Hittade en rolig liten ansökningsblankett för de butiksägare som vill vara ombud åt monpolet. Eller liten och liten, det var ett ganska omfattande dokument. Och jag hittade det inte heller egentligen, jag fick det skickat till mig. Det är ganska många fler än man tror som ser hyckleriet och vill att jag ska fortsätta ta upp olika aspekter av det och det gör jag så gärna.

Det verkligt intressanta moraliska problemet kring staten är ju som bekant inte att de erbjuder spel utan att de vill förbjuda alla andra att göra det med hänvisning till folkhälsan. Det är helt enkelt så farligt att spela om pengar att det bästa är att staten tar hand om det eftersom de då har möjlighet att begränsa spelandet. För problematiken kring alkohol har staten samma angreppssätt – begränsning. Detta sköter Systembolaget utmärkt genom att ha begränsade öppettider samt begränsad geografisk tillgänglighet men samtidigt ett ganska bra sortiment. Sedan råkar jag vara en av dem som anser att även spritmonopolet bör slopas men hur det än är med den saken så sköter Systembolaget åtminstone den uppgift de har fått – att se till att vi medborgare inte lider alltför stora skador på grund av alkohol. Och vi är faktiskt ett av de länder med minst alkoholproblematik i hela Europa.

Som vanligt när det kommer till statliga monopol så finns det en hel drös punkter och stycken som är värda att belysas men det finns helt enkelt inte utrymme för det så jag plockar fram de som belyser dubbelmoralen bäst. Svenska Spel som mer eller mindre har fått samma uppgift som Systembolaget (fast det gäller spel då) väljer inte att begränsa eller att försöka minska spelandet. Tvärtom.

Här kommer tre på varandra följande punkter ur ”Att söka ombudskap – en guide för dig som vill bli ombud för Svenska Spel”. Utgiven av Svenska Spel 2010. Under rubriken ”Svenska Spels butikskoncept” finner vi följande punkter:

1. Utomhusprofil
Det ska synas tydligt på utsidan att butiken är Ombud för Svenska Spel. Tillsammans med aktuella kampanjbudskap ska profilmaterialet väcka kundernas intresse och locka in dem i butiken.

2. Inredning
Alla Ombud ska installera särskilt framtagen spelinredning. Den är funktionell och flexibel för att passa alla slags butiker. Den inbjuder till spel och underlättar både för kunder och för butikens personal. Till varje kampanj får Ombuden kampanjmaterial som ska exponeras i butiken.

3. Spelkassan
Många spel säljs på impuls, detta gäller särskilt lotter. För att stärka impulsförsäljningen finns särskild inredning som ska placeras i anslutning till kassan och spelterminalen.

En rolig grej man kan göra är att försöka applicera uppmaningarna i punkterna på Systembolagets verksamhet. 

Spelansvar + staten = ?

 Många begrepp och tankegångar är så inrotade sedan barnsben att man helt glömmer bort att reflektera över dem. Man tycker någonting för att det är den förväntade normen. Själv tycker jag att det är lätt att missa enkla reflektioner och ifrågasätta vad man egentligen tycker om en särskild sak. Det kan vara allt från det lilla lilla till det stora stora. Oftast är det de små sakerna, detaljerna, som eggar tanken mest för att de annars är så försumbara medan de i själva verket visar sig sitta inne på ett sådant djup att man självmant vill drunkna i det.

Bild härifrån.

Under en diskussion med en bekant under en hotellrumsarbetsgrind förra veckan tangerade vi ämnet ”enkla pengar” spekulerandes om nätpokern och dess guldkantrade år. Han ifrågasatte vilka pengare som är just enkla. Jag fick mig en tankeställare och i samma stund som han ställde frågan insåg jag hur genialisk den är.

