På toppen av Hammarbybacken och i mål. Fantastisk utsikt över stan.

Det är så jäkla töntigt av mig att gå ut med att ”jag ska ta det lugnt” och ”jag springer bara Stockholms Brantaste som en kul grej”. När det kommer till tävling växer hornen ut och jag har svårt att hålla igen. Resultatet blev 4e tjej i mål av 124 anmälda.

Vänstra bilden före loppet, fotad av Miranda Kvist. Höra bilden när jag kräkfärdig slagit mig ner efter målgång.

Stockholms Brantaste var verkligen en utmaning med sjukt branta backar som var omöjliga att springa i (i alla fall för mig) och jag låg på maxpuls rakt igenom loppets 3,3 km.

Tid: 20 minuter och 10 sekunder.

Upp och ner 3 gånger på torrt grusunderlag sög ordentligt i benen och jag var tacksam över sponsringen med lätta, Icebug Acceleritas 2 som gjorde att jag vågade hålla farten i nedförsbackarna och fick grepp bland rullande stenar.

Fantastiskt roligt och fantastiskt jobbigt lopp! Jag är helt hög av lycka och endorfiner och glömmer för en stund en tråkigt privat sak som hänt. Livet går upp och ner. Bokstavligen 🙂

P.S. Fler bilder från loppet hittar du hos grymma ultralöperskan Miranda Kvist som dök upp i publiken. D.S.

Jahopp – det är idag jag ska springa i en solig Hammarbybacke upp och ner vid loppet Stockholms Brantaste. Rolig utmaning! Start i backe har jag gjort förr, men jag tänker värma upp ordentligt för att inte dra på mig någon skada eller få kramp i vaderna. 

Får se om jag byter om till korta capritajts för det ser ut att bli varmt idag, men än så länge sitter långa tajts från Röhnisch på, kompressionsstrumpor från Gococo (bra för vaderna i backarna), t-shirt från Under Armour och senare skor med grymt grepp från Icebug.

Laddar med en stor frukost eftersom jag inte kommer hinna äta lunch innan start. Allt på sin egen lilla tallrik:

• Havregrynsgröt med kanel och proteinkräm.
• Bär med yoghurt.
• Stekt ägg, skivad banan, en proteinboll, omega-3 och vitamineral.
• Rött te med mjölk och ett glas vatten. 

Sen får det bli kaffe och något lätt innan start. Se upp i backen!

Jippi! Startbevis till Stockholm Marathon och nummerlappen till Stockholms Brantaste fixad. Ska bara döpa om mig först då det inte går att ädra namnet i startbeviset till Maran. Stockholms Brantaste får jag i alla fall springa som Anna Lissjanis. Hur bra det är att springa ett backlopp dagen före inplanerad träning med längsta långpasset hittills (på söndag) visar sig. Men jag springer loppet det som en kul grej och även om det är trist att hålla igen ska jag försöka att inte ta ut mig helt.

Just det! Stark rumpa, starka ben är bra. Outfit: Tajts – DOM, Linne – Puma, skol – Karhu.

Mina lår och rumpa är i alla fall uthålliga. Högrepsträning med mycket funktionella övningar som jag körde idag har jag nytta av vid löpningen.

Yoga för mig och bus på MiniSats för tvillingarna – alla nöjda och glada.

Men även yogaandning (dagens andra pass) hjälper mig att utnyttja lungorna maximalt. Många frågar hur de blir bättre löpare och det behöver inte bara betyda att springa mycket. Såklart – man blir bra på det man gör, men allsidig träning är alltid skonsammast. Och roligast tycker jag.

Yes yes yes – jag är på G igen och sopade löpbandet med snabbaste tusingarna hittills. Först ca 4 km lätt uppvärmningsjogg med vagnen – lagom för att förbereda kroppen på hårdkörning och lagom för att tvillingarna skulle få en sovstund innan Mini. Därefter följande:

• 1000 m, 14,2 km/h
• 1000 m, 14,4 km/h
• 1000 m, 14,6 km/h
• 1000 m, 14,8 km/h

Mellan varje tusing gick jag ca 400-500 m i 7,6 km/h för att pulsen skulle gå ner ordentligt.

Svetten forsade, men grym känsla att blir bättre på något.

Tror tusan jag börjar gilla de här tusingarna på löpband. Grymt effektiv träning (tog ca 35 min) och roligt att tävla mot sig själv om snabbare tusingar för varje pass. Lättare på ett löpband också där du snabbt kommer upp/ner exakt i den fart du vill. 

Varvade ner med 5 minuters rodd.

Mina Asics DS Trainer 17 höll vad de lovade i produktbeskrivningen – ”lätt och snabb sko”. Jag hade faktiskt lite svårt att hänga med dem så snabba de var.

Löpoutfit: Topp – Röhnisch, tajts – Drop of Mindfulness, kompressionsstumpor – Gococo, skor – Asics DS Trainer 17.

