I mörka tider räcker ett litet värmeljus för att göra allting vackrare.

Morgonen den 5 februari. Vikt: 70,1 kilo. För några månader sedan lufsade man runt med 13 extra mjölkpaket gömd i kroppshyddan. Allt är lättare, förutom pokern. Martin Jacobson sa ju att en sund livsstil skulle hjälpa mitt spel? Inte hela sanningen, tydligen…

Efter badminton-sessionen var det dags att återvända till slottet. Ett slott där jag, de senaste månaderna, blivit lönnmördad fler gånger än en människa bör klara. Pokerspelare har bara en sak gemensamt med Jesus. Vi kan uppstå från de döda.

Det finns ingen ledig plats vid 25/25 på kasinot. Så jag äter en kycklingsallad medan jag väntar. 50/50 har inte rullat på månader. Folk har inte råd i Göteborg. Fiskebåtarna lämnar inte hamn lika ofta som förr.

Till sist öppnar sig Sesams portar. Och jag får kliva in. För att vara mitt i veckan ser det riktigt mysigt ut där inne. Bordet har rikligt med kontanter. Jag köper bara in ett halvt inköp på 5k. I tider av svält får man lära sig att ransonera.

Efter en stund öppnar UTG med 125kr. Tre syn på det. Och jag hittar AQo i lilla blind. Slår om till 625kr. Fold, fold, fold, till knappen som synar. En reslig Balkan-kung. Floppen visar Q45 med idel hjärter. För att befinna mig i en utsatt hungernöd så känns det som om jag nu frossar på saftiga revbensspjäll. Inget mer hjärter kommer, men jag får värde på tre gator mot Balkan-kungens KQo. Uppdubblingen är ett faktum.

Det unga pokerproffset bredvid mig ska i sommar för första gången besöka Las Vegas då han precis är på väg att fylla 21. Glad i hågen förkunnar han att han hittat ett prisvärt hotell – Stratosphere.

Det ryser i kroppen när jag hör namnet. Sommarens upplevelser fladdrar upp som diabilder i huvudet. Vi hade varit och filmat vid Stu Ungars dödsbädd på lågprishaket Oasis Motell. I taket – blodstänk från vener som dukat under för kanyler med amfetamin. Utanför drog våra kameror till sig uppmärksamhet. Fel sorts uppmärksamhet. Det kändes inte säkert och vi drog snabbt vidare så snart vi var klara.

I taxin hem åkte vi förbi Stratosphere. Det ligger som i gränslandet. Framsidan mot Strippen och lyxen. Baksidan mot misären och utslagheten. Taxichauffören gav oss ett råd:
– Gå aldrig här. Hoppa direkt in i taxin. Det kan vara riktigt farligt.

Det unga pokerproffset fortsatte lika glatt:
– För det kan väl inte vara så långt att gå därifrån in till strippen?

Jag har många vänner som bott på Stratosphere under åren. Ett prisvärt alternativ, absolut. Men den här killen. Vilsen överallt förutom vid pokerborden. Och med för mycket pengar på fickan. Jag var tvungen att avråda.
– Du vet att det är ökenvärme va? 50 grader? Gå från Stratosphere?
– Men det ser ju så skönt ut på bilderna, svarade 20-åringen.
Jag kunde inte hålla mig. Jag skrattade högt. Rakt ut, som en sinnessjuk. Sen sansade jag mig.
– Testa Flamingo istället. Det ligger mycket bättre, mitt på strippen, och är också prisvärt.

Balkan-kungen började gnälla om att det var för mycket liv vid bordet.
– Gå och ta en kaffe om ni vill tjattra som käringar. Här spelar vi poker!
– Välkommen till live-poker, svarade Jimbo luttrat.

Samtalet avbryts av att jag får AQo på knappen. AQ är ingen favorithand. Men vid ett långsamt livebord ser det alltid ut som nöten. Jag 3-betar till 325. Den medelålders norrmannen som slog upp synar. Likaså Balkan-kungen, som inte skulle vika en hand preflopp om så en rabiessmittad Mike Tyson försökte tvinga honom till det.

