Inlägg av Sandra Wejbro

Nöjesredaktör, tv- och filmnörd, musik- och festivalidiot.

Den menlöse mannen blir livsfarlig i ”Fargo”

av Sandra Wejbro
fd278565-26ad-46a5-a424-b7857e6e0789
Allison Tolman i ”Fargo”.

Knastrande snö. Blänkande hissdörrar. Social iskyla.

Lyckos er som har ett sommarlov och en hel första säsong av ”Fargo” (HBO Nordic) kvar att se.

– Är det här vad du vill?

Den enkla frågan ställs av yrkesmördaren och hobbyoraklet Lorne Malvo (en makalös Billy Bob Thornton) till försäkringsförsäljaren Lester Nygaard (en makalös Martin Freeman). Det handlar inte om slump, utan om val. Nygaard är mobboffret och den menlöse mannen som får nog och i ett anfall av kombinerad feghet, förslagenhet och undertryckt ilska sätter igång ett dödligt dominospel som kommer att färga Minnesotas snö röd.

Mitt i all förstörelse står den klipska landsortspolisen Molly Solverson (en makalös Allison Tolman) med sina sorgsna ögon. När männen runt omkring henne vacklar går hon till handling, envis och klarsynt. Hon är stans rättvise sheriff, fast utan en cowboyhatt full av macho-ego.

Seriens skapare Noah Hawley har berättat i intervjuer att det Minnesota han försökt skapa inte är byggd på verkligheten utan på bröderna Coens ”Minnesota” i filmen ”Fargo”. Den kalla naturen och ensligheten skapar en stoisk, torr humor och en skandinavisk rädsla att ses som oförskämd som gör att Nygaard knappt lyckas avsluta en hel mening under seriens gång.

Perfektionen i miljön och atmosfären går igen i utmejslingen av minsta bifigur, för de är alla intressanta och tillför något utöver sin funktion i handlingen. Särskilt nyfiken är jag på Mollys luttrade pappa, ex-polisen Lou (Keith Carradine), och de traumatiska hemligheter han bär på.

Tonträffen är exakt och balanserar mellan det förtvivlat empatilösa och det tröstande humanistiska. Tillsammans med ”True detective” och ”Louie” är ”Fargo” det bästa som hänt tv-världen 2014.

 

Samtidigt i ”gammel-tv” hade ”Sommarkrysset” (TV4) premiär. Det skulle lika gärna kunna vara repriser för allt ser likadant ut som förra året. Och året innan dess.

Lite mer Sean Banan bara. Och en app.

 

I kväll ser jag dokumentären ”Nunnan”, SVT2 22.00.

 

Ha!

Det märkligt låga ljudet på kommentatorerna i VM jämfört med publiken. Man hör knappt dem.

Gah!

Man hör knappt dem.

Vaginan utforskas i nya säsongen av ”Orange is the new black”

av Sandra Wejbro
Några av kvinnorna i ”Orange is the new black”.
Några av kvinnorna i ”Orange is the new black”.

Sex avsnitts hetskonsumtion senare:

”Orange is the new black” är som att komma hem till sin lätt dysfunktionella – men oemotståndliga – familj.

Piper (Taylor Schilling) har suttit isolerad och förs bort mot okänt mål. Första säsongen av Netflix-serien slutade i hennes furiösa misshandel av den kristna vildbasaren Pennsatucky (Taryn Manning) och man kunde förmoda att våldet skulle innebära en brytpunkt. Att Piper skulle sjunka djupare ner i en kriminell identitet.

Men efter första avsnittets utflykt till ett hårdare ”Oz”-doftande fängelse i Chicago, inklusive tillbakablickar på hennes välbärgade men förljugna uppväxt, är vi tillbaka bland de gamla fångarna där takten är maklig och maktstrategierna många.

Jag måste erkänna att jag var lättad över att få återse ”Crazy Eyes” (Uzo Aduba), Sophia (Laverne Cox) och Nicky (Natasha Lyonne) igen. ”OITNB” är en serie där huvudrollen spelas av den råstarka rollistan.

