Signaturen Jonas skrev i kommentarerna till Jens senaste blogg:

Att ni ens orkar dra upp detta med monopol,
Jag har själv spelat som pro de senaste 8 åren, aldrig brytt mig om någe Monopol, varför skulle jag göra det??
Jag spelar där det finns värde samt bra action, om det nu är på svs nordic eller Paf ..
Eftersom jag spelar på en väldigt hög nivå samt att det är mitt leverbröd, så skiter jag fullständigt om det spelas ett sm under svs regi eller unibets..

Jag dog en smula inombords när jag läste den kommentaren. Det handlar för fan inte om något SM hit eller dit, det handlar om Jonas rätt att överhuvud taget få spela på andra sajter än Svenska Spel. Ett proffs som har pokern som levebröd har all anledning att bry sig om monopolet. Jonas, vad händer med ditt liv om du en dag vaknar upp och inte kan spela på andra sajter än SvS? Jag gillar att bo i Sverige, men en sådan reglering skulle tvinga mig att flytta utomlands. Som singel har jag möjligheten att enkelt göra det, men det är inget jag eftersträvar.

Att folk är så pass intelligenta så de klarar av att spela på väldigt hög nivå samtidigt som de är korkade nog att inte ens bry sig om att se om sitt hus går inte ihop för mig. Jag ger helt enkelt upp mina ansträngningar att försöka förklara för er.

Att jag skulle hoppa av bloggen har varit klart en tid, jag har inte helt trivts med delar av sällskapet i blaskan. Frågan var bara när. Jag har suttit och funderat på vad min nästa blogg skulle handla om; Jag får inte skriva om min vardag på Paf, för då skriker vissa ”reklam!”. Att försvara förbundet har jag gett upp, och nu brast det för mig i monopoldebatten också. Jag vägrar skriva hyllningsbloggar kring spelskadade pokerungtuppar, och enbart feelgoodhistorier är inte min melodi. Nu känns det därför som en lagom tid att hoppa av det här Aftonbladetprojektet. Jag kommer troligen fortsätta blogga någon annanstans, eventuellt på Pokercampus eller kanske Spelapoker.se. Jag har fått några andra förfrågningar också, vi får helt enkelt se vart jag hamnar. Klart är i alla fall att jag vill skriva för de som bryr sig och har något mellan öronen, hellre en liten insatt publik än en stor trög massa.

Nästa vecka ska jag till Tallinn och hålla pokerkurs för Pafs nyuppstartade Estlandsteam. Jag passar på att flyga redan i mogon eftermiddag och fira min födelsedag på Tallinns casino med att spela lite Dealers Choice. Det är skandal att man måste åka flyg en timme för att få spela lite laglig Sökö, Omaha Hi/lo eller Crazy Pineapple. Men så är det i valfrihetens Sverige…

Nästa stora tävling blir Irish Open i påsk i Dublin. Jag har kvalat via Bet365, som vanligt spelar jag bara satelliter till livetävlingar. Som princip köper jag inte in mig direkt, om det inte är en väldigt speciell tävling. Irish Open är Europas näst äldsta pokertävling, bara Mörkpoker-SM är äldre, och det är definitivt Europas trevligaste tävling. Försök kvala ni med, Paf har satelliter på Diamondnätverket. Hoppas vi syns i Dublin!

Om ni tycker att Irish Open är för dyr så rekommenderar jag Skandinaviens trevligaste turnering i stället, Paf Poker Challenge som spelas på Åland 20-22 maj. Anmäl er i tid, det är max 200 spelare och det kommer bli fullt. Boka hotell i tid också, är ett bra tips, för hotell är en bristvara på Åland. Vi spelar satelliter i Spade-nätverket varje dag, med dagliga frirullar till lägsta nivån i satellitpyramiden. Vi kommer kvala totalt 50 spelare, så ni förstår att det är bra värde i dessa kval! Tyvärr får jag inte spela själv på Paf, annars hade jag försökt kvala själv.

Jag har också ett spännande projekt på gång, som inte har någonting med poker att göra. Tillsammans med ett par kompisar försöker vi få en stugförmedlingsverksamhet på fötter. Företaget gick dåligt förra året och vi har precis tagit över inkråmet och tänker försöka vända skutan 180 grader. Hör av er om ni vill hyra en stuga i sommar så kan jag säkert fixa någon rabatt!

Bridgen kommer nog ta en stor del av mitt liv framöver, hoppas jag. Fick en riktig nytändning förra veckan, och ser väldigt mycket fram emot kvällens match. Bridge är ett så mycket svårare spel än poker, mycket mer intellektuellt utmanande. Ni borde verkligen prova på det, ni skulle bli fast med en gång!