Nu har jag fått hem mina Asics DS Trainer 17, lagom för att hinna springa in till Stockholm Marathon. Som vanligt började jag känna in dem försiktigt och hade dem vid promenaden till förskolan och SATS, innan jag ger mig ut på en längre löptur. Upplevde inga skav, men ska byta ut till mina inläggssulor för maximal komfort.

Älskar nya löpskor där stegen fångas upp av helt onötta, mjuka och stötdämpande sulor. Mina Asics DS Trainer 17 är en ”lätt och snabb sko med litet pronationsstöd”. Hur ”snabba” de är visar sig, haha, men jag upplever dem som luftiga, har otroligt skön dämpning i framfoten och är rymliga (mot Asics Gel DS Racer som jag fick skicka tillbaka för de var för små i samma storlek och för dåligt uppbyggda i hälen för mina fötter). Dessutom väldigt snygg färgkombination klarblå – cerise.

Pris: 1400 kr på Löplabbet.

Ingen löpning idag dock utan focus RYGG/baksida axlar/triceps/core. Jag återhämtar mig fortfarande från gårdagens misslyckade långpass men fick tillbaka självförtroendet då styrketräningen gick kanon. Gjorde ca 7 chins (fördelat på 4 set) och resten av passet var det högrepsträning (15-20 reps/set) som gällde. Tror det blir ett bra upplägg inför Maran – att köra styrketräning med inriktning på uthållighet. 

Bästa löpvädret – sol men ändå rätt svalt i luften. Men långt ifrån bästa löpstatus. Att det ska ta så lång tid att komma tillbaka efter magsjuka gör mig riktigt sur. Trots uppladdning med lax, ris, glass och naturgodis igår är energin i botten. Hjärnan säger ”åhh vad härligt – nu kör vi långpass på 20 km”. Kroppen säger ”gå hem och lägg dig”. Jag gjorde något mellanting och lunkade runt, njöt av solen och lät kroppen bestämma hur långt. 

Du ser ju på klockans tid/distans att det inte var något fartpass (gick sista kilometrarna), men jag fick i alla fall möjlighet att testa mitt Nike+ SportBand med sin lilla sensorhållare (en liten ”ficka” man fäster på skon till Nike+ sensorn då man inte har Nike+ skor). Jag har testat det tidigare och trodde den mätte helt fel, men det är ju MILES inte kilometer som visas.

Min Garmin Forerunner 210 visade 12 km medan Nike+ SportBandet visade 8,39 miles som motsvarar 12.875 km. Idag litar jag på Nike+ 😉

:+: Jag tycker Nike+ SportBand är kanon för att mäta distans vid löpningen eftersom det väger lite (så även fotsensorn + hållare som inte känns att den sitter där), bäst av allt – lätt att komma igång och inga krångliga inställningar utan bara en liten knapptryckning, bra batteritid och kul att kunna ladda in statistiken direkt från klockan till datorn och Nikerunning där det finns massor av motivationshöjande funktioner.

:-:  Jag skulle vilja kunna ställa om så att den visar kilometer istället för miles (Går att ställa om när du ansluter klockan till datorn och ändrar inställningarna). Sen är det ju lite ”jobbigt” för oss löpfantaster som även vill se puls, tid och fart att ha en klocka till för det, men även Nike har mer avanserade klockor för det och syftet med armbandet är att mäta just distans.

Mitt betyg för Nike+ SportBand med fotsensor:  :++++:

Snart kommer nya Nike+sajten med ännu mer smarta funktioner där du kan sätta personliga mål, följa din statistik över tidigare löppass, dela din löpning med vänner, se kartor och populära löprundor m.m.

Inspirerad av igår var jag sugen att komma igång med barfotaträning i mina nya Merrell Pace Glove snabbast möjligt. Så redan idag har jag testat dem både vid en kort uppvärmningsjogg med vagnen och på gymmet där benen fick sig en omgång. Här snackar vi benträning i dubbel bemärkelse – ändå från tårna!

Matchande löpoutfit: Jacka – Adidas, tajts – DOM, strumpor – Gococo, barefootskor – Merrell.

Man får otrolig känsla i löpsteget med ett par barefootskor. Känner underlaget genom den tunna Vibram-sulan och måste automatiskt jobba mer med benmuskler och core för att dämpa sin egen vikt vid varje steg. Jag kände inget i morse, men nu när jag sprang gjorde sig gårdagens korta testrunda sig påminnd med trötta vader och lite känningar i benhinnan. Att komma igång långsamt är ett måste, så ca 500 meter fick räcka.

Fortsätter matcha upp Merrell-skorna med linne från Röhnisch.

Uppvärmd och med avtvättade barefootskor (de tål vatten och kan tvättas i tvättmaskin – grymt! Därför passar de även bra vid t.ex. strandlöpning) forstatte jag träningen i gymmet. Samma sak där – mycket större känsla i coremusklerna och betydligt bättre balansträning. I alla övningar fick jag focusera mer för att inte vingla och i vissa (bl.a. knäböj) fick jag sänka vikten eftersom benen måste jobba mycket mer.

