Nu ligger vi i sängen, jag och Amanda. Vi har ätit fondue. Varje gång jag berättar det för någon kompis så tror de att det är ett rent ironiskt initiativ. Det är det inte alls. Jag älskar fondue, det är härligt att sitta där och doppa och se hur det fräser och hela tiden vara lite rädd för att det ska börja brinna. Det finns en fara här! Att äta fondue är mitt sätt att leva ”on the wild side”.

Amanda har just somnat. Hon gör det allt tidigare. Den här graviditeten är speciell. Hon beter sig som om hon vore i nionde månaden. När hon gått i en trappa måste hon luta sig mot en vägg, ta igen sig en stund och säga ”oj oj oj”. Hon har börjat gå underligt, så där brett och styltigt, som en åldrad gårdsfarihandlare på väg mellan två socknar en mycket het dag. Man får hela tiden en impuls att badda hennes panna.

Jag tycker mycket synd om Amanda. Jag försöker hjälpa till så mycket jag kan. Ordnar frukostar till henne och så. Men hon tröttnar snabbt, igår ville hon inte ens ha blåbär. Blåbär som hon älskar! Imorgon bitti har jag ordnat med något nytt – röda apelsiner! Det blir röd juice! Det kanske kan få henne att må lite bättre.

Nu ska jag smyga upp och ta ett bad. Därifrån kan det hända att jag skickar iväg en tweet. Följ mig där om ni inte gör det – jag finns på @alexschulman.

Har ni inte Twitter? Det är enkelt att börja. Jag har försiktigt lärt mig att älska Twitter. Gå in på twitter.com och följ de enkla instruktionerna. Och sen skickar ni ert första meddelande till mig, så ligger jag där i badet och svarar, kul!

Johan Rabaeus gästar. Jag hoppas ni ska tycka om det.
Hoppas ni tittar på programmet under härliga former!

Säg gärna vad ni tycker i kommentarsfältet.

Trevlig helg

Alex

Jag är på ett café på Nybrogatan och ska försöka skriva ett manus, men det lyfter inte riktigt. Jag tror att det har att göra med att min integritet blivit kränkt. Jag satte mig för en stund sedan i en fåtölj vid ett bord där det fanns ytterligare tre tomma platser. Så kom tre killar in i caféet och huxflux så hade de satt sig vid mina tre platser. Jag blev oerhört illa berörd av att de satt så NÄRA. Jag blev så påverkad av detta – och är det fortfarande, för de sitter ju kvar – att jag blev störd av det faktum av att jag blev störd. Nu sitter jag här och känner förakt både för mig och för dem.

Tidigare idag.

Jag skulle köpa snus på ICA. Jag stod i kön, som var lång, jag tänkte på annat, tänkte på just ingenting.Till slut var det bara en kvinna kvar framför mig. Jag fick stirr i blicken, ni vet: man tittar utan att titta, man stirrar på en punkt utan att fästa blicken på den över huvud taget. Det jag inte tänkte på var att jag fått detta stirr på sådant sätt att det såg ut som att jag koncentrerat tittade på kortläsaren. Det såg helt enkelt inte snyggt ut. När kvinnan skulle betala tittade hon oroat på mig, såg hur jag alldeles förstelnad stirrade mot det där knapperiet där hon skulle trycka in sin kod till bankkortet. I vanliga fall tittar jag bort, vill inte utsätta människor i kön för det där, vill inte att de ska bli oroliga, så jag tittar åt helt annat håll när det börjar tryckas. Men nu hade jag stirr, så jag fortsatte stirra. Alldeles för sent upptäckte jag detta.

Jag såg hur hon försvann ut sen, vände sig om vid utgången och kastade en sista oroad blick på mig för att försäkra sig om att jag inte följde efter henne med kniv.

Vi är så glada! Jag ska berätta alltihop om detta, så skönt att det inte är hemligt längre. Men nu kommer min bästis Klas. Vi ska titta på fotboll och dricka ett par öl. Kram

Calle har en mycket härlig grej på Twitter. Han säljer sin profilbild på Twitter till både företag och privatpersoner. Det kostar 1000 kronor och så får man välja bild som Calle ska ha på sitt Twitterkonto under en vecka och pengarna går oavkortat till Project Playground. Jag tycker det är så fint. Så nu har jag anmält mig att betala 1000 kronor och jag har också valt bild som han ska ha.

Sitter på Hard Hat Media och jobbar med Schulman Show inför imogon. Kollar igenom förra avsnittet. Jag pratade om rymden och gjorde gällande att om jorden är som en brödsmula (och så visade jag upp en liten brödsmula som fanns på bordet) så är universum lika stort som en fotbollsplan.

Jag fick sedan ett vänligt mejl från en fysiker, som sa att jag tagit miste. Han sa att om bokstaven o storleksmässigt representerar jordens bana runt solen så är vår galax lika stor som Nordamerika.

Så tillade han: ”Det är alltså bara vår galax. Det finns flera miljoner galaxer i Universum.”

Då mådde jag så illa att jag svalde och gjorde miner och såg konstig ut.

Amanda fick sovmorgon imorse – jag gick upp med Charlie när hon vaknade vid 6.30 och vi åt frukost, där satt vi båda och åt filmjölk med coco-pops – vi är båda lika förtjusta i det och jag tycker det finns något fint i det.

Sen hade vi inte så mycket att göra, en timme kvar till jag skulle köra henne till dagis och Amanda sov och det var lite tråkigt och då frågade Charlie om hon kunde sminka sig lite. Och Amanda sov, så jag kunde inte fråga henne om lov, men jag antog att hon skulle tycka att det var festligt, så jag gav Charlie Amandas sminkväska och lät henne hållas en stund och då gick hon loss och målade sig själv och speglade sig och när hon såg sina nya ansiktsdrag sa hon gång på gång: ”Mycket snyggt.”

Jag jobbade hela dagen igår och var helt slut när jag satt i bilen hem, men jag gjorde en sista ansträngning och svängde förbi charkisaffären runt hörnet och så köpte jag en opastöriserad gårdstallegio, en Livarot och en brie de meaux. Och sen slog jag till med en bit fänkålssalami, trots att jag vet att den ger mig cancer. Och så lite rädisor i salt på det. Så tog jag en bastu som var så het att jag fan i helvete kröp ut ur den lilla fan och så satte jag mig i soffan och svalkade mig, tog fram en liten whiskypinne och en öl och sen åt jag detta och det var en underbar stund i livet, det klingade liksom till i själen, jag vet inte om det var lycka jag kände, men något åt det hållet.

Ikväll är Amanda borta på tjejmiddag och det är ju tråkigt. Tycker inte om att vara ensam. Men vet ni vad jag ska äta till middag? Chips och dipp! Dillchips och dilldipp! Och så ska jag dricka en massa cola! Vilken kväll jag ska ha!

Loreen gästar idag. Och hon var mystisk och lite ”eljest”, men härlig och vi skrattade mycket och jag gillar när Schulman Show är fyllt av skratt. Det är så det ska vara.

Säg gärna vad ni tycker om programmet i kommentarsfältet!