Nätpokerpengar klassas av majoriteten som enkla och snabba pengar. Man slår sig ner vid sin dator, loggar in och äter fisk in på benen. Hur svårt kan det vara? Vad många, även spelarna själva, ibland glömmer bort är att en dagsfångst aldrig är värd sin faktiska vikt. Regelbundna dagar kommer då man tvingas dela med sig av sitt byte och ibland är man till och med själv offret när man skottar mot sina övermän. Utslaget under en längre period är dagsresultaten sällan särskilt upphetsande i förhållande till dagssvängningarna. Vad som är lätt att glömma är att det inte bara är de faktiska speltimmarna som ligger bakom resultaten, utan även all bildningstid i form av böcker, forum, instruktionsvideos, statistikprogramuppföljningar och all annan tid som läggs på att hetsa pokermusklerna till att svälla. Även om många grinders tjänar bra med pengar och en liten skara låter kulorna rulla in på kontot i hisnande hastigheter så har de i andra änden offrat mycket. För att sitta skönt i denna stol krävs att man lämnar synen på poker som jobb och anammar det som en del av sitt liv. Poker måste vara en livsstil. Skulle man sätta en rubrik på dessa människors liv så vore det just ”Poker”. Det är det centrala i deras liv och surrar konstant i bakhuvudet även när de inte spelar. Jag har varit där själv och valet var självmant. Det var en livsstil och jag älskade hur allting kunde kretsa kring en passion. Pokern gavs förstaprio på ett sätt som inte var destruktivt. Men att påstå att det var enkla pengar vore en lögn. Det låg mycket arbete och konstant tankeverksamhet bakom. Lönen utslagen i förhållande till faktisk möda skulle nog inte skilja sig avsevärt från ett kneg där arbetstimmar är arbetstimmar och ledig tid är helig.

Är begreppet ”enkla pengar” relativt? Vi håller oss inom spelbranschen för att lättare statuera exempel. De största affiliatesen, framförallt kasinoaffiliates, drar in summor dagligen som sannolikt skulle få även dig att häpna. Dessa pengar är utan risk, till skillnad från även skickliga grinders, inkluderat storbusar som Ivey och kompani. En grinder jobbar träget för att förränta sitt spelkonto. En affiliates arbete skiljer sig till viss del, eftersom en uppraggad spelare betyder en konsekvent inkomst. Däremot har varje spelare en förväntad ”livslängd” varpå affiliaten ständigt måste fortsätta att jobba på att få in nya spelare som kan kompensera för det ständiga bortfallet. Men, pengarna förblir ändå riskfria och inkomsten garanterad, om än i växlande grad, och utgifterna är i många fall så gott som minimala. Trots att även affiliates lägger ner sin beskärda del arbete blir det sällan en livsstil såsom för pokerspelare. Poker som livsstil innebär inte endast att livet cirkulerar kring spelet, utan det följer även en viss yrkeskodex. Unga pokerspelare med för mycket pengar spenderar gärna sina pengar på knark, sprit, strippor och andra nödvändiga saker. Vuxenpoäng helt enkelt och det är ingen som höjer på ögonen när en spelare faller inom denna ram. Några karaktäristiska drag för en affiliate känner jag inte till och de växlar i större mån gällande ålder, bakgrund, etnicitet och personlighet. Affiliates är helt enkelt mindre ”nördar” än pokerspelare någonsin kommer att vara. Den arbetsbörda som stora affiliates lägger ner i förhållande till de fantasisummor de tjänar dagligen i kombination av att det är mer av ett kneg än livsstil får nästan falla inom kategorin ”enkla pengar”. Kan man kanske hävda att ju högre förhållandet mellan lön kontra ansträngningen är, desto enklare är pengarna?

En knarkhandlare kan tjäna mer på ett enda jobb än en dödlig kan tjäna under en livstid eller tre. Likaså gäller detta för bank- och värdetransportrånare eller andra former av högriskbrottslighet. Men, här kommer en annan faktor in i bilden. Konsekvenserna av att åka dit har ett pris också och allt är en övervägd risk. Avkastningen måste kompensera för riskerna. Man kan säga att det är som att man självmant skulle sitta tre år i fängelse för 12 miljoner. Om kuppen medför en chans på tre att bustas innebär det att jobbet måste ge minst 6 miljoner för att det ska vara ”värt det” (två gånger kommer det att ge 12 miljoner (6+6) och den tredje får ingenting behållas eftersom de åker dit). Kriminalitet är alltså per say inte enkla pengar, eftersom de sätter mycket på spel i andra ändan i form av potentiell livskvalitet och frihet. Inom flera kriminella gebit, främst inom tung organiserad brottslighet, är insatserna ännu högre. Klantar man sig kan det kosta livet, bokstavligen. Frågan är om några implicita odds någonsin kan kompensera för ett eventuellt motklonk. Förstås kan man säga att det finns enkla pengar inom brottslighet med. Det går inte att blunda för. Om avkastningen i förhållande till risken och konsekvenserna är hög blir det lätta pengar. Som att hacka pokerspelares konton till exempel. Potentiellt massiv avkastning och rättsväsendet ger det inte mycket mer tid och resurser än vilket småbrott som helst.

