Avslutade med ”långa rundan” runt Djurgården & på bilden 29 km i benen.

35 kilometer – jag klarade det! Nästan läskigt att mitt psyke kan ställa in sig så att när jag väl bestämt mig för en viss distans, eller ett visst antal repetitioner vid styrketräningen, så klarar jag det. Oftast. Om kroppens status stämmer.

Hagaparken och runt Brunnsviken var första distansen. Fantastiskt väder!

Och stämde gjorde det verkligen idag. Gårdagens uppladdning var perfekt – snabba, lättsmälta kolhydrater som inte gav några problem med magen och pigga ben. Detta trots det ”bara” 3,3 km men vidrigt jobbiga backloppet igår. Om Stockholms Brantaste var jobbigt fysiskt var dagens 35 km långpass jobbigt psykiskt. Jobbigt, men inte vidrigt. Jag lyssnade på radio, hann tänka, njöt av solens strålar och vackra löpsträckor, men sista milen var förståss trög.

Löpoutfit: Det var varmt idag så jag valde sköna capritajts från Röhnisch, långa kopressionsstrumpor från Gococo, en t-shirt från Craft och eftersom jag fått lite känningar i ena fotleden vågade jag inte ta mina nya Asics utan tog mina gamla intrampade. Lite pajas färgkombination, men för så lång distans går funktion före.

Någonting hände under rundan. Naveln pluppade in mellan magmusklerna och är fortfarande kvar där nu, 3 timmar senare. Är det 35 km löpning och Röhnisch-tajts som krävs för att få naveln på plats? BTW. Har blivit väldans smal av all löpning och är sugen på att bygga muskler, men det får bli efter Maran och navelbråcksoperationen. En sak i tagen och just nu är det fördel att vara lätt.

Så. Personligt löpdistansrekord och en 4e-plats i Stockholms Brantaste. Ingen dålig löphelg det här 🙂

På toppen av Hammarbybacken och i mål. Fantastisk utsikt över stan.

Det är så jäkla töntigt av mig att gå ut med att ”jag ska ta det lugnt” och ”jag springer bara Stockholms Brantaste som en kul grej”. När det kommer till tävling växer hornen ut och jag har svårt att hålla igen. Resultatet blev 4e tjej i mål av 124 anmälda.

Vänstra bilden före loppet, fotad av Miranda Kvist. Höra bilden när jag kräkfärdig slagit mig ner efter målgång.

Stockholms Brantaste var verkligen en utmaning med sjukt branta backar som var omöjliga att springa i (i alla fall för mig) och jag låg på maxpuls rakt igenom loppets 3,3 km.

Tid: 20 minuter och 10 sekunder.

Upp och ner 3 gånger på torrt grusunderlag sög ordentligt i benen och jag var tacksam över sponsringen med lätta, Icebug Acceleritas 2 som gjorde att jag vågade hålla farten i nedförsbackarna och fick grepp bland rullande stenar.

Fantastiskt roligt och fantastiskt jobbigt lopp! Jag är helt hög av lycka och endorfiner och glömmer för en stund en tråkigt privat sak som hänt. Livet går upp och ner. Bokstavligen 🙂

P.S. Fler bilder från loppet hittar du hos grymma ultralöperskan Miranda Kvist som dök upp i publiken. D.S.

Yes yes yes – jag är på G igen och sopade löpbandet med snabbaste tusingarna hittills. Först ca 4 km lätt uppvärmningsjogg med vagnen – lagom för att förbereda kroppen på hårdkörning och lagom för att tvillingarna skulle få en sovstund innan Mini. Därefter följande:

• 1000 m, 14,2 km/h
• 1000 m, 14,4 km/h
• 1000 m, 14,6 km/h
• 1000 m, 14,8 km/h

Mellan varje tusing gick jag ca 400-500 m i 7,6 km/h för att pulsen skulle gå ner ordentligt.

Svetten forsade, men grym känsla att blir bättre på något.