Extraordinära liv – i torftiga omständigheter. Under andra säsongen får vi bland annat veta sanningen bakom Lorna Morellos (Yael Stone) idealiserade ”fästman” och ”Crazy Eyes” uppväxt med vita adoptivföräldrar. Oväntade maktspelare dyker upp och utmanar latinogänget som styr köket, medan den avsatta drottningen ”Red” (Kate Mulgrew) hittar nya vägar för att styra.

Få tv-serier har haft så komplexa hjältar och ett så starkt klasspatos – men den varma galghumorn gör medicinen lättare att svälja. Egentligen finns det något djupt tragiskt i att många av de intagna kvinnorna har så dålig kunskap om sina egna underliv att transsexuella Sophia får hålla en medicinsk föreläsning:

– Jag designade ju trots allt min egen.

Lorna tröstas av Nicky.
Lorna tröstas av Nicky.

Bäst är dock kvinnotjusaren Nickys cyniskt drypande kommentarer, som när hon tröstar Lorna vars ”fästman” valt att gifta sig med en annan – på ”deras” datum.

– Vilken kvinna vill inte välja sitt eget bröllopsdatum? snyftar Lorna.

– Nån som inte är tvärförtjust i bröllopsindustrin och samhällets idiotiska behov av att behandla kvinnor som småbarn, svarar Nicky.

– Och hon är fet! fnyser Lorna.

 

I kväll fortsätter jag titta på andra säsongen av ”Orange is the new black” som släpptes på fredagen i sin helhet på Netflix.

 

Ha!

”K Special” (SVT2) om Moms Mabley, banbrytande komiker, svart, kvinna och öppet lesbisk.

 

Gah!

Piper då? Henne är det tyvärr lätt att glömma i övrigt färgstarka ”Orange is the new black”.

Historien om Lance Armstrong är en dyster thriller

av Sandra Wejbro
Bilden Lance Armstrong lade upp på Twitter efter att han fråntagits sina sju Tour de France-segrar.
Bilden Lance Armstrong lade upp på Twitter efter att han fråntagits sina sju Tour de France-segrar.

Trötta cyklister kämpar uppför snöiga berg i Giro d’Italia på Eurosport.

Skillnaden mot de uthållighetsmonster som skapades på Lance Armstrongs tid är enorm.

Cykling är en yvig sport. På klassiska filmbilder från 60-talet kan man se Tour de France-deltagare stanna vid puben för att få sig en bärs till färdkost. De senaste 20 åren har dopingskandalerna avslöjat stora delar av eliten som fuskare. Alla utom fixstjärnan Lance Armstrong. När luftslottet till slut kollapsade var det på typiskt Armstrong-vis: bullrande, aggressivt och monumentalt.

2013 kom Alex Gibneys dokumentär ”The Armstrong lie” som bytte skepnad från ett hyllningsporträtt till en anklagelseakt under filmens gång. Till skillnad från den har ”Den ostoppbara – historien om Lance Armstrong” (SVT1) av Alex Holmes inte fått tillgång till huvudpersonen själv, utan lutar sig mot andra vittnen. De målar upp bilden av en man som gör precis allt för att vinna, om det så handlar om psykterror, mutor eller att injicera epo.

Efter testikelcancern dopas vinnarfanatismen av en stor dos revanschlusta.

Eller som lagkompisen Frankie Andreu formulerade det:

– Jag var trött på att feta cyklister körde om mig uppför backarna.

Betsy Andreu, Frankies fru, berättar i dokumentären att hon såg maken leda klungan uppför ett berg och blev orolig. Han är ju ingen klättringsspecialist, hur orkar han? Genom injektioner, var svaret, och vi är många som mer än gärna lät oss luras av de osannolika prestationerna.

Jag började själv följa Tour de France runt millennieskiftet och älskade de galna bergsetapperna där supermän som Armstrong, Ivan Basso och Jan Ullrich hetsade varandra. Alla tre har sedan dess åkt fast för doping.

Verkar det för bra för att vara sant, så är det det.

I en stenhård sport av lagdisciplin, våldsamma vurpor och en för de flesta blygsam ekonomi, kan man förstå hur lögnen ter sig lockande.

