Slut i rutan för ”Doobidoo”, höstens populäraste tv-program på fredagskvällarna.
Men redan om drygt tre veckor är tv-kungen Lasse Kronér tillbaka med nya program…

TV 4:s ”Så mycket bättre” är höstens allra största program, med cirka 100 000 fler tittare. Men det höga snittet är mycket tack vare nästan 2,2 miljoner nyfikna på premiäravsnittet. Nu senast hade en miljon tröttnat på denna den svagaste säsongen i programseriens historia.
SVT 1:s ”Doobidoo” har tvärtom fått mer och mer tittare under hösten och landat på drygt 1,7 miljoner tittare senaste månaden.

Och denna jubileumssäsong, det var tionde årgången som slutade i går, har Lasse Kronér verkligen förfinat konceptet för den lättsamma musikaliska frågeleken. Skärskådar man de olika momenten noggrant, ser man att det finns en tanke bakom hur varje enskilt inslag ska bli roligare, mer musikaliskt, mer underhållande.
Och hela Lasse Kronérs väsen – kunnigheten, de blixtsnabba infallen, hjälpen till de tävlande – är sådant som skapar en svårslagen energi i tv-studion och -rutan.
Mest överraskande i går: Den förmodat icke idrottsintresserade Jonas Gardell hade totalkoll på vilka tre italienska fotbollslag Zlatan Ibrahimovic har spelat i.
– Inte bra för min image, skojade han också självironiskt omedelbart efteråt.

Roligast i går: I inslaget Sista minuten ska deltagarna sjunga, imitera eller göra vad som helst som får den medtävlande att gissa på vem det handlar om.
När Stefan Sauk skulle föreställa en välkänd artist, kom han uppenbarligen inte på någon av hans låtar, utan fick bara ur sig massor av konstiga ljud. Hur Joanna Perera ändå utifrån Sauks grymtande ljud blixtsnabbt prickade in rätt svar (Thomas Di Leva) är en gåta…
– Hoppas vi ses igen, avslutade Lasse Kronér programmet.
Han har väl inte löneförhandlat ännu.
Men redan söndag 14 december är höstens tv-kung tillbaka med det första av tre julstöksprogram.

I kväll ser jag det förlängda Carola-avsnittet av ”Så mycket bättre”, i TV 4.

(Humor)
”Hellenius hörna”, TV 4. Med Henrik Dorsin som gäst, blir det lätt mer roligt än allvarligt prat.
(Allvar)
”Skavlan”, SVT 1. Med Annie Lennox, Ken Follett, Jackson Browne och Ayla Ågren som gäster, blir det allvarligt på ett intressant sätt.

Romantik i ”Historieätarna”.
Det var som förr.
Bara fler män.

Det mesta var sig likt. En trevlig öppningsketch med Erik Haag och Lotta Lundgren. Samma vinjett. Erik visade snoppen för en generad kostymör. Sen var vi i gång.

I säsongspremiären gav sig historieätarna på det tidiga 1899-talet och Romantiken. Mycket av allt. Känslor, naturdyrkan, fett, brännvin – och en massa socker på allt.
Många män fick passera revy. Tareq Taylor stod vid spisen. Rickard Tellström, måltidshistorikern, Ebbe Schön, folklivsforskare, Horace Engdahl, E-Type, Rickard Tellström igen, Edward Blom, Robert Aschberg, Jon Rekdahl, musiker, historikern Bo Eriksson, historikern Christopher O’Regan och Jan Garnert, etnolog.
En härlig fotbollselva. Den kvinnliga laguppställningen? Sanna Nyström, kostymör, idéhistorkern Elisabeth Mansén, samt Helen Castenbrandt, medicinhistoriker.
Många gäster alltså. Skev könsfördelning.
”Här kommer Rättviseförmedlingen – jag vill också vara med”, skrek Lotta i en av humorscenerna där hon med påmålad mustasch kuppade in sig i en manskör.
Det skorrade lite efter programmets mansparad.
Men. Erik och Lotta och producenten Karin af Klintberg har igen lyckats skapa ett rasande trevligt, underhållande och lärorikt program.
Formatet har satt sig. Det fungerar. Det är bra tempo, en fin komposition av fakta, historia, upplevelser, humor och snygga bilder.
Och framför allt är det Erik och Lotta som lyfter upplevelsen. De har en fin kemi. De kompletterar varandra. De är avslappnade, roliga – och har genuint roligt ihop. Det är svårt att värja sig.
Man har också lärt sig att tycka om deras egenheter. Tidigare fann jag de menande, sökta och för långa blickarna in i kameran irriterande. Nu är de charmiga.
Också Haags överspelade och förväntat oväntade upptåg känns nu mer lätthanterliga.

