Om det inte vore för den jobbiga tidsomställningen (klev ju EGENTLIGEN upp kl 5), om jag laddat med glass igår kväll, om jag hunnit dricka kaffe, om vinden inte stått som en vägg över Gärdet på vägen hem, om jag inte stannat och fotat den vackra soluppgången vid bortre Djurgårdsbron, om jag valt mina nya Salomon XR Crossmax?

Eller om jag TRÄNAT mer på att springa milen fort. Tror det sista kan vara lösningen 😉

Inspirerad av Anna Duberg försökte jag i alla fall springa lite snabbare med tanken ”jag sprang ju Tjejmilen på 43 minuter” (för 4 år sen) och ”Anna sprang ju 11 kilometer på 51 minuter”. Men jag landade på 48,47 minuter efter milen och gled in på 54 minuter efter 11-kilometer-rundan.

Havregrynsgröt under ett täcke kanel & på en proteinkräm, en skål bär. Nötter, omega-3 & ARGI+, te & vatten till.

MEN jag är toknöjd med dagens prestation. Jag måste inte slå mitt rekord – jag springer ju för att jag älskar känslan. För att få njuta av den där soluppgången. För att känna min starka kropp jobba och hjärtat slå hårt. För att svettas floder och sen duscha bort det under varma strålar. För att frukosten smakar ÄNNU bättre och energin står sig hela dagen. 

P.S. Men det är kul att tävla mot sig själv. Nästa gång ja satsar på fart springer jag milen en minut snabbare. Jädrans tävlingsnerv, haha 😉 D.S.

Jag är helt kär i mina nya löpskor Salomon XR Crossmax. Bara titta på dem så förstår du att det är helt min stil – så jäkla snygga att det nästan bär emot att svettas ner dem. Men bara nästan. Jag fick dem igår och var tvungen att testa dem redan i morse.

Löpoutfit: Jacka – Nike, t-shirt – Under Armour, tajts – Casall, strumpor – Seger, skor – Salomon.

Jag och Bagarn, en vän till familjen, sprang till ”Maskinbacken” (eller Mördarbacken) i Lilljansskogen, ställde vagnen med sovande bäsar nedanför och spurtade upp 6 gånger. Grymt inspirerande att ha någon att tävla mot, även om jag inte vann en enda gång. Fick istället starta lite före Bagarn så han fick lite utmaning, men jag kan verkligen rekommendera att köra intervaller ihop med en kompis. Själv pressade jag mig mycket mer än normalt och kom upp i hög puls. Kort och effektivt pass på 6 km!

Salomon XR Crossmax är en lätt och väldämpad löpsko med climashield™ (skydd mot fukt och kyla) för dig som pronerar och vill springa långt. Alltså helt perfekt för mig som både pronerar och springer långt. Den satt som gjuten på foten, kändes stabil och trygg och jag gillar att det inte är några vanliga skosnören som kan glida upp. Går snabbt att få på och av när du drar i den lilla ”flärpen”.

Dessutom är sulan grov vilket gör den perfekt i elljusspåret och jag kan tänka att den funkar bra i snö också då den är varm och vattentät. Lite väl varm just idag, och det är väl enda minuset kan kan komma på, att den inte lämpar sig för varma sommardagar.

Pris: 1600 kr.

Betyg av 5:  :+++++:  – snygg, stabil, skön, lätt att ta på/av, vattentät och funkar både på asfalt och i terräng.

Dagens löpkompis – Bagarn (även kallad Stefan). Senare idag ska vi köpa fredagsbullar av honom på Valhallabageriet, eller på Ett Bageri som drivs av hans bror. Ett måste varje fredag.

Betyg av 5:  :++++:  – lite för snabb, men annars trevlig och bra draghjälp uppför backen. Och bullarna får en 5a 🙂

Massor av bra löptips i nya Fitness Magazine. Jag tänkte bläddra igenom numret lite snabbt nu innan jag ska sova, men fastnade totalt. Allt från löpskor och träningsupplägg till löpmode och kostråd suger jag in. Men det måste vara ett tryckfel för jag hittar inget om glass som uppladdning inför långpass 😉

Jag ska ju som sagt vara med i den nya löptävlingen Stockholms Brantaste 19 maj och till hardcore-löpning i backe och terräng behövs bra skor. Det märke jag föll för var Icebug, som är med och arrangerar loppet, och som inte bara har skor med dubbar (jobbigt att springa med på barmark) utan med grov gummisula. Dessutom gillar jag SNYGGA skor och det tycker jag Icebug lyckats ta fram med sina nya, för våren uppdaterade modeller.

