Eftersom jag denna vecka stångat mig blodig mot monopolkramare i de egna leden (ja, de finns!) så tänkte jag nu komma med ett förslag till hur man kan arrangera SM nästa år. Monopolkramarna hävdar som främsta argument att man ändå vill ha ett SM i Sverige och det kan de få!

Det är visserligen lite meckigt och kanske lite riksfyllt men vilken frihetskämpe har haft det lätt i den här världen egentligen? Syftet är givetvis att minimera riskerna…

För det första måste SM vara ganska hemligt. Vi behöver alltså ett kodnamn för SM. Mitt förslag är ”Operation Overlord” eftersom det är talande på flera sätt. Vidare kommer aktörer och platser hädanefter också att benämnas med kodnamn. Precis som i lumpen! Det här blir sjukt kul – häng med!

Foto: Försvarets bildbyrå

Operation Overlord bör givetvis förläggas till huvudstaden (den behöver inget kodnamn). Det svider för en skånsk lokalpatriot att erkänna det men let’s face it, Stockholm har bäst förutsättningar, särskilt när det kommer till min briljanta plan.

I Stockholm finns en mängd konkurrerande lokaler som är lämpliga för Operation Overlord. Vi benämner de två mest centrala och framstående som Adam och Bertil. 
Jag räknar med ca 300 deltagare i operationen och dessa delas upp i fyra grupper. Dag 1a och 1b spelas samtidigt – den ena på Adam och den andra på Bertil. Samma förfarande 24 timmar senare för dag 1c och 1d. Den ena på Adam och den andra på Bertil – simultant.

Dag 2 får man förlägga på antingen Adam eller Bertil, kan eventuellt avgöras medelst lottning eller löfte om byte nästa år, delning av intäkter eller vad som helst. Samma sak med dag 3 (eller finalbordsdag).

Det fina med det hela är två saker varav den ena dock är osäker.
1. Om Adam eller Bertil skulle utsättas för en räd så kan spelet fortgå vid den andra platsen. En skön synergieffekt är dessutom att polisen i så fall kommer att sköta chipcounts – säkrare kan det inte bli! Återsamlingsplatser kommer i värsta fall också att finnas på ”Caesar” och ”David” ifall Adam och Bertil skulle utsättas för ett samordnat angrepp.

2. Inga kontanter i lokalerna givetvis. Ola hade ett förslag om att man anordna frirullar och sedan får betta på ”top 10”, ”Vinnare” etc. Detta går att förfina med specifika odds för varje placering. På något sätt borde det gå att begränsa varje spelare till, säg 30 bets med en enhet på varje top 30-placering som vid vinst motsvarar en normal prisstruktur.

Tvåan är alltså osäker om det går att genomföra rent juridiskt. I annat fall är det ett ypperligt tillfälle för Svepof att driva sin sak i domstol. Problemet är att någon måste ta smällen men det fallet går nog att dämpa med ekonomisk ersättning. Jag kan ställa upp för en rimlig summa som får förbestämmas och öka exponentiellt efter eventuell rättslig påföljd.

Slut. Frågor?

Experimentet med snälla listan har börjat visa intressanta resultat. Det har snurrat till ordentligt hos vissa skribenter. Folk verkar inte förstå. Är världen verkligen inte svart eller vit?

Det som är både glädjande och skrämmande på samma gång är att det är pokerspelare som kortsluter, dvs folk som borde förstå metagame, implicita odds och varians. Det är skrämmande att man tar avstånd från en snäll lista för att man inte förstår den.
Samtidigt är det glädjande att det är just pokerspelare som har sådana grava problem med både empati och logik då det torde innebära mer pengar i fickorna på oss som faktiskt förstår metagame, implicita odds och varians.

