Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Vi har sett det på allt från förkläden, haklappar och gummistövlar till nappflaskor, handdukar och duschdraperier, textilföretaget Marimekkos mest välkända motiv Unikko som i  år fyller 50 år.

Det var den finländsk textilkonstnär och designern Maija Isola som ritade mönstret för Marimekko 1964. Hon hamnade i textilbranschen via konststudier i Helsingfors mellan åren 1946- 1949 och blev två år senare, 1951, den första designer som anställdes på heltid på det nystartade Marimekko.

Som konstnär var Isola lekfull och vågad med en förkärlek till starka färger och tydliga linjer. Hon var en trendsättare som inspirerades av naturen och de olika kulturer hon kom i kontakt med under sina många resor. Isolas känsla och talang bidrog till att Marimekko under 60-talet växte från ett litet, okänt textilföretag till ett världsomfattande varumärke för design. Sitt stora genombrott fick Marimekko när den amerikanska presidenthustrun och stilikonen Jackie Kennedy började bära kläder med Isolas mönster.

Under sin livstid skapade Maija Isola över 500 mönster. Men det är framför allt vallmomönstret Unikko som kommit att förknippas med hennes namn likväl som med hela varumärket Marimekko.

Men ironiskt nog är mönstret som blivit Marimekkos signum egentligen resultatet av en revolt. Det var 1964, när företaget utannonserade att de framöver tänkte slopa alla blommönster ur sina kollektioner, som Isola slog bakut och i ren protest ritade detta storblommiga mönster, ett mönster som kommit att bli Marimekkos mest populära och lönsamma design.

Bilder: Marimekko

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Är nyss hemkommen från en blixtvisit till härliga Helsingfors och måste få dela med mig av ett hett tips. Alla pratar om att man ska åka till Köpenhamn och loppisshoppa, och visst, jag håller med, Köpenhamn är en grym loppisstad. Men jag tycker att Helsingfors är minst lika bra. En klart underskattad loppisstad! Tänk bara så mycket fint glas det finns. För att inte tala om textilier! 

Jag brukar alltid köpa Marimekko-kläder second hand när jag är i Finland. Kvaliteten på kläderna är så bra att det verkligen inte gör något om de gått en eller två vändor hos någon annan innan de hamnar hos mig. Och det är ju en viss skillnad på att betala 50 eller 500 för ett plagg. Tyger är en annan sak som är bra att shoppa på loppis i textiliernas hemland. Det finns så mycket fint till riktigt bra priser!

Den här gången hade jag en liten febrig bebis på armen hela Helsingforsvistelsen så det blev inte så mycket handlat, men några t-shirts och ett par snyggbyxor fick följa med hem. 130 spänn totalt var det väl ändå värt?

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Helgen bjöd på en loppisvända till Kyrkornas Second Hand-butik på Ekerö, och den här gången blev det en rejäl påfyllning i garderoberna. Jag blir alldeles häpen när jag upptäcker vilka ljuvliga plagg som legat gömda i människors källare och förråd i decennier! Själv hittade jag en klänning som kommer att bli en klar favorit framöver. Och Fyran fick en massa, mjuka, fina tröjor och byxor. En liten somrig byxdress i skönaste 70-talstyget slank också ner i korgen, men när maken fick se den så protesterade han å det bestämdaste. Den var på tok för tjejig! Så den får gå ut till försäljning på Instagram. Tyvärr.

Lite nytt glas hittade jag såklart också. Det bästa kapet var en stor Reijmyrevas (av Johnny Mattsson, tror jag) för trettio kronor! Marimekko-skålen ska vi ha till godisskål har vi bestämt. Vilket alltså betyder att den ska kunna stå framme med godis i. Vi får väl se hur det går med den saken.

En stor Reijmyrevas, en våffelvas, en Marimekkoskål och två söta 70-talsburkar till köket.

I söndags hittade jag en Blocketannons med lite blandade, gamla prylar som en kvinna ville bli av med. Bilden i annonsen var liten och suddig och hon visste knappt själv vad det var hon hade så jag bestämde mig för att åka förbi henne för att kika och jag blev så glatt överraskad när jag hittade två fina Koldburkar och ett superfint och stort tyg från Marimekko. Gissa om jag slog till direkt. Tyget ska jag duka med på julafton och det kommer bli så fint! Burkarna ska jag ta ut till landet i vår. Egentligen skulle jag vilja byta kaffeburken mot en bull- eller kakburk, eller annan rolig dito, så om någon har en sådan och är intresserad av ett byte så hojta till.