– Det var som att vara med i en film – skrämmande men samtidigt spännande, säger lagkamraten Tyler Hamilton om smusslandet med sprutor, blodpåsar och hemliga möten med mystiske Motoman, mannen som kombinerade yrkena trädgårdsmästare/dopingkurir.

Det är en historia rafflande som en thriller – dystopisk som ett Norén-drama.

 

I kväll ser jag ”Kobra” om ufon, SVT 1 kl 21.30.

 

Ha!

”24: Live another day”, TV3, är härlig konspirations-tv. Drönare, cyberterror och hårda kvinnor.

 

Gah!

Ett år kvar till de sista ”Mad Men”-avsnitten (Kanal 9).

Allt bleknar i jämförelse med Louis CK:s genialitet

av Sandra Wejbro
Den trebenta hunden. En bild av lycka.
Den trebenta hunden. En bild av lycka.

En trebent vovve haltar in i tv-serien ”Louie”.

Problemet med denna genialitet är att allt annat bleknar i jämförelse.

TV4 Komedi visar fortfarande repriser av tredje säsongen, men Louis CK har sedan länge gått vidare och lagt två år på att skriva de nya avsnitt som precis haft premiär i USA. Komikern har använt sitt ekonomiska och konstnärliga oberoende åt att skapa en säsong helt utan kompromisser.

Den existentialism som alltid funnits där får blomma ut. Louis CK har skapat något så udda som en komediserie nästan helt utan skämt.

Särskilt scenerna mellan Louie och hans två döttrar är monumentala. Som fingertoppskänslan när yrvädret Jane dragit ner lärarens kjol i ilska, men sedan djupt ångrar sig då hon ser kvinnans tårar. Barnen får bli små individer, fulla av motstridiga känslor, ångest och funderingar.

Föräldraskapet är komplicerat och Louie bråkar med sin ex-fru om barnen ska gå i privatskola eller vanlig. Han vill att de ska få lära sig om verkliga problem och träffa riktiga människor, hon anser att hans arbetarklasskomplex sätter barnens framtid på spel.

Med känslig hand massakrerar Louie sina egna fördomar om överviktiga kvinnor, han gör fiasko på en snobbig välgörenhetsmiddag och utser en surmulen gammal läkare med trebent hund till sin livscoach.

– Ingen bryr sig, välj en väg och gå den, muttrar läkaren irriterat. Det finns folk som föds som en hög organ och inte vet annat av livet än smärta.

Buttre doktor Yodas sista visdom är löjligt briljant i sin enkelhet:

– Det enda som är lyckligare än en trebent hund? En fyrbent hund.

 

Trots att fjärde säsongen ännu inte kommit till Sverige, hamnar all annan tv i dess skugga. Det är synd för onsdagskvällens intressanta djupdykning i hjärnans vindlingar i ”Kobra” (SVT1). HBO Nordics gotiska saga ”Penny Dreadful” lyckas bara hålla uppe intresset i ett avsnitt, sen tappar den fokus bland seanser, halvdöda, Frankenstein-monster och Oscar Wildes Dorian Gray. Aftonbladet TV arrangerade en rivig EU-debatt i ”Partiprogrammet”.

Men dessa texter förblir tyvärr oskrivna. Och allt är Louis CK:s fel.

 

Ha!

”Please like me”, SVT Flow. Fantastiskt charmig australisk komediserie om vänskap, familj och att komma ut.

 

Gah!

Slutet på ”Secrets and lies” (SVT1). Vilket antiklimax.

Psyksnacket psykar i ”Mästarnas mästare”

av Sandra Wejbro

Läsare känsliga för svordomar bör blunda nu. Men faktum är att två jävla målvaktsjävlar kom att dominera ”Mästarnas mästare” i år.

Det sjätte säsongen av mästarsåpan har saknat i form av unika tävlingsfantomer som Magdalena Forsberg och Ingemar Stenmark har den vägt upp i stora portioner idrottslig gatusmarthet.

Tommy Söderström och Thomas Ravelli snackar närmast oavbrutet. De är mästare på psykningar och förlitar sig mer på tur­kallingar och lyckomynt än någon överlägsen fysisk förmåga. De är också mästare på ett av tävlingens viktigaste moment: Att slå ut konkurrenter med sin blixtsnabba reaktionsförmåga i nattduellen.