Flopp Q54 regnbåge. Jag har kanske mer gemensamt med Jesus än jag trodde? Underverk är fortfarande möjliga.

Check till mig och jag betar 525. Blixtsyn av norrmannen. Fold av kungen. Turn en femma. River en femma. Surt sa räven, split pott för damen. Norrmannen donkar ut en lax någonting. Han har garanti en dam. Jag kan dock representera ett överpar och kan i vissa fall få fold av en dam om jag slår om. I denna norrmans värld finns det så klart inte på kartan att lägga en kåk. Men om han inte har en dam så slipper jag iallafall visa min hand om han foldar.

Jag slår om till 4k och växel. Norrmannen synar snabbare än Lucky Luke drar sin puffra. Jag slänger bestämt upp AQ. (Esset hamnar överst.) Norrmannen tittar besviket på min hand från andra sidan bordet, och muckar. Oj oj oj!

Först när mina marker är staplade i färger så inser han sitt misstag.
– Låg det tre femmor?

Han hade muckat KQ…

Någon timma senare ringde frugan och sa att hon hade glömt hem-nycklarna. Det var bara att resa sig och gå hem som den gentleman man varit alldeles för sällan. Det är alltid lättare när man är plus.

I mörka tider räcker ett litet värmeljus för att göra allting ljusare. En norrman går också bra.

Kanske får jag bjuda på en ny underhållande gamblinganekdot, nu när helgen är i antågande? Huvudpersonen denna gång är adelsmannen och gamblern William Douglas (1725-1810), som var både den tredje earlen av March samt den fjärde hertigen av Queensberry.

Denne William Douglas var inte bara en av det dåtida Englands rikaste personer, utan han var också inbiten kortspelare – medlem i bland annat den famösa Londonklubben White’s, då epicentrum för Englands mest omtalade gamblers – samt avgjort inte främmande för att ”rigga” vad på allehanda sätt som knappast stod självaste Titanic Thompson efter. Tänk för övrigt vilken middagsbjudning det hade kunnat bli om man nu som tankeexperiment fritt hade fått välja ut ett dussin av världshistoriens mest kända gamblers som gäster… vilka anekdoter hade då inte kommit i dagen, från fördrinken och hela vägen till portvinet och cigarrerna efteråt!

Hur som helst iscensatte Douglas på 1750-talet ett mycket omtalat vad: att han skulle kunna skicka ett brev över sträckan femtio miles (= åttio kilometer) inom loppet av en timme, och så att det kom fram till honom själv. Håll i minnet att detta var när hästar var det snabbaste transportmedlet som stod till förfogande, och vilka har en topphastighet – över korta distanser – som är betydligt lägre än åttio kilometer i timmen! Eftersom vadet framstod som komplett omöjligt att vinna för Douglas, hade han inga svårigheter att få till det om ett imponerande belopp mot sin motståndare.

Douglas låg dock steget före. Han hade hyrt in ett tjog förstklassiga cricketspelare, och placerade ut dem över noggrant uppmätta sträckor på en del av sina marker. Inför sin vadmotståndares ögon lät Douglas sy in brevet inuti en cricketboll, och så kastade de inhyrda spelarna snabbt bollen från man till man under en timmes tid samtidigt som man höll uppsikt över hur många varv den gjorde, och avslutningsvis kastade den till honom själv.

Kontrollmätningen efteråt visade att bollen och brevet under den timmen färdades betydligt över femtio miles… och motståndaren hade förstås inget annat val än att räcka över pengarna.