I helgen har vi gäster. Härliga kompisar från Skövde. Linda, mamman i familjen, delar mitt loppisintresse och har full koll på min smak. När hon kom hade hon med sig en fin present. Marimekkos skål ”Irrbloss” av Astrid Sylwan. Supersnygg! Den ska jag servera min svägerskas sallad ur i kväll. Med kirskål och krasseblommor. Nyfikna på receptet? Det kommer här:

Marias trädgårdssallad

Odlade sallatsblad

Vilda blad av maskros eller kirskål

Morotsslantar

Lite lök i riktigt tunna skivor

Ett halv tärnat äpple

Rostade hasselnötter

Krasseblommor

Honungsdressing

1 tsk honung

1 msk citron

1 msk dijonsenap

1 msk majonäs

2 msk kallpressad olja

Havssalt eller örtsalt

Svartpeppar

Snart har jag sorterat in alla mina fina tyger i mitt nya tygskåp. Jag blir alldeles lycklig av alla färger och mönster, och kommer på mig själv att med jämna mellanrum bara öppna skåpet, titta in och le. Det mesta är retrotyger som jag fyndat på loppis, eller ärvt av min farmor, men här finns också några pärlor från Ikea, signerade Lotta Kühlhorn och fantastiska skapelser från Mairo. Nästa steg är att hitta ett mönster på en fin, enkel 60-talsklänning som jag kan använda åtminstone några av tygerna till. Någon som har något snyggt på lager?

Mairo, Marimekko, Ikea, Borås Cotton, Almedahls, Lotta Kühlhorn, Ullas, Sven Fristedt, Maija Isola, Saini Salonen, Tampella, Finlayson, allt finns representerat i mitt tygskåp, och mer därtill!

Håller på att rensa i hallen och hittar dotterns lilla Marimekkoväska. Plötsligt minns jag en incident för något år sedan där den väskan spelade en väldigt stor roll. Här ska ni få höra: Min minsting och jag hade ställt oss i kön på Pressbyrån för att lösa in en trisslott. När det blir vår tur ber jag lilltjejen att ta fram lotten ur sin lilla handväska, varpå kassörskan snabbt och otrevligt informerar mig om att barn minsann inte får lösa in lotter. Eftersom jag vid den tidpunkten fortfarande har en hel del tålamod kvar förklarar jag lugnt att jag känner till regeln, men att det inte är något problem eftersom dottern ska ge mig lotten så att jag kan lösa in den. ”Det spelar ingen roll, jag tänker inte lösa in lotten, för det är uppenbart att det är barnets lott”, säger kassörskan bestämt och jag tycker mig kunna ana hur det sakta börjar växa upp små horn i pannan på henne.
Jag frågar förvånat om hon skämtar med mig (varför vet jag inte, för hon ser inte det minsta skojfrisk ut där hon står och stirrar stint på mig). Naturligtvis svarar hon nej på min fråga och förklarar i stället för mig att hon faktiskt har regler att följa och att de reglerna säger att hon inte får ta emot lotter av barn ens om det är en vuxen med. ”Men du tar ju inte emot lotten av barnet, du tar den ju av mig, och jag är vuxen”, försöker jag.
”Det spelar ingen roll, jag fattar ju att det är barnets lott och barn får inte lösa in lotter” närmast fräser hon nu, märkbart irriterad över min låga intelligensnivå.
”Men herregud människa, du menar verkligen att bara för att jag lagt min lott i min dotters väska så kan jag inte lösa in den? Det är ju för fan sinnessjukt”, ryter jag tillbaka. För nu har jag tappat tålamodet.
Faktum är att jag skulle kunna skita i de tjugofem ynka kronorna, skaka på huvudet åt idiotin och gå därifrån, men jag blir så till den milda grad galen på människan som inte kan se skillnad på när hon gör sig skyldig till lagbrott och när hon är flexibel. Vid det här laget skulle jag kunna döda för min rätt att lösa in min förbannade lott och visa kassörskan att hon har missat hela vitsen. Efter kort betänketid bestämmer jag mig ändå för att inte ta livet av puckot. I stället trycker jag upp lotten i hennes ansikte och säger med illa spelat lugn: ”Okej, nu börjar vi om från början. Jag kom just in genom dörren där, ungen här är inte min och den här lotten vill jag lösa in, okej?”
Idioten sätter händerna i sidorna och säger trotsigt: ”Nej!”
Sedan vet jag inte vad som händer, bara att resten av kön sluter upp vid min och dotterns sida och börjar kommentera hur vansinnigt löjlig hela situationen är och hur korkat det är att hon inte ger sig. Med ett helt gäng irriterade kunder mot sig har kassörskan inte fullt lika lätt att stå på sig och plötsligt tvärvänder hon och frågar surt om jag vill ha pengarna eller en ny lott.
Som den retsticka jag är kan jag inte låta tillfället gå mig förbi, utan jag ler ett elakt flin mot kassörskan, böjer mig ner mot lilltjejen och frågar: ”Visst var det en ny lott du ville ha, älskling?

;

Nu är nyårsförberedelserna igång för fullt. Makens ishink har plockats fram långt bak ur skåpen och glitterstjärnor har spridits ut över bordet. Önskar vi kunnat duka med kristallglas och finporslin men i stället fick vi åka och panikköpa tallrikar, glas och lakansväv till duk på Ikea när vi insåg att vi inte hade så det räckte till alla gäster vi bjudit in. Tur att vi har fina servetter att stila med i alla fall;)