Kvällen före finalen gör målvakterna upp i en skämtsam duell i huset där avokador spricker och möbler flyger (Söderström vinner den inofficiella bataljen).

Programmets styrka är ögonblicken där tävlingspsykologin undersöks och sätts på prov, medan stunderna av mysig samvaro (som finalens tryffeljakt) mest känns som onödig utfyllnad. Det handlar inte bara om tävlingarna, utan om hur de själva beskriver sina karriärer och tiden efter.

– Jag trodde aldrig att jag skulle vinna när jag gick ut på isen, jag skärpte mig mer då, säger Söderström.

Ravelli och boxaren Anna Laurell ville tvärtom gå in i matcher och fajter med en känsla av att redan vara vinnare. Där de behöver självsäkerheten går Söderström igång på underdog-positionen.

Tävlingspsykologin ställs på sin spets i ”Mästarnas mästares” avgörande moment. När många behöver tystnad för fokus tar sig målvakterna till final via ett flöde av psyksnack, sympatiskt eftersom de peppar konkurrenterna och dissar sig själva, men även det är självklart ett slags spel.

Söderström och Ravelli är båda kufar, men på ett yvigt sätt som sällan hyllats i den svenska idrottshistorien där maskulin styrka och tystnad dominerat. De är inte den typen av idrottare som får gator och priser uppkallade efter sig. Men här får de sätta sina topptränade kollegor på plats. Och det är ganska fint.

I kväll ser jag ”Vetenskapens värld” (SVT 2 20.00) om de ökande sociala klyftorna. Låter som att våra politiker bör se det också.

284a825a-cafb-4cbb-993e-bdcca5338b03

Ha!

Tanken på avlidne hunden Roffe får Tommy Söderström att fokusera inför varje tävling. Det är förbannat vackert.

 

 

9d456390-bd4e-4978-83d7-fe85405d5a37Gah!

Irland och dess cykelfans är fantastiska, men jag längtar till att Giro d’Italia ska ta sig från den gröna ön till just … Italien.

Dejtingsåpan som ger vetenskap dåligt rykte

av Sandra Wejbro
Greta i ”Kärlekskoden” luktar på t-shirts.
Greta i ”Kärlekskoden” luktar på t-shirts.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi lever i en tid där kampanjbudskap kallas politik och dejting är så mycket vetenskap vi orkar med.

Kvällens räddning blir två respektlösa systrar i nya SVT flow.

Problemet med dejtingsåpan ”Kärlekskoden” (SVT1) är att den utger sig för att vara något den inte är. Långa sjok av programtiden används åt att ”vetenskapligt” förklara varför vi dras till särskilda lukter, röster och utseenden. Sen får de kärlekssökande lukta på t-shirts och ranka dem.

Naturligtvis finns det inget vetenskapligt i detta. Det är ”Vem tar vem” och ”The Bachelor”, ett stycke underhållnings- och reality-tv. Men om ”Kärlekskoden” sålts in som vad det verkligen är – hade SVT då köpt konceptet?

I konkurrens med andra program i genren dejting-tv har ”Kärlekskoden” sina ljusglimtar. Framförallt är castingen rätt rolig, särskilt bland Gretas och Staffans dejter. Vi har en norrlänning som beskriver första mötet med Greta som att äta lördagsgodis – ”vi får den här påsen som vi nu ska trycka i oss”.

De har hittat den perfekta balansen av högmod och osäkerhet som den här typen av reality-tv lever och frodas på. En kille säger att han gör sig bra på bild för att han jobbat som modell, men tas snabbt ned på jorden med ett klipp till Greta som rynkar på näsan och förklarar att han ser osäker ut.

Programledaren Henrik Fexeus är perfekt i rollen som matchmaker med en räv bakom örat. Efter detta bör han kunna öka gaget på sina föreläsningsturnéer.

”Dokument inifrån: Politiker utan mål” (SVT2) sätter under en effektiv timme fingret på den politiska apatin i landet. Något hände på 90-talet där politiken blev kampanjbudskap, snarare än framtidsvisioner. Mörka strömningar har sedan lyckats tjäna på detta, som de enda som talar till människors drömmar (eller snarare rädslor).