Tror tusan jag börjar gilla de här tusingarna på löpband. Grymt effektiv träning (tog ca 35 min) och roligt att tävla mot sig själv om snabbare tusingar för varje pass. Lättare på ett löpband också där du snabbt kommer upp/ner exakt i den fart du vill. 

Varvade ner med 5 minuters rodd.

Mina Asics DS Trainer 17 höll vad de lovade i produktbeskrivningen – ”lätt och snabb sko”. Jag hade faktiskt lite svårt att hänga med dem så snabba de var.

Löpoutfit: Topp – Röhnisch, tajts – Drop of Mindfulness, kompressionsstumpor – Gococo, skor – Asics DS Trainer 17.

Bästa löpvädret – sol men ändå rätt svalt i luften. Men långt ifrån bästa löpstatus. Att det ska ta så lång tid att komma tillbaka efter magsjuka gör mig riktigt sur. Trots uppladdning med lax, ris, glass och naturgodis igår är energin i botten. Hjärnan säger ”åhh vad härligt – nu kör vi långpass på 20 km”. Kroppen säger ”gå hem och lägg dig”. Jag gjorde något mellanting och lunkade runt, njöt av solen och lät kroppen bestämma hur långt. 

Du ser ju på klockans tid/distans att det inte var något fartpass (gick sista kilometrarna), men jag fick i alla fall möjlighet att testa mitt Nike+ SportBand med sin lilla sensorhållare (en liten ”ficka” man fäster på skon till Nike+ sensorn då man inte har Nike+ skor). Jag har testat det tidigare och trodde den mätte helt fel, men det är ju MILES inte kilometer som visas.

Min Garmin Forerunner 210 visade 12 km medan Nike+ SportBandet visade 8,39 miles som motsvarar 12.875 km. Idag litar jag på Nike+ 😉

:+: Jag tycker Nike+ SportBand är kanon för att mäta distans vid löpningen eftersom det väger lite (så även fotsensorn + hållare som inte känns att den sitter där), bäst av allt – lätt att komma igång och inga krångliga inställningar utan bara en liten knapptryckning, bra batteritid och kul att kunna ladda in statistiken direkt från klockan till datorn och Nikerunning där det finns massor av motivationshöjande funktioner.

:-:  Jag skulle vilja kunna ställa om så att den visar kilometer istället för miles (Går att ställa om när du ansluter klockan till datorn och ändrar inställningarna). Sen är det ju lite ”jobbigt” för oss löpfantaster som även vill se puls, tid och fart att ha en klocka till för det, men även Nike har mer avanserade klockor för det och syftet med armbandet är att mäta just distans.

Mitt betyg för Nike+ SportBand med fotsensor:  :++++:

Snart kommer nya Nike+sajten med ännu mer smarta funktioner där du kan sätta personliga mål, följa din statistik över tidigare löppass, dela din löpning med vänner, se kartor och populära löprundor m.m.

Inspirerad av igår var jag sugen att komma igång med barfotaträning i mina nya Merrell Pace Glove snabbast möjligt. Så redan idag har jag testat dem både vid en kort uppvärmningsjogg med vagnen och på gymmet där benen fick sig en omgång. Här snackar vi benträning i dubbel bemärkelse – ändå från tårna!

Matchande löpoutfit: Jacka – Adidas, tajts – DOM, strumpor – Gococo, barefootskor – Merrell.

Man får otrolig känsla i löpsteget med ett par barefootskor. Känner underlaget genom den tunna Vibram-sulan och måste automatiskt jobba mer med benmuskler och core för att dämpa sin egen vikt vid varje steg. Jag kände inget i morse, men nu när jag sprang gjorde sig gårdagens korta testrunda sig påminnd med trötta vader och lite känningar i benhinnan. Att komma igång långsamt är ett måste, så ca 500 meter fick räcka.

Fortsätter matcha upp Merrell-skorna med linne från Röhnisch.

Uppvärmd och med avtvättade barefootskor (de tål vatten och kan tvättas i tvättmaskin – grymt! Därför passar de även bra vid t.ex. strandlöpning) forstatte jag träningen i gymmet. Samma sak där – mycket större känsla i coremusklerna och betydligt bättre balansträning. I alla övningar fick jag focusera mer för att inte vingla och i vissa (bl.a. knäböj) fick jag sänka vikten eftersom benen måste jobba mycket mer.