Härligt! Nu väntar jag mig skööön träningsvärk i morgon, men Merrell-skorna ligger kvar i träningsväskan till morgondagens pass. Då överkropp, men även där är coren med mycket.

Barfotalöpning är en trend som ökar allt mer vilket syns tydligt i skobutikerna där flera märken ger ut barefootmodeller. Merrell har länge focuserat på barfotatekniken både för löpning, vattensport och inomhusträning. Men även till vardags och till hösten ger Merrell ut coola vinterskor med barefootsula.

För mig var det premiärtest av barfotaskor och jag förstod på en gång att detta måste vara kanon för mig efter Merrell-Claes genomgång. Jag har fotgjutna inlägg i mina löpskor, något jag kanske kan slippa om jag fortsätter träna barefoot. Barfotaträning stärker fotens små små muskler vilket ger färre fotskador, förbättrar hållningen genom starkare core och ökar din balans (som har bidrar till att förhindra andra skador i kroppen). Du tränar även vadmusklerna och kan förebygga åderbråck tack vare ökad blodcirkulation i fötterna.

Jag hade såklart matchat både strumpor (Gococo) och jacka (Adidas) till Merrell-skorna.

Jag, ett gäng bloggare och pressfolk fick idag testa vårnyheten ur Merrell Barefoot Run-kollektionen – Pace Glove. Den satt som en handske på foten, lätt, luftig och snygg med en Vibram-sula där du kommer nära inpå marken men ändå skyddar fötterna mot stenar och rötter. Försök landa platt på foten när du springer i barfotaskor – inte på hälen och bara korta intervaller på framfoten.

Superroligt att testa under ett varv i Humlegården, men det gäller att inte vara för ivrig. Brukar du springa en mil bör du börja med ca 1 km första gången då det är otroligt mycket mer träning för vaderna – ja hela kroppen. Ordentlig träningsvärk utlovas och jag är sugen att prova en längre sträcka redan i morgon. Gillar träningsvärk 🙂

Vill du lära dig mer och komma igång med barfotalöpning på rätt sätt? Ladda ner Merrells app Go Barefoot här på iTunes.

Massa trevliga människor på plats och eventet avslutades med en superhärlig powerlunch i gröngräset från Blueberry och Biofood. Jag hade gärna stannat hela dagen i solen för att prata med Sofy (bild neders till vänster springande med sin fina Chariot-vagn som jag är mycket sugen på), Terese, Sara (bild höger nedan) och många fler. Så roligt att träffa bloggvänner vid tillställningar som dessa.

Tips! Träna dina fötter redan idag. 3 x 1 minuts tåhävningar medan du diskar efter middagen gör susen för cirkulation, fötter och vadernas små muskler.

Glädjehopp på Västerbron. Ej ned i vattnet som någon gjorde strax innan. Vi såg räddningsbåtar – hemskt! 🙁

32 km var inplanerade enligt Karins Marathonupplägg och 32 km sprang vi – personligt rekord! Känns coolt att ha fixat en ännu längre distans. Stockholm Marathon – hit me! En mil till bara..

En lika strålande dag som vid förra veckans långpass, men min mage var inte helt till freds. Massor av energi och focus gick till magen istället för löpningen så det var tungsprunget. Steg som elefanter mot slutet och då hade det bubbliga i magen släppt..

Räddningen kan jag tacka gårdagens Kungsholmen Runt för. Tack arrangörerna för att ni låtit Bajamajorna stå kvar! 

Hemma. Ingen tid för stretch, dusch eller mat men enormt NÖJD. Löste av mannen som också hade en träningsdejt och kastade i mig snabb energi i bananform medan jag matade hungriga tvillingar. Det andra fick vänta. 32 eller 2 km – kidsen går först. 

Efter att ha tränat mina snabba ben bar det av till Löplabbet på jakt efter ett par snabba skor till Stockholm Marathon. Nu har jag snart allt utom en startplats till loppet, haha 🙂

Asics är lite bredare i framfoten och smalare över hälen vilket passar mina fötter så jag testade flest såna par (från vänster ovan):

• Asics – hittar inte namnet, men är en ”normaltung” löpsko.
• Asics Gel-DS Sky Speed 2 (ca pris 1500 kr) – lätt tävlingssko utan pronationsstöd.
• Asics Gel-DS Trainer 17 (ca pris 1600 kr) – lätt tävlingssko med pronationsstöd (därför något tyngre än Sky Speed).
• Nike LunarRace+ – lätt tävlingssko. 

Valet blev något helt annat: Ett par Asics Gel DS Racer – ”en tävlingsko med en bra kombination av lättvikt , stötdämpning och stabilitet” (pris: 1400 kr) + en fotsensorhållare (90 kr) som man fäster i skosnörena till mitt Nike+ armband. Beställer grejerna just nu på Löplabbets webshop.

Efter SATS och skoprovning tyckte storbarnen: ”Vi är HUNGRIGA!”. Ja – du fattar. Inte bra.