I kväll missar jag inte fotbollslandskamp i TV4.

He! 1
Mästerspelaren Smail är äntligen tillbaka i ”Paradise Hotel”.

He! 2
”Homeland” är fortsatt starkt.

Duon äter romantisk mat

HISTORIEÄTARNA SVT1 20.00 Upplägget är detsamma men allting är nytt när Lotta Lundgren och Erik Haag åter ska äta sig genom historien.

Sex nya avsnitt och sex nya epoker innebär tunnvis med alkohol och en mängd mer eller mindre märkliga rätter för våra historiska försökskaniner att sätta i sig. I premiäravsnittet, som utspelar sig under romantiken, består den gastronomiska höjdpunkten av en skinka täckt av maräng med små blommor i kurbitsstil påmålade.

– Den såg lite ut som en jättestor träsko. Äckligast var en salt sill som puttrat
i svagdricka. Den var så äcklig att man blev hög av adrenalin-påslaget, säger Lotta Lundgren.

Det blir många kostymbyten. För att teckna en fullständig bild av epoken får Lotta Lundgren och Erik Haag röra sig mellan olika samhällsskikt. Från herrskapsadel till deras tjänstefolk för att slutligen
landa på samhällets absoluta botten.

Vill bli författare trots sjukdomen

FRÅGA DOKTORN SVT 1 18.15 Sjukdomen Ehlers-Danlos syndrom, EDS, leder till kollagenbrist och påverkar leder, hud och blodkärl. För Emmalill Frank som har sjukdomen innebär det bland annat en begränsning i funktionen i händerna. Nu berättar hon om hur hon trots EDS och dessutom dyslexi bestämde sig för att bli författare.

Om livet med bröstcancer

SASHAS LIVSFARLIGA BRÖST Kunskapskanalen 21.00 Hos kvinnor som drabbas av bröst-cancer beror det i vissa fall på den ärftliga bröstcancergenen BRCA 1. För dem som har en ärftlig muterad form av genen innebär det en ökad risk för cancer. Här får vi följa Sasha – som bär på BRCA 1 – och höra henne berätta om sin oro.

Finaldags i Kockarnas kamp

KOCKARNAS KAMP, TV4 20.00 Frida Nilsson besegrade flera av landets största matkonstnärer på vägen till finalen. Bland dem Jonas Dahlbom, hennes tidigare chef.
I finalen ställs hon mot Gustav Trägårdh, tidigare vinnare av den prestigefyllda titeln Årets kock. När Frida Nilsson först kom till tävlingen var hennes mål att inte åka ut i första avsnittet.
I finalen ska de bland annat skala havskräftor, stycka ett helt lamm och laga en trerätters middag på tid.

FILMTIPS

The mask ++++

Mycket underhållande actionkomedi med Jim Carrey och Cameron Diaz. Han spelar en blyg och tystlåten banktjänsteman, hon en superbabe som är ihop med en gangster (Peter Greene). När banktjänstemannen hittar en mystisk mask förvandlas han till en attraktiv super-hjälte. Rollen är som skräddarsydd för Jim Carrey, med sitt kroppsspråk framstår hans rollfigur nästan som 50 procent människa/50 procent animerad figur. Högt tempo, mycket humor, bra effekter och Diaz entré i sin filmdebut är sensationell. Kultfakta: Ursprungligen hade filmproducenterna tänkt sig Anna Nicole Smith (1967–2007) i den kvinnliga huvudrollen. (1994)

The Alamo +++

Välgjord skildring av slaget vid Alamo, ett fältslag som pågick i flera veckor under revolutionen i Texas 1836. Bra skådespelare: Dennis Quaid, Billy Bob Thornton och Jason Patric. Kult-fakta: Russell Croweoch regissören Ron Howard skulle ursprungligen ha gjort filmen, men backadedå Disney skar ned budgeten. (2004)

Min vän Oscar ++

En svensk kärleks-komedi som till viss del utspelas i Paris. Åke Söderblom (1910–1965), Margaretha Fahlén (1918–1978), Olof Winnerstrand (1875–1956) och en säl (!) spelar en viktig roll. Bygger på en fransk roman. DN:s recensent tyckte på sin tid att filmens scener med sälen var ett ”flagrant exempel på djurplågeri”. (1951)

Nästan allt han rör vid tycks förvandlas till guld.
Felix Herngren-serien ”Torpederna” blir säkert också en framgång, trots tuff konkurrens från SVT:s ”Allt för Sverige”.