I sin ungdom var dessutom William Douglas mycket atletisk, samt en förstklassig ryttare. Han ägde därutöver ett kapplöpningsstall, och betalade sina anställda bra: så bra att när en grupp bookmakers med en rejäl bunt pengar försökte muta en av hans jockeys att hålla igen sin häst för att förlora ett stort och viktigt lopp, gick jockeyn raka vägen till Douglas och berättade om försöket. Douglas beordrade kyligt sin jockey att ta emot pengarna. På själva tävlingsdagen, när Douglas gick för att inspektera sin häst inför loppet, låtsades han bli så inspirerad av hur vackert djuret var att han högt inför åskådarna tillkännagav sin avsikt att rida djuret själv; och när han tog av sig sin skräddarsydda rock, befanns han ha färdig ryttarmundering under.

Douglas vann loppet, delade pengarna fifty-fifty med jockeyn, och kvar stod en grupp bookmakers med lång näsa och tomma portmonnäer. Det sägs ha varit enda samt sista gången som någon någonsin försökte muta någon av Douglas’ anställda…

Trevlig helg, alla ludofiler och chartister!

Igår publicerade jag en artikel om pokerklubbarna Sviten och Klubben i Stockholm och hur många av våra stjärnor föddes där. Jag minns hur en väldigt ung liten kille dök upp en dag och satte sig försynt i måndagsturneringen och hur han några måndagar senare hade vunnit samma turnering. Några veckor senare gjorde han det igen, och igen, och igen. Samma kille vann en EPT för några år sedan och det var ingen mindre än Ramzi Jelassi 😉

Ni kan läsa hela artikeln här.

Sen vill jag påminna om Twittertävlingen ”Hur många outs” där tre vinnare lottas i eftermiddag och kommer att få superballa USB-minnen. Gå in på @PokerStarsSE och svara asap om du vill vara med! Lycka till!

Nu ska jag sätta mig på ett tåg för att bege mig neråt i landet. Det ryktas om att jag ska rida för första gången sedan jag var liten. Vilken lycka det är att ha en pojkvän som har häst! Dessutom ryktas det om att Alcazar ska med på tåget och äntligen får jag träffa mina fina vänner som man aldrig ser längre eftersom de bara knixar nere på Rondo i Göteborg. Får ta och åka ner någon dag och se för ”Disco Defenders” ska tydligen vara något utöver det vanliga!!!

Jag vet att det kanske inte är så jättesexigt det här med det Svenska Pokerförbundet och jag beklagar att jag spammar Superbloggen med ett yterliggare förbundsinlägg.

Men jag vill ända delge er lite matnyttig information.

Efter Svenska Pokerförbundets årsmöte, så är nu en ny styrelse i full gång med planering av verksamhetsåret 2015.

Ni kan finna oss på:

Facebook: https://www.facebook.com/svepof

Twitter:  https://twitter.com/svepof

Hemsida: http://svenskapokerforbundet.se/

Pokerforum:http://pokerforum.nu/forum/svenska-pokerf-rbundet/

Bli medlem här:  http://svenskapokerforbundet.se/bli-medlem/via-paypal/

http://svenskapokerforbundet.se/bli-medlem-via-plusgiro/

(Tanken är att på vår hemsida regelbundet redovisa det aktuella medlemsantalet)

Vi tänker här lyfta 2 frågor, som vi vet är heta.

Avtal med PokerEvent.

Styrelsen 2014 valde att sälja rättigheterna till att arrangera Live-SM, Online-SM och andra SvePof brandade event till företaget PokerEvent.
Styrelsen 2015 kommer snarast att träffa PokerEvent för att gå igenom avtalet och tillsammans hitta en väg för att SM ska bli så bra som möjligt för Sveriges pokerspelare.

Det är för spelarna förbundet finns. Bara för att vi har sålt rättigheterna, betyder det inte att vi kommer sluta att jobba för att SM blir så bra upplevelse som möjligt.

Varför ska man bli medlem i Svenska Pokerförbundet?

Om man ser till stadgarna, så är förbundets syfte att främja pokern i Sverige, såväl live som på nätet.

Vi ska också jobba mot de fördomar som finns mot poker och pokerspelare.