Hur mycket spelar då nöjesfaktorn in? Är det automatiskt enkla pengar om yrkessysslan underhåller, om folk som har sin hobby eller passion som yrke? Här kommer vi till vägskälet huruvida enkla pengar är individuellt eller allmängiltigt. Det som roar en tråkar ut en annan, men den faktiska arbetsinsatsen förblir densamma.

Ett vanligt anställningsarbete är sällan enkla pengar, eftersom kompensationen för ens tid ytterst sällan väger upp för tiden och mödan. Ju mer man tjänar i förhållande till sin arbetsinsats, desto lättare blir dessa pengar – eller kanske snarare mindre svåra.

Min slutsats är att enkla pengar inte är svart eller vitt, utan en gråskala där ”enkelheten” baseras på avkastning i förhållande till investerad energi och tid. Riskmomentet är också en stor faktor. Risk behöver inte nödvändigtvis betyda pengar, utan kan vara på bekostnad av livskvalitet eller välmående. Att tjäna stora pengar på kort tid, utan risk och utan någon större ansträning är inte lätta pengar om man mår dåligt av det. Om du skulle få 100,000,000 för att döda en slumpvis utvald människa (och veta att du var garanterad att inte åka dit) skulle det inte vara särskilt ansträngande att på några sekunder utföra denna handling. Däremot skulle du (under förutsättning att du är en normalt funtad person) aldrig kunna njuta av dessa pengar, för hur lätta är egentligen de pengar som tynger?

Vad är din åsikt om enkla pengar? Skriv och berätta!

/DÖDARN

Regga konto på ComeOn! och skriv in LUX33 i bonusfältet så får du 33% rakeback och upp till 600 dollar i insättningsbonus! Tro mig, med 70% amerikaner är där bra värde.

Och så har det hänt igen. Ordningsmakten har trakasserat medborgare som valt att dela ut kort på ett visst sätt…
Igår var jag nere i Tranås för att spela lite poker på en trevlig klubb. Strax efter klockan åtta marscherar tio poliskonstaplar och en hund in genom dörren. Givetvis var alla beväpnade med skarpladdade vapen. Utom hunden då kanske, han hade däremot munkorg.

Alla ombads i barsk ton att legitimera sig varpå en närvarande journalist bad insatschefen att legitimera sig. Det vägrade insatschefen (som för övrigt också hette Jens) att göra. Journalisten krävde då legitimation varpå befälet beordrade en konstapel att ”vakta” journalisten. Med skarpladdat vapen. Journalisten som nu var fysiskt hindrad ifrån att göra någonting alls uppmanade församlingen att dokumentera så mycket som möjligt. Eller på ren svenska: plocka fram mobilkamerorna och fotografera polisinsatsen. Jag tog upp mobilen för att fotografera den närgånget bevakade journalisten varpå insatschefen i egen hög person med stor kraft använder sin skrivbräda i hårdplast till att slå kameran ur handen på mig. Den landar på pokerbordet men klarar sig.

Kontaktuppgifter och personnummer samlas in av polisen och det hela är i det närmaste skrattretande. Som alltid när samhället väljer att lägga skattepengar på ren idioti bör kanske tilläggas. Privat medhavd öl konfiskeras men inga pengar. Efter ca en timme lämnar poliserna lokalen och spelet kan fortsätta.

Jag frågade ett par konstaplar vad de hade fått för uppfattning om klubben och oss som var där. Såg vi farliga ut? Deprimerade? De tyckte att det såg ut som att vi hade det trevligt och att vi var glada, sa de. Journalisten undrade om de skämdes över att de just nu deltog i en meningslös insats men det ville de inte svara på. De rodnade dock när de fick frågan…

Sammanfattningsvis: beväpnade män och kvinnor, utskickade och avlönade av staten, trängde sig alltså in i en privat lokal och tvingade under hot om våld de civila inne i lokalen att avbryta utdelandet av kort. Man brukade även utan förvarning fysiskt våld för att hindra enskilda medborgare från att utnyttja sin lagstadgade rätt att dokumentera och återge skeendet.

Befinner mig i Turkiet och vädret har varit riktigt uselt idag så jag har kunnat grinda lite online utan dåligt samvete.