Det har gått några år sedan man såg på honom som ”Måns Herngrens lillebror”.
Felix Herngren är numera landets mest framgångsrika tv- och film-entrepenör. Långfilmer, tv-serier, reklamfilmer. Han är med framför och/eller bakom kameran i så gott som allt som hans bolag FLX producerar.
✓ ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” är den mest framgångsrika svenska långfilmen på åratal.
✓ ”Solsidan” är banbrytande tv-humor.
✓ ”Welcome to Sweden” fungerar också, trots en kass skådespelare i huvudrollen (å andra sidan är hela serien Greg Poehlers idé, så det var väl svårt att neka honom rollen).
✓ ”Taxi” är ett skarpt och roligt relationsdrama i det lilla formatet, som visas i SVT Flow. Även den bagatellartade underhållningsserien ”Inte OK!” i TV 3 är helt ok.

Gemensamt för alla dessa produktioner är att Felix Herngren aldrig släpper något halvhjärtat ifrån sig.
Och ”Torpederna” – start i TV 4 i går, en dramakomediserie där Felix Herngren är en av två regissörer, Jakom Ström är den andra – börjar väldigt lovande. Har även sett andra avsnittet, där det kör ihop sig ordentligt för Sonny (Torkel Petersson), före detta kåkfarare som förgäves försöker leva ett hederligt liv när han blir villkorligt frigiven efter sex år.
Trots att han och kontaktpersonen (Liv Mjönes) är upp över öronen förälskade, strular det annars med allt från hennes föräldrar (Magnus Härenstam, Marika Lindström) till stor (Dragomir Mrsic) och småskurkar (Leo Razzak).

Suveräna skådespelare och man har hittat precis rätt ton mellan spänning och humor.
Fast tittarmässigt rår det väl knappast på SVT 1:s succé ”Allt för Sverige” med sina 1,5 miljoner tittare.
Ännu ett starkt avsnitt i kväll med amerikanernas möten med svenska seder och bruk och känslostormar när de kontronteras med sitt eget förflutna.

I morgon kväll ser jag ”Historieätarna” i SVT 1.

!
Kristian Luuk. Mycket rolig som varianter av sig själv i Kanal 5:s ”Partaj”.

?
”Babel”, SVT2. Alltid sevärt. Men varför säsongsavslutning redan nu?

Med jämna mellanrum beskylls jag för att vara en jäkla SVT-kramare.
Och visst, jag är väldigt mycket för public service-tv. Berömmer antagligen deras program oftare och hackar säkert mer på reklamkanalernas utbud.
Inte minst i dessa tider när TV4 har stängt ned lokal-tv och tidningar skär ned på sina redaktioner är det dock extra viktigt att värna om public service i både radio och tv.
Och det är viktigt att SVT förblir breda, att de fortsätter med allt från Melodifestivalen till sportevenemang om de nu har råd med det.

Men även solen har sina fläckar. Allt oftare trampar public service-tv snett. Och eftersom alla vi skattebetalare betalar SVT:s verksamhet är det kanske nu dags att ställa ”På spåret”-frågan: Vart är vi på väg?
Först fick vi lördagsunderhållningen från helvetet. ”Atleterna” och ”Brevfilmen”. Och nu rullar ”Sveriges städmästare” – avsnitt tre i SVT1 tisdag 18 november – och ”Gift vid första ögonkastet”, där avsnitt två läggs ut på SVT Flow i morgon måndag.
Ett program med ”husmorstips” och ett dejtingprogram med ett slags arrangerade äktenskap.
Hallå 1950-talets könsvärderingar, välkomna tillbaka.

Den förstnämnda serien har väl i och för sig hög igenkänningsfaktor då de flesta människor förr eller senare tvingas ägna sig åt städning om man inte vill leva sitt liv helt i misär. Och en av programledarna,
Marie-Louise Danielsson-Tham, professor i livsmedelshygien, är ju trovärdig i ämnet.
Men tävlingarna är så fåniga att man tar sig för pannan.