Den nya styrelsen för 2015 har bara funnits i 4-5 dagar, så vi pratar just nu om vilka mål vi ska ha för 2015.

En sak är säker, vi är inte naiva.

Vi vet att pokerspelare vill ha ett värde för sina 100kr de betalar i medlemsavgift. Det värdet är en av sakerna vi ska jobba med, värde som bara utgår till medlemmar i Svepof.

Vi kommer givetvis också följa det politiska klimatet och redogöra för hur vindarna blåser.

Svenska Pokerförbundet anno 2015

• Ordförande: Ulf Engström
• Sekreterare: Micke Torstensson
• Kassör: Fredrik Götesson
• Ledamot: Mattias Andersson
• Ledamot: Albert Rolander

Det finns en del udda fenomen inom tärningsmatematik. Kanske minns du när jag här i Superbloggen föreslog att du skulle spela backgammon med Sicherman-tärningar, för en udda upplevelse:

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2013/09/backgammon-sicherman-style/

Nu har det blivit dags för mig att utmana dig på ett tärningsspel: varsågod, välj en av dessa tärningar, vilken du vill!

Om du är nyfiken, så är numreringen på de olika sidorna 6-6-2-2-2-2 (tärning A) resp 5-5-5-1-1-1 (B) resp 4-4-4-4-0-0 (C) resp 3-3-3-3-3-3 (tärning D). Efter att du valt, så kommer jag att välja en av de återstående tärningarna… och så slår vi och ser vem som får högst. För att utjämna slumpen bestämmer vi till och med att vi slår flera gånger om: först till låt oss säga 10 vinster har segrat. Vi sätter väl en krona eller två var också, för att göra det lite mera spännande?

Resultatet? You are dead meat, baby.

Välkommen till den udda värld som befolkas av icke-transitiva tärningar.

Om du gör matematiken och jämför alla de möjliga utfallen, kommer du att se att i det långa loppet vinner tärning A över tärning B, två gånger av tre (av de 36 möjliga kombinationerna i kastet, 6×6, mellan dessa två vinner tärning A hela 24 gånger men tärning B bara 12 gånger).

Jämför på samma sätt tärning B mot tärning C… och du kommer att se att B vinner över C med samma 24-12 i olika möjliga resultat!

Nå, tärning C mot tärning D då? Du gissade rätt: 24-12, till tärning C:s fördel.

Och tärning D mot tärning A, till slut? Resultatet av de 36 möjliga kasten, alla med samma sannolikhet att inträffa, blir… 24-12, till D:s fördel.

Så här fungerar det:

Vänta ett tag! ropar du säkert. Det är omöjligt! Om Adam i klassen är längre än Bertil som är längre än Charlie som är längre än David, kan David definitivt INTE vara längre än Adam!

Och just den detaljen stämmer ju, förstås – men välkommen som sagt till en av spelmatematikens kuriositeter slash paradoxer, och med paralleller till sten-sax-och-påse. Oavsett vilken tärning du väljer ovan, kan jag alltså följaktligen välja en annan som besegrar dig i det långa loppet, och därmed plocka dig som en kyckling. Ja, det må framstå som hur kontraintuitivt som helst, men icke desto mindre är det en matematisk realitet.

Fenomenet icke-transitiva tärningar är känt sedan omkring 1970; och exemplet ovan är inte det enda, på långa vägar. Här är en variant med tre tärningar:

Går ”knepet” att göra med fler än fyra tärningar då? Javisst – här är en uppsättning av fem så kallade Grime Dice:

Intressant nog kan Grime-tärningar användas för att simulera valprocesser i ett system med fem politiska partier, när de slås alla samtidigt – men det är ett ämne som skulle föra alltför långt utanför detta inlägg.

Att känna till fenomenet med icke-transitiva tärningar kan vara kul, och göra så att du sparar pengar den gång i framtiden som någon främling vid sidan om dig plockar upp en liten grupp tärningar med udda utseende ur fickan och föreslår ”a friendly game”.