Dessutom får man sig ett gott skratt eftersom de som sågar listan i samma andetag bevisar att den var nödvändig.
Det spelar ingen roll vad man skriver på nätet, det finns alltid någon som ska klanka ner på det. Till och med om man bara skrivit snälla saker. Det var till och med en som var med på listan som klankade ner på det. Svårt att ta en komplimang? Man retar sig på att någon skrivit något snällt om en? Otroligt, eller hur? Tillåt mig småle åt den tanken. Eller ”tanken” är det ju inte, det är verkligheten. Tyvärr…

…blev det nästan inga. Jag är inte förvånad, jag visste att det skulle gå över huvudet på vissa. De få reaktioner som kom var dock till stor del positiva. Jag är fortfarande övertygad om att ett trevligt klimat går att nå i pokersverige.

Jag vill dock passa på att citera mig själv: ”Min uppfattning om personer jag tar upp, vare sig den har varit bra eller dålig, har inte förändrats. ” Kan väl inte bli mycket tydligare än så? Nåja, det fina med den här listan är att de som har skrikit högst också har bekräftat behovet av en snäll lista. Alla borde äta mer pepparkakor.

När vi ändå är inne på kost så kan jag rekommendera lite omega 3 också – logiken är det många som har svårt med märker jag.

Mycket kan man säga om Ken. Jävligt mycket till och med. Ni kan storyn allihop, säkert kan ni lite sidohistorier också. Även Ken har dock goda sidor. Han har till och med många goda sidor. Han har många sidor rakt ut skulle jag nog säga. Nu är det dock bara bra saker som ska skrivas om folk på listan så här kommer det…

Större eldsjäl än Ken Lennaárd har nog inte funnits i pokersverige. Han startade Pokerförbundet och han drev det långt, bra mycket längre än någon efter honom lyckats med. Hade Ken varit kvar vid rodret hade vi haft ett helt annat förbund idag (och därmed ett helt annat pokersverige). Missförstå mig inte, jag vill inte att Ken ska sitta vid rodret men man kan inte ta ifrån honom det driv han visade i förbundet.
En smart marknadsförare som använde sin begåvning för kollektivet – något vi inte bör glömma oavsett vad som sägs i andra frågor.

Ken var förbannat bra som kommentator i tv-programmet ”Poker” vilket säkerligen stärkte pokerns varumärke samtidigt som intresset i landet blev bredare.

Utöver det här och säkert lite till är Ken otroligt smart. Han uttrycker sig väl och kan verkligen tala för sig och en bra sak, men när ”KenGate” kom var det övermäktigt. Ingenting hjälpte och han gjorde det smarta; höll tyst. Det kan man ju tycka vad man vill om (jag hade hellre sett en utförlig förklaring), men för hans egen del var det säkerligen det bästa valet.

Jag och Ken har krigat en hel del i hans f.d blogg men när vi träffades under SM bytte vi respektfullt några ord. Och det är väl det som är grejen – att man kan hälsa och vara hövlig trots att man positionerat sig så långt ifrån varandra. Det är precis en sådan sak som visar att vi alla har goda sidor tycker jag.

Sådär, då var listan slut. kanske lite tråkigt med en snäll lista men jag tyckte det behövdes. Jag kom på idén nere på Malta då vänner och fiender samlades för att spela SM. Stämningen var dock god, väldigt god till och med och det fick mig att tänka på hur töntiga konflikterna i pokersverige oftast är. Det är en jäkla ankdamm och jag vet att jag själv i allra högsta grad är delaktig i den, men det är väl aldrig för sent för förändring?

Det var mycket tvekan innan jag bestämde mig för vem som fick andraplatsen. Jag hade först tänkt att ge den till Magdalena In de Betou men då hade det väl blivit ett jävla liv om ironi och annat, därför beslöt jag att ändra det till Murat Sahan, ordförande i Svenska Pokerförbundet. Ett beslut som när jag skev texten visade sig vara bra och mer passande nu precis efter SM där förbundet fått en hel del skit.

Jag träffade Murat för första gången på Malmö Pokerklubb i början på 2000-talet. Vi var båda där för att göra ett reportage om klubben. Han för Poker Magazine och jag för First Poker. Det gick fint även om reportagen av förklarliga skäl blev ganska likartade och var dessutom ute i butik samtidigt.