”Gift vid första ögonkastet” känns som en fristående uppföljare till hemska ”Kärlekskoden”. Fyra experter matchar ihop sex singlar av de över 400 som sökte till programmet. Nu ska de gifta sig med någon de aldrig har träffat, leva ihop i fyra veckor och se om kärleken uppstår eller inte.
Det är målfoto vilken serie som är dummast. 
Ingen av dem borde platsa i SVT.

David Hellenius har, i motsats till utskällda Fredrik Skavlan, inga problem med att prata med kvinnor.
Å andra sidan ställer han bara frågor han redan vet svaret på.

Han må ha fått stämpeln som mannen som inte kan tala med kvinnor.
Men Fredrik Skavlan får trots allt fortsätta försöka, och den här hösten har han fått träffa den ena stora kvinnliga stjärnan efter den andra.
I går var det Lena Dunham.
Den 28-åriga skaparen av, och stjärnan i, HBO:s provocerande ”Girls”, som nyligen släppte en självbiografi, och just nu befinner sig i ett märkligt – aldrig tidigare beträtt? – gränsland mellan hyllad feministikon och påstådd sexförbrytare.
För sedan hon släppte sin bok har hon från vissa håll anklagats för att som barn ha utsatt sin lillasyster för incestuösa övergrepp.

För oss som har följt den debatten kändes det väl lite som en elefant i rummet att Skavlan inte frågade någonting om det – men jag antar att det var ett krav från Dunhams sida.
Resultatet blev bra stämning – men en tam, lite insmickrande, intervju. Med väntat, rätt uttjatat fokus på Dunhams kropp och nakenhet.
Lite mindre förväntat blev det när Skavlan intervjuade den australiensiska hitmaskinen Sia, som satt med ryggen vänd mot både publiken och Skavlan och övriga gäster – eftersom hon inte vill bli känd.
Snacket med den blonda pagen funkade som absurd och småflamsig ”grej” – men det är nog inte en intervjuteknik som kommer att slå stort.

I TV4 träffade David Hellenius Camilla Läckberg i ”Hellenius hörna”. Och om Skavlans svaghet som intervjuare är ett problematiskt bemötande av kvinnor, är Hellenius en helt annan:
Han är dålig på att dölja att han redan vet svaret på sina frågor.
Nog är det viktigt med research. Men hos Hellenius känns mötena nästan inövade. Mycket spelad förvåning, många färdigserverade smashlägen för både gäst och programledare, väldigt lite spontanitet.
Att mötet med prins Carl Philip i princip var helt manusbundet kan man kanske köpa, men känslan går igenom även med gäster som borde kunna ta ett snack mer på uppstuds.
I kväll: ”Downton Abbey” i SVT1.

Jo…
”Friday night dinner” (SVT1) är träff och bom-humor. Men träffarna är skapligt många, och Tamsin Greig är lysande som morsan.

Nej!
”Crossbones” (TV6) – ett dödstråkigt piratäventyr till land, där John Malkovich går omkring och spelar knas i fel sammanhang.

Det går inte fort nog för transpersoner.

Men en tjugo år gammal Jim Carrey-film visar att framsteg görs.

Transpersoner dominerade i SVT i går. Först i ”En rom på resa” (SVT2) där varje avsnitt är fristående och skildrar olika romska erfarenheter. I går följde vi transsexuella Claudia Forgacs som har sina rötter i Ungern och nu reser dit för att se hur romer har det i ett land där högerextrema partiet Jobbik får allt starkare stöd.

Rom och transsexuell. Att se Claudia, färgstark och levnadsglad, måste få det att brinna i huvudet på fascisterna i Jobbik. Besöket i Ungern blir bitterljuvt. Där finns släkt och kulturella band… men det är också tydligt att det finns en anledning till varför hennes mor lämnade landet och svor att aldrig återvända.

En timme senare diskuterade ”Kobra” (SVT1) hur transpersoner skildras på film och i tv-serier. Visst, den heterosexuella mainstreampubliken har lättare att ta till sig en glamorös person som Laverne Cox i ”Orange is the new black” än en kvinna som ser ”manligare” ut, men steg för steg går det framåt. När ett trans-skämt ur ”Den galopperande detektiven” (1994) visades i programmet var det slående hur smaklöst det känns i dag.