En känd fan av icke-transitiva tärningar är finansmagnaten Warren Buffett. I boken ”Fortune’s Formula: The Untold Story of the Scientific Betting System that Beat the Casinos and Wall Street” återges en diskussion mellan Buffett och Edward Thorp – den man som “knäckte” blackjack på 1960-talet – i just det ämnet. Buffett sägs också en gång ha försökt lura in Bill Gates i ett highstakesparti med icke-transitiva tärningar; men efter att Gates hade inspekterat alla tärningarna, krävde han att Buffett i stället skulle välja först!

Skrev en blogg om hur Sverige gick och blev en spelnation. Hur det hela började med att man anordnade ett lotteri för att kunna finansiera Stockholms konsthall till det att vi idag spelar på mer eller mindre allt och hur det är en del av vårt samhälle. Snuddar lite vid hur pokern kom till Sverige och skriver just nu på del två som fokuserar mer på pokern och hur boomen kom till Sverige och hur det på en natt kryllade av pokerproffs som fick uppmärksamhet i media och började behandlas som kändisar. Plötsligt gick pokern från att ha varit något som ansågs som lite smutisgt och kriminellt flyttats upp i finrummen och något som var och varannan svensk skaffade som hobby samtidigt som fick fick se andra spela in mångmiljonbelopp.

Ni kan läsa hela bloggen ”Från Loket till Pokermiljonen” genom att klicka på länken!

Bild: Expressen

Dessutom kommer jag att berätta om när jag åkte på mitt absolut första uppdrag som reporter för Poker Magazine och skulle skriva om inspelningarna av Pokermiljonen och intervjua alla som spelade. Det kan ha varit bland det roligaste jag gjort under mina tio år som yrkesverksam faktiskt!

Då och då har jag här i Superbloggen visat upp några smakprover ur mina tämligen eklektiska samlingar när det gäller spelrelaterade ting. Nu har turen kommit till en tämligen kul sak – ”kortleken” Mexican Hold’em Poker:

Leken fungerar helt enkelt som en slumpgenerator, om man under ett homegame med polarna verkligen vill släppa loss med lite udda varianter. I grunden spelar man alltså Texas hold’em med en vanlig kortlek, men inför varje giv vänder man upp (från den i förväg väl omblandade leken som avbildas ovan) det just då översta kortet, som får bestämma vilken ”variant” som gäller i den given! Några smakprov:

ALLMOSOR: Innan potten går till vinnaren, ska 1/5 av den sättas åt sidan och ges till den just då fattigaste spelaren (= minsta markerhögen). En spelare som är all-in, är självklart fattigast och ska ha allmosan. Har två eller flera lika liten markerstapel, delar dessa på allmosan.

ALICE I SPEGELLANDET: När floppen ska läggas upp, ska den bara bestå av 1 kort. När rivern däremot ska läggas upp, ska den bestå av 3 kort!

ALL MAKT ÅT FOLKET: Så snart floppen lagts upp, ska alla rösta om de vill låta den ligga kvar, eller om den ska tas bort och en ny flopp läggas upp. Detta förfarande upprepas om så behövs flera gånger, tills en flopp ”godkänts”. Samma sak ska göras även med turn och river. Vid lika röstetal, har dealern utslagsrösten.

ÖH, JAG HAR EN FRÅGA: Under första satsningsrundan får varje spelare ställa en (1) fråga, till en valfri motspelare, beträffande dennes hålkort. (Exempel: ”Har du ett par?”) Frågan måste kunna besvaras med antingen ja eller nej, och den tillfrågade spelaren måste svara sanningsenligt. Fler frågor får riktas till samma motspelare.

TRIPP-TRAPP-TRULL: Efter att hålkorten delats ut, läggs nio kort upp mitt på bordet, i arrangemanget 3×3, och med baksidorna uppåt. Vid ”floppen” vänds översta raden med tre kort upp; vid ”turn” vänds mellersta radens tre kort upp; och vid ”rivern” vänds understa radens tre kort upp. Vinnaren är den som får ihop högsta pokerhanden med hjälp av sina 2 hålkort plus valfria 3 kort i arrangemanget på bordet, förutsatt att dessa 3 kort ligger i rad – horisontellt, vertikalt eller diagonalt!

