Efter två kryss – mot Hammarby och Falkenberg – är Örebro uppe på vinnarspåret på hemmaplan igen.
Men det satt hårt åt.
Först på stopptid fullbordade irakiske landslagsmannen Ahmed Yasin sin helkväll med att göra 2-1-målet mot Assyriska.
Här en rapport från Behrnabeu:

Matchbetyg 3
Spänningen och dramatiken förlåter det emellanåt låga tempot, bristen på intensitet och de många tekniska misstagen.
ÖSK vid taktpinnen i första halvlek. Utan att imponera spelmässigt tog man fram tre superchanser. Bland annat brände Mohammed Saeid en straff.
Lite bättre spel i andra halvlek och på stopptid fick ÖSK betalt för sitt tålmodiga passningsspel.
Assyriska, som försvarade sig lågt, kontrade vasst och krigade tappert, hade ett kanonläge till kvittering men inhopparen Admir Catovic fick snedträff på bollen djupt inne i ÖSK:s straffområde.

Matchens profil
Ahmed Yasin. Irakiern har gjort bättre insatser spelmässigt, men gör man två mål och skjuter upp sitt lag i serieledning finns det ingen större anledning att gnälla.
Smolk i glädjebägaren: efter 2-0-målet firade Yasin så vilt med ”Kubanerna” att han drog på sig ett gult gult. Därmed är han avstängd mot Ängelholm.

Matchens grej
Paul Obiefule gav prov på akrobatik ur den högre skolan när han i första halvlek liggande i luften fick bort bollen på mållinjen och därmed förhindrade ett ledningsmål för ÖSK.
AFF:s nigerian hamnade i fokus vid fler tillfällen under matchen.
Han orsakade ÖSK:s straff med ett för löst hemåtspel.
Och han tryckte distinkt in kvitteringsbollen bakom Oscar Jansson.

Matchens frågetecken
Nordin Gerzic. Han gjorde förvisso ett sällsynt vackert frisparksmål i seriefinalen mot Falkenberg, men i övrigt har mittfältaren inte imponerat i återkomsten.
Använder för många tillslag och spelar för mycket i sidled.
Tiden i Blåvitt har inte gjort Gerzic gott.
Avstängd mot Ängelholm.

Domaren
Antti Kanerva förefaller inte tillräckligt tränad, har för dålig spelförståelse och är därmed för långt ifrån situationerna. Inte godkänd.

Prognos
Nja, ÖSK står inte riktigt att känna igen från våren. Passningsspelet är inte längre lika bra och man släpper till fler målchanser än tidigare.
Dessutom kan man börja ifrågasätta tränaren Peo Ljung.
Varför fortsatte man inte med Yasin – stark en-mot-en – på högerkanten när AFF:s vikarierande vänsterback Linus Malmborg blev kortbelastad redan efter två minuter?
Och varför spela Gerzic och Saeid – som båda vill ha mycket boll och som båda vill styra spelet – som innermittfältare. Jag förstår att Ljung vill investera i Gerzic, men just nu känns det som att Saeid och Tobias Nilsson bättre skulle balansera mittfältet.
Ängelholm borta och Brage hemma närmaste uppgifter för ÖSK.
Assyriska är inne i en negativ trend, har bara tagit en poäng i de fyra senaste matcherna.
Men sett till kvällens insats ska det rimligen inte vara någon fara för att AFF på allvar dras ned i bottenträsket.
Närmast väntar Brage hemma och Landskrona borta.
Linus Malmborg avstängd mot Brage.

***
Tredje raka matchen utan seger.
Gif Sundsvall ser ut att ha drabbats av höstfrossa – igen.
Pa Dibba gav laget ledningen mot Örgryte, men sommarförvärvet George Mourad kvitterade för Öis, som därmed tog en blytung poäng i kampen för att undvika nedflyttning.
Giffarnas oväntade poängtapp innebär att Degerfors – som på lördag möter Ängelholm – på nytt får chansen att skapa åtminstone lite spänning i toppstriden.
Giffarnas Adam Chennoufi fick rött kort mot Öis och missar bortamatchen mot Ljungskile.

***
J-Södra är ett av lagen som slåss för sitt liv i de nedre regionerna.
Det märktes inte när Ljungskile kom på besök.
Mats Grens manskap gjorde en riktigt svag insats och förlorade med 1-0 – trots att man fick spela elva mot tio sista 20 (Jakob Olsson utvisad).
Robert Bagger segerskytt för LSK, som klättrar upp till femte plats i tabellen.
Imponerande är bara förnamnet.

Lite tokstollerier behöver inte vara fel.
Så… vilken utländsk klubb associerar jag till när jag tänker på en klubb i denna serie?

Falkenberg – Borussia Dortmund
En uppkomling som spelar en virvlande fartfotboll och som därtill har en relativt ung och äregirig tränare (Klopp kanske aningen mer extrovert än Eklund dock…). Lite Lewandowski över Sköld. Dessutom gula tröjor.

Örebro – Manchester U
En maskin som nödvändigtvis inte har de bästa spelarna, men i stället ett kollektiv med hög spelförståelse som till slut maler ned det mesta. Försvarsstarkt, alltid svårslaget. Just det – duktiga yttrar också.

Gif Sundsvall – Sunderland
Norrifrån. Och pendlarklubb, åker upp och ned mellan högsta och näst högsta serien med jämna mellanrum. I färd (Giffarna har kommit mycket längre) med att byta spelfilosofi, från långtjong till läckert lir.

Degerfors – Arsenal
Rött och vitt. Stor passion och stor vikt vid att verkligen s-p-e-l-a fotboll. Sen är ju Johan Bertilsson stöpt i samma form som spelartypen Arséne Wenger älskar över allt annat. Glömde jag nåt? Nära men ändå så långt ifrån, om ni fattar.