…

Edda Magnason blev känd för breda allmänheten som Monica Zetterlund i kassasuccén ”Monica Z” förra året. I en intervju i Nöjesbladet nyligen tog hon upp dilemmat med att de nya fansen förväntar sig att hon, trots två tidigare album i bagaget, ska fortsätta vara Monica, inte Edda.

Nu är hon snart aktuell med ett nytt album. Då är det ju ett lysande pr-drag att i ”Dom kallar oss artister” (SVT1) låta Magnason få chansen att visa självständighet. Sympatiskt porträtt, men det var tydligt att ännu går det inte för henne att fly från ”Monica Z”.

Charmigaste ögonblicket kom när Magnason lite ovant sätter på en Frank Zappa-lp och konstaterar som 30-årig ”cd-romantiker” att lp-formatet är ”både för gammaldags och modernt för mig”.

…

Ja

God public service att visa ”Cosmos” på SVT2 med publikfriande astrofysikern Neil deGrasse Tyson …

Nej

… men serien förtjänar en lite senare sändningstid än 18.00.

”Diktatorn”, där åtta ungdomar stängs in i ett hus där det råder simulerad diktatur i åtta dagar, är inte en konstig tv-idé. Inte jämfört med SVT:s ”Sveriges städmästare”.

Japp, det är vad det låter. Människor tävlar i att städa. Och det låter kanske inte så konstigt det heller, vi är ju vana vid att det tävlas i allt numer. Men tänk om någon för 20 år sedan sagt att 770 000 personer kommer att titta på ett städprogram år 2014 – nog hade det varit ganska konstigt?

Tävlingsmomentet är också det tråkigaste med ”Sveriges städmästare”. Det är inte alls fascinerande att se overallklädda personer välja mellan diskmedel och bensin för att gnugga bort en fläck. Däremot är proffstipsen roliga och intressanta. Visste du att man absolut inte få piska en persisk matta? Visste du att man kan ta bort fläckar med ett kålhuvud? Visste du att pengar är fullproppade med bakterier? Visste du att man rengör silver med vatten, folie och bakpulver? Sådan får man annars veta av städexperterna/programledarna, professor Marie-Louise Danielsson-Tham och städföretagaren Marléne Eriksson från TV4:s ”Rent hus”. De är den stora behållningen med ”Sveriges städmästare”, de kan allt. Tävlingsmomentet som tar cirka en halvtimme är löjlig och segt.

Det på förhand kontroversiella ”Diktatorn” på SVT har en väldigt smart idé i att deltagarna – eller vi tittare – inte vet hur de ska vinna prispengen på 100 000 kronor. Det ger en egentligen ganska vanlig dokusåpa en stark surrealistisk stämning, kanske som i en diktatur. I går var det tredje dagen och deltagarna börjar bli knäckta av sina meningslösa sysslor och bristen på demokrati, i övrigt händer inte mycket. Inga särskilda konflikter, inga filosofiska samtal. Den obligatoriska fyllan och sexet som kommersiella kanaler har i dokusåpor saknas faktiskt. ”Diktatorn” kunde ha tagit ut svängarna betydligt mer med en så bra grundidé.

I kväll ser jag ”Uppdrag granskning”, SVT1.

Fredrik Virtanen

  Ja ”Inte ok”, TV3. Barnsligt roligt. Nej ”Vädret”, TV4, det blir bara sämre. Snart snö igen. Fredrik Virtanen

  Det var, kanske, sista tv-intervjun med Kim Anderzon, som gick bort 24 oktober, 71 år gammal. Ett journalistiskt scoop! Men jag tycker nog att ”Fråga doktorn”-programledaren Suzanne Axell borde ha haft en lite annorlunda vinkel på intervjun.

Kim Anderzon var de fria teatrarnas primadonna som sedan blev brett folkkär genom Lasse Åberg-filmen ”Sällskapsresan” (1980). Fantastisk skådespelerska. Underbar som människa de gånger jag mötte henne. Avsnittet om henne i SVT:s ”Stjärnorna på slottet” vintern 2011 är ett av programseriens allra bästa. Vi fick möta en kvinnlig skådespelerska som inte bara ovanligt klarsynt såg tillbaka på sitt liv och sin karriär. Här hade vi också en kvinna som farit fram som en tornado genom tillvaron och som inte bad om ursäkt för någonting.