Den här artikeln kommer röra upp en shitload av upprörda kommentarer. Bring it on, en diskussion behövs verkligen.

Först och främst, alla bolag i den här branchen hycklar mer eller mindre, det ligger liksom i branchens natur där vi vill att folk ska spela just i det egna företagets casino. Jag anser att Paf, bolaget jag jobbar på, ligger i absoluta toppen vad gäller speletik och spelansvar, men jag säger inte att vi är fläckfria – lyfter du på tillräckligt många stenar så kommer du kunna kritisera oss för något, säkert med rätta.

Det är ju populärt med listor, här kommer fem kännetecken på att en spelsajt misslyckats med sitt spelberoendearbete. Har man en eller kanske två punkter på sitt ansvar så är det nog inte så farligt, men lyckas man pricka in alla fem så bör man se sig om efter en ny policy. Alla punkter är skrivna ur ett pokerperspektiv, eftersom det här är en pokerblogg, men kan enkelt konverteras till exempelvis casino eller sportsbetting:

Punkt fem: Bonusar
Det är skillnad mellan bonus och bonus såklart – bonusar behövs som marknadsföringskanal, och som sådan är den legitim, men bonusar ska helst vara små, tidsbegränsade, helst ”up front” (att du får pengarna direkt) och framför allt sporadiska – du ska inte få en ny bonus så fort den gamla är slut.
 
Punkt fyra: Extrema Jackpots och liknande
Det är dokumenterat att chansen till extrema storvinster är något som triggar ett spelberoende, både när du spelar och även när du vunnit den.

Punkt tre: Rakeback
Skillnaden mellan bonusar och rakeback är tydlig: Rakeback triggar ett spelberoende väldigt lätt, genom ”jag måste spela 20 bord tio timmar per dag så jag tjänar mina pengar på rakebacken”. Helt plötsligt spelar du inte poker för att det är kul längre, på ett eller kanske två bord, utan det handlar om att trycka in så hög volym som möjligt, hoppas inte förlora för mycket på själva spelet, och få en slant tillbaks på de avgifter man betalt.

Punkt två: Rake-races
Rake-races triggar spelberoende ännu tydligare, ”jag måste spela en miljon bord så att jag kommer upp på förstaplatsen på den där listan och vinner det fina förstapriset”. Detta kan enkelt också jämföras med casinopromotions där du exempelvis är med i en utlottning där du får fler lotter ju fler tryck du gjort på maskinen. För att förtydliga, det är inget fel med en casinopromotion eller pokerpromo där du får en lott om du spelat exempelvis 50 rejkade händer eller spelat tio tryck på maskinen – då är det lika för alla spelare – men du ska inte få fler chanser ju mer du spelat!

Punkt ett: Casino VIP-managers
Om företaget har någon person med titeln Vip-manager på visitkortet, speciellt om det är Casino Vip manager, så har man per definition misslyckats med sitt spelmissbruksarbete. Nu menar jag inte riktiga Vip-managers, vars uppgift är att ta hand om exempelvis sponsrade kändisar, profilspelare eller umgås med satellitkvalare på liveturneringar, utan om Casino Vip-managers vars uppgift är att smörja hjulen för de största förlorarna på exempelvis slotsmaskinen.  

Notera att Svenska Spel, som jag i tidigare artiklar kritiserat så hårt, faktiskt bara är med på ett ställe i listan (alla deras absurt stora jackpotts på Jocker och Lotto som exempel). Stor kram till SvS för detta.

Listan är dock bara själva ”symptomen” att det kanske inte står helt rätt till med spelansvarsarbetet i företaget. Det duger inte att som spelbolag ”skapa” spelberoende och sedan lasta över ansvaret på samhället. Det är helt enkelt inte acceptabelt! If you break it, you pay, måste vara grundföresatsen. Det jag kritiserar Svenska Spel för är nämligen att de tjänar så otroligt mycket pengar, och ger så lite till spelmissbruk. Fast, de ger betydligt mer än de flesta konkurrenter… På vissa sajter kan man inte ens stänga av vissa produkter, att inte ha funktionen att du kan stänga av exempelvis casinospelen och pokern och bara ha tillgång till sportsbetting är inte acceptabelt. Du ska även kunna sätta gränser för ditt spelande i förväg, hur mycket du vill spela för under en period som du själv fastställer.

Det arbete vi på Paf gör för att ”reparera” är att vi dels startat och finansierat ett forskningsprojekt inriktat på spelproblem och spelmissbruk lett av professor Barbro Gustafsson, dels har vi en världsunik spelvårdsförsäkring för våra kunder i Sverige och Finland för de som diagnostiseras för spelberoende tillgång till professionellt stöd genom behandling med kognitiv beteendeterapi. 