Hammarby – Roma
Lite lättviktigt lirarlag från huvudstaden som bär på stora ambitioner – som sällan infrias. Kontinuitet och stabilitet okända begrepp. Men vansinnigt hängivna fans och omtyckta av många med andra favoritlag – fast då bortser vi från ”gnagare”, ”gårdare” och ”laziali”.

Gais – Atletico Madrid
Nästan alltid i skuggan i stan, inte riktigt så många, trogna och hängivna fans som fansen själva vill göra gällande, randiga tröjor, givetvis, om än inte i samma färger. Mer? Kanske lite mer brunka än lir.

Ljungskile – Wimbledon
Ett hån? Inte alls. Tvärtom, en jämförelse gjord med lika delar kärlek och respekt. Fysik, organisation och ett jävlarnamma som saknar motstycke. Lite som humlan; den ska ju egentligen inte kunna flyga men gör det ändå.

Ängelholm – Villarreal
Verkar bry sig noll om att konkurrensen i närområdet är stentuff. Kör sitt eget race och gör det riktigt bra. Prioriterar bollrull. Och sen helgult på båda håll, förstås.

Assyriska – Real Madrid
Uteslutande för att blidka mitt öga i AFF. Han håller på ”Los Blancos”. Stenhårt. Visst ja, sen spelar ju båda i helvitt.

Landskrona – Juventus
Tröjan, givetvis, men faktiskt också för Rossi. Paolo spelade för Juve när han vann VM och VM-turneringens skytteliga 1982. Georg Eterovic är assisterande tränare i Bois och tilltalas aldrig med annat än ”Rossi”.

Östersund – Swansea
Klev upp i seriesystemet utan minsta respekt och utan att göra avkall på sin spelfilosofi. Finns kanske varken en Ashley Williams eller Michu i ÖFK, däremot en hel drös med bollbegåvade och spelskickliga mittfältare. Lätta att tycka om.

Jönköping – Werder Bremen
Tröjfärgen, att man – eller i alla fall jag – säger båda namnen ”Jönköpings Södra” och ”Werder Bremen” och att jag inbillar mig att Mats Gren kan tyska efter sina år i Grasshoppers. Eller, förresten, de kanske snackar franska i Zürich…

Varberg – Stoke
1,90 och 90 kg? Tar gula och röda kort med en axelryckning? Käkar bebisar till frukost? Well, då får du vara med. Randiga tröjor. Altemark-Vanneryrs och Peter Crouchs huvudspel.

IFK Värnamo – West Ham
Inga spelmässiga liknelser, absolut inte. Däremot en plantskola som förser andra lag med toppspelare. Nåt annat? Old school-tränare. Varken Åkeby eller Allardyce lär ge särskilt mycket för pulsklockor och andra nymodigheter…

Örgryte – Barcelona
Lätt bisarrt, det medges, men när jag tänker på Öis så tänker jag på Sören Börjesson. Och när jag tänker på Sören Börjesson så tänker jag på…Andrés Iniesta. Tvåfotsdribblingar.

Brage – Wolverhampton
Kultur och tradition i massor, men berg-och-dal-banan i seriesystemet är väl häftig, åtminstone om ni frågar mig.
Egna funderingar på temat är givetvis välkomna.

***
Så lite mer seriöst:
Omgångens tre höjdare
Gif Sundsvall-Örgryte, torsdag
Giffarna har inte övertygat helt på slutet medan Öis, trots 1-3-torsken mot J-Södra i senaste omgången, ser mer stabilt ut än tidigare.
Lite toppen mot botten, men ändå lätt ovisst.
Giffarna saknar avstängde Kevin Walker. Öis utan avstängda duon Sebastian Ohlsson-Adam Rosén.

Brage-Falkenberg, fredag
Yrade i ett tidigare inlägg om att FFF inte har något bogey team, men glömde då bort Brage. Faktum är att hallänningarna aldrig har vunnit i Borlänge. Trots det vilar favoritskapet tungt på serieledaren i denna match.
Dulee Johnson och Johan Persson avstängda i Brage.

Varberg-Östersund, lördag
Superviktig streckmatch. Varberg har tagit en poäng i de tre senaste, ÖFK sju. En indikation så god som någon på hur poängen kan komma att fördelas på Påskbergsvallen.
Varbergs Ibrahim Koroma avstängd.

Sätt p för nostalgitramset.
Ta två p:n i stället.
Hade jag suttit på ett mandat i Hammarby (vilket Gud förbjude) och letat ny tränare och sportchef hade jag riktat blickarna mot nordvästra Skåne.

