Nä, hörrni. Nu ska jag och Amanda ta något varmt att dricka och njuta av True Bloods säsongsfinal. Vad vi ska dricka? Om det är kaffe eller te? Nja, där vill jag gärna dra en gräns. Jag menar: kopp som kopp.Vad spelar det för roll vad det är i koppen?

Min fru Amanda har, utan att riktigt vetat om det, varit med om sitt första ”bloggbråk”.

Amanda berättade i sin blogg att hon har en lesbisk kompis och att denna lesbiska kompis en gång berättat för Amanda att Amanda inte anses vara typen som lesbiska tänder på. Amanda hade blivit förundrad av detta och skrev om det på rätt kul sätt – ni kan läsa hennes inlägg HÄR.

En kvinna vid namn Clara driver en blogg som heter ”Underbara Clara”. Hon reagerade starkt på det här. Hon är feminist, tror jag. Hon tyckte inte om att Amanda använde uttrycket ”Flatvän”. Vän som vän, menar hon och frågade sig retoriskt hur det skulle låta om hon plötsligt kategoriserade sina vänner som ”arbetarklassvän”, ”medelåldersvän”. ”mellanösternvän” och så vidare. Läs inlägget HÄR.

Avgör nu för mig: vem har rätt i detta osande bloggbråk?
Har Amanda skitit i det feministiska blå skåpet eller är Clara lite väl ”känslig”?

Jag håller i alla fall på min fru. Hon verkar mycket speciell, denna Clara. Jag läser i hennes blogg att hon fått barn. Hon vill dock inte säga vllket kön barnet har, om det är en pojke eller flicka. Hon tycker inte att det är viktigt. ”Det är en unge och den är frisk”, konstaterar hon.

HA HA HA! Festligt!

20.59
Rikard Olsson: :++++:
Marie Serneholt: :+++:
RIkard Olsson är lika bra som han varit rakt igenom, men Marie är lite mer forcerad ikväll. Jag funderar vad det kan bero på. Det kan ha att göra med att manuset är sämre ikväll – är det en ny manusförfattare? Lite mer putslustigheter i manus och de passar henne illa. Jag tycker att hon är som bäst när hon INTE försöker vara rolig eller kvick i överkant, när hon arbetar utifrån sig själv och inte utifrån ett manus som inte passar henne.

20.50
Love generation – Dancing alone: :++:
Förhandsfavoriten och som vanligt kan jag inte riktigt förstå varför. Den är ju fartig och så, men har man inte hört EXAKT den här låten 40 000 miljarder gånger förut? Finns det något som är orginellt här? Nej, det gör det inte. Extra dystert: nu har jag hört alla låtar i årets festival och inser att det verkligen inte finns en enda som kommer att ha ens skuggan av en chans i Eurovision. Otroligt låg kvalitet på låtarna i år.

20.44
Nicke Borg – Leaving Home: :+++:
Vilken härlig röst han har! Och vilken vacker melankolisk låt, så olik de allra mesta man sett i den här festivalen. Det var en härlig sak att lyssna på.

20.38
Linda Bengtzing – E det fel på mej: :++++:
Härligt att få höra en riktig schlager! De är ju utrotade från den här tävlingen. Jag gillar den här låten, refrängen är happy-go-lucky och dessutom en smula vacker när hon sjunger ”kapitulerar jaaaaaag”. Och Bengtzing är ju superproffsig. Förlåt henne för den vidriga klänningen och rästa henne nu till Globen.

20.34
Anders Fernette – Run: :++:
Skön frisyr! Det ser ut som om han sprungit i sidvind till gigget. Jag har aldrig sett killen förut, men han är skön på scen, har härligt leende, bra röst och sådär. Lite synd, därför, att låten inte riktigt håller ända fram. Men refrängen fäster. Kan bli andra chansen för sidvindskillen.