Mycket av vårt arbete sker dock i det fördolda, i preventivt syfte. Vi vill ju helt enkelt att försäkringen inte ska behöva utnyttjas! En casinospelare som ändrar sina vanor till det sämre (i form av speltid och/eller insatser) kan förvänta sig ett telefonsamtal från en stödperson – inte en Vip-manager som vill få dig att spela mer utan en stödjande person som vill kolla att ingenting håller på att gå överstyr. Klonkar en casionospelare en jackpott så ringer också telefonen, dels för en grattis-intervju men även med investeringsråd och förmaningar om att ”gå nu inte upp i nivå, spela inte mer än förr, ta en liten time-out och bearbeta storvinsten mentalt”. Du blir inte uppringd av någon Vip-manager, den titeln existerar inte på Paf

Paf kan säkert bli ännu bättre på spelmissbruksfrågor, men ovanstående borde vara minimikraven för en spelsajt. Branchen måste ta åt sig av kritiken då väldigt väldigt få sajter når upp till dessa minimikrav.

Nästa blogg blir en (mycket kortare) text om licensiering.

Vissa åker till Malta på möten (tänker på bloggkollegan Jens). Själv åker jag från Stockholm med tidiga morgonfärjan till Åland när det är dags för kurser. Nu var jag dock inte ensam, utan 250 av Pafs 350 anställda var på besök i Mariehamn. En helt perfekt dag för ett besök, solen sken och det var precis lagomt varmt. Halva dagen var egna aktiviteter – en runda äventyrsgolf avklarades. Jag kom inte sist!

Min kollega Rickard vid loopen

Henrik fiskar efter boll i vattengraven

Efter lite mingel var det utbildning i Pafs värderingar och liknande. Om vi inte vinner pris för mest ansvarsfulla spelbolag i spelmissbruksfrågor snart så är något konstigt. Alla regelbundna spelare hos oss omfattas nämligen av en sorts försäkring, den som får problem med sitt spelande som klassas som spelberoende ska efter utredning kunna få behandling med kognitiv beteendeterapi.

Gemensam middag följde, och därefter dags för premiärvisning av det nya kasinot på Åland och en liten pokertävling. Undertecknad kom nia – jag ställde all-in med kanonhanden Q5 när blindarna var höga, och fick syn av … kan ni gissa… 32o! Det trodde man inte, att man skulle leda stort när pengarna åker in, men vad gör det när det kom en trea på turn. Och ”vissa” hävdar att poker är ett skicklighetsspel!?

Ola pokrar ut sig på plats nio

 Det nya kasinot med det föga fantasifulla namnet Paf Casino (där har vi tänkt till rejält) är riktigt fint. Mycket litet, men mer behövs inte i en stad med 11.000 invånare. Tre pokerbord, roulette, blackjack, Caribbean stud och drygt 100 spelmaskiner. Helt nybyggt, man kände ”nybilslukten” fortfarande. Rekommenderar ett litet besök om ni har vägarna förbi ön i sommar!

Tydligen är det två svenskar på finalbordet i EMOP. Heja Mats och Kalle!

Själv spelade jag en Sit& Go med bland annat Dregen från Back Street Boys, eller vad nu hans pojkband heter. Bara att erkänna att man är i fel branch, Dregen hade fullt med railbirds som tindrade med ögonen. Ett exemplar råkade komma med i bakgrunden när jag fotograferade fyrfaldige SM-mästaren Lars Kjestrup.

Lars hälsar att nästa gång vi ses så blir det på pokerförbundets SM på Malta. Pafs satelliter drar igång om drygt en vecka, vi tänkte skicka mellan 15 till 20 spelare i år. Det kommer nog bli en väldigt rolig resa!

Innan dess så ska jag som sagt till Las Vegas, men även en tur till Spanish Poker Tour i Augusti, då jag dels ska spela själv, dels ta hand om våra kvalspelare. Spanien i sommar låter varmt och soligt, ska bli kul det med!

Jag är nere i Campione och spelar (eller rättare sagt spelade) European Masters, åkte ut väldigt sent igår (första dagen) då jag turnade nötterna, motståndaren rivrade ännu mer nötter och jag överspelade handen. Så kan det gå…

Men jag hann med att sätta två rekord i går, tror jag. Det första var när jag hämtade ut hyrbilen, för att köra från flygplatsen till Luganosjön. Det tog inte mer än två minuter, så var jag helt vilse. Jag brukar tappa bort mig, men inte så snabbt… Hittade inte ens motorvägsavfarten! Sjumilasträckan tog tre timmar – men jag njöt av varje minut! Det är inte klokt vad vackert det är här. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Jag är tacksam som fanken för pokern som taigt mig världen runt.