Att döma av rapporterna tycks Hammarby ha kickat i gång ömsa skinn-processen efter ytterligare en turbulent säsong med ett, som det ser ut, sportsligt misslyckande.
Och precis som vanligt spekuleras det nu friskt i nya namn på nya poster.
Mest intressant är självfallet vem som ska träna klubben nästa säsong, och då utgår jag i från att ”nödlösningen” Thomas Dennerby hoppar av.
Nästan lika intressant är vem som ska ta över som sportchef, och, ja, då förutsätter jag att Gustaf Grauers har förbrukat sitt förtroende.
Sören Åkeby verkar vara det hetaste spåret i jakten på ny tränare. Rykten gör gällande att Hammarby redan har varit i kontakt med ”Snuffe”.
Ett stabilt och väntat val i så fall. Det är många bajare, främst den äldre generationen, som länge har velat se ur-bajaren Åkeby leda representationslaget.
Men, handen på hjärtat, hur fräscht känns det?
Åkeby är över 60, vilket inte spelar någon som helst roll, men hans storhetsperiod inföll för drygt tio år sen och sen dess har han inte direkt varit glödhet, vilket nuvarande klubbadressen IFK Värnamo indikerar.
Jag ser även att Özcan Melkemichel nämns i sammanhanget. Tveklöst ett mer spännande val. Det skulle vara oerhört intressant att se vad Syrianska-ikonen kan åstadkomma i en för honom främmande miljö.
Men mitt val som ny Hammarby-tränare faller ändå på… trumvirvel… Joakim Persson. Persson är 38 år och det närmaste en ung José Mourinho eller en Jürgen Klopp Sverige kommer. En karismatisk typ som säger vad han tycker och tänker och som har gjort braksuccé i Ängelholms FF.
Man kan invända mot att Persson har ringa tränarerfarenhet (knappt tre år i ÄFF, dessförinnan ungdomstränare i Landskrona Bois), men han har en desto mer gedigen spelarbakgrund; Persson har gjort tre A-landskamper, spelat på högsta nivå i Italien, Tyskland, Norge och Danmark och dessutom representerat såväl Malmö FF som IFK Göteborg.
Joakim Persson, precis som Henrik Larsson fotbollsfostrad i plantskolan Högaborg, vet med andra ord vad det innebär att befinna sig i en häxkittel, vilket man per automatik gör om man tar på sig uppdraget att träna Hammarby.
Så, vilken fotboll vill då Persson spela?
Jag har sett Ängelholm vid kanske fem tillfällen denna säsong och framför allt bländats av offensiven som kan vara den häftigaste i serien. Men jag har också tjusats av defensiven, som mot topplaget Sundsvall (2-2) då Persson i sann Mourinho-anda valde att parkera en stor, fet gul spelarbuss i eget straffområdet.
Efter matchen fick Persson frågan om han var nöjd med ett kryss.
Svaret:
– Naaaj.
Jag är övertygad om att Persson med sina egenskaper skulle vara ett klipp för Hammarby. Och skulle Hammarby gå på det spåret finns dessutom möjligheten att slå två flugor i en smäll. I Ängelholm heter sportchefen Stavros Papadopoulos, en 43-åring med osviklig känsla för att nosa upp talanger. Det är bara att kolla ÄFF:s spelartrupp i dag; här kryllar av begåvade och utvecklingsbara 19-24-åringar som, om de hade fått vara hela och friska, garanterat hade utmanat topptrion i serien.
Jag vet att Joakim Persson sitter på ett fyraårskontrakt som löper ut efter säsongen 2015, men det är ju inte helt omöjligt att det i kontraktet finns en klausul som gör att han kan lämna.
Den saken tycker jag att Hammarby ska undersöka.
Om Joakim Persson kan tänka sig att lämna nordvästra Skåne för Söders höjder?
På den frågan är det bara att citera Sören Åkeby – av alla människor:
– Vem i det här landet skulle tacka nej till att träna Hammarby?

Har befunnit mig i passningasskugga ett tag…
… men nu är det dags att varva upp igen.
Här lite funderingar inför slutspurten:

Går Falkenberg upp direkt?
JA. Fakta i målet: Gulvitt har gjort mest mål av alla, har bäst målskillnad av alla, är näst starkast av alla hemma och näst starkast av alla borta.
Vidare: här finns inget konstgräskomplex, inga boogey teams och uppenbarligen inga egna grubblerier kring vad man håller på att ställa till med.
Visst, där finns några tuffa matcher på slutet, som Sundsvall borta, derbyt mot Varberg och Degerfors borta…
… men skulle FFF ta full pott i de två kommande omgångarna (Brage borta och ett bortasvagt Landskrona hemma) har laget i praktiken säkrat en topp tre-placering och kan sen utan minsta press ta sig an de sex sista matcherna.
I så fall en skön känsla som, inbillar jag mig, vaggar in Hasse Eklunds mannar i den mentala sinnesstämnning att de utan problem spelar in det antal poäng som krävs för att ta en topp två-placering.

Kan något lag hota topptrion?
NEJ. Degerfors hade chansen, men försatte den genom att få en ytterst oläglig formdipp – och sen genom att ”bara” få kryss i länsderbyt mot Örebro. Lagen strax bakom ”Degen”? För långt efter och för ojämna.
Jag tror att avståndet mellan topptrion och ”förföljarna” kan växa sig ännu större redan efter kommande omgång. Då har Sundsvall och Örebro hemmamatcher mot Örgryte respektive Assyriska medan Falkenberg har Brage borta – samtidigt som Degerfors tar sig an ett formstarkt Ängelholm på Stora Valla.

Åker Örgryte ur direkt?
NEJ. Okej, bakslaget mot J-Södra kom oväntat, men innan dess hade Öis tagit poäng i fyra raka matcher. Med Marcus Lantz som tränare känns laget mer moget, mer vuxet och är därmed bättre lämpat för ett nervkittlande nedflyttningsdrama.
Känslan är att Öis här på upploppsrakan gnuggar sig förbi ett lite mer lättviktigt Värnamo i tabellen.
Hur det sen går för Sällskapet i ett eventuellt kval ber jag att få återkomma till.

Kan Assyriska spräcka nollan på naturgräs?
NEJ. Tre chanser kvar nu. I tur och ordning Landskrona, J-Södra och Varberg.
Gemensamt för de tre lagen är att de alla går en kamp mot nedflyttnings- och kvalspöket – och att de är klart bättre hemma än borta.
Mitt öga i AFF må grymta där han står bakom montern med morotskakor och kärleksmums, men jag är ytterst skeptisk till att det blir någon ”trea” på naturgräs denna säsong för laget i hans hjärta.

Får Jörgen Pettersson sparken?
NEJ. Det vore direkt idiotiskt om Bois-ledningen gör slag i den saken. Det laget behöver nu, i den utsatta position man befinner sig i, är inte ett hela havet stormar-spektakel utan lugn och ro.
”JP” har tagit fan i båten och nu är det upp till ”JP”, och ingen annan, att ro honom iland också.