Vidare har man sprungit på Murat lite varstans i Pokersverige; alltifrån spelkvällar hos Diös till allehanda pokerturneringar.

Nu när jag tänker efter är faktiskt Murat en av de trevligaste ytligt bekanta jag har. Kan tyckas vara en ganska snäv grupp det priset delas ut i men jag kan intyga att man i den här branschen har hundratals ”ytligt bekanta”. Var man än träffar på Murat så har han alltid något trevligt att bjuda på. Är det inte en anekdot om platsen man just befinner sig på så är det ett tips på en bra restaurang eller vilka hotell i Las Vegas man kan uppgradera med hjälp av ”tjugodollarstricket”.

Murat är en riktig eldsjäl i pokersverige. Han brinner verkligen för spelet och har varit med länge. Jag tycker ändå att han på det hela taget skött sig bra som förbundsordförande. Visst har förbundet i sig lämnat en del i övrigt att önska men ingenting man skulle kunna lasta herr Sahan personligen för.

En grym storyteller, ett levande reselexikon och en god kamrat: Murat ”Terrible Turk” Sahan.

Fotnot: Malmö Pokerklubb är nedlagd sedan flera år.

Anders Henriksson och vännen Mats Rahmn fick en hel del skit kastat på sig i samband med T6pokers födelse och undergång. T6poker visade sig vara ett bedrägligt bolag som lurade privata investerade på mångmiljonbelopp och Anders och Mats var sponsrade av bolaget.

Det var ju just det; sponsrade. Vem hade inte tackat ja till att spela alla EPT-turneringar och en massa WSOP-turrar? Självklart har man som sponsrad ett ansvar men jag är helt säker på att Anders och Mats inte gick in i affären med ont uppsåt. När kontraktet sedan var påskrivet var de fast och hela affären slutade dessutom med att de själva blev av med en ansenlig summa pengar.
Det är en väldigt tråkig historia men Anders och Mats ska inte lastas alltför mycket. Lite klantigt – visst, men återigen, vem har inte klantat till det någon gång här i livet?

Foto: poker.se

Jag satt bredvid Anders under hela första dagen under SM på Malta. Han är en jäkligt rolig och trevlig kille och han håller snacket på bordet på en bra nivå. Man vill inte trycka in iPod-lurarna i öronen när man har det så trevligt om man säger så.

Mitt under brinnande turnering fick jag ett sms från ett okänt nummer. ”Grattis på din stora dag, Robin! Vi ses på festen!”. Ett uppenbarligen felskickat meddelande. Anders tog tag i situationen direkt och förslog att vi skulle spinna vidare och låtsas vara ”Robin”. Sagt och gjort, hela bordet författade gemensamt ett svar där vi tackade så mycket och samtidigt passade på att informera om att det skulle vara playboytema på festen.
Pierre från Prosharks stalkade med hjälp av sin iPad fram uppgifter om gratulanten vilka vi använde för att göra våra påföljande sms mer trovärdiga.
I helgen gick alltså någon från Strömsund på släktmiddag iförd playboymundering. Hoppas vi i alla fall…

Anders är dessutom en av svenskarna som har ett WSOP-armband. Hans pokerkunskaper behöver man alltså knappast ifrågasätta. Dessa kunskaper delar han gärna med sig av vid bordet vilket är hyfsat ovanligt bland proffsen.

På det hela taget är min uppfattning om Anders att han är en skön kille som man gärna skulle kolla på fotboll med. Varför man skulle vilja kolla på just fotboll vet jag inte, det känns bara så.

Vi fortsätter serien med snälla listan. Har aldrig haft någon riktig beef med Dilba men blåsväder har hon varit i ändå.