ALL-STOPP-IN!: Om och när en spelare går all-in, oavsett om någon annan synar eller inte, blir det ögonblickligen visning för alla som är kvar och högsta handen vinner – oavsett om det är direkt efter given, eller efter floppen, eller efter turn! [Det står inte på kortet, men man får förmoda att vinner någon annan än den som gått all-in, har spelaren som gick all-in förlorat sina marker. Eller?]

Och så vidare, i en hold’em-kväll som inte kommer att likna någon annan! Leken tillkom 2007, och är från belgiska Repos Production men finns beklagligtvis inte i tryck längre… fast inget hindrar förstås att ni jagar den via eBay, eller gör en egen kortlek i samma stil!

(Teckning från tidigt 1900-tal och av Albert Engström, som en skämtsam varning för att man inte ska bli alltför ”fäst” vid kortspelandet.)

Nej, Den Stora Svenska Spelromanen låter dessvärre fortfarande vänta på sig.

Och synd är det; i andra länder har det skapats litterära verk som skickligt lockat läsarna in i spelandets spännande och mångfacetterade miljöer, må det vara med eller utan pengar: ”Spelaren” från 1866 av Fjodor Dostojevskij, ”Han som spelade schack med livet” från 1930 av Vladimir Nabokov, ”Meijin (The Master of Go)” från 1951 av Yasunari Kawabata, ”The Cincinnati Kid” från 1964 av Richard Jessup och ”Hasard” från 1978 av Mario Puzo har alla blivit klassiker och i vissa fall filmatiserade, till och med flera gånger. Dessutom kan man med gott samvete inkludera ”Tärningsspelaren” från 1971 av Luke Rhinehart (vars verkliga namn var George Cockcroft), den självbiografiska ”Fear and Loathing in Las Vegas” från 1972 av Hunter S. Thompson, och så förstås den långa raden av eminent läsvärda noveller från 1930-talet av Damon Runyon.

I riktigt modern tid har många litterära verk i spelmiljö tillkommit, som ”Lottery” av Patricia Wood, ”All In” av Mitchell Symons, ”It’s My Party” av Cindy Blake, ”Bet Your Rocks Off” av Peter Burden, ”An Occupational Hazard” av James Wrethman och ”The Perfect Play” av Louise Wener – för att nu bara ta ett litet, litet axplock av de minst 70-80 böcker i den kategorin jag har stående i mina bokhyllor. Jag kanske till och med vågar inkludera ”Sudden Death Sudoku” av Shelley Freydont, den hittills första deckaren i sudokumiljö… 🙂

Nå, Sverige då? Där känns det mera tunnsått. I ”Dokument rörande spelaren Rubashov” från 1996 av Carl-Johan Vallgren förekommer visserligen ett parti kort med Djävulen. I mina hyllor har jag även ”Hasard” av S. Andersson, P. Johansson och U. Leopoldson, och som handlar om hur kasinon blir lagliga i Sverige – boken kom ut 1995 – varpå en liten grupp människor i halvkriminell miljö försöker slå mynt av det; men ingetdera verket utgör någon milstolpe i svensk spellitteratur.

Eller kanske ska man formulera det som att ingen etablerad och skicklig svensk författare hittills på allvar vågat sig på genren. Visst finns det ett otal spelreferenser här och var: Carl Michael Bellman hyllar såväl trissett som kille i sina sånger, och i ”Gösta Berlings saga” från 1891 av Selma Lagerlöf ägnar sig kavaljererna på godset Ekeby åt kortspel och hasard när de en nyårsnatt sluter ett förbund med Djävulen. Nils Ferlin skrev en dikt om poker, och öppningsscenen i ”Hans nåds testamente” från 1910 av Hjalmar Söderberg utgörs av ett parti vira: genom de olika buden som avges och kommentarerna till dessa vid bordet speglar han skickligt de olika (manliga) rollfigurernas respektive karaktärer, om än i ord och termer vars innebörd numera är bortkastade på dagens generation. Ett annat spelintresse hos Söderberg var schack, och som ges den centrala rollen i hans novell ”Sibyllans grotta”.