Kommer Hammarby att snitta mer än ett mål per match?
JA. Nån Dennerby-effekt att tala om har det ju inte blivit, men laget har ändå vunnit fyra av sju seriematcher under nye tränaren och dessutom tagit sig vidare i cupen (2-0 mot Norrby). Med tanke på den lilla formförbättringen, att laget fortsättningsvis kan spela avslappnat, att nollan på Tele 2 är spräckt och att man avrundade förra hösten på ett snyggt sätt ska det såhär på sluttampen rimligen kunna trilla in lite fler kassar än vad som varit fallet tidigare under säsongen.

Klarar sig Östersund undan negativt kval?
JA. Nästan den enklaste frågan att besvara. ÖFK är i bra form, har bara torskat en av elva hemmamatcher och börjar också att ta för sig på bortaplan.
Jag har inga favoritlag i serien, men så mycket kan jag säga, att jag hoppas verkligen att jämtarna fixar att befästa sin position ovan de båda nedersta strecken. Skönare nykomling har den här serien inte sett på många år, om ens någonsin.

Tar Brage fler poäng?
NEJ. Jag har sen länge gett upp allt hopp om Brage, som konstant gör bort sig både på och utanför planen och jag tror att Brage även fortsättningsvis kommer att fungera som en dörrmatta. Alltså något man stampar på och sen travar vidare – med tre enkla i bagaget.

Vinner Victor Sköld skytteligan?
JA. Han skjuter mest (73 skott mot tvåan Amadaiya Rennies 63), träffar målet oftast (45 skott på mål mot tvåan Joel Johanssons 37) och även om han knappast få ta straffarna i fortsättningen (brände en senast mot Assyriska) ska FFF:s nummer tolv kunna hålla undan där i skyttetoppen.

Nåt mer att avhandla?
JA. Närmast i morgon. Håll ögonen öppna.

61 lag har spelat i allsvenskan.
Det 62:a är på god väg.
Ett Falkenberg på trekvartsfart 2-0-besegrade Assyriska och tog därmed över serieledningen.
Här lite synpunkter från mötet på IP:

Matchbetyg 2
En stilla bris jämfört med den orkan som drog in över Stora Valla i går.
Falkenberg helt överlägset ett avstängnings- sjukdoms- och skadedrabbat AFF och kunde, nej borde ha vunnit mycket större.
FFF spelmässigt helt okej, men kan ändå så oändligt mycket bättre.
AFF helt utan självförtroende på naturgräs. Uppträdde mer än lovligt virrigt i försvarsspelet och saknade power i sista tredjedelen.
Mer i analaysväg?
Nej, vi nöjer oss så.

Matchens profil
Niclas Eliasson. Är medveten om att jag börjar låta som en papegoja, men det är svårt att inte uppmärksamma denne 17-årige jättetalang. Gjorde kanske ingen pangmatch i dag, men briljerade ändå med fantastiskt precisa inlägg och inspel.
Låg bakom Per Fricks 2-0-mål och toppar därmed assistligan i serien med åtta målgivande passningar.

Matchens grej
Robin Malmkvists trippelräddning i första halvlek. Först nöp AFF-keepern Victor Skölds straff, sen snuvade han Sköld på returen – för att därefter avväpna Johan Svahn som fick en tredje skottchans i situationen.
Malmkvist – AFF:s överlägset bäste spelare i matchen.

Matchens målsumpare
Victor Sköld. Seriens skyttekung (14 mål) brände en straff och hade ytterligare en klase gyllene lägen, men saknade för en gångs skull den rätta skärpan.
Annars väldigt bra i spelet.

Matchens tröjbytare
AFF:s sommarförvärv Levon Pachajyan inledde med tröjnummer 90, bytte till 20 för att avsluta med 8.
Allt på grund av ett boxarjack vid ögonbrynet.

Domaren
Dragan Bancaj, Haninge, var helt okej i en rätt avslagen historia.

Matchens kommentar
”De andra lagen börjar 20 minuter tidigare än oss, ändå är det vi som släpper in första målet.”
Mitt öga i Assyriska våndas svårt i dessa dagar…

Prognos
FFF – utan lagkaptenen David Svensson som befann sig på BB och utan avstängde högerbacken Danny Ervik – testades aldrig på allvar i den här matchen. Efter vikarierande högerbacken Per Karlssons 1-0-mål var det rena autostradan fram till en ny trepoängare.
Med åtta omgångar kvar att avverka talar det mesta för att gulvitt grejar minst tredjeplatsen.
Hotet?
Att spelarna börjar grubbla över tabellsituationen och allt vad den medför.
Efter VM-kvaluppehållet väntar Brage borta och Landskrona hemma.
Hm…luktar full pott lång väg.
Assyriska är inne i en svacka och har ännu inte vunnit på naturgräs denna säsong.
För AFF handlar det främst om att samla ihop sig, korta ned skade- och sjukjournalen och fortsätta samla poäng på hemmaplan.
Någon fara för streckstrid ska det rimligen inte behöva vara.
Närmast på programmet: ÖSK borta och Brage hemma.

***
Han sölade i samband med ett inkast.
Det räckte för att Brages Johan Persson skulle tvingas syna det röda kortet.
Hammarby brände naturligtvis inte det öppna målet utan kunde vinna matchen med 2-0.
Nik Ledgerwood historisk när han efter 413 mållösa minuter i Tele 2 Arena äntligen spräckte målnollan.
Och som han gjorde det, kanadensaren.
Ett av Bajens snyggaste denna säsong.