Somliga kända människor går under jorden när de drabbas av cancer. Andra pratar lite grann om det. Kim Anderzon gick all in och var totalöppen i media om sin kamp mot sjukdomen. Hur det började. Hur hon behandlades. Hur hon sökte alternativ behandling i Tyskland. Hur hon stretade på och spelade teater in i det sista. Hur hon hade en sista sammankomst på en krog för de närmaste vännerna. Nu färdigställs en dokumentärfilm om denna kamp, där vi väl sannolikt får möta Kim Anderzon ännu senare innan hon gick bort, än i SVT:s populära frågeprogram om sjukdomar.

Programledaren Suzanne Axell intervjuade Kim Anderzon i hennes hem 9 oktober, två veckor innan hon somnade in. Givetvis visste båda två att det inte var långt kvar. Och jag får kanske fan för att jag är okänslig och skriver så här, men… jag tycker Suzanne Axells fokus blev rätt så fel. För mycket snack om cancern, hon hade ju pratat så mycket om det och den kampen var redan förlorad, och för lite om hur Kim såg på livet hon haft och vad hon kände för att allt snart var slut. Om någon kunde prata om det, så var det väl Kim Anderzon. Den underbara kvinnan som aldrig verkade banga för någonting.

Fotboll I
Fotbollsgalan i TV 4 recenseras av Marcus Leifby i Sportbladet.

Fotboll II
En skymf av TV 4 att sända dokumentären om folkkäre Klas Ingesson så sent.

2006 hittades Joyce Vincent död i sin egen soffa i London, med tv-apparaten på, omringad av oöppnade julklappar.

Där hade hon suttit i över två år.

Kvinnans öde blev uppmärksammat som ett sorgligt exempel på det moderna samhällets totala isolation. I dramadokumentären ”Dreams of a life” av Carol Morley målar Vincents gamla vänner upp en bild av en

karismatisk och utåtriktad person, fjärran från det ensamma liket i soffan.

Den brittiska kriminalserien ”What remains” (SVT1) får mig att tänka på Joyce Vincent och undra om manusförfattaren Tony Basgallop gjort detsamma. Här hittas också kroppen av en ung kvinna som legat död i två år, alltför ruttnad för att man ska kunna fastställa dödsorsak och utredningen läggs därför på is. Bara den pensionerade polisen Len Harper (David Threlfall) har svårt att släppa mysteriet och börjar på egen hand undersöka kvinnans skumma grannar.

Även om ”What remains” mysterium är mer intressant än de svar vi får, skämmer den definitivt inte ut sig i konkurrens med andra exempel på britternas extremt högklassiga kriminalserier just nu. Jag tänker på dystra historier som ungdomsthrillern ”Glue”, familjetragedin ”Broadchurch”, seriemördardystopin ”The fall” och inte minst polisrötan i ”Line of duty” som följer ”What remains” i tablån på SVT1.

Det som gör ”Line of duty” så makalöst bra, kritiken av systemet och maktens fallna gloria, är även skälet till att polismyndigheten vägrat hjälpa dem i produktionen. Skaparen Jed Mercurio har i stället tagit hjälp av anonyma poliskällor och bloggar. I ”Line of duty” finns inga självklara hjältar, särskilt inte bland lagens väktare.

Seriens andra säsong fokuserar på polisinspektören Lindsay Denton (Keeley Hawes) som misstänks ha varit inblandad i mordet på ett skyddat vittne under en transport. Det glimrande geniala i skildringen av Denton är hur provocerande hon är, så socialt kantig, solitär och slug, och att hon i sin tragiska situation, mött av rasande hat från poliskollegor, väljer att inte lägga sig platt och vara ett offer, utan slå tillbaka så hårt hon kan.

Förhoppningsvis ifrågasätter tittarna varför hon får dem att känna sådan motvilja.

I kväll ser jag ”Happy Valley”, SVT1 21.15.

Ha!

”Olive Kitteridge”, HBO Nordic. Missa inte denna existentiella miniserie med magnifika Frances McDormand i huvudrollen.

Wtf?

Att musiken alkisgrannen spelar på störande hög volym i ”Line of duty” är svenska The Knifes ”We share our mother’s health”.