För er som inte vet hur det ser ut med 3D-poker som jag spelar online kan jag visa ett exempel från en Sit and Go turnering som var lite kul på PKR.com. Det var en utmaning med 7 amatörer som hade vunnit kvaltävlingar, mig själv och 2 Team Pro kompisar. Turneringen föregicks av psykningar och sidebets och vi var överens om att den som vann hade skryträttigheter minst en vecka efter. Alla utom jag är killar även om någon har valt en kvinnlig avatar. Ni kommer snabbt att se vem som är jag. Ni förstår att det var prestige mellan oss så se vem som vann här.…

welllbet.com/videos/prosng_30july/

Min EPT-premiär för året blev en sorglig start vars vinande antimomentumkulor jag hoppas kunna ducka för i fortsättningen. Varför kunde det inte bli en likadan dag 1 som under PCA:n på Bahamas förra månaden? Ingen vore gladare än jag.

Bordet stank av fisk och gammal torsk men i själva verket var det en samling glupska ulvar förklädda i den mjukaste och till synes oskyldigaste av bomull. Mina första timmar kändes som en whiplash och värre men skulle dagen leverera. Dagens första eskapader kan du läsa om på min ComeOn-blogg, vilket du förstås gör redan nu, innan du läser vidare. Mmm, jag väntar. Se så, fiskyngel!

Det självgoda flinet suddades snart ut.

Med 28,000 danska EPT-pistoler i min stack får jag för andra gången ett par damer i min hand. De sitter bättre i mitt knä och tycks inte längre vara väl anpassade för mina nävar. Damerna har en tendens att vara förrädiska och falska som spinnande katter. Det har jag erfarit gång och igen och livet har lärt mig att inte lita på dem fullt ut. En endaste dam kan vara svårflirtad hon med, men som duo är de livsfarliga. UTG tycker sig visst vara stark nog att mucka gräl och säger 700 med 150-300-blinds och 25 i ante. Jag sitter i mittenposition och nöjer mig förstås inte med sådana skambud, utan säger 2,100. Lilla blinden kallsynar från tomma intet och UTG visar sig även han ha ruter i kroppen och synar. Floppen kommer Q-10-5 med två hjärter. Äntligen! Nu jävlar ska de blöda och det är min tur att sticka slaktkniven i halsen på de svinen. De checkar båda fram till mig, allt enligt boken. Det ligger 6,600 i potten.och jag börjar klura på optimal kontsatsning. Det är en perfekt bräda med många möjligheter. Såväl färg- som stegdrag och två höga kort. Nu ska det väl allt bli drag i luckan. Jag satsar 3,500, det vill säga strax mer än halvpott. Jag gillar min satsning. För det första ger den utrymme för moves från alla möjliga drag. För det andra ger den perfekta odds för semidöda händer (semidöda som i väldigt osannolika att vinna) som Q-X, 10-X, Q-10s, J-J, 10-10 eller 5-5. Mina marker hann inte landa på den beiga duken förrän båda deras händer låg i mucken. Hur är det möjligt med en sådan monsterflopp? Jag kunde inte be om en bättre flopp. På riktigt.

En stund senare duellerar två spelare. Den ena är bordets svaga länk, medan den andra är en uppenbar nätgrinder, och en påläst sådan. Floppen kommer två spader och det är action både på turn och river som båda levererar varsitt spader till för totalt fyra spader på brädan. Det ligger 15-20,000 i potten och ”länken” checkar till nätgrindern som ser ut som en massmördare bakom sina överstora solbrillor. Grindern satsar 5,000 och länken börjar muttra och skaka på huvudet. Pottoddsen är det knappast något fel på. Länken kläcker ur sig: ”I think you’re bluffing. Fold.” Good game, well played. Hans resonemang går inte riktigt hem. Om han misstänker att han är uppe mot en bluff och har någon form av showdown value borde det vara en enkel syn. Om han själv sitter med skit borde en checkhöjning vara på sin plats. Så lyder åtminstone min logik.

Ännu ett stegdrag får en prislapp. Jag betalar och missar med mil emellan. Stegdragen har varit dyra och olönsamma idag.

