På lördagsmorgonen råkade vi hyra Pennsylvanias minsta kärra. Den styrde vi mot College Station.

Matchen: Penn State-Purdue, 45-21.
+++
PSU var förvisso i ledningen från andra minuten och framåt, men Boilermakers hängde med hyfsat. Kvalitén? Nja. Stundtals såg det ut som om Eli Manning lekte QB i båda lagen, det var turnovers här och turnovers där. En bra match, men inget revolutionerande.

Arenan: Beaver Stadium.
+++
Ja, jävlar. Vilket bygge. Till skillnad från många andra collegearenor ligger inte Beaver Stadium mitt i stan eller inbakat i ett campus. Det ligger på…en åker, typ. Det är ju synd, för det blir inte samma inramning som i till exempel Ann Arbour eller Tuscaloosa. Om vi ska fortsätta gnälla så borde arenan kännas mer klassisk. Nu menar vi inte att vi hade dammat av fyra plus om toaletterna luktat 1960. Men känslan är att Beaver Stadium lika gärna hade kunnat vara en NFL-arena.
Med det sagt: wow.
Känslan att första gången gå genom tunneln, ut till läktaren och mötas av en arena som tar 106 572 åskådare…det är sanslöst häftigt.

Publiken: 96 491 åsåkdare.
+++
Förväntningarna var skyhöga, det ska erkännas. Det var bara några år sedan som Penn States student section röstades fram som USA:s bästa. Stundtals var det också riktigt bra drag på läktaren. Inte bara på studenterna. Den äldre damen bredvid mig skrek ”Get him, get him, get hiiiiiiim” så högt att jag fick lock för öronen.
Men stunderna var lite för korta och kom för sällan. Vi får kanske skylla oss själva, hade vi valt en match där motståndet varit bättre och mer avskytt hade det förmodligen låtit helt annorlunda.

Overall? En häftig uppelvelse, så klart, men en bit ifrån både Alabama och Michigan.

Förresten, ni ser bilder från resan på USA-bloggens twitter.

/Stefan.