Mitt i denna mörka tv-torsdag har humorserien ”Full patte” premiär på nya playtjänsten SVT flow. Systrarna Bianca och Tiffany Kronlöf bjuder på humor långt under bältet. Allt är absolut inte perfekt, men duons bisarra och respektlösa ton faller jag pladask för.

På fredagen ser jag första delen av nya komediserien ”Om en pojke”, SVT 1 22.00.

SANDRA WEJBRO

Ha!

Om du gillar systrarna Kronlöf – kolla in ”Broad city” på Comedy central med Ilana Glazer och Abbi Jacobson.

Skärmavbild 2014-04-24 kl. 21.31.17
Skägget.

Ha! (2)

Skägget i ”Kärlekskoden”. Spektakulärt.

 

Gah!

Bristen på visionärer och mod inom dagens politik.

”Scandal” – en oemotståndlig thrillersåpa som spårat ur

av Sandra Wejbro
Olivia Pope och presidenten i Vita huset.
Olivia Pope och presidenten i Vita huset.

Olivia kämpar med sitt trassliga kärleksliv. Ska hon välja USA:s president eller en tidigare yrkesmördare?

I ”Scandals” universum är den frågan fullkomligt normal.

Det är en märklig mix av förbjuden kärlek, politisk thriller och såpachocker som ”Grey’s anatomy”-skaparen Shonda Rhimes får att funka. ”Scandal” (Kanal 5) har blivit en av USA:s mest populära dramaserier och är nu inne på sin tredje säsong.

Presidentval har riggats, folk har torterats, utpressats, mördats, våldtagits – men vid slutet av dagen sitter superkvinnan Olivia Pope (Kerry Washington) i sin soffa, vitklädd med ett stort glas rödvin. I senaste avsnittet är det så hon smälter insikten att hennes mamma är en internationell terrorist på flykt undan rättvisan. Och då har vi inte ens nämnt att den konservativt kristna vicepresidenten precis huggit ihjäl sin man med en brevkniv för att han är gay.

President Fitzgerald Grant (Tony Goldwyn) har skjutit ned fullsatta passagerarplan och mördat tanter – men hinner även med att återhämta sig från attentat och bygga hemliga hus åt sin älskade krishanterare Olivia. Han är hennes Mr Big – en hopplös (självklart gift) kärlek som hon växelvis gör slut med och återförenas i passionerade ”Ovala rummet”-möten ackompanjerad av klassisk Motown-soul.

Men inte bara kärleksmöten sker till tonerna av Stevie Wonder – så gott som allt gör det. Royalties från ”Scandal” bör ha säkrat soulmannens pension för gott.

Naturligtvis är denna överladdade thrillersåpa helt oemotståndlig, även när den spårar ur. Terrormamman i kombination med brevknivsmord blev minst en galenskap för mycket, även för mig.

Mitt i allt det absurda finns trots allt fortfarande insikter om det politiska spelet som känns aktuella och närmast progressiva. I början av tredje säsongen håller kongressledamoten Josie Marcus (spelad av Lisa Kudrow) ett flammande tal mot de sexistiska stereotyper hon påmålats i valkampanjen. Det är ett tal värt att lyssna på även om man inte följer ”Scandal”.

I kväll ser jag ”Den besynnerlige bankiren”, SVT 2, 20.00.

SANDRA WEJBRO

Ha!

”Kobra” (SVT1) om Riot Grrrls. Viktig historieskrivning!

Gah!

”Programmen som förändrade tv” (UR/SVT2) skyller i en svepande mening  ökande tonårsgraviditeter på kvinnors frispråkighet i ”Beverly Hills” och ”Sex and the city”? Oerhört märkligt.

Kategorier Kanal 5, SVT
Taggar kobra, scandal

Påven vill reformera Vatikanen – svävar i livsfara

av Sandra Wejbro
Franciskus på tunnelbanan i Buenos Aires.
Franciskus på tunnelbanan i Buenos Aires.

”Pengar är djävulens dynga”.

Detta har påve Franciskus förkunnat – och nu svävar han i livsfara

Den katolska kyrkan står vid ett vägskäl. Den nye påven Franciskus har lovat rensa upp bland missförhållanden, anklagelser om sexuella övergrepp, penningtvätt och korruption.