Det blir preflopkrig mellan norsken Harald Blåtand och grindern. Grindern får sista ordet när han fembetar före floppen. Efter en stunds betänketid synar norrmannen, till synes halvt motvilligt. Floppen kommer tre låga, något i stil med 2-3-10 med två spader. De båda checkar. Turn kommer en femma. De checkar igen. River är en nia och grindern leder ut med en ganska stor satsning. Blåtand tänker en stund och skickar sedan in några gula och en lila för syn och muckar omgående när den fembetande grindern viker upp 5-9 i spader. Galet bord!

 Inte mycket har hänt och jag har pendlat mellan 27,000 och 33,000 några gånger. Med ganska på pricken 30,000 får jag min första A-K, the big slicket. En tysk herre i 50-årsåldern höjer till 800 från mittenposition. Blindarna är 150-300 och 25 i ante. Det viks fram till mig i stora blinden och jag vill förstås få bort så mycket skithänder som möjligt och säger 2,300. Han synar utan en blink och floppen kommer. Q-Q-K utan färgdrag. Det ligger 4,750 i potten och jag leder ut för lite mer än halvpott; 2,500. Han synar bakom och turn kommer 4. Jag checkar för pottkontroll och han satsar 3,500. Nu blir handen intressant. Denna tysk har spelat ett underligt och irrationellt spel hittills. Tidigare värdesatsade han halvpott med 8-8 på såväl flopp, turn och river trots att det låg en tia som en kung på floppen. Ytterligare innan dess hade han visat upp flera konstiga händer följt av lika konstiga spel. Det ligger 13,250 i potten och det kostar 3,500 för att syna. Oddsen är helt enkelt för bra med tanke på hand range. Han kan lika gärna fula sig igen, som så många gånger förut. Jag synar och river kommer ett A. Esset skrämmer mig inte, för jag tror inte att han är galen nog att blåsa vidare med J-10 på turn med risk för en checkhöjning. Han sträcker sig omgående efter sina marker och satsar 7,500. Jag vet inte om jag ska tolka hans snabba satsning som styrka eller svaghet. Det ligger 24,250 i potten och det kostar mig 7,500 för syn. Tänkarmössan åker på. Risken att vara slagen är stor, det inser jag. Men pottoddsen gråter efter en syn. Att vika mot hans range och med de förföriska oddsen skulle kännas vekt. Många spelare föredrar dessutom att göra billiga bluffar eftersom de både ser mer trovärdiga ut samt eftersom de kommer billigt undan när de väl ertappas. Argumenten för en syn känns mer och mer självklara, även om jag sannolikt ligger under. Man vinner inga turneringar på att fjolla sig fram och om min hand står skulle det betyda ett rejält tillskott till stacken och jag vore uppe på drygt 46,000, en hyfsad bit över average. Detta hade förstås förbättrat mitt utgångsläge avsevärt och jag hade lagt ännu ett kattliv till min turneringsöverlevnad. Jag valde till slut att motvilligt syna  bara för att se hans K-Q flippas upp. Hur han ens orkar spela den efter en trebet pre begriper jag inte riktigt. Vad skulle han göra om floppen blott kom kunghög? Efter potten var jag skakad och tyckte att jag hade spelat handen dåligt. Men, med lite distans och analys ser jag inte hur jag skulle ha spelat den annorlunda rent spelteoretiskt. Att checka floppen skulle kännas svagt och han skulle troligt satsa halvpott ändå och jag skulle ge bort rollen som aggressor. Det tycker jag inte om. Det var min i särklass mest kritiska turneringshand och jag lyssnar gärna på era åsikter. Som en insiktsfull läsare på min ComeOn-blogg så väl uttryckte (citerandes ingen mindre än mästarnas mästare Tureniec) det kräver EPT:n i Köpenhamn en extra aggressiv approach om man vill ha en suck chans till framgång.

Med drygt 14,000 kvar hittar jag Q-J off några händer senare. Blindarna har stigit till 200-400 och 50 i ante. Jag höjer till 1,150 från sen positon. Samma tyskgubbe som förut synar från lilla blinden. Floppen kommer 5-5-6 med två ruter. Han checkar och jag satsar 2,500 i 3,350-potten, en lite större satsning direkt avsedd att göra potten ointressant för ej behöriga. Han synar. Turn kommer 3, inte i ruter. Han checkar igen. Det finns flera alternativ till vad han kan ha. Han kan mycket väl ha floatat floppen med nåt skit i syfte att stjäla kalaset om jag visar mig passiv. Att han ska ha träffat femman vore väl bra ironiskt. En sexa borde inte klara trycket från såväl en turn- och riversatsning. Och, ett färgdrag är mer eller mindre tvunget att ge vika på turn. Jag funderar en stund och kommer fram till att 3,500 är en bra turnsatsning. Synar han är jag beredd att ställa river för mina sista 7,000. Men gubben hade något annat i kikaren och svarade med att ställa. Förstås hade jag inget annat val än att ge vika, men jag undrar fortfarande vad fasen gubben hade.