20.28
Linda Pritchard – Alive: :+:
Gud, vad hon brassar på. Det är vindmaskiner och bestämda steg ut mot publiken och fingrar i luften och hand mot barmen och ner på knä och sjunga, sjunga, sjunga, smärta, SMÄRTA, händerna ut mot Universum, handflata ut mot publiken och sjunga, sjunga och så hand upp i luften och så blev det svart, låten är slut. Skönt.

Vi har packat hela dagen. Det är inte klokt vad påverkad jag blir av den här flytten. Vi har bott här i 2 år, ändå känns det som hela mitt liv hände här. Mitt och Amandas första hem, lägenheten där Charlie lärde sig krypa och gå. Precis nu, när Charlie börjat känna igen sig och ropar DÄR när hon ser porten från gatan, så flyttar vi härifrån. Jag har verkligen älskat den här lägenheten.

Ikväll firar vi sista kväll. Vi ska äta en god köttbit och dricka två liter Coca-Cola var. Och titta på Melodifestivalen. Jag sätter :+: på den som vanligt, det blir väl kul.

Ute och åt middag igår med Amanda.
Det blev ganska sent.
Charlie vaknade 06 och därmed jag också.

Ville bara vila en liten stund i soffan imorse.
Så jag gav Charlie mammas handväska.

Blundade till.

När jag öppnade ögonen hade Charlie målat sig så fint.

Jag har tvättat bort det nu. Säg inget tlll Amanda.

Det ser ut som jag vet inte vad här hemma. Det ser ut som, hur sa man när man var lite yngre, hej, kom och hjälp mig! Det ser ut som hej kom och hjälp mig här i lägenheten. Flyttlådor överallt och dessutom har vi helt och hållet slutat upp med att hålla det rent omkring oss. Det är otroligt smutsigt här. Det här hemmet känns inte som vårt längre. Det måste vara någon annan som bor här.

Jag skulle inte bli förvånad om jag gick in i vardagsrummet och där satt Christer Pettersson och blandade en grogg, han får syn på mig, tittar på mig häpet men med en berusad mans fördröjning, så går det upp för honom – en främling är i hans hus och han visar tänderna, kastar ett glas mot mig, reser sig till häften men faller åter ner i soffan, skriker att jag ska dra åt helvete, och han gör ännu ett försök att resa sig upp, stora rullande ögon, en smula skräck i dem när han åter förstår att han förlorar balansen och faller ihop i soffan, och han börjar istället kasta sak efter sak efter mig när jag flyr genom hallen och ut mot dörren.

Nya avsnittet. Dagens gäster är Eva Dahlgren, Fredrik Wikingsson och Klas Lindberg. Säg vad ni tycker, så försöker vi att bättra oss sen!

Det gick bra hos tandläkaren. Jag känner mig som en hjälte, men den riktige hjälten var min tandläkare Joakim Scott. Jag tror han kan vara ett geni. När han gav mig min spruta så kände jag det inte ens. Jag kunde inte avgöra om sprutan var inne i tandköttet eller om han bara stod där och siktade eller vad man gör. Sen rotfyllde han den lilla satan under en timmes tid. Det var verkligen inte särskilt muntert, men jag stod ut. Och nu har jag inte längre ont och jag är så glad, jag känner mig som en fri människa, det känns som om jag kan göra vad som helst nu. Ingenting kan stoppa mig nu, förstår ni, vilken glädje!

Nu ska jag ta bilen till tandläkaren. Märkligt. Det känns som om jag frivilligt tar mig till min egen avrättning.

Idag ska jag och min vän Sigge Eklund på möte hos SF för att diskutera nästa steg i det filmmanus som vi sitter och skriver på. Jag har därför klätt mig i svart polotröja idag. Jag tycker att det signalerar KULTUR och FILM och Jan Troell och AUTEUR och allt det där på ett väldigt fint sätt.

Undrar vad Sigge kommer att ha på sig. Senaste mötet vi var på kom han i rökrock och något som påminde om ridbysser. Jag frågade om han hade ridbysser på dig, men han vidhöll att det inte alls var det.

”Lite likt är det”, sa jag.

Jo, det kunde han erkänna.