Om detta handlar den nya brittiska dokumentären ”Holy money” som ”Dokument utifrån” (SVT2) sände på söndagskvällen. Den målar en osmickrande bild av Vatikanens ekonomiska verksamhet ända sedan 1929 då man tog emot stora summor pengar av Mussolini och fick självständighet i

url

utbyte mot att fascistregimen erkändes av kyrkan.

Sedan dess har Vatikanen haft gott om pengar att använda till såväl välgörenhet som kyrklig prakt och tveksamma affärer.

I början av 2014 åtalades prästen och revisorn Nunzio Scarano i Salerno misstänkt för att ha tvättat miljoner euro genom Vatikanens bank. Han tog emot enorma ”donationer” av skepparfamiljen D’Amicos och levde ett liv i en lyx som knappast motsvarade den modesta prästlönen.

När påve Franciskus tillträdde 2013 bröt han med kyrkans tradition av tystnad och öppnade upp för de italienska åklagarna. Nya regler mot penningtvätt infördes, som att banken numera måste fråga var de pengar som sätts in kommer ifrån. Dessutom har Franciskus själv skippat prålet till förmån för enkla bilar och hotellrum före palats.

Vissa kardinaler har ogillat den folkligt populäre påvens krav på öppenhet. En om möjligt farligare fiende är den maffia som inte längre kan tvätta sina pengar genom Vatikanens bank.

Enligt dokumentären svävar Franciskus i livsfara. Det femte budordet (”du skall inte dräpa”) väger tydligen lätt när värdsliga rikedomar står på spel.

 

För tio år sen vann svenske Magnus Bäckstedt ”l’enfer du Nord” (”helvetet i norr”) som cykelloppet Paris-Roubaix kallas. På söndagen var det dags för årets prövning. Över gatsten, genom damm och Arenbergskogen susade vinnaren Niki Terpstra i Eurosports direktsändning.

Sport blir knappast vackrare än så.

I kväll ser jag danska familjedramat ”Arvingarna”, SVT 1 21.00.

SANDRA WEJBRO

Ha!

Ursäkta tjatet, men Roberto Vacchi och Anders Adamson ÄR Sveriges bästa kommentatorsduo.

Gah!

Att de många krascherna under årets första cykellopp skylls på de ökade bruket av starkt smärtstillande och kontroversiella Tramadol. Några lag har på eget bevåg förbjudit den, men ännu inte antidopningsbyrån WADA.

Något skaver i ”Sveriges mästerkock”

av Sandra Wejbro
Ala och Amir.
Ala och Amir.

Hela såsen har skurit sig.

”Sveriges mästerkock” (TV4) behöver ett stort mått nytänkande inför nästa säsong.

Ambitiösa Alas blickar mot Amir under finalen innehöll åratal av kamp och ilska.

– Hon försöker psyka mig, men det går inte, sa Amir.

Själv är han den sköne, skicklige liraren som chansat sig igenom tävlingar och lyckats. I finalen fick han kritik för sin potatis, medan Ala hade små ckokladbitar kvar i sin mousse. Varför den ene vann över den andre förblev höljt i dunkel.

Tårar, äkta rivalitet och härliga deltagare borde borga för en ljuvlig säsong, men tyvärr är det något som skaver. Dynamiken i juryn saknas eftersom de framstår som samma kock i tre olika kroppar. Maten är ”god”, smeker kombineras bra eller illa, köttet är lagom stekt förkunnar de med allvarlig min. De är snälla, ger kritik, läser innantill – med samma min.

Det bränner bara till när Leif Mannerström i slutet försöker trösta Ala och frustar:

– Jag är så jävla rörd, innan rösten bryts.

Det är ett fint, men ultrakort, ögonblick. Med en jury som känns mer avslappnad, varierad och språkligt målande hade ”Sveriges mästerkock” lyfts ett rejält snäpp. Men TV4 är förmodligen nöjd med sin jättepublik och sitter still i båten. Tråkigt nog.