Jag börjar tro att jag utvecklat någon form av nötallergi, för stålet kommer bra mycket mer sällan än jag anser skäligt. Lite rättvisa, tack. Nerhuggen och kort som en stubbe höjer jag med A-J off till 1,100. Stora blinden bråkar och slår om till 4,500. Nu måste någonting hända och jag måste ta en stand en gång för alla. Troligen ligger jag efter, men förhoppningsvis inte med mycket. Har han 10-10 eller lägre är mitt spel rättfärdigat då det redan ligger 1,750 i döda pengar. Dessvärre har han hittat något bra mycket bättre än så och flänger upp en K-K. Floppen kommer Q-J-x (och inte K-Q-x som jag sa i videointervjuerna). Turn och river blankade och guldet blev till sand. Brännhet. Jävla. Rykande. Sand.

/DÖD

Regga konto och skriv in LUX33 i bonusfältet så får du 33% rakeback och upp till 600 dollar i insättningsbonus! Tro mig, med 70% amerikaner är där bra värde.

Norska fotbollsklubben MSIL i närheten av Molde skrev om NordicBets odds på sin hemsida. Ingen reklam, ingen länk, bara ett glatt konstaterande att någon gjort sig besväret att sätta odds på deras matcher.

Norska Fotbollsförbundets reaktion blev att utesluta dem från nomineringen av årets Fair Play-pris då de stöttat ett utändskt spelbolag.

Heja Norge! Hjältarna från Telemarken vänder sig nog i sina gravar…

Helt sjukt att jag inte är stekigast i bloggen längre. Omsprungen och varvad av både Sofia och Dödarn som lever proffslivet på touren. Illa, men det är lika bra att rätta in sig i ledet och därför tänkte jag berätta en liten historia från den tiden då poker var relativt nytt för mig. Det var nog nytt för alla andra då också nu när jag tänker efter.

Det måste ha varit 2002 eller 2003, pokerboomen var i full gång och undertecknad satt och malde femdollarsturneringar hela nätterna. Vår lilla pokerklubb i föreningslokalen i vår bostadsrättsförening hade så smått börjat rulla och varje söndag träffades vi och spelade turneringar om ett par hundralappar. I samma veva hade jag dessutom varit på casinot i Malmö (yeah, I said it!) och satsat allt jag för tillfället ägde på en pokerturnering – hela 500 kronor. Poker var så nytt att det spelades vid Black Jack-bord som klätts om med annan duk. Jag blev såklart speltekniskt förnedrad.

En natt gick jag långt i en sån där femdollarsturnering. Jag slapp byta bord under nästan hela turneringen och vid samma bord satt en kille från Finland. Vi började snacka på msn och jag berättade om klubben vi drev och vi diskuterade händer och poker i allmänhet.
Finländaren hette Tuomas och var omåttligt intresserad av poker. Han hade aldrig spelat live och hans högsta dröm var att någon gång få spela en giv på pokerklubben Sviten i Stockholm. Det var faktiskt via Tuomas jag för första gången hörde talas om Sviten. Hur som helst, Sviten var på den tiden utom räckhåll för oss båda. Han i norra Finland och jag i södra Sverige. Det var dessutom för high stakes. På Sviten höll det bara till proffs, det fattade man ju efter att ha sett lite bilder på nätet.

För Tuomas var dock vår klubb hemma i Lund alldeles tillräckligt. Han var djupt imponerad av att vi överhuvudtaget ägde riktiga pokermarker. Jag försökte förklara för honom att det hela bedrevs på yttersta hobbynivå, att vi inte ens hade riktiga bord utan bara så kallade ”table tops”. Det gav han blanka tusan i och insisterade på att han ville besöka oss. Jag hälsade honom välkommen och trodde såklart aldrig att det skulle bli något besök från norra Finland.
Tuomas sa att han skulle komma två veckor senare och sedan var han utloggad. Jag vet inte varför men jag räknade inte med att han skulle komma. Det var liksom otänkbart att killen skulle ta ett tåg till Åbo eller Helsingfors, sedan båten därifrån till Stockholm och sedan hoppa på ytterligare ett tåg ner till Skåne bara för att spela en tvåhundrakronorsturnering.