Dilba gick igenom en del då hon hade råkat spela med två konton i en pokerturnering online, men också då hon hamnade i offentligt storbråk med Lina Olofsson. De två bloggerskorna var tidigare bästa vänner men någonstans på vägen gick det snett…

Jag har träffat Dilba några gånger och då har hon inte varit annat än mycket trevlig. Hon är social och snappar upp situationer väldigt fort – något jag kan tänka mig att hon har nytta av vid ett pokerbord.

Foto: poker.se

Vad gäller den där turneringen med två konton så tror jag faktiskt på Dilbas version; det var helt enkelt inte meningen. Sen kan man tycka att det är klantigt och man kan kräva en ursäkt eller två men allt det levererades av Dilba själv. Vem kan säga att man inte har klantat till det någon gång? Att det sedan blev hallå om en massa annat kring det hela är en annan sak.

Dilba visar stort intresse i andra människor och gläds verkligen åt andras framgångar. Temperament är bra, det kan jag själv ha ibland, och innerst inne vill Dilba se gott i de flesta människor. Hennes inställning verkar vara att hon tycker om en människa tills motsatsen är bevisad – något hon visade i Vegas i somras då hon utan att tveka kastade sig in i ett Chicago-game mot några av ”mina” bästa spelare (som hon aldrig träffat tidigare) och vann.

Dilba brinner för det hon tror på. För poker och framförallt för den sociala aspekten i poker. Hon har hängt med i några år och det borde verkligen vara dags att plocka bort rookiestämpeln många fortfarande har på henne. Nu vet jag inte alls hur bra hon är på poker men Ola Brandborn har, trots meningsskiljaktigheter mellan honom och Dilba, sagt att hon är bra mycket bättre än vad många tror. Det innebär väl att man får tro på honom?

Jag tänkte faktiskt göra en lista där jag bara skriver snälla saker. Ingen är rakt igenom ond utan vi har alla våra bra och dåliga sidor, ljusa och mörka dagar.
Det är ganska poppis med listor nuförtiden och särskilt poppis är det med listor där man kastar skit på folk. Jag ska alltså göra motsatsen. Det är ingen ironi med i spelet lika lite som det är tänkt som fjäsk. Min uppfattning om personer jag tar upp, vare sig den har varit bra eller dålig, har inte förändrats.

Hur kommer man då med på listan? Det enklaste sättet är att någon gång ha haft en ”offentlig beef” med någon annan i pokerankdammen – allra helst mig, men det är inget måste. Man ska antingen ha kastat skit eller fått skit kastad på sig helt enkelt.
Vi jobbar oss uppåt från plats 5 till 1.

Varför? Jag tror som sagt att alla har bra och dåliga sidor och oavsett vad jag har för uppfattning om personen som tas upp så ska jag plocka fram de bra sidorna. Antingen är det något jag har upplevt själv eller så har andra berättat.

Nu börjar vi och först ut är Micke Norinder. Micke publicerar för närvarande sin egen lista som inte är så snäll och därför tänkte jag förekomma honom då jag misstänker att jag dyker upp i hans blogg inom den närmsta tiden. Men det ska alltså bara bli snälla saker om Micke här. Jag har trots allt snackat med honom några gånger så något av en statistiskt säkerställd uppfattning borde jag ha.

Micke och jag bloggkrigade rätt friskt för ett par år sedan. Vi såg varandra på turneringar men vi snackade aldrig. Jag minns knappt hur kriget blossade upp men det pågick ett tag i alla fall.
En kväll på EPT i Köpenhamn satt jag och käkade middag med några kvalare och ett par kollegor. In på restaurangen kommer Norinder med sitt kvalgäng.

Jag visste av någon anledning att han nyligen hade fyllt år och när hans gäng hade satt sig en bit bort i lokalen kallade jag på hovmästaren. Jag beställde in en tårta till Norinders sällskap och bad personalen att sjunga Happy Birthday för honom vilket de gärna gjorde.