De här två skorna anser Icebug vara bäst lämpade för backlöpning i terräng:

• Acceleritas 2 – en minimalistisk sko, byggd för högt tempo i obanad terräng. Den är superlätt med slitstarka material som inte absorberar vatten. Sulan är optimerad för att greppa både på hårda och mjuka underlag. Jämfört med föregående sommars version har SS12’an fått en ny gummiblandning i yttersulan, för att ge ännu bättre allroundgrepp. Dessutom har konstruktionen i mellansulan förändrats för att ytterligare minska vikten och göra skon ännu flexiblare och följsammare.

• Anima-L – en superlätt trailsko som anpassar sig till fotens naturliga rörelsemönster. Fotformad läst, memory foam och assymetrisk skärning ger skon en anatomiskt korrekt form. Förstärkt tå och hälkappa, samt heltäckande gummisula skyddar när man slår i hårda föremål. Avfasade dobbar ger utmärkt allroundgrepp. SS12-versionen av Anima har fått två huvudsakliga uppdateringar, dels har mellansulan gjorts lite stabilare, dels har volymen i överdelen vid framfoten minskats något för en lite tajtare passform.

Västerbron och halva sträckan sprungen.

Tre laddade tjejer (= tre oroliga magar), tre mil och tre timmar. Där har vi sammanfattningen på dagens (för mig) rekordlånga långpass löpning. Fråga mig inte var vi sprang, jag hängde glatt efter Jennie som har alla Stockholms löprundor i ryggmärgen.

Utsikt från Västerbron. Grått men vackert spegelblankt vatten.

Mot söder, över Västerbron, Karlbergs Slott sprang vi över/förbi i alla fall. En vindstilla och mild dag – perfekt för löpning.

Karin & Jennie in action. Ett oplanerat vägbygge dök upp vid Karolinska, men stoppade inte oss.

Och förbi Karolinska Institutet där det dök upp ett vägbygge som inte stämde med Jennies plan. Lite klättring blev ett skönt avbrott från löpningen. Variation i träningen är ju bra 😉

Beviset.

Att springa så långt och så länge sätter igång magen ordentligt. Det blev flera stopp för både det ena och andra längs vägen varför tiden landade på 3 timmar. Min egen mage var mest gasig. Jag lämnade ett stort moln efter mig där jag sprang. Förmodligen gick allt jag ätit igår åt och luft var det enda som blev kvar? Kanske ska testa det där med pasta ändå..

Känner att jag nog skulle kunnat springa fortare men man lämnar inte en vän i nöd, haha. Halva grejen med långpass är stunden med mina vänner. Är toknöjd med dagens prestation och helt lycklig. Blir mer och mer sugen på Stockholm Marathon. Sponsorer välkomna för loppet är ju fullt 🙂

Alltså – det här är ingen kost jag rekommenderar eller säger är optimal på något sätt (pasta är garanterat bättre), men att kladdkaka och glass innehåller mycket kalorier vet jag. Att det är GOTT och har funkat bra inför mina andra långpass vet jag också. Så varför ändra ett vinnande koncept? Pasta, gröt eller socker/fett-uppladdning – springa 3 mil gör man inte utan energi i musklerna och så här laddade jag igår kväll:

Middag (översta bilden): Pizza gjord på tortilliabröd, tomatsås, strimlad kalkon, räkor, banan, riven mozarella, lite curry och basilica. In i ugnen på 250° i ca 10 minuter.

TV-gott: Kladdkaka, så kladdig att det inte gick att skära upp en normal bit, vaniljglass och ett paket Ben&Jerry´s Cookie Dough (fler än en kladdkaka/glass-portion). Till det en massa rött te (som är koffeinfritt) och vatten som binds i kolhydraterna. Vätska behövs verkligen inför löpningen även om jag springer med vätskebälte (bra om man är ute längre än 1,5 timme).

Nu på morgonen är jag fortfarande proppmätt och tar bara lite proteinkräm och ett par koppar grönt te. Tycker det är jobbigt att springa med för mycket i magsäcken och litar på att musklerna är fulladdade + fett och vätskeansamlingar.