 

Will Ferrells ”Anchorman”-ande vilar över veckans ”Programmen som förändrade tv” (UR/SVT2) som fokuserar på nyheter och sport. Historien bakom ”Eyewitness news” i Philadelphia och Al Primo som revolutionerade rapporteringen är fascinerande.

Utvecklingen kom i form av stjärnreportrar på plats, kvinnliga nyhetsankare och den allra första svarta reportern Trudy Haynes.

– Al Primo riktade in sig på det sensationella, konstaterar Haynes.

CNN utvecklade konceptet till nyhets-tv dygnet runt och eftersom den enes död är den andres bröd fick de sitt ”genombrott” med livebevakningen av Challengerolyckan. Den förrädiska succé de sen hade med ”tv-spelskriget” i Kuwait 1990 bör väcka eftertanke.

 

Torsdag kväll ser jag ”Farmor Ruth och hennes döttrar”, SVT 2 20.00.

SANDRA WEJBRO

Ha!

De otäcka bilderna från stjärnreportern Geraldo Riveras avslöjande av missförhållanden på vårdboendet Willowbrook inspirerade tv-serien ”American horror story: Asylum” där scenerna nästan exakt kopieras i avsnitt 13.

Gah!

Forskare säger att vi måste minska köttätandet, men program som ”Sveriges mästerkock” fortsätter i konservativa matspår.

Kärlek, passion och rivalitet i ”Ryttareliten”

av Sandra Wejbro
Paret Haid Bondergaard.
Paret Haid Bondergaard.

Blanka hingstar, jättelika gårdar och privata jetplan – men inne i stallet jäser känslorna.

”Ryttareliten” (SVT) är Sveriges starkaste tv-knark just nu.

”Ryttareliten” är både tv-såpa och närgången diskbänksrealism, med en tjusig yta som ständigt krackelerar. Den värld som skildras är sluten – men samtidigt del av en ofta hånad och kvinnodominerad folkrörelse. När ridsport, aningen motvilligt, rapporteras på sportsidor handlar kommentarerna om att hästen gör allt jobb och att de inte sysslar med riktig idrott.

”Ryttareliten” visar att sanningen är mer komplex än så. Talang är en relativt liten komponent, tvärtom avgör erfarenhet, ekonomiska förutsättningar och rätt häst nästan allt. Därmed inte sagt att elitryttarna glider fram på några bananskal:

– Alla som känner oss vet hur hårt vi sliter, försvarar sig Charlotte Haid Bondergaard i svenska dressyrlandslaget, som får ekonomisk hjälp av sin pappa och bror, båda välbeställda Clas Ohlson-arvingar.

Många av elitryttarna kommer från hästfamiljer, som bröderna Jens och Peder Fredricson och Daniel och Alex Zetterman, vars pappa Royne fortfarande tävlar på högsta nivå.

När dokumentärserien spelas in har Royne nyligen lämnat familjen för en ny kärlek, ”svikit familjen på ett dumt jäkla sätt” som Daniel säger. Han har inte pratat med sin far på ett år, trots att de ofta möts i tävlingar. Smärtan och ilskan är fortfarande rå.

För ”Ryttareliten” tar oss inte bara in i sporten och stallen, utan blottlägger både uttalade och antydda familjedramer. Haid Bondergaard och maken Rasmus när båda en dröm om rampljuset, men hittills är hon den som fått störst resurser. Lisen Bratt Fredricson och maken Peder oroar sig över barn och ekonomi. För samtidigt som tävlingshästar är värda miljoner, riskerar man att förlora allt eftersom djuren är omöjliga att försäkra. Och hela bygget hålls uppe av hängivna hästskötare, oftast kvinnor som trofast arbetar dygnet runt.

I beroendeframkallande ”Ryttareliten” finns det kärlek, passion och rivalitet nog att fylla en hel hösttablå på Dramaten.

I dag ser jag konståknings-VM och herrarnas kortprogram från kl 07.35 på SVT Play.

SANDRA WEJBRO

Ha!

”Kalla fakta” (TV4) granskar matematikundervisningen och konstaterar att om det är något svenska skolan är bra på så är det att experimentera på sina elever.

Gah!

Ny dag, ny SD-video.

Kategorier SVT, SVT Play, SVT1, TV4
Sida 5 av 9
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB