppas jag också att trenden för återbruk och loppande fortsätter att växa ännu mer och att ännu fler ska förstå att handla på loppis är långt ifrån detsamma som att shoppa gamla prylar. Utan att det också är kunskap, att glädjas och mata sina sinnen med vackra färger och former,  att bry sig om sin miljö och barnen som ska ta över efter oss. Men framför allt är det ett sätt att minnas och uppskatta människor och en tid som lämnat oss. Och det är viktigt att göra, tycker jag, när vi fortsätter framåt, mot en okänd men spännande framtid!

Och här ligger jag och drömmer gott om gårdagens nyårskaos.

I dag är Fyran nöjd. För det verkar som att han har fått ett riktigt namn. Vi funderar på Folke. Vad säger ni, funkar det? Vi ska först testa det i en vecka, och se hur det känns, och känns det bra för oss alla sex, så slår vi till. Spänningen är olidlig.

Vad gillar ni förresten lapptäcket? Härligt 70-tal va? Jag fyndade det på Rosenhills loppis för en ynka femtiolapp. Och lika mycket betalade jag för en hel kasse tygblöjor. Min man tycker fortfarande att jag är galen som vill att bebisen ska ha tygblöjor! Och själv kan jag inte förstå att inte alla använder det! Det känns ju fantastiskt att slippa alla kemikalier som finns i engångsblöjor. För att inte tala om sopberget som man slipper bygga på. Och vet ni att man dessutom förkortar blöjperioden med typ ett år när bebisen känner kopplingen mellan att kissa och bli blöt!

Folke, endast iklädd tygblöja, på finaste lapptäcket, fyndat på Rosenhills loppis.

Fick en pressrelease som jag tyckte lät spännande för oss loppisfantaster:

”Nybytt blir först i Sverige som erbjuder gratis köp- och säljtjänst direkt i Facebook. Vi vill skapa en modern, schyst och öppen marknadsplats som effektivt tar till vara på existerande beteenden i social medier. Man lägger snabbt upp dina annonser som kategoriseras och blir sökbara både på sökord och karta. Det är även enkelt dela annonser i de många loppisgrupper redan finns på Facebook”.

Kolla in på www.nybytt.se vetja!

I går damp den nya boken Urban Vintage – skapa stilen med loppisfynd, av Ida Magntorn, ner i min brevlåda, och vilken trevlig överraskning den boken var, måste jag säga! Äntligen en vintagebok som inte är så förutsägbar och utan allt gulligull och nuttinutt som de brukar innehålla.

Ida Magntorn som är skribent och fotograf med inredning som specialitet har i boken besökt hem i fem av världens mest inredningsinspirerande storstäder (och vilka sköna hem sedan!) och guidar också till hur du själv ska kunna fixa stilen med hjälp av musik, litteratur, loppistips och konkreta inredningsråd.

Vad som är mest befriande med boken är att den är full med hem som är levande och inredda med kärlek och inte helt sönderstajlade! Heja Ida, den här boken gör mig glad!

Jag har letat efter ett snyggt eldstadsset i flera år. Hade nästan gett upp hoppet, men så ramlade jag på ett på Rosenhills bakluckeloppis i söndags och blev helt kär. 120 spänn ville farbrorn ha och inget snack om saken. Hade betalt mångdubbelt om han velat det, eftersom det är tveksamt om jag någonsin skulle hitta ett så fint igen. Eller vad säger ni, är det inte riktigt jäkla snyggt?

Vad är det egentligen för ring jag köpte på loppis för ett tag sedan? Någon som vet? Finsk? Kalevala? 60-tal? Kände bara att jag måste ha den. Och nu känner jag bara att jag måste veta mer om den.