Vi kör i alla fall samma taktik, jag och fina vännen. Hon (f.d. elitlöperska och 2a i Sthlm Marathon) om någon vet hur man laddar, även om hon var liiite mer noga med kosten under sin storhetstid. Vår SMS-konversation i går kväll:

”07.30 utanför mig!! Jag laddar med massor av candy! Love”

”Jag med kladdkaka & B&J. Cs kl 7.30. Häääärligt 😉 Puss!”

Inveg mina nya fina Adidas adizero Supreme idag (samma som du kan vinna, men i annan färg). De ska funka för all typ av gymträning och dagens test blev löpning. Föredrar att springa utomhus, men fick lite av den varan vid 30 minuters uppvärmning med vagnen innan MiniSats öppnade.

Intervaller stod på schemat och då är löpband bra för att hålla koll på fart, tid och ingen risk att snubbla på en sten eller liknande. Jag delade upp mitt 40 minuterspass i 4-minuters intervaller:

• 4 minuter – 10 km/h
• 4 minuter – 12,5 km/h
• 4 minuter – 11 km/h
• 4 minuter – 13 km/h
• 4 minuter – 11 km/h
• 4 minuter – 13 km/h
• 4 minuter – 11 km/h
• 4 minuter – 13 km/h
• 4 minuter – 11 km/h
• 2 minuter – 14 km/h
• 2 minuter – 10,5 km/h
• = 40 minuter (8 km), floder av svett och ett tomatrött ansikte som inte matchade den aprikos färgen på skorna och linnet (bild i vänstra hörnet).

Lite längre intervaller alltså med mindre fartökning. Oftast kör jag intervaller i backe eller kortare tid, men det var bra att variera och orka hålla hög puls en längre tid.

Skorna var lätta och luftiga men kändes lite stumma att springa på löpbandet jämfört med mina uppbyggda Asics jag hade ute. Jag pronerar lite och behöver mer stöd i hålfoten, vilket kändes lite i knäna. Tanken är nog inte att springar långt i dem, och för vanlig gymträning och gruppträning är de perfekta. En stund på löpbandet – helt ok dock och det är skönt att de inte väger så mycket i träningsväska.

Löparoutfit: Linne och tajts – Casall, sport-bh – Shock Absorber, skor (och löpjacka på bilden nedan) – Adidas

Uppvärmning/nersövning av tvillingarna i ny mössa från Kari Traa med guldiga fjärilar på. Mer om deras snygga kläder senare.

Inget ont som inte har något gott med sig. Bokstavligen. Medan internet legat nere har jag bakat en megakladdig kladdkaka inför helgen. Mina galna löparvänner har planerat dra med mig på ett 3 mils långpass på söndag så jag behöver alla kalorier i världen. Kul utmaning för så långt har jag aldrig sprungit.

Om jag räknar bort alla fysiska fördelar med att springa ett längre pass ibland finns det minst lika många psykiska. Om inte fler? Dagens 24 km med Jennie och Karin blev ett riktigt wellnesspass. Solen värmde i ansiktet, benen kändes starka och pigga (vanliga glassuppladdningen), vännerna lika glada och inspirerande som vanligt och så de där lyckokänslorna av att ”allt är möjligt” när jag hög på endorfiner knyter av mina slitna Asics.

En annan fördel med just långpass är att du hinner se en hel stad. Ovan en bild från vackra Djurgården, men vi hann även besöka Stora Skuggan, Lilljansskogen, Hagaparken och en del av city. Perfekt sätt att orientera sig t.ex. när du är ute och reser.

Direkt efteråt är jag tom och behöver snabbt få i mig min gröt, men nu är energin på topp igen. Tror jag ska yoga lite nu när tvillingarna sover och öva på det jag behöver förbättra. Sen bara skrota runt resten av dagen. Bra söndag!

Vet inte om jag skrutit för mycket om mina backintervaller eftersom jag nu blev erbjuden att springa backloppet Stockholms Brantaste som har premiär 19e maj. Självklart kunde jag inte motstå utmaningen och tackade ja. Så den 19 maj är det jag som ignorerar mjölksyran och springer det 3,3 km långa loppet som går i lite olika slingor, tre gånger upp för och två gånger nedför Hammarbybacken (se bilden ovan). 

Kul med ett lite annorlunda lopp och att det finns plats för ännu en löptävling tvivlar jag inte på. Löpning är fortfarande superhett.

Banprofil.

Läs mer om Stockholms Brantaste här. Vore kul om vi ses i backen! ”En rejäl utmaning som alla kan klara”.