Medan vi väntade på föreställningen så riggade vi filmkameran och när det hela väl satte igång så fångade vi givetvis alltihop på film. Jag vet inte varför jag gjorde det, det var ju inte elakt eller någon pik – det var bara en rolig grej. Och Micke tog det som en rolig grej också. Han tackade artigt och skrattade åt tilltaget.Dagen efter intervjuade jag honom i lobbyn och då var han hur trevlig som helst. Fick intrycket av att han bara ville ”röra om i grytan” med sin blogg och att han åtminstone försökte ha glimten i ögat. Jag kan ha synpunkter på det, men skitsamma, nu är det bara snälla saker som ska skrivas här.

Vidare har jag haft kontakt med Micke även på det yrkesmässiga planet. Det har förhandlats om än det ena och än det andra. Inget vi har kokat ihop, det har bara råkat bli så att vi – ärkerivalerna, har fått ta hand om vissa saker. Det har alltid funkat klockrent. Vi har alltid lagt meningsskiljaktigheterna åt sidan och gjort våra jobb och sen har det inte varit mer med det.

På senare tid har vi ibland snackat lite på turneringar och så vidare, alltid med god och trevlig ton. Micke kommer mycket bättre till sin rätt ”live” där man ser att han har glimten i ögat och väldigt ofta skämtar och underhåller vid borden.

Det var det det. Imorgon kommer vi med snälla saker om en ny hellraiser!

Det var skönt att se min gamle vän och tillika galenpanna Tok-Mackan vinna SM. Tommy Terror och Lisa verkade vara de enda på plats som hejade på honom (jag själv och några andra vänner spelade side events under heads upen) och det var olika bud inne i sidolokalen om vem som vunnit. När det till slut stod klart att det var Mackan som vann så kunde jag inte hålla mig, jag var tvungen att avge ett litet glädjevrål.

Marcus Petersson, svensk mästare! Foto: poker.se

När alla intervjuer var klara och alla bilder tagna fann sig Tommy Terror stående på kajen strax utanför Casino di Venezia med pokalen i näven – redo att hiva den i havet. Han hindrade sig dock. Imorse på flygplatsen funderade han på om han kanske vuxit upp…

Pokalen följde med ut på segerfest istället. Vinsten firades natten lång på Hugo’s i Paceville. Det ryktas om att det duschades i både vodka och Jack Daniel’s.

På förmiddagen idag stod det dock klart att pokalen inte överlevt natten. Ingen visste var den tagit vägen men en kvalificerad gissning från mästaren själv var att den troligen ”vaskades” någonstans under småtimmarna. Tommy Terrors bagage och keps verkar ha gått samma öde till mötes för övrigt.

Utförligare rapport lär väl komma när festdeltagarna lyckats pussla ihop sina minnesfragment.

Efter min tidiga bust dag 2 var det dags för lite team building. Vi har faktiskt ett €200 sidoevent kvar att avhandla. Vi samlades i ottan och åkte ut till Mediterraneo Marine Park för att hälsa på hos delfinerna. Av 12 anmälda dök 8 spelare upp. Där ser man vad lite gratissprit kan ställa till med…

Efter lite trixande med våtdräkterna som vissa inte riktigt förstod hur de skulle ta på sig blev det dags att hoppa i plurret. En gigantisk saltvattenbassäng med både grund och djup del hyste två delfiner – Lukas och Sól. Sól var den större av dem och stackars Lukas hade ärr över hela kroppen som visade var i hierarkin han hörde hemma. Tränarna försäkrade oss dock om att det hela var helt normalt.

Vi fick en föreläsning om allt ifrån delfiners anatomi till deras levnadsförhållanden, alltmedan Lukas låg i vattnet och ville bli klappad.
Därefter var det dags för lite action. Undervattensssimning, fotografering, matning och lite annat stod på programmet. På det hela taget en riktigt trevlig upplevelse.

Hela grejen verkade gå hem hos både kvalspelare och proffs. Gratisfesten igår var dock mager på folk så vi drog efter mindre än en halvtimme. Kan Dybban ha rätt? Är det ute med sprit?