Härligt! Nu väntar jag mig skööön träningsvärk i morgon, men Merrell-skorna ligger kvar i träningsväskan till morgondagens pass. Då överkropp, men även där är coren med mycket.

Barfotalöpning är en trend som ökar allt mer vilket syns tydligt i skobutikerna där flera märken ger ut barefootmodeller. Merrell har länge focuserat på barfotatekniken både för löpning, vattensport och inomhusträning. Men även till vardags och till hösten ger Merrell ut coola vinterskor med barefootsula.

För mig var det premiärtest av barfotaskor och jag förstod på en gång att detta måste vara kanon för mig efter Merrell-Claes genomgång. Jag har fotgjutna inlägg i mina löpskor, något jag kanske kan slippa om jag fortsätter träna barefoot. Barfotaträning stärker fotens små små muskler vilket ger färre fotskador, förbättrar hållningen genom starkare core och ökar din balans (som har bidrar till att förhindra andra skador i kroppen). Du tränar även vadmusklerna och kan förebygga åderbråck tack vare ökad blodcirkulation i fötterna.

Jag hade såklart matchat både strumpor (Gococo) och jacka (Adidas) till Merrell-skorna.

Jag, ett gäng bloggare och pressfolk fick idag testa vårnyheten ur Merrell Barefoot Run-kollektionen – Pace Glove. Den satt som en handske på foten, lätt, luftig och snygg med en Vibram-sula där du kommer nära inpå marken men ändå skyddar fötterna mot stenar och rötter. Försök landa platt på foten när du springer i barfotaskor – inte på hälen och bara korta intervaller på framfoten.

Superroligt att testa under ett varv i Humlegården, men det gäller att inte vara för ivrig. Brukar du springa en mil bör du börja med ca 1 km första gången då det är otroligt mycket mer träning för vaderna – ja hela kroppen. Ordentlig träningsvärk utlovas och jag är sugen att prova en längre sträcka redan i morgon. Gillar träningsvärk 🙂

Vill du lära dig mer och komma igång med barfotalöpning på rätt sätt? Ladda ner Merrells app Go Barefoot här på iTunes.

Massa trevliga människor på plats och eventet avslutades med en superhärlig powerlunch i gröngräset från Blueberry och Biofood. Jag hade gärna stannat hela dagen i solen för att prata med Sofy (bild neders till vänster springande med sin fina Chariot-vagn som jag är mycket sugen på), Terese, Sara (bild höger nedan) och många fler. Så roligt att träffa bloggvänner vid tillställningar som dessa.

Tips! Träna dina fötter redan idag. 3 x 1 minuts tåhävningar medan du diskar efter middagen gör susen för cirkulation, fötter och vadernas små muskler.

Tänk att få springa på beachen i soluppgången en söndagmorgon. Nåja, stranden var bara 50 meter, låg på Lidingö och temperaturen på 0an men ändå. Långpasset med tjejerna går ändå alltid ”som en dröm” för att citera Jennie.

Ben & Jerry gjorde sitt jobb och idag behövde jag varenda gnutta av dem med både långdistans och det kuperade spåret. Lidingöloppets berömda Abborrbacke blev bestigen (bild från toppen). ”Till och med kenyanerna går här” konstaterade Jennie som har spåret i ryggmärgen och faktiskt vunnit hela loppet. Ascoolt! 

Hemma har jag nu stretchat mina trötta ben ordentligt och kört ännu mera core. Med vikt. Två lyckliga bebisar klättrade och drog mamma i svetthåret. Idag core i form av plankor för magmusklerna och fibrerrik gröt för magsäcken.

Här är några av mina snyggaste plagg för löpning i den temperatur Stockholm har just nu – figursydd vindjacka från Nike, underställströja från Kari Traa, tajts från Röhnisch, strumpor – Gococo (eller Seger på nedre bilden till vänster), tunna handskar från Craft, färgsprakande skor från Salomon och en cerise pulsklocka från Suunto.