***
Har tidigare anklagat Darryl Smylie för att vara ineffektiv.
I dag fick jag svar på tal.
Nordirländaren gjorde två mål när J-Södra via 3-1 borta mot Örgryte tog en blytung trepoängare.
Smylies 3-1-mål en liten raritet.
Klockren träff från egen planhalva och bollen i en fin liten båge över Fredrik Andersson i hemmamålet.

***
Rykten har gjort gällande att Landskrona Bois överväger att sparka tränaren Jörgen Pettersson.
Hur svarar laget på det?
Genom att bortabesegra Värnamo med 2-0 i en så kallad sexpoängsmatch.
Surprise och Fredrik Karlsson målskyttar…
… och sheriff Pettersson kan nog andas ut – åtminstone för stunden.

Det började med en präktig skandal…
… och avslutades med en sanslös sluggerfest där båda lagen i ett sällan skådat ursinne gick på knock.
Länsderbyt mellan Degerfors och Örebro (1-1) innehöll allt – och lite till.
Här en rapport från Stora Valla:

Matchens skandal
Jag fördömer givetvis gärningen å det skarpaste.
Och har full respekt för att spelet återupptogs efter en halvtimme.
I övrigt ödslar jag ingen som helst energi på den här typen av incidenter av den enkla anledningen att jag är urbota less på och fullkomligt ointresserad av element som när de går på match har annat uppsåt än att följa spelet.
För mer information hänvisar jag till nyhetsplats.

Matchbetyg 5
Den absolut bästa match jag sett i serien under säsongen. Kamp, intensitet, massor av situationer, massor av målchanser och mycken fin fotboll.
ÖSK med stort bollinnehav till en början men Degerfors, främst dess högerkant, vansinnigt vasst i omställningarna och 1-0-ledningen i paus kändes absolut inte omotiverad.
Furiös ÖSK-urladdning efter paus och kvitteringsmålet kom också som ett brev på posten.
Därefter en helt galen sluggerfest där båda lagen anföll hej vilt och bytte chanser med varandra.
ÖSK spelmässigt lite bättre, men Degerfors allra närmast ett avgörande mål. Inbytte Emil Hedséns skott träffade dock stolpen.

Matchens profil
Här delar jag för en gångs skull upp det.
Första halvlek: Amadaiya Rennie, Degerfors.
Jag har under årens lopp sett alldeles för mycket fotboll för att det ska vara nyttigt, men sällan eller aldrig har jag sett en spelare som pendlar så vansinnigt i prestation.
Okej, jag vet ju att killen har kvalitéer, men ibland tar han ju beslut på planen som kan få en att gnissla tänder – och ibland, som i dag, är han med sin fart, sin löpvilja, sitt mod, sin teknik och sitt skott bara magisk.
Andra halvlek: Patrik Haginge, Örebro.
Nej, jag är absolut inte ordförande i Haginges fan club. Tvärtom, jag tycker att han blandar och ger alldeles för mycket. Men i dag var han direkt lysande. Dominerade sin högerkorridor fullständigt, rev i gång lagets tokoffensiv i upptakten av andra halvlek – och gjorde också kvitteringsmålet efter en smart och viljeladdad löpning in i boxen.

Matchens grej
Oscar Janssons superräddning på Johan Bertilssons skott i första halvlek.
Har ställt frågan tidigare och gör det igen: finns det nån bättre målvakt verksam i landet än Jansson?

Matchens domslut
Straff eller inte när ÖSK-kaptenen Magnus Wikström river ned Rennie i boxen i första halvlek?
Jag säger straff. Alla dar i veckan.

Domaren
Lars Olsson, Umeå, har nog aldrig haft så mycket att bestyra i samband med en match. Jag tycker att han var strålande.

Prognos
Degerfors – utan Klingberg och Astvald – gjorde sin bästa match på bra länge, men man lyckades ändå inte med det viktigaste och det laget hade föresatt sig:
Att ta tre poäng och sätta färg på toppstriden.
Samma attityd även efter uppehållet och ”Degen” kan trots allt bli ett hot.
Närmast: Ängelholm hemma och Östersund borta.
Mittbacken Patrik Anttonen avstängd mot ÄFF.
Örebro svarade också för en fin prestation, men jag vet inte, ÖSK är ändå inte samma obevekliga, obönhörliga maskin nu som under våren.
Vad det beror på är svårt att säga. Spelarna som kom in under sommaren har ju kvalitén som krävs, men det är möjligt att den mentala hierarkin i laget har förändrats och påverkat.
Det känns ändå som att ÖSK är på rätt väg och det skulle förvåna stort om man inte är topp-två när det här är slut.
Assyriska hemma och Ängelholm borta närmast på programmet.
Mittbacken och lagkaptenen Magnus Wikström avstängd mot AFF.

***
Det är bara att beklaga Jocke Persson att han inte hade alla grejer på plats under försäsongen och stora delar av våren.
I så fall hade han i dag basat över att lag som på allvar utmanat topptrion i serien.
Visst, Ängelholm är något av höstens lag och dagens 4-2-seger mot Varberg kan inte överraska någon som sett nordvästskåningarna den senaste tiden.
Den finfine ”tian” Junes Barny visade vägen med att göra de två första målen.
Spelar inte den pågen i allsvenskan nästa säsong ska jag söka medlemskap i Tottenham Hotspur.

Han signade för Östersund så sent som i går, fick överraskande chansen från start direkt…
… och bidrog med ledningsmålet när tabelltvåan Gif Sundsvall sensationellt besegrades med 2-0 i Norrderbyt.
Mexikanen Eder (smaka på det namnet, alla fotbollsnostalgiker!) är mannen för dagen i fotbolls-Jämtland.
Här lite synpunkter från dramat på Jämtkraft Arena:

Matchbetyg 3
En ganska avvaktande första halvlek, där Sundsvall höll i taktpinnen och också plockade fram två hundraprocentiga målchanser, dock utan att kunna överlista Petter Augustsson i hemmamålet.
Närmast var Simon Helg, men hans skott träffade stolpen.
Mycket bättre fart efter paus, främst beroende på att hemmalaget fick ett tidigt ledningsmål. Efter det styrde ÖFK matchen totalt innan Giffarna växlade upp sista tio och kom med en rejäl slutforcering.
Laget hade också en boll i ribban, men i stället för kvittering kunde ÖFK i en blixtrande omställning göra 2-0 (assistkungen Rasmus Lindkvist).