En som verkligen kunde skildra ett kortspelsparti var dock Fritiof Nilsson Piraten. Så här går det till i ett parti femkort på Kiviks marknad, i romanen ”Bombi Bitt och jag” från 1932:

Nils öppnade med ruternian. Slaktarn stack med damen, och fortsatte med två hjärter. Nils sakade klöver. Sedan spelade slaktarn ut spader kung. Nils klämde sina sista två kort i bordet, klöver äss överst.

”Där fick du kniven, slaktare”, utbrast han triumferande och strök till sig sedlarna på bordet.

Slaktarn sjönk ihop inför katastrofen och stirrade slött och dumt på sitt sista kort. Han kastade det på bordet. Det var hjärter knekt. Plötsligt greps den slagne av ett fruktansvärt tvivel.

”Du hade väl spader äss?” frågade han och sträckte ut handen för att lyfta klöveresset och förvissa sig.

Men han hann inte utföra sin avsikt, ty Nils hade sprungit upp som en fjäder och dragit kniv.

”Stopp, slaktaredjävel!” vrålade han. ”Tror du ja spelar falskt?”

Det är måhända svensk litteraturs mest dramatiska kortspelsscen, full av autenticitet. Vem känner sig manad att åstadkomma något motsvarande, men med poker i centrum?

Ja, nu kliver jag ju inte den här bloggen men som jag tidigare nämnt så klev jag av ordföranderollen i Svepof och detta skedde på förbundets årsmöte i lördags. Ett årsmöte som tog fem timmar. Ja det är inte klokt men känns skönt för jag har svarat på alla frågor och känner att jag nu kan lämna förbundet bakom mig efter tre år. Jag är nöjd med vad vi lyckades åstadkomma och jag hoppas att den nya styrelsen lyckas med alla sina mål och visioner. Det ska bli härligt att börja fokusera på lite annat och att ägna mig åt jobbet i mycket större utsträckning än jag hunnit med senaste tre åren. Därmed så kommer jag att inte diskutera något som har med Svepof mer att göra. De medlemmar som var på plats på årsmötet fick svar på sina frågor och därmed lämnar jag allt trolleri och spekulationer åt sidan. Däremot kommer jag fortsätta att hålla mig insatt i det politiska och kommer att skriva för Poker Magazine i varje nummer om läget och hur det går (eller inte går).

Jag vill passa på att tacka mina föregående styrelsekollegor för allt och önska Ulf Engström ett stort lycka till som ny ordförande. En roll jag vet att han kommer att axla med bravur. Dessutom har han fått in Hogge som sidekick som gör comeback som kassör. Vilket dreamteam! Och så Pokerstar och Abbe som har stora ambitioner. Till sist har vi Micke Torstensson som är ny sekreterare. Jag känner inte Micke men har hört mycket bra så ja, jag kunde inte ha klivit av och gett över stafettpinnen till ett bättre gäng. Heja er och jag kommer att finnas till med det ni kan tänkas behöva för att underlätta ert arbete under den närmsta tiden.

Det här låter som något form av tacktal men till sist vill jag faktiskt passa på att tacka min älskade pojkvän Johannes som stått ut med mig senaste månaderna som varit rätt intensiva innan jag bestämde mig för att kliva av!

Nu blir det full fokus på mitt uppdrag för PokerStars, SVENSK, träning och sist men inte minst familjen! Och så ska jag försöka hålla samma tempo på bloggande som senaste veckorna i den här bloggen!