Tycker det är perfekt med en tunn vindjacka över en långärmad underställströja nu på våren. Jackan skyddar mot vinden och blir det för varmt är det bara att knyta den runt midjan och springa i bara tröjan.

Idag blev det ingen lång runda, bara 20 minuter med vagnen som uppvärmning inför ett benpass på gymmet. Passet såg ut ungefär så här.

Om det inte vore för den jobbiga tidsomställningen (klev ju EGENTLIGEN upp kl 5), om jag laddat med glass igår kväll, om jag hunnit dricka kaffe, om vinden inte stått som en vägg över Gärdet på vägen hem, om jag inte stannat och fotat den vackra soluppgången vid bortre Djurgårdsbron, om jag valt mina nya Salomon XR Crossmax?

Eller om jag TRÄNAT mer på att springa milen fort. Tror det sista kan vara lösningen 😉

Inspirerad av Anna Duberg försökte jag i alla fall springa lite snabbare med tanken ”jag sprang ju Tjejmilen på 43 minuter” (för 4 år sen) och ”Anna sprang ju 11 kilometer på 51 minuter”. Men jag landade på 48,47 minuter efter milen och gled in på 54 minuter efter 11-kilometer-rundan.

Havregrynsgröt under ett täcke kanel & på en proteinkräm, en skål bär. Nötter, omega-3 & ARGI+, te & vatten till.

MEN jag är toknöjd med dagens prestation. Jag måste inte slå mitt rekord – jag springer ju för att jag älskar känslan. För att få njuta av den där soluppgången. För att känna min starka kropp jobba och hjärtat slå hårt. För att svettas floder och sen duscha bort det under varma strålar. För att frukosten smakar ÄNNU bättre och energin står sig hela dagen. 

P.S. Men det är kul att tävla mot sig själv. Nästa gång ja satsar på fart springer jag milen en minut snabbare. Jädrans tävlingsnerv, haha 😉 D.S.

Inveg mina nya fina Adidas adizero Supreme idag (samma som du kan vinna, men i annan färg). De ska funka för all typ av gymträning och dagens test blev löpning. Föredrar att springa utomhus, men fick lite av den varan vid 30 minuters uppvärmning med vagnen innan MiniSats öppnade.

Intervaller stod på schemat och då är löpband bra för att hålla koll på fart, tid och ingen risk att snubbla på en sten eller liknande. Jag delade upp mitt 40 minuterspass i 4-minuters intervaller:

• 4 minuter – 10 km/h
• 4 minuter – 12,5 km/h
• 4 minuter – 11 km/h
• 4 minuter – 13 km/h
• 4 minuter – 11 km/h
• 4 minuter – 13 km/h
• 4 minuter – 11 km/h
• 4 minuter – 13 km/h
• 4 minuter – 11 km/h
• 2 minuter – 14 km/h
• 2 minuter – 10,5 km/h
• = 40 minuter (8 km), floder av svett och ett tomatrött ansikte som inte matchade den aprikos färgen på skorna och linnet (bild i vänstra hörnet).

Lite längre intervaller alltså med mindre fartökning. Oftast kör jag intervaller i backe eller kortare tid, men det var bra att variera och orka hålla hög puls en längre tid.

Skorna var lätta och luftiga men kändes lite stumma att springa på löpbandet jämfört med mina uppbyggda Asics jag hade ute. Jag pronerar lite och behöver mer stöd i hålfoten, vilket kändes lite i knäna. Tanken är nog inte att springar långt i dem, och för vanlig gymträning och gruppträning är de perfekta. En stund på löpbandet – helt ok dock och det är skönt att de inte väger så mycket i träningsväska.

Löparoutfit: Linne och tajts – Casall, sport-bh – Shock Absorber, skor (och löpjacka på bilden nedan) – Adidas

Uppvärmning/nersövning av tvillingarna i ny mössa från Kari Traa med guldiga fjärilar på. Mer om deras snygga kläder senare.