Nästa gång jag hörde av Tuomas ringde han mig på mobilen när jag var och handlade. Han satt på John Bull Pub i centrala Lund. Jag trodde knappt mina öron. Men vad fan, jag var ju tvungen att hämta upp honom, så det gjorde jag.
Sambon bäddade i soffan åt honom och stämningen var minst sagt lite krystad. Hans muntliga engelska var inte den bästa visade det sig men han var glad ändå. Han skulle ju få spela livepoker för första gången i livet.

Nästa dag fixade vi på klubben. Tuomas var eld och lågor. Han kände på markerna som om det vore guldpengar. Han lade handen mot filtduken som om det vore en sommaräng. Vi befann oss i en föreningslokal från åttiotalet med linoleumgolv och träpanel på väggarna men Tuomas var hemma. Det här var lika stort som Vegas för honom och vem kan klandra honom? På den tid det hade tagit för honom att ta sig till denna obetydliga hobbyklubb skulle jag ha hunnit fram och tillbaka till Nevadaöknen två gånger.

Vår nyfunne finländske vän åkte ut i mitten av startfältet men var lika glad för det. Han påstod att han fått ett minne för livet och dagen därpå vinkade jag av honom på stationen.
Jag hörde aldrig av honom igen och igår fick jag förklaringen. Han hade hittat mig på facebook och när jag snokade igenom hans facebook-liv så såg jag att han fått tre barn sedan vi sågs.

Jag lär aldrig träffa honom igen men vi har nog bägge två fått en upplevelse att minnas för livet. Och det är väl det jag gillar med den här galna pokervärlden; alla de oväntade mötena. Nu när jag tänker efter så ska jag nog bjuda honom till en Finnkamp till hösten. Han kan behöva komma ifrån småbarnen en helg.

DEL 1

Jag minns hur jag rev av den där plasten med samma eufori som man öppnar en kondom i skarpt läge. Väl inne i tidningen bläddrade jag förbi de monotona artiklarna om pokerproffs. Hade man läst en, hade man läst alla. Jag brydde mig inte heller nämnvärt om reportagen från diverse pokerturneringar världen över. Nej, jag köpte Poker Magazine av en enda anledning. DÖDARNs dagbok. 

Jag hade hittat en ung pokerspelare som kunde konsten att utrycka sig med hjälp av skrivna ord. Det var unikt. Visserligen var rollkaraktären DÖDARN arrogant, slösam och aningen självgod. Men var det inte just det vi älskade? Den stilrena arrogansen. Det är något kittlande i det.

För att vara ärlig var det efter att ha lusläst ännu en ”dagbok” som jag bestämde mig för att börja pokerblogga. Jag hade förstått att man kan skriva om känslor, humor och vardagsdramatik även i en text om poker. Pokern blev en del av texten, inte texten. Liksom pokern är en del av livet, inte livet. 

Därför var det inte så konstigt att Robert ”DÖDARN” Lux var ett av två givna förstaval (tydligen kan man ha två förstaval) som jag, Jens och David hade när vi diskuterade ersättare till bloggen.
 

DEL 2

– Vem är den där tjejen?

– Sofia Lövgren.

– Är hon duktig?

– Ja, det verkar så. Hon är tydligen proffs.

Första, och enda, gången jag varit i samma pokerrum som Sofia Lövgren var under Spring Poker Week i Göteborg i år. Jag minns hur sur jag var över att ha missat Main Event för en födelsedagsfest, men dök ändå ner på kasinot en sväng framåt kvällen för att följa min vän Andy.  Bredvid honom satt en mörk tjej i stora solglasögon. Det var nog första gången jag såg en kvinnlig pokerspelare som jag blev lite rädd för enbart på grund av tableapproach. (Den första manliga pokerspelare jag blev rädd för var för övrigt Ferit Gabriellson under SM 2009. Han är ett monster i sina kolsvarta brillor och stora hörlurar.) 

Men är det inte konstigt hur tjejer hela tiden måste rättfärdiga sin plats vid pokerbordet? Hade det varit en kille hade jag aldrig frågat Andy om hon var bra. Nu bara slank det ur mig. Andy hade inte behövt svara, Sofia svarade själv – med sitt spel. Självklart gick hon till finalbord i turneringen. Veckan tidigare hade hon tydligen blivit bästa svensk i klassiska Irish Open. I dag är hon en av våra bästa kvinnliga pokerspelare ute på tourerna. 