Rekord två var att jag slog ut en gubbe i första handen i tävlingen, det har jag aldrig gjort förut. Preflop hade jag dam-knekt och fick betala 100 extra i big blind för att se en flopp (startstackar 20.000 och entimmesnivåer). Floppen var trehändat och blev Kung-nio-tre. Nu kostade det 250 tävlingsmarker att köpa hålstegen… Tia på turn och jag överbetade 1500 in i 1100-potten. Fienden gick i fällan, men på vilket sätt sedan! All-in skrek Italienaren, stoppade in 20.000 och fick resa på sig. Tre personer hade inte ens hunnit sätta sig ner vid bordet när dealern försiktigt fick ropa ”Player Out” – tävlingsledaren var inte ens klar med sitt invigningstal!

Idag var jag ute och körde bil i Alperna. Ta mig tusan vilken fantastisk miljö. Går inte att beskriva med ord, ni får se på bilden.   

Rubriken till den här bloggen är Pokerproffsen, vilket är en sanning med en hel del modifikation. Välkommen till kvällstidningsjournalistiken typ, där allt är ”nakenchock” och ”kungahuset rasar”. Alla vi fyra lämnade en mild reservation till namnet, men i viss mån stämmer det – vi gillar alla att dra en spader och vi jobbar inom pokerbranchen.

Bloggen skulle dock lika gärna kunnat heta lottoproffsen eller bingoproffsen, som en passning till gällande lagstiftning, då poker anses vara ett turspel. Inget kan väl vara mer fel, det ser inte minst jag som jobbar inom branchen och därmed har tillgång till pokerbackoffice på Paf.com. Månad efter månad vinner samma klick spelare. Det är ingen slump direkt.

Poker är inget renodlat turspel som bingo. Poker är heller inget renodlat skicklighetsspel som schack. Jämförelsen med exempelvis Back Gammon är däremot rimlig – båda har turmomentet blanda kortlek/skaka tärning, och båda har skicklighetsmomentet satsa rätt belopp/flytta pjäserna bäst.  

Kalla poker för ett turbaserat skicklighetsspel eller ett skicklighetsbaserat turspel, det gör mig inget, men bunta inte ihop mig med rakt av med bingotanterna, tack!

Jag tror inte att någon pokerintresserad har missat att polisen stormade in på Klubb Krukan i helgen. Jag var inte där, så jag kan inte uttala mig kring hur det hela gått till eller upplevts, men jag kan ge mina egna tankar kring livepokern i Sverige. Jag misstänker att mina bloggkollegor inte håller med mig helt och hållet.

Först och främst: Det finns fyra Casino Cosmopol i Sverige. Cosmopol duger utmärkt om man vill spela tävlingar med dålig struktur och råkar bo i någon av kasinostäderna Malmö, Göteborg, Stockholm eller Sundsvall. Men bor man exempelvis på Gotland så är det knepigare – då får man gå till en av de hemska pokerklubbarna, även om man jobbar på Svenska Spel.

Grebbestadsdomen har misstolkats att det är fritt fram att arrangera pokertävlingar. Det är fel – domen säger att pokertävlingar inte bryter mot Dobblerilagen, men senare domar visar att de fortfarande bryter mot (den mildare) Lotterilagen.

Drömmen vore om tävlingspoker kunde klassas som (skattepliktigt) skicklighetsspel, medan cashgame fortfarande vore turspel. Tävlingsspelare skulle då kunna åka världen runt, skatta för sina vinster men också kunna dra av för sina utgifter, medan cashgame på Internet fortfarande skulle vara skattefritt.

Men vi lever inte i en drömvärld!  Spelmonopolet är alldeles för viktigt för statskassan för att Pokersverige ska ha en chans i denna kamp. Visst finns det klubbar som drivs av eldsjälar, med helt ideellt arbete, där det inte serveras alkohol och det inte förekommer cashgame utan bara spelas en 200-kronors freezeouttävling på fredagen. Men de är inte många i vårt land, efter tävlingen blir det ”alltid” cashgame och en och annan bira säljs för att täcka lokalhyran och då bryter vi hux flux mot ett antal lagar.

Lösningen är att göra som vi alltid gjort: Gå under jorden! Det fungerade utmärkt för 15 år sedan trots betydligt mindre pokerscen, och det fungerar nu. Ha ingen skylt på väggen utanför lokalen, publicera inte tävlingsschemat på Internet, sparka ut medlemmar som bloggar om vinster och förluster, sköt det snyggt med grannar och er svartklubb kommer inte få besök av polisen.  

Som avslutning är jag förvånad att Svenska Pokerförbundet ännu inte gjort något uttalande i frågan.