Matchens grej
Domaren Per Melin stöp i backen som en klubbad oxe i upptakten av andra halvlek, rullade teatraliskt runt i några varv och fick i momentet efter bollen på näbben.
Det fnissades ljudligt från de drygt 4 000 på läktarplats…
… men Melin borstade snabbt av sig, garvade lite lätt och blåste i gång spelet.

Matchens profil
Robert Hammarstedt. ÖFK-kaptenen var direkt magnifik i sin roll till höger i trebackslinjen. Defensivt fläckfri, vågar utmana i offensiven och utrustad med en härlig uppspelsfot.
Dessvärre utburen på bår med en knäskada efter 75 minuter.
Bara för tränare Potter att be en bön att det inte är en långvarig historia, men det såg illa ut.

Matchens mål
ÖFK:s ledningsmål. Sundsvall hade stängt till ytterzonerna bra i första halvlek, men direkt efter paus piskade anfallaren Jason Walker från högerkanten in ett stenhårt inspel i ytan mellan målvakt och backlinje och på bortre stolpen dök Eder upp och stötte bollen i tomt mål.

Domaren
Solnas svar på Mike Riley (youtuba!) klarade sin uppgift utmärkt väl.

Prognos
Nytt blytungt poängtapp för Giffarna, och nu börjar man ju så smått att misstänka att laget är på väg att duka under för trycket igen.
Målvakts- och försvarsspelet har inte övertygat i de två senaste matcherna och framåt skapar man oroväckande få klara målchanser.
Landskampsuppehållet kan nog komma lägligt.
Efter det väntar först Örgryte hemma, sen Ljungskile borta.
”Idol-Kevin” Walker avstängd mot Öis.
ÖFK tog ett stort kliv upp och bort från bottenträsket och är nu på någorlunda säker mark. Laget är dokumenterat hemmastarkt, har bara förlorat en match av elva på Jämtkraft Arena, men bör nog vässa spelet på bortaplan för att kunna känna sig helt säkert på nytt kontrakt.
Efter uppehållet väntar Varberg borta och Degerfors hemma.

Sundsvall var i aktion.
Men det var spellediga Örebro och Falkenberg – som möts i morgon – som jublade.
Giffarna fick nämligen nöja sig med 2-2 hemma mot Ängelholm.
Här en rapport från Norrporten:

Matchbetyg 2
En rätt avslagen historia i 80 minuter med ett Sundsvall som rullade runt runt och ett Ängelholm som parkerade bussen i och strax utanför eget straffområde.
Sen blixtrade det till.
I en av få omställningar i andra halvlek tog ÄFF överraskande ledningen (amerikanska sommarimporten Warshaw), men bara tre minuter senare kvitterade inhoppande Simon Helg.
Logiskt slutresultat?
På ett sätt.
Sundsvall hade bollen mest hela tiden, men det var först mot slutet som man lyckades plocka fram de riktigt skarpa målchanserna.
Ängelholm å sin sida försvarade sig tappert, och kändes också farliga när man väl gick framåt.
Så…ett kryss känns ändå helt okej.

Matchens profil
Matt Pyzdrowski. ÄFF-keepern hade egentligen inte så mycket att bestyra. Förrän i slutskedet. Då kom han upp med två superräddningar, som räddade poäng åt laget. Först när inhoppande Sigurjonsson nickade från nära håll och sen när samme Sigurjonsson frestade med ett tungt skott från straffområdeslinjen.

Matchens grej
Ängelholms taktik. Sällan, eller rättare sagt aldrig har jag under säsongen sett ett lag som försvarat sig så lågt som ÄFF. 4-5-1 snackade TV 4 Sports kommentatorsduo om. Långa stunder såg det snarare ut som 9-1-0 – med en toklöpande stackare (El Kabir) längst fram.
Jocke Perssons ultradefensiva strategi går ändå att försvara såtillvida att ÄFF-tränaren saknade ett antal spelare och därför tvingades till en handfull positionsförändringar.

Matchens tavla
Svarade hemmalagets keeper Oscar Berglund för när han bjöd Ängelholm på ledningsmålet.
Skottet från Martin Andersen var både löst och illa riktat – och borde ha varit rena barnleken för burbjässen.

Matchens läckraste

Giffarnas 1-1-mål. Pa Dibba nickar i boxen behärskat ned bollen till Adam Chennoufi, som nyper till direkt.

Både målskytt och målpassare utbytta tidigt i andra halvlek.

Tack för kaffet, typ.

Matchens domslut
Vid Sundsvalls 2-2-mål är det rätt uppenbart att Simon Helg 1) inte tittar på bollen när han löper in i boxen 2) får bollen på en utsträckt arm innan han lägger in den i tomt mål.
Domarteamet med huvuddomaren Mohammed Al-Hakim lämnar situationen utan åtgärd, vilket gör att Jocke Persson får tokspel vid sidlinjen.

Efteråt sade Helg att han fått bollen på ryggen.

Där ljög han som en häst travar.
Hur jag hade gjort?
Blåst för hands och frispark Ängelholm.