Det kändes självklart att vi ville ha in en tjej i bloggen. Lika självklart ville vi helst ha Sofia Lövgren. En sympatisk, talangfull tjej, med vass penna som kan berätta hur det är att ständigt möta den omotiverade frågan: Är hon bra då? 

Efter Erik och Olas avhopp, vila i frid, har vi fått massor av intresseanmälningar och förfrågningar av folk som vill skriva med oss. Alla namn har varit bra. Det känns som en ära och ynnest att människor är intresserade av att dela ordets makt med oss. 

Det känns även fantastiskt att de personer som stod högst på vår egen lista tackade ja. Nu ska det blir skitkul att pokerblogga. Och nu slipper vi kondomplasten också. Bara det…

Här sitter jag, skrivandes på mitt premiärinlägg. ”Vem fan är du?” tänker du kanske ”och vad ska du någonsin kunna tillföra Superbloggen?. Och det är en av anledningarna till att jag vidgade mina publikvyer. Jag skrev dagbok för Pokermagazine i fem år och skriver numer blogg för mina sponsorer, ComeOn; men jag har så mycket att säga om ingenting att jag nu söker mig mot nya medier för att få det sagt.

Vad vore väl inte bättre än att som första inlägg visa hövligheten att kort presentera mig själv. Så vem är jag? Släng frågan ut i etern och du lär få fler olika svar än du kan hitta irländska suputer. Svaren må växla från en avdankad föredetting (som egentligen aldrig var någonting på riktigt) till en ung man (numer en pokerdinosaurie om tjugofem) som bränt alldeles för mycket deg på alldeles för onödiga saker. En samtida yngling som hade turen att finna pokern innan pokern fann folket. Hur otroligt det än må låta så har grindåren online gått riktigt bra; resultat som jag respektlöst spridit med vinden i jakten på lycka. Lyckan fann jag och om än den blev dyrköpt så var den värd varenda krona. Pokern har gett mig ett liv jag aldrig annars skulle kunna drömma om. Jag har den att tacka för mycket och jag relaterar inte till kronorna och örena, utan till dess formande och präglande av min karaktär. Den har varit som den storebror jag aldrig haft. Ibland har den bildat mig och ibland har den lärt mig nyttiga läxor. Vi har haft för jäkla kul ihop. Men, som vilken storebror som helst har den stundom också varit riktigt, genuint jävlig. Då har den slagits, hånats och gradvis demolerat mitt självförtroende bara för att nästa dag vända på en femöring och låtsas som om ingenting hänt. Denna storebror banade väg för en hatkärlek av rang. Ena dagen blödde jag genom ögonen online, medan nästa dag var rena tivolit. I fem och ett halvt år härjade jag på cash game-borden online. En till synes stormig saga som inte var så blåsig egentligen, med undantag för nerverna. För alla regelbundna pokerspelare är jag säker på att pokern har format och präglat på ett vis eller ett annat. Sen är frågan om pokern agerat storebror, lillasyster eller mormor. Vilken relation har du till spelet och varför?

Idag är jag stolt, sponsrad spelare i ComeOns färger och reser många gräs- och H2O-mil runt för att spela de tyngsta av de tyngsta; EPT:er, WPT:er och WSOP. Sponsrade spelare har väckt hetsig debatt inom pokersverige. Om de nu är proffs, varför måste de då spela med andras pengar? Well, jag hade aldrig fått ett turneringsliv att gå runt med min futila plånbok och inte heller om jag så haft fickan full med guld. Det vet de nog om, ComeOn. Alltså måste det finnas en annan anledning. Jag är bussig. Det måste vara därför. En hygglig prick med tangentbords-DAMP, helt enkelt. Och den, kära läsare, lär du få se mer av.

Det ska bli ett sant nöje att skriva för Superbloggen. Har jag tur och spelar mina kort rätt så kommer du att tycka det också. Har ni synpunkter eller önskemål på vad ni vill eller inte vill läsa så skriv dem gärna. Sen återstår att se om tomten är på gott humör.

Regga konto på ComeOn! Poker och få 33% rakeback och upp till 600 dollar i insättningsbonus! (Rensa cookies först)