Svenska Pokerförbundet har haft årsmöte och så här ser den nya laguppställningen ut.

Styrelse 2015

• Ordförande: Ulf Engström
• Sekreterare: Micke Torstensson
• Kassör: Fredrik Götesson
• Ledamot: Mattias Andersson
• Ledamot: Albert Rolander
• Suppleant: Anton Löfgren
• Revisor: Ronnie Nestor
• Revisor: Jonas ”Rosjon” Rosqvist
• Valberedning: Murat Sahan
• Valberedning: Lina Olofsson
• Valberedning: Patrik Nydal

Jag lyckades alltså bli invald denna gång.

Jag tycker att det på pappret ser ut som en bra laguppställning med bra försvar, mittfält och en Zlatan.

Efter ett långt årsmöte som varade i fem timmar – där dagordningen fick ändras fram och tillbaka och det var periodvis lite kaosartat, så var det inte lätt att vara mötets sekreterare som jag hade blivit vald till.

Det var inte lätt att vara mötesordförande för den delen heller som Fredrik Hogge Götesson hade blivit vald till.

Men under söndagen – dagen efter årsmötet – så skrev jag i alla fall ihop mötesprotokollet, som jag hoppas på att inom kort kunna presentera för er.

Så innan det är justerat och granskat, så kommer jag inte berätta något om själva mötet än.

Men vi (Ulf) har påbörjat arbetet med att dela ut ansvarsområden och sätta upp olika rutiner. Vi kommer i veckan få alla inlogg och dokument från den avgående styrelsen, så att vi kan komma igång med hemsidor, facebook och vår närvaro på Pokerforum etc.

Jag har en personlig förhoppning att vi kan få igång ett eget forum på vår hemsida. Men vi får se om vi kan få till detta.

Men en viktigt och väldigt bra fråga som många ställer sig är:

”Varför skall någon eller varför skall jag vilja bli medlem i  det Svenska pokerförbundet?”

Ja, vad KRÄVS för att någon skall vilja bli en betalande medlem i SvePof.?

Det är en fråga jag alltid ställer till mig själv eller till andra när någon säger att något är omöjligt.

Ta först reda på vad som krävs innan man dömer ut något eller någonting för omöjligt.

Medelmåttan ställer aldrig den frågan till sig själv eller någon annan.

Medelmåttan säger bara: ”Det går aaaldrig.”

Medelmåttan belyser bara problemen och förutsättningarna, men kommer aldrig med några lösningar. Inte ens ett ärligt försök till lösning eller förslag på lösning.

Ställ frågan till dig själv – vad krävs för att just du skall bli medlem i det Svenska Pokerförbundet. Tala sedan om det för oss.

Men JAG tror att för att få så många medlemmar till förbundet som det bara är möjligt – så att förbundet överhuvudtaget skall ha en tillstymmelse till chans att påverka någonting – så måste man skapa ett mervärde för pokerspelaren.

En pokerspelare måste alltså kunna tjäna på att vara medlem i förbundet. Eller bättre uttryckt; spara pengar genom att vara medlem.

Därför måste vi i styrelsen för det Svenska Pokerförbundet skapa dessa mervärden för pokerspelaren. Inte bara i monetära mervärden utan även medvärden i form av upplevelser.

Och då tänker jag inte på att skapa mervärden för Viktor Blom.

Jag har under dagen lämnat in olika förslag till styrelsen och jag fler ideér på gång som jag vill lyfta vid vårt nästa möte vi skall ha inom kort.

Jag vet att många därute kommer att kalla mig för naiv och tomte samt att man kommer att skratta åt mig och mina samt förbundets ideér och ambitioner.

”Dream on baby, många innan er har försökt och men som sedan körde rätt in i septiktanken med förtroendet till oss vanliga pokerspelare.”

Men jag har inga problem åt att man skrattar och hånar mig för att jag försökte.

Hellre det än att välja vara en medelmåtta och sitta på läktaren.

Dont be a medelmåtta.