Prognos
Efter fyra raka segrar tappade Giffarna poäng, därtill på hemmaplan.
Samtidigt kan man vända på det.
Det var sjätte gången denna säsong som Giffarna hämtade upp ett underläge till seger eller kryss.
Slutsats? Det är nog ändå ingen större fara med formen hos tillfälliga serieledaren.
Men klart besked får vi inom kort. På lördag väntar Östersund borta innan det är dags för bortamöte med Örgryte.
ÄFF känns också formstarkt – trots att man i match efter match tvingas laborera med uppställningen. Närmaste uppgifter: Varberg hemma på söndag, sen Degerfors borta efter landskampsuppehållet.

***
Lagen hade varsin halvlek – och följdriktigt blev det kryss, 1-1, i streckstridsmötet mellan J-Södra och Östersund.
Bortalaget ÖFK tog ledningen genom mittfältsmotorn Ammar Ahmed, som gjorde mål för andra matchen i rad, men J-Södras mittback André Calisir såg till att kvittera i andra halvlek.
Bästa chansen till ett avgörande hade J-Södras georgier Tsiskaridze, men hans frispark på stopptid rammade ribban.
ÖFK säkert mest nöjt med poängen efter tre raka bortatorskar.
J-Södra alltjämt på negativ kvalplats.

***
Kryss i Sundsvall och Jönköping.
Och kryss (2-2) även i Varberg där hemmalaget Bois gästades av ett formsvagt Degerfors.
Varberg ledde matchen två gånger om (Koroma målskytt två gånger om), men ”Degen” kom tillbaka, först tack vare Johan Bertilsson (hans elfte för säsongen) och sen inhoppande Ayaz, som slog till i 90:e minuten.
Båda lagen alldeles säkert missnöjda med delad pott.
Degerfors misslyckades med att sätta press på topptrion medan Bois tappade två poäng i slutminuten och därmed misslyckades med att skapa andrum i bottenstriden.

Det finns spelare som är extra viktiga för sitt lag, spelare som är snudd på oumbärliga för sitt lag…
… och så finns Johan Eklund.
Gif Sundsvall hade inte legat där laget ligger i tabellen utan sin centerbjässe.

Han bjuder aldrig på snygga dribblingsraider, läckra klacksparkar eller volleyskott i krysset.
Johan Eklund, 29, är inte den typen. Han är inte det minsta spektakulär i sin spelstil.
Men oj så viktig han är för sitt Gif Sundsvall.
Hur viktig?
Well, det går ju inte att mäta på det viset i den här sporten, men jag skulle nog vilja påstå att Johan Eklund är den spelare i serien som är allra mest betydelsefull för sitt lag.
Det finns siffror att använda som stöd för påståendet.
Eklund har till dags dato producerat 17 poäng fördelade på tolv mål och fem assister, vilket innebär att han är tvåa i poängligan efter Falkenbergs Victor Sköld (13+6).
Vidare: Eklund var den som sköt i gång Giffarna efter en minst sagt trevande start (två 0-3-förluster i upptakten). Han gjorde två mål när laget via 4-0 borta på Varberg tog sin första seger i omgång tre och han gjorde två mål när Ängelholm bortabesegrades med 2-0 i omgång fem.
Mer: Eklund har avgjort toppmötena med Falkenberg (2-1) och Örebro (1-0) och låg senast bakom den blytunga segern borta mot tabellfyran Degerfors med en assist till Eric Larssons 2-1-mål.
Som Sundsvalls överlägset bäste målskytt (Daniel Sliper tvåa på sju fullträffar) har Johan Eklund sin styrka i boxen, där han är mästerlig på att sniffa upp lediga ytor och där han oftast bara använder ett tillslag. Dessutom är Eklund seriens bäste offensive huvudspelare, tillsammans med Varbergs Gabriel Altemark-Vanneryr.
Det är ändå i spelet som Johan Eklund är så fundamental för Giffarna. Som stor, stark, tung och lagom elak target är han en första klassens avlastningsstation som laget kan använda sig av i alla lägen.
Giffarna är ett lag som vill rulla, som vill spela via sitt mittfält, som vill kombinera sig fram till målchanser och mål, men när det inte funkar går det alltid att trycka i väg en lite längre boll i riktning 193 cm satellit Eklund, som oftast vinner duellerna med motståndarlagets mittbackar och på det viset ser till att Giffarna kan flytta upp och etablera spel högre upp i planen.
För att avrunda den här lilla hyllningen till en spelare som får alldeles för lite cred i förhållande till vad han presterar, så är ju faktiskt Johan Eklund Giffarnas ende renodlade anfallare.
Det finns helt enkelt ingen back up på hans position.
Se där, ytterligare ett tungt vägande skäl till att klistra epitetet ”viktigaste spelaren i serien för sitt lag” på Giffarnas centerbjässe.

Fem andra galjonsfigurer i serien
x Stefan Batan, Assyriska
Fostrad i klubben, älskar klubben, brinner för klubben. ”Mr AFF” kort och gott.
x Kennedy Bakircioglu, Hammarby
Tar alla fasta, ska slå de avgörande passningarna, styr, på gott och ont, det mesta i offensiven.
x Johan Bertilsson, Degerfors
När Bertilsson är på spelhumör är laget både sevärt och effektivt. När Bertilsson vaknat på fel sida är laget…inte tillnärmelsevis lika bra.
x Gabriel Altemark-Vanneryr, Varberg
Bär lagets offensiv på sina axlar – och utan GAV:s målproduktion hade Bois garanterat legat under båda strecken vid det här laget.
x Magnus Wikström, Örebro
När de andra mittbackarna går sönder, blir avstängda eller skiftar position kan laget alltid luta sig emot trygge kapten Wikström.

***
Omgångens tre höjdare
J-Södra-Östersund, i kväll
Ångestladdat streckmöte. J-Södra har tre raka utan förlust och har fått i gång sina sommarförvärv Nanchoff och Victor Nilsson, som båda gjorde mål senast. ÖFK vann förvisso senast, men har torskat tre raka bortamatcher.

Örebro-Falkenberg, i morgon
Toppmatch med allsvensk biljett i potten. ÖSK-maskinen har gnisslat på slutet. Nu får laget tillbaka både Wiktorsson och Tobias Nilsson, som var avstängda senast. Ska bli intressant att se hur tränare Ljung formerar startelvan. FFF hypereffektivt senast mot Hammarby. Har laddat i Örebro och tränat på konstgräsplanen i Karlslund för att ytterligare vässa sitt spel på underlaget.

Gais-Örgryte, i morgon
Prestigeladdat Gbg-derby. Andreas Drugge avgjorde det hetsiga vårmötet med matchens enda mål. Öis har i särklass mest att spela för och ser ut att komma till spel med såväl Mourad som Yarsuvat, som båda varit frågetecken. Spong avstängd för Gais.

Det finns de som på fullt allvar tycker att Hammarby ska lägga ned nu för att i stället satsa på nästa säsong.
Ingen bra idé. Verkligen ingen bra idé.
Hammarby måste vara här och nu.
Annars finns risken att det blir spel i division 1 norra nästa säsong.

Det blev alltså en ny svidande snyting i skrytbygget Tele 2 Arena.
0-3 mot Falkenberg innebär att Hammarby efter fyra framträdanden ännu inte har gjort mål i sin nya arena.
Det är inte dåligt.
Det är sämre än så.
Mot Falkenberg testade tränare Thomas Dennerby i avstängde Erik Sundins frånvaro på en uppställning utan naturliga forwards.
I stället fick kantmittfältaren Christophe Lallet bilda anfallspar med Kennedy Bakircioglu.
Och till en början såg det riktigt bra ut.
Hemmalaget tog snabbt kommandot i matchen och plockade under en med Hammarbymått mätt virvlande inledningskvart fram åtminstone ett par hyggliga lägen.
Som givetvis brändes.
Och det är ju det som är problemet med den här upplagan. Hammarby-ledningen med sportchef Grauers i spetsen snackade inför säsongen vitt och brett om att bygget nu äntligen var färdigt och att det nu, nådens år 2013, var dags att ta klivet tillbaka till allsvenskan.
Men Grauers såg inte det många av oss vanliga dödliga såg.
Bygget var inte färdigt, inte på långa vägar. Det som saknades var den viktigaste byggstenen av alla:
En anfallare med näsa för mål.
Under sommaren har Grauers försökt att rätta till sitt misslyckande med att plocka in två nya anfallare – till ingen nytta har det visat sig.
Andreas Haddad har, med undantag för ett kort inhopp mot PSG, gått skadad och därför inte kunnat bidra med något. Luke Rodgers har däremot varit frisk, men det är ju synd att säga att han har gjort någon skillnad.
Tvärtom, amerikanen har varit usel.
Hammarbys säsong är ett praktfiasko, varken mer eller mindre.
Och det inser naturligtvis spelarna, som därför blir extra känsliga vid motgång.
Vi såg det i kväll igen.
När Falkenberg gjorde sitt 2-0-mål i upptakten av andra halvlek vek man ned sig fullständigt.
Det är i sammanhanget lätt att förstå att den stora, trogna och hängivna supporterskaran omväxlande buar, visslar, hånar och sjunger nidramsor, men det hjälper ju faktiskt inte spelarna ett smack.
De blir inte bättre av det.
De blir sämre.
Mycket sämre.
Mot Falkenbergs 3-0-seger finns inte mycket att erinra.
Hallänningarna kom till Tele 2 Arena fullpumpade med självförtroende. Visste att det handlade om att stå emot i början, vilket man gjorde, och förstod att man förr eller senare skulle få tillfälle att omsätta sitt blixtrande snabba omställningsspel i målchanser och mål, vilket man också fick.
Calle Wede gjorde 1-0 sedan Per Frick (väl) enkelt vunnit en närkamp med Daniel Theorin nere vid kortlinjen.
Frick gjorde 2-0 efter ett lika snyggt som effektivt kombinationsspel med anfallskollegan Victor Sköld.
Och Sköld avslutade sen det gulvita målfyrverkeriet med en raritet i form av ett sällsynt vackert lobbmål. ”Tuffe Victors” 13:e mål för säsongen, vilket innebär att han går upp i ensam ledning i skytteligan.
De tre målskyttarna har mer gemensamt än att de har ett kort efternamn.
Samtliga har åtminstone delvis fostrats i IF Elfsborg.
Bara en sån sak när det i tider som dessa blåser rätt snålt runt Borås-klubben.
Falkenberg är tveklöst säsongens stora skräll i serien. Laget var mer eller mindre utdömt inför säsongen, men under klurige Hasse Eklunds ledning har det unga och spelskickliga kollektivet mognat och utvecklats enormt.
I nuläget har FFF på tredje plats i tabellen åtta poäng tillgodo på tabellfyran Degerfors, vilket faktiskt innebär att laget har råd att ta stryk borta mot serieledande Örebro på torsdag.
Men känner jag Eklund och hans äregiriga spelare rätt kommer de att bjuda till rejält även på Behrnabeu.
Om FFF kommer in på upploppsrakan med vittring på seger, eller åtminstone en medalj av hyfsat ädel valör är situationen den rakt motsatta för Hammarby.
Med tanke på att kölagen i serien, som Jönköping, Landskrona, Östersund, Varberg och till och med Örgryte, plockar poäng med någorlunda jämna mellanrum skulle jag tippa att det till slut kommer att krävas 34-35 poäng för att undvika ett negativt kval.
Hammarby har hittills roffat åt sig 28.
Det är med andra ord ingen bra idé att lägga ned för